BoT-boost inför kommande "träningsläger"!

Nu är det maximal boost med BoT som gäller: både täcke med "inbyggd" ryggvärmare och hasskydd!

Fr o m slutet av nästa vecka och två veckor framåt kan man säga att Hamingja "ska på träningsläger". Då ska nämligen Sylvia träna henne - det är verkligen lyxigt att ha den möjligheten utan att Hamingja behöver åka iväg någonstans! Och för att förutsättningarna inför detta ska vara bästa möjliga kör jag nu "intensivbehandling" med BoT, vilket vår massör ju rekommenderat både inför, i samband med och efter intensiv träning.

Efter att vi ägnat större delen av 2016 till rehab vill jag ju göra allt jag kan för att hålla henne besvärsfri i korset. Och BoT är en del av detta. Men som Atli brukar påpeka: "Den bästa massage/behandling hon kan få är korrekt ridning!" så jag försöker ju göra mitt bästa på den fronten också även om ordet "korrekt" snarare kan komma i fråga när det handlar om Sylvias ridning än om min...!

Men för att "dra mitt strå till stacken" inledde jag som vanligt med små volter samt att flytta ut bakdelen på volt i skritt redan utanför stallet. Följt av flera sekvenser sidförande - f f a undan för vänster skänkel - på vår väg ut från gården samt ytterligare volter där hon fick korsa bak när vi kom ner på bilvägen.

Ända sedan jag kom till Mariebäck hade jag kunnat höra ljudet från ett antal skotrar som körde runt i närheten, varav minst en verkade sakna ljuddämpare och gav ifrån sig ett VÄLDIGT skarpt ljud. Man kunde tro att den var alldels inpå gården trots att den i själva verket måste befinna sig minst någon km bort... Ljuden verkade främst komma från Alviksträskhållet, så jag valde att rida mot Avan istället med en förhoppning om att slippa möta dem längs vägen. Att skotrar egentligen inte får köra längs bilväg brukar tyvärr inte vara något som respekteras i någon högre grad...

Jag har fått förklarat för mig att skotermotorer har ett högfrekvent ljud som vi människor inte kan uppfatta men som är oerhört obehagligt för hästarna och därför är det också många i övrigt trafiksäkra hästar som reagerar om en skoter kommer nära. Min strategi visade sig dock inte fungera något vidare... redan i första lilla backen där vi brukar ta en uppvärmningsgalopp kom en skoter farandes emot oss på vägen. Men det var i alla fall inte en av dem som lät värst och även om Hamingja uppenbarligen övervägde att vända och springa hemåt kunde hon ändå kontrollera sin flyktreflex varför hon förståss fick MASSOR av beröm! Sedan skrittade vi dessutom med hellånga tyglar en låång stund efteråt för att verkligen befästa känslan av att en skoter inte behöver innebära dramatik.

Fortsatte med uppvärmningstölt med lååååång hals och en hel del sidförande för stretchande/lösgörande effekt innan det var dags för vår första "vända runt för ytterhjälperna" som förberedelse för tölt med mer tygelkontakt. Efter en galopp uppför backen där jägarna brukar sitta och fika (och Carola promenera med sina hundar) tog vi en ny skrittpaus på hellånga tyglar. Då var det dags för ytterligare ett par "nära skoter-upplevelser". Först tror jag det var samma skoter som vi mött tidigare som nu körde ikapp oss bakifrån. Men den här gången var föraren bussig nog att köra uppe på plogvallen istället, så den behövde inte komma riktigt lika inpå oss.

Strax efter kom dessutom skotern som verkade sakna ljuddämpare men som tur var höll även han sig uppe på plogvallen samt att han var MKT försiktig på gasen när han körde ikapp och förbi oss - så även om Hamingja blev lite stressad kunde hon även denna gång behålla kontrollen. Gissa om hon fick mycket beröm efter detta?!! Samt en lååång skrittpaus på långa tyglar, som hjälp att hantera det faktum att vi skulle fortsätta i samma riktning som skotrarna körde. Jag var också väldigt tacksam att föraren på skoter nr 2 väntade till dess han hunnit iväg en bra bit innan han åter började gasa på ordentligt igen.

När vi vände hemåt igen vid Linagården inledde vi också med en lång skrittpaus på långa tyglar för att inte trigga flyktreflexen i onödan. Det skulle ändå visa sig att de tidigare upplevelserna rubbat Hamingjas cirklar något - för när vi skulle skritta uppför backen mot där skotrarna en stund tidigare passerat oss blev det JÄTTESPÄNNANDE att det nu stod en bil parkerad där. Dessutom RÖRDE sig något utanför bilen...!!! :-O  Som tur var kunde Hamingja snart konstatera att det bara var Carola med hundarna - även om det tog en liten stund innan hon kunde slappna av helt. Men när jag stannade för att prata med Carola slappnade Hamingja snart av och stod helt lugnt.

Så här efteråt förstår jag ju vad det var som till att börja med fick Hamingja att reagera med sådan misstänksamhet: Carola hade ju bara två hundar med sig... :-O Hon brukar ju väldigt ofta vara hundvakt så att hon är omgiven av en hel flock hundar som springer runt henne... MYCKET vaket av Hamingja att reagera m a o! ;-)

Efter detta varvade jag sekvenser med samlad tölt (som jag förberett genom att vända runt m h a ytterhjälperna och MKT drivning med sätet) med kortare skrittpauser för att Hamingja skulle hinna bli av med ev mjölksyra. Som nedvarvning blev det först lite trav - som trots att vi var på hemväg inte alls innebar en total satsning mot Solvalla utan faktiskt var riktigt trevlig! Och när jag sedan bad Hamingja om tölt på långa tyglar satte hon direkt igång att frusta så belåtet!

I stallet fick Hamingja stå med sitt nättäcke från BoT medan hon åt sitt kraftfoder och sedan gå ut i hagen igen med BoT-regntäcket. Däremot utan hasskydden, för jag upptäckte att de kändes ganska fuktiga på insidan. Om jag tänkt på det när jag tog av dem hade de ju kunnat få ligga på tork på elementet i sadelkammaren medan jag red... men hon fick ju i alla fall BoT över korset och det är det viktigaste.