Stallsöndag

Hamingja satsade på lackträns både igår och idag - det är ju ändå helg!

Hade det inte varit för att jag skulle lunchfodra hästarna skulle jag aldrig ha åkt till stallet idag - tyckte mig vara alldeles för trött för det... Men när jag ändå var där kunde jag - som vanligt - inte låta bli att även rida en sväng på Hamingja... Världens bästa PT är helt outstanding när det gäller att motivera mig till träning! Och på lång sikt är ju lågbelastande träning så regelbundet som möjligt det allra bästa för min kropp, även om det på kort sikt kan innebära både mer smärta och ännu mer trötthet.

Det snöar lätt idag och snöfall är verkligen en oerhört effektiv ljuddämpare! Vilken ENORM kontrast mot gårdagen då dånet från skotormotorer (varav MINST en helt verkade sakna ljuddämpare) totalt dominerade... idag verkade alla skotrar hålla sig hemma och i o m snöfallet hördes i princip inga ljud alls vilket var oerhört vilsamt!!!

Bestämde mig alltså för att rida en sväng på Hamingja och inledde som vanligt med små volter samt flytta ut bakdelen på volt utanför stallet. Det blev sedan MÅNGA sekvenser med sidförande i både skritt och tölt under ridturen. Att det är mycket välgörande för Hamingja att stretcha musklerna i sin bakdel visade sig än en gång väldigt tydligt med att hon var helt ren i takten redan från första stegen i uppvärmningstölt. Och det dröjde inte länge förrän hon började frusta av avslappning!

När jag övergick till tölt med tygelkontakt red jag sidförande i sicksack fram och tillbaka över vägen för att sedan ge STORA eftergifter som belöning. Enligt "regelboken" ska man hålla hästen ställd från rörelseriktningen när man sidför, men för att kunna hålla högerbogen på plats (så att vänster bak verkligen måste korsa över trots att hon tycker det är lite jobbigt) lät jag henne vara ställd åt höger även när jag flyttade undan för vänster skänkel. 

Under hemvägen blev det flera korta intervaller i samlad tölt, vilka jag förberedde för genom att vända runt henne m h a ytterhjälperna på en liten volt åt vänster. Det är verkligen tydligt hur detta innebär att jag hamnar i en bra töltsits med fokus på drivning m h a sätet (och ett vinklat bäcken) och därmed gör att jag får Hamingja mellan hand och skänkel på ett sätt som jag inte klarar när jag rider rakt fram...!

Inte bara lack på tränset - utan även på schabraket! "Ska ´re va´så ska ´re va´!!!" Men ni ser ju hur fult hon blivit skavd i pälsen på bogen av gummibanden som ska hålla ryggvärmaren på plats... Är därför VÄLDIGT nöjd med att jag fått tag på regntäcket med inbyggd ryggvärmare så att hon kan slippa skavet i fortsättningen!

Nu är det ju inte många dagar kvar till att Sylvia ska träna Hamingja åt mig en period. Jag får se hur det blir med ridning för mig fram till dess... dagsformen får avgöra. För Hamingjas del skadar det ju inte med några vilodagar innan dess, men för min egen skull är det bra med lite ridning. BÅDE för att det är min bästa sjukgymnastik och för att det är bra för mig att fortsätta "nöta in" den där töltsitsen som jag börjat få till när jag vänder m h a ytterhjälperna. Och jag lär dessutom hinna få ridabstinens så det räcker på 14 dagar...!!!

BoT-boost inför kommande "träningsläger"!

Nu är det maximal boost med BoT som gäller: både täcke med "inbyggd" ryggvärmare och hasskydd!

Fr o m slutet av nästa vecka och två veckor framåt kan man säga att Hamingja "ska på träningsläger". Då ska nämligen Sylvia träna henne - det är verkligen lyxigt att ha den möjligheten utan att Hamingja behöver åka iväg någonstans! Och för att förutsättningarna inför detta ska vara bästa möjliga kör jag nu "intensivbehandling" med BoT, vilket vår massör ju rekommenderat både inför, i samband med och efter intensiv träning.

Efter att vi ägnat större delen av 2016 till rehab vill jag ju göra allt jag kan för att hålla henne besvärsfri i korset. Och BoT är en del av detta. Men som Atli brukar påpeka: "Den bästa massage/behandling hon kan få är korrekt ridning!" så jag försöker ju göra mitt bästa på den fronten också även om ordet "korrekt" snarare kan komma i fråga när det handlar om Sylvias ridning än om min...!

Men för att "dra mitt strå till stacken" inledde jag som vanligt med små volter samt att flytta ut bakdelen på volt i skritt redan utanför stallet. Följt av flera sekvenser sidförande - f f a undan för vänster skänkel - på vår väg ut från gården samt ytterligare volter där hon fick korsa bak när vi kom ner på bilvägen.

Ända sedan jag kom till Mariebäck hade jag kunnat höra ljudet från ett antal skotrar som körde runt i närheten, varav minst en verkade sakna ljuddämpare och gav ifrån sig ett VÄLDIGT skarpt ljud. Man kunde tro att den var alldels inpå gården trots att den i själva verket måste befinna sig minst någon km bort... Ljuden verkade främst komma från Alviksträskhållet, så jag valde att rida mot Avan istället med en förhoppning om att slippa möta dem längs vägen. Att skotrar egentligen inte får köra längs bilväg brukar tyvärr inte vara något som respekteras i någon högre grad...

Jag har fått förklarat för mig att skotermotorer har ett högfrekvent ljud som vi människor inte kan uppfatta men som är oerhört obehagligt för hästarna och därför är det också många i övrigt trafiksäkra hästar som reagerar om en skoter kommer nära. Min strategi visade sig dock inte fungera något vidare... redan i första lilla backen där vi brukar ta en uppvärmningsgalopp kom en skoter farandes emot oss på vägen. Men det var i alla fall inte en av dem som lät värst och även om Hamingja uppenbarligen övervägde att vända och springa hemåt kunde hon ändå kontrollera sin flyktreflex varför hon förståss fick MASSOR av beröm! Sedan skrittade vi dessutom med hellånga tyglar en låång stund efteråt för att verkligen befästa känslan av att en skoter inte behöver innebära dramatik.

Fortsatte med uppvärmningstölt med lååååång hals och en hel del sidförande för stretchande/lösgörande effekt innan det var dags för vår första "vända runt för ytterhjälperna" som förberedelse för tölt med mer tygelkontakt. Efter en galopp uppför backen där jägarna brukar sitta och fika (och Carola promenera med sina hundar) tog vi en ny skrittpaus på hellånga tyglar. Då var det dags för ytterligare ett par "nära skoter-upplevelser". Först tror jag det var samma skoter som vi mött tidigare som nu körde ikapp oss bakifrån. Men den här gången var föraren bussig nog att köra uppe på plogvallen istället, så den behövde inte komma riktigt lika inpå oss.

Strax efter kom dessutom skotern som verkade sakna ljuddämpare men som tur var höll även han sig uppe på plogvallen samt att han var MKT försiktig på gasen när han körde ikapp och förbi oss - så även om Hamingja blev lite stressad kunde hon även denna gång behålla kontrollen. Gissa om hon fick mycket beröm efter detta?!! Samt en lååång skrittpaus på långa tyglar, som hjälp att hantera det faktum att vi skulle fortsätta i samma riktning som skotrarna körde. Jag var också väldigt tacksam att föraren på skoter nr 2 väntade till dess han hunnit iväg en bra bit innan han åter började gasa på ordentligt igen.

När vi vände hemåt igen vid Linagården inledde vi också med en lång skrittpaus på långa tyglar för att inte trigga flyktreflexen i onödan. Det skulle ändå visa sig att de tidigare upplevelserna rubbat Hamingjas cirklar något - för när vi skulle skritta uppför backen mot där skotrarna en stund tidigare passerat oss blev det JÄTTESPÄNNANDE att det nu stod en bil parkerad där. Dessutom RÖRDE sig något utanför bilen...!!! :-O  Som tur var kunde Hamingja snart konstatera att det bara var Carola med hundarna - även om det tog en liten stund innan hon kunde slappna av helt. Men när jag stannade för att prata med Carola slappnade Hamingja snart av och stod helt lugnt.

Så här efteråt förstår jag ju vad det var som till att börja med fick Hamingja att reagera med sådan misstänksamhet: Carola hade ju bara två hundar med sig... :-O Hon brukar ju väldigt ofta vara hundvakt så att hon är omgiven av en hel flock hundar som springer runt henne... MYCKET vaket av Hamingja att reagera m a o! ;-)

Efter detta varvade jag sekvenser med samlad tölt (som jag förberett genom att vända runt m h a ytterhjälperna och MKT drivning med sätet) med kortare skrittpauser för att Hamingja skulle hinna bli av med ev mjölksyra. Som nedvarvning blev det först lite trav - som trots att vi var på hemväg inte alls innebar en total satsning mot Solvalla utan faktiskt var riktigt trevlig! Och när jag sedan bad Hamingja om tölt på långa tyglar satte hon direkt igång att frusta så belåtet!

I stallet fick Hamingja stå med sitt nättäcke från BoT medan hon åt sitt kraftfoder och sedan gå ut i hagen igen med BoT-regntäcket. Däremot utan hasskydden, för jag upptäckte att de kändes ganska fuktiga på insidan. Om jag tänkt på det när jag tog av dem hade de ju kunnat få ligga på tork på elementet i sadelkammaren medan jag red... men hon fick ju i alla fall BoT över korset och det är det viktigaste.

Hamingja-hög trots hjärndimma!

"Puss syrran!" 

Stackars Hremsa, som står på boxvila p g a en fraktur och har TRÅÅÅÅÅKIIIIIGT, får sällskap av lillasyster Hamingja för en stund. 

Satt här och muttrade över att datorn av någon anledning inte ville "tanka över" bilderna jag i eftermiddags fotade på Hamingja i sitt nya BoT-regntäcke... Och det är först när jag kollar i mobilen och där inte heller finns några bilder som jag inser att jag visserligen tänkte att jag skulle fota henne med täcket men att det uppenbarligen aldrig av... Ett bra exempel på den "hjärndimma" som de allra flesta med fibromyalgi upplever...och som jag får räkna med så här efter en hel arbetsvecka. Igår kväll blev det dessutom ovanligt sent i säng eftersom vi "firade av" en kollega som ska bli chef för ett närliggande kontor. TUR att det är helg nu så att jag får möjlighet att vila och återhämta mig!

På väg från jobbet fick jag ett sms om att paketet med regntäcket från Back on Track kommit, så jag svängde förbi ICA och hämtade ut det innan jag åkte till stallet. Väl där kunde jag konstatera att det, precis som nättäcket, passade henne perfekt! Och det känns VÄLDIGT bra att hon nu kommer att kunna få "BoT-behandling" av musklerna i bakdelen mellan våra träningspass UTAN att behöva utsättas för skav i pälsen!

Egentligen kände jag mig för trött för att rida så det var f f a för att få prova att nya täcket passade som jag ändå åkte till stallet idag. Men väl där gjorde Hamingja än en gång jobbet som min sjukgymnast/PT så bra som bara hon kan, för innan jag visste ordet av hade jag sadlat och var på väg ut för att rida ändå.

Började som vanligt med skritt på små volter utanför stallet samt att korsa bakbenen och följde sedan upp med en hel del sidförande längs bilvägen också för att hon verkligen skulle få stretcha musklerna i bakdelen. I början var hon passtaktig under uppvärmningstölten/"myrslokstölten" men sidförande både i skritt och tölt fick henne avslappnad och ren i takten.

Övergick till att vända runt för ytterhjälperna i skritt för att sedan, när hon kommit in mellan hand och skänkel, göra övergång till tölt. Idag red vi längs vägen mot Alviksträsk, fram till "världens ände". Där nyttjade jag utrymmet i korsningen till att vända runt för ytterhjälperna flera varv för att öka graden av samling inför hemvägen. Jag har en tendens att rida väldigt långa sträckor tölt längs denna väg, då det till skillnad mot vägen till Avan inte är några backar som gör det naturligt att avbryta. Men nu försökte jag verkligen tänka på att ge henne korta pauser ofta, för att ev mjölksyra i musklerna skulle kunna försvinna.

Och ju bättre jag lyckades göra som Peter Markne sa: "Kontakta sadeln innan du kontaktar tyglarna" desto mer samlade sig Hamingja samtidigt som hon också blev mer lösgjord. TROTS att vi red längs vägen, där jag tycker detta är ÄNNU svårare att uppnå än på ridbanan där vi kan använda mycket volter även i tölt. Hamingja fick mig inte bara att utföra min viktigaste sjukgymnastik - hon fick mig så där HÄRLIGT "hög" också!!!

När jag sedan gav långa tyglar tog hon genast chansen att verkligen sträcka ut överlinjen och frusta om och om igen! Jag hade förstås "tjatat" om att hon var JÄTTEDUKTIG och jag tolkade hennes frustanden som ett belåtet: "Ja, jag är så DUKTIG!!!"

Vändning med ytterhjälperna är det som hjälper bäst!!!

Hamingja poserar med sitt nya Back on Track-täcke (det första av dem...!)

I lördags kväll var jag på väg att beställa ett regntäcke från Back on Track, att använda på Hamingja när hon går i hagen istället för ryggvärmaren som skaver så på pälsen. För BoT har haft så bra inverkan på hennes tidigare onda muskler i bakdelen att jag nu inte vågar vara helt utan! Men som tur var bestämde jag mig tillslut för att sova på saken, innan jag skickade in min beställning... och dagen efter hade jag fått ett erbjudande om 25 % rabatt! BINGO!!! 

Tänk om det varit tvärt om istället - att jag beställt mitt dyraste hästtäcke någonsin och dagen efter fått ett erbjudande om 25 % rabatt... Men min otroliga tur slutade faktiskt inte där utan, utan senare denna "turdag" såg jag dessutom en annons på Fb om ett nättäcke från BoT (täcken på bilden ovan) vilket enligt uppgift skulle vara i mycket bra skick. Jag lämnade ett bud som accepterades av säljaren, idag kom det och var i precis lika jättefint skick som säljaren lovat!

Storleken var dessutom helt perfekt på Hamingja, som fick inviga det medan hon stod i boxen och åt efter dagens träningspass! Nu väntar vi bara på att regntäcket ska levereras så att hon åter kan få BoT-effekten när hon går i hagen. (I väntan på det har hon bara hasskydden på i hagen - de har varit "skavfria" sedan jag sydde fast lite fleecetyg på insidans överkant på dem och jag håller tummarna att det fortsätter så!)

Men jag får ju inte missa att skriva om dagens riktigt trevliga träningspass med Hamingja! Efter två pass på ridbanan efter varandra tyckte jag det nu var dags att rida ut igen, även om jag då inte skulle ha möjlighet att rida på volt i tölten. Och om senaste ridpasset var det bästa på ridbanan på minst en månad så var dagens ridpass det bästa längs vägen på minst lika länge! Jag Inledde som vanligt utanför stallet med riktigt små volter i skritt i båda varven, för att sedan flytta ut bakdelen så att hon korsade med inner bak. Det blev även lite sidförande på vägen ut från gården för extra stretching av musklerna i bakdelen. 

Nere på bilvägen tog vi till vänster mot Avan och fortsatte uppvärmningen i tölt med lååååång hals. Det blev en vänstergalopp uppför den första lilla backen - en galopp som inleddes i riktigt trevlig form och med höjd i sprången men sedan blev hon lite spänd och hög i formen... Efter detta fortsatte vi att lösgöra i ett lite högre tempo i tölten. 

Jag har ju insett att jag verkligen behöver använda volter och böjda spår - f f a att vända in m h a ytterhjälperna - för att klara av att engagera hästens bakdel på ett bra sätt. Nu när jag red längs bilvägen kunde jag dock inte rida volter i tölt. Men jag kunde göra det näst bästa: vända för ytterhjälperna på volter i skritt!  Det är ett knep Sylvia lärde mig redan på Lára tiden: att vända runt i skritt på en liten volt m h a ytterhjälperna till dess hästen kommer helt mellan hand och skänkel - först då rider man fram i tölt. 

För mig är det särskilt "magiskt" att vända med ytterhjälperna eftersom jag insett att det är det tillfälle under ridningen då jag lykas använda min kropp på det mest optimala sättet. Vilket dels får mycket positiv effekt på hästen - den kommer mellan hand och skänkel. Men också innebär att jag startar den efterföljande tölten med en kropp som är i bästa "tölt-position". Från denna position har jag inte alls lika lätt att hamna i framvikt, spänna mina knän, skjuta fram skänklarna eller några av alla de andra olaterna som jag tyvärr brukar ägna mig åt när jag ska rida tölt... Det är verkligen en win-win alltså!!!

Alltså satte jag igång med att vända in Hamingja på en liten volt i skritt till dess jag hade henne samlad och mellan hand och skänkel. Sedan smög vi iväg längs vägen i tölt medan jag underhöll samlingen med mitt vinklade bäcken och vid de tillfällen då hon ville bli hög i formen ökade drivningen samt lekte lite med fingrarna på högerhanden till dess hon åter var samlad och lösgjord. 

Efter en skrittpaus vände jag åter in henne på en volt följt av en ny sekvens samlad tölt o s v. När vi efter några ytterligare sådana intervaller vände hemåt och avverkat en lite längre skrittpaus fortsatte vi med volterna och nya töltintervaller. I o m att vi nu var på hemväg blev det förståss extra "tryck" i lilla fröken! Först gjorde hon ett försök att få mig ur balans för att kunna dra upp tempot och springa ifrån arbetet. Men tack vare att jag fortfarande hade en kropp som "tänkte" vändning med ytterhjälperna satt jag så stadigt i min position att hon gav upp detta försök och istället samlade sig ännu mer än tidigare!

Det var så HÄRLIGT att kunna rida sådan samlad tölt trots att vi var ute längs vägen och inte på ridbanan!!! Jag fick riktigt tvinga mig själv att sakta av med jämna mellanrum för att hon inte skulle få för mycket mjölksyra i musklerna - jag vill ju absolut inte att hon åter ska börja tycka att det är obehagligt med samling i tölt...! Och när jag som avslutning gav henne hellånga tyglar i tölten sträckte hon genast ut sig och frustade om och om och om igen!

I morgon blir det vilodag, men på fredag hoppas jag få uppleva ett lika trevligt träningspass som idag! Då har förhoppningsvis regntäcket kommit också så att vi får prova om det passar lika bra som nättäcket gör!  Och med dessa två täcken känns det som att vi kommer att vara oerhört väl rustade i o m att hon kan få "behandling" både i stallet och när hon går i hagen!

Nästa gång det är dags för en BoT-investering blir det nog till matte istället. Jag har bl a ett par tröjor därifrån att sova i, eftersom jag oftast får mest ont under nätterna. Och dessutom ett par tunna fingervantar som jag också brukar sova i när smärtan i händerna är som värst. Man kan ha vantarna inuti andra handskar eller vantar, men eftersom de ligger vid sängen kommer jag sällan ihåg att ta dem på när jag ska gå ut. Dessutom har jag deras ridhandskar som dock är för tunna för att ha nu men suveräna under vår, sommar och höst. 

Nej, jag är inte sponsrad av Back on Track - tyvärr...! Jag har bara haft så oerhört bra effekt av deras produkter, både på mig själv och på Hamingja att jag mer än gärna vill dela med mig av dessa erfarenheter! 

"Den som verkligen kan rida sin häst på volt är den enda som inte behöver göra det!"

En "arkivbild" på sommarpäls-Hamingja. Ibland tror folk t o m att det är olika hästraser när de jämför bilder på islandshästar i vinterpäls med islandshästar i sommarpäls! Och det är verkligen STOR skillnad! Men bilden till trots så var det min "vinterhäst" jag red idag!

Dagens ridpass blev på många sätt en repris av gårdagens: på ridbanan med samling vid hand och uppsuttet, dock med den trevliga skillnaden att detta var vårt absoluta bästa ridpass på mer än en månad!!! Och utifrån Atli/Jens Fredricsson-tänket att vare sig framgångar eller motgångar inom ridningen brukar komma över en natt utan att man oftast har "lagt grunden till dem" under tidigare ridpass - så tänker jag att gårdagens ridning när vi för första gången på länge kunde arbeta på böjda spår utan att halka det minsta lilla säkert var en del i dagens fina känsla!

Dessutom gjorde det förståss sitt till att dagens ridpass i ännu högre utsträckning blev "en orgie i böjda spår" samt - inte minst - att jag plötsligt kom ihåg att rida med ytterhjälperna! Först under uppvärmningen i skritt på volt där min ambitiösa fröken "vek ihop sig" till en ostkrok utan minsta tecken till stelhet i sidorna och sedan även korsade bak hur smidigt som helst när jag bad om det! Detta följdes av uppvärmningstölt med låååång hals i alla möjliga krumelurer där jag med så ojämna mellanrum som möjligt bytte riktning för att få maximal lösgörande effekt (och hela tiden vände in m h a ytterhjälperna). 

Sedan var det dags för samling vid hand och jag hade bestämt mig för att precis som igår enbart arbeta med detta i vänster varv, eftersom jag haft problem med att få henne riktigt lösgjord i samlingen i höger varv. Började som vanligt med att be henne rygga till dess hon sträckte ut överlinjen på ett bra sätt och därefter låta henne gå framåt i samlad skritt. 

Hamingja var VERKLIGEN med på noterna idag - hon gjorde inte minsta försök att komma undan genom att dra upp tempot i skritten utan samlade sig jättefint så att bogarna lyftes upp och utan att jag hade minsta gram i handen! Efter tre sådana riktigt trevliga sekvenser var jag än mer övertygad om att INTE försöka upprepa i höger varv - utan istället försöka ta med oss denna trevliga känsla till ridningen. 

Först sadlade jag om förståss - för att Hamingja skulle få sin tydliga signal om att det var paus och avslappning som gällde. Och när jag sedan satt upp i sadeln och började rida samlad tölt överraskade jag genom att åter komma ihåg att använda ytterhjälperna - och nu blev det verkligen ett WOW-resultat! När jag vände henne åt vänster m h a ytterhjälperna "ramlade allt på plats" och hon bjöd på en så härligt samlad tölt med aktiv överlinje och med hela hästen mjuk som ett gummiband!!! 

Vi gjorde kortare "besök" ute längs spåret men så snart hon blev lite spänd och kort i nacken vände jag in m h a ytterhjälperna - ibland ett helt varv på volt för att få önskad effekt och ibland räckte det att byta riktning för att hon åter skulle komma in mellan hand och skänkel. Förutom att jag för en gångs skull faktiskt kom ihåg och hade fokus på ytterhjälperna så gjorde vändningarna dessutom om att jag hela tiden påmindes om att det f f a är DRIVNINGEN som ska lösa problemen som uppstår. 

Genom att i vändningarna fokusera på sitsen och drivningen, fram emot en passiv innerhand och en ytterhand som bara agerar vändande, lyckades jag ovanligt bra med att undvika att falla framåt vilket jag annars så lätt gör och därmed ger signal till Hamingja om att springa fortare istället för, som jag egentligen vill, bära upp sig bättre. 

Även under nedvarningen i tölt på långa tyglar blev det en hel del böjda spår för att min duktiga häst verkligen skulle sträcka ut sin överlinje och slappna av ordentligt. När jag sedan - "Hamingja-hög" så det bara bubblade i hjärtat - skulle summera dagens träningspass kunde jag än en gång konstatera att jag verkligen BEHÖVER böjda spår! Jag klarar inte av att stärka och utveckla min häst på rätt sätt om jag främst rider rakt fram. 

Det hjälps inte att skogsstigarna är krokiga, att man kan sidföra fram och tillbaka över vägen o s v... JAG MÅSTE RIDA PÅ VOLT - annars klarar jag inte att få eller bibehålla en häst som är lösgjord i samlingen. Jag har hunnit med att prova MÅNGA namnkunniga instruktörer under mina senaste 23 år med islandshäst (jag red islandshäst långt innan dess också - men aldrig för instruktör.) Några av dessa har förespråkat mycket "rakt fram-ridning" och det kanske fungerar för dem och för andra också men jag har fått inse att jag inte klarar av det... Resultatet blir en häst som "tappat bakdelen" och går på bogarna och därmed också tappar mycket av sina rörelser. 

Så det är ju en fantastisk TUR att jag under de senaste 10 åren (eller är det t o m mer?!) haft förmånen att rida så regelbundet för Atli - som VERKLIGEN har fokus på volter och böjda spår som viktiga redskap för att få en stark och smidig häst! Och att jag fått komplettera detta med att träna för Sylvia som instruerar helt i Atlis anda! Atli brukar säga något i stil med: "Den som verkligen kan rida sin häst på volt är den enda som inte behöver göra det!" Till den nivån lär jag aldrig nå - men förhoppningsvis kan jag komma en bit på väg genom att alltid minnas att jag inte klarar av att rida rakt fram...!

Från rejäl uppförsbacke till både utförslut och medvind!

Hamingja i sitt "Det regnar eller snöar-träns" (i biothane).

Vi hade vår försenade jobbjulfest i fredags kväll och även fast jag aldrig dricker alkohol och är en av de första att gå hem får sådana aktiviteter effekt på hur jag mår dagarna efteråt... Värken och mina sömnstörningar gör att jag i princip aldrig känner mig pigg och utvilad och att avsluta jobbveckan med att vara vaken till 24-tiden sätter sina spår, hur roligt det än är att umgås med kollegorna. Den här gången kände jag mig faktiskt ännu tröttare idag än vad jag gjorde igår så jag trodde inte att jag skulle orka rida...

Men efter att ha "hållit låg profil" en stor del av dagen började jag känna mig lite piggare under eftermiddagen och insåg till min stora glädje att jag faktiskt skulle orka åka till Hamingja! Och väl där blev det ett riktigt bra träningspass på ridbanan - vilket jag verkligen hade sett fram emot!

Underlaget visade sig också vara precis så bra som jag hoppats! Under uppvärmningen med tölt på böjda spår i "kringelikrokar" över ridbanan halkade Hamingja inte en enda gång trots att jag vågade mig på allt mindre volter och snävare svängar. Och efter ett antal ridpass längs vägen och i skogen kändes det jättebra att kunna nyttja möjligheten till voltarbete maximalt!

Efter en lång och krokig uppvärmning var det sedan dags för samling vid hand i vänster varv. Började som vanligt med att be henne rygga några steg innan vi övergick till samlad skritt och hon var verkligen riktigt, riktigt duktig!!! Trampade under sig ordentligt och kom upp med bogarna utan att jag fick minsta lilla i handen och jag behövde bara ställa om utåt något ögonblick ibland för att högerbogen skulle hålla sig på plats. 

De senaste gångerna vi tränat samling vid hand har hon blivit lite spänd när vi övergått till höger varv - vilket jag tror till stor del beror på att jag inte lyckas hålla högerbogen på plats. Så istället för att trampa under sig ordentligt med vänster bak skjuter hon ut högerbogen mot mig och den "tappade bakdelen" visar sig i att hon lägger sig på i handen, blir kort i nacken och spänd... 

Under Atlikurserna har jag faktiskt främst fått arbeta henne för hand i vänster varv, fast Atli brukar påpeka att precis som med allt annat man gör med hästarna så bör man träna i båda varven. (Vilket förresten beror på att hästarna, till skillnad från oss människor, inte har någon förbindelse mellan höger och vänster hjärnhalva. Den förbindelsen gör att om vi gjort en sak "i ena varvet" så kan vi själva räkna ut hur det fungerar åt andra hållet. Men den förmågan har alltså inte hästarna.) 

Men nu hade jag bestämt i förväg att jag skulle nöja mig med att träna detta i vänster varv, för att inte bygga in spänningar i henne i onödan. Efter tre sekvenser samlad skritt blev det alltså inget varvbyte utan jag sadlade om och satt upp igen istället. I början kändes ändå min superambitösa häst aningen stressad, men m h a ridning på böjda spår slappnade hon snart av, trots bibehållen samling i tölten! 

En jättenöjd matte lät då duktiga hästen varva ner i tölt på långa tyglar. Tänk att det som länge såg ut som en trist "jag orkar inte rida-dag" i slutänden kunde bli så här bra!!! Förutom kicken att jag ö h t orkade rida fick jag kicken av att uppleva samlad tölt utan spänningar. Samt kicken av att veta att både motionen som ridningen ger och utevistelsen är bra för sömnen. Det blev en hel del "kickar" m a o!

Och inte ens min "ligga lågt och vila-förmiddag" innebar enbart slöseri med tid. En stor del av gårdagskvällen hade jag ägnat åt att googla på Back on Track-täcken och till min glädje upptäckt att de har ett regntäcke. (Tidigare hade jag bara sett vadderade stalltäcken och fleecetäcken - men inget som man kan ha på hästen i hagen.) Beställde dock inget täcke igår utan tänkte att jag skulle sova på saken först. 

Detta visade sig vara ett MYCKET klokt beslut - för under förmiddagen idag fick jag ett erbjudande om 25 % rabatt på valfri vara hos ett av de företag jag hittat som säljer BoT:s regntäcke! Gratis frakt var det dessutom - så jag sparade ca 600 kr på att inte beställa igår! Sedan en vecka tillbaka har jag inte längre velat använda ryggvärmaren på Hamingja, p g a att gummibanden som håller den på plats skavt bort så mycket päls utan hon har fått klara sig med bara hasskydden. Men nu kommer ju förhoppningsvis täcket inom kort så att hon åter kan få behandling även av musklerna uppe i korset!

Sammanfattningsvis kan man väl säga om den här dagen att efter en start i uppförsbacke så kom en rejäl vändning med både utförslut och medvind!

Med is i skägget och blicken i fjärran!

Det var en hel del is i skägget idag!

Snön har verkligen VRÄKT ner de senaste dygnen...som om Kung Bore plötsligt insett att han "slarvat" med snön hittills i vinter och gått in för att ta igen detta med råge...! När jag körde till stallet var grusvägen ännu inte plogad, men med min fyrhjulsdrift var det inget problem att ta sig fram. Var dock lättad över att jag inte behövde möta plogbilen på den smala vägen - de gånger jag behövt göra det har jag styrt min bil så nära ena diket jag bara vågat, stannat helt och hållit andan medan plogbilen passerat - på vad som känts som bara några milimeters avstånd...! 

Men även om jag ytterst ogärna möter plogbilen när jag kör bil så vill jag ÄNNU hellre undvika att göra det till häst! Att sitta på ryggen av ett flyktdjur som blir inträngt mellan en hög plogkant (och ett snöfyllt dike) på ena sidan och en snösprutande plogbil på den andra är ingen höjdare... Men idag hade Hamingja och jag verkligen tur! När vi kom ner till bilvägen visade det sig att plogbilen hade passerat på väg mot Alviksträsk och dessutom precis var på väg tillbaka! Det var bara att vänta någon minut på att den skulle hinna passera, så hade vi både en nyplogad väg och f f a vetskapen att den inte skulle dyka upp igen!

"Follow that plogpil!" sa jag till Hamingja när vi tog av till vänster mot Avan. Fast då hade den redan hunnit försvinna bakom nästa krök och sedan såg vi inte (snö-)röken av den ens! Vi värmde upp i tölt med låååååång hals och sedan en vänstergalopp uppför den första lilla backen. Det blev ingen lång sträcka galopp - men både fattningen och kvaliteten på galoppen var riktigt, riktigt bra! 

Fortsatte sedan i tölt, fast i mellantempo och lite högre form än under uppvärmningen. Försökte ha mitt fokus på sitsen samt att hålla händerna stilla mot manken och bara vibrera lite ibland med fingrarna på högerhanden - och blev VÄLDIGT nöjd när Hamingja efter en stund visserligen inte frustade, men lät höra ett annat "avslappningsljud"! 

På höjden där jägarna brukar fika red vi en kort sväng längs stigen upp över kalhygget innan vi vände tillbaka hemåt igen. Började hemvägen med skritt med tygelkontakt och Hamingja frustade så avslappnat fast hon inte fått hellånga tyglar - jättebra! Började sedan rida övergångar från några steg samlad skritt till dito tölt. Övergångarna blev riktigt mjuka och fina! Fast allt för snart "tappade jag sitsen" vilket innebar att Hamingja "tappade bakdelen"... 

Detta upprepades flera gånger och när jag väl hamnat i framvikt kunde jag inte återfå en korrekt sits utan att sakta av till skritt och börja om... Men så kom jag på vad jag fick lära mig när jag red på en clinic för Johanna Elgholm för ett antal år sedan. Ingen som ridit för instruktör har väl undgått att få uppmaningen att höja blicken när man "fastnat" med den någonstans nere i hästens man... Jag har alltid utgått ifrån att detta främst varit för att man hamnar i en mer korrekt sits om man har blicken framåt. 

Men Johanna förklarade att den viktigaste anledningen faktiskt är en helt annan! Synen är vårt starkaste sinne och med blicken fokuserad på något blir kommer alla andra sinnesintryck att hamna i "skuggan" av vad vi ser. Men genom att höja blicken och ställa om ögonen till "långseende" så ger vi hjärnan möjlighet att ta in fler intryck från övriga sinnen - vilket t ex gör att det är mycket lättare att känna hur hästen och man själv rör sig än om man har blicken fokuserad på något. 

Nästa övergång från samlad skritt till tölt gjorde jag därför med blicken fäst någonstans långt bort i fjärran. Precis som tidigare tillfällen smög Hamingja över i tölt så oerhört mjukt och fint! Men när hon sedan provade att dra iväg lite i tempo kände jag direkt hur jag var på väg att lägga över vikten framåt och när jag lyckades motverka detta och dessutom göra en förhållning med sätet kom Hamingja åter "mellan hand och skänkel" och fortsatte tölta avslappnat! Och jag drog mig till minnes Lindas Wikströms klockrena kommentar från samma Johanna-clinic: "När man lyckas få till sitsen börjar hästen göra en massa BRA saker!!!" 

Vi hann ytterligare två sådana övergångar till tölt där blicken i fjärran gjorde att jag hann känna av och korrigera min sits innan det gått för långt och därmed behålla Hamingja mellan hand och skänkel i en trevlig, avslappnad tölt! Härligt, härligt!!! 

När vi kom tillbaka till stallet var Janne precis klar med snöröjning på ridbanan. Han kunde inte minnas att han någon gång tidigare varit med om att det kommit så här mycket snö på en gång! :-O  Men nu har ridbanan alltså åter bra underlag och jag LÄNGTAR verkligen efter att träna samling i tölt med Hamingja! Kanske blir det ridbanan för oss redan i morgon? Vintertid brukar jag oftast "spara" ridningen där till en vardagkväll och passa på att nyttja dagsljuset på helgen till att rida ut. Men vi får se om jag kan "behärska" mig i morgon eller hur det blir...! Det känns verkligen som att det är JÄTTELÄNGE sedan vi senast hade tillräckligt bra underlag på ridbanan för att jag inte skulle behöva riskera att Hamingja blir spänd vid tölt på volt t ex.