"Den som verkligen kan rida sin häst på volt är den enda som inte behöver göra det!"

En "arkivbild" på sommarpäls-Hamingja. Ibland tror folk t o m att det är olika hästraser när de jämför bilder på islandshästar i vinterpäls med islandshästar i sommarpäls! Och det är verkligen STOR skillnad! Men bilden till trots så var det min "vinterhäst" jag red idag!

Dagens ridpass blev på många sätt en repris av gårdagens: på ridbanan med samling vid hand och uppsuttet, dock med den trevliga skillnaden att detta var vårt absoluta bästa ridpass på mer än en månad!!! Och utifrån Atli/Jens Fredricsson-tänket att vare sig framgångar eller motgångar inom ridningen brukar komma över en natt utan att man oftast har "lagt grunden till dem" under tidigare ridpass - så tänker jag att gårdagens ridning när vi för första gången på länge kunde arbeta på böjda spår utan att halka det minsta lilla säkert var en del i dagens fina känsla!

Dessutom gjorde det förståss sitt till att dagens ridpass i ännu högre utsträckning blev "en orgie i böjda spår" samt - inte minst - att jag plötsligt kom ihåg att rida med ytterhjälperna! Först under uppvärmningen i skritt på volt där min ambitiösa fröken "vek ihop sig" till en ostkrok utan minsta tecken till stelhet i sidorna och sedan även korsade bak hur smidigt som helst när jag bad om det! Detta följdes av uppvärmningstölt med låååång hals i alla möjliga krumelurer där jag med så ojämna mellanrum som möjligt bytte riktning för att få maximal lösgörande effekt (och hela tiden vände in m h a ytterhjälperna). 

Sedan var det dags för samling vid hand och jag hade bestämt mig för att precis som igår enbart arbeta med detta i vänster varv, eftersom jag haft problem med att få henne riktigt lösgjord i samlingen i höger varv. Började som vanligt med att be henne rygga till dess hon sträckte ut överlinjen på ett bra sätt och därefter låta henne gå framåt i samlad skritt. 

Hamingja var VERKLIGEN med på noterna idag - hon gjorde inte minsta försök att komma undan genom att dra upp tempot i skritten utan samlade sig jättefint så att bogarna lyftes upp och utan att jag hade minsta gram i handen! Efter tre sådana riktigt trevliga sekvenser var jag än mer övertygad om att INTE försöka upprepa i höger varv - utan istället försöka ta med oss denna trevliga känsla till ridningen. 

Först sadlade jag om förståss - för att Hamingja skulle få sin tydliga signal om att det var paus och avslappning som gällde. Och när jag sedan satt upp i sadeln och började rida samlad tölt överraskade jag genom att åter komma ihåg att använda ytterhjälperna - och nu blev det verkligen ett WOW-resultat! När jag vände henne åt vänster m h a ytterhjälperna "ramlade allt på plats" och hon bjöd på en så härligt samlad tölt med aktiv överlinje och med hela hästen mjuk som ett gummiband!!! 

Vi gjorde kortare "besök" ute längs spåret men så snart hon blev lite spänd och kort i nacken vände jag in m h a ytterhjälperna - ibland ett helt varv på volt för att få önskad effekt och ibland räckte det att byta riktning för att hon åter skulle komma in mellan hand och skänkel. Förutom att jag för en gångs skull faktiskt kom ihåg och hade fokus på ytterhjälperna så gjorde vändningarna dessutom om att jag hela tiden påmindes om att det f f a är DRIVNINGEN som ska lösa problemen som uppstår. 

Genom att i vändningarna fokusera på sitsen och drivningen, fram emot en passiv innerhand och en ytterhand som bara agerar vändande, lyckades jag ovanligt bra med att undvika att falla framåt vilket jag annars så lätt gör och därmed ger signal till Hamingja om att springa fortare istället för, som jag egentligen vill, bära upp sig bättre. 

Även under nedvarningen i tölt på långa tyglar blev det en hel del böjda spår för att min duktiga häst verkligen skulle sträcka ut sin överlinje och slappna av ordentligt. När jag sedan - "Hamingja-hög" så det bara bubblade i hjärtat - skulle summera dagens träningspass kunde jag än en gång konstatera att jag verkligen BEHÖVER böjda spår! Jag klarar inte av att stärka och utveckla min häst på rätt sätt om jag främst rider rakt fram. 

Det hjälps inte att skogsstigarna är krokiga, att man kan sidföra fram och tillbaka över vägen o s v... JAG MÅSTE RIDA PÅ VOLT - annars klarar jag inte att få eller bibehålla en häst som är lösgjord i samlingen. Jag har hunnit med att prova MÅNGA namnkunniga instruktörer under mina senaste 23 år med islandshäst (jag red islandshäst långt innan dess också - men aldrig för instruktör.) Några av dessa har förespråkat mycket "rakt fram-ridning" och det kanske fungerar för dem och för andra också men jag har fått inse att jag inte klarar av det... Resultatet blir en häst som "tappat bakdelen" och går på bogarna och därmed också tappar mycket av sina rörelser. 

Så det är ju en fantastisk TUR att jag under de senaste 10 åren (eller är det t o m mer?!) haft förmånen att rida så regelbundet för Atli - som VERKLIGEN har fokus på volter och böjda spår som viktiga redskap för att få en stark och smidig häst! Och att jag fått komplettera detta med att träna för Sylvia som instruerar helt i Atlis anda! Atli brukar säga något i stil med: "Den som verkligen kan rida sin häst på volt är den enda som inte behöver göra det!" Till den nivån lär jag aldrig nå - men förhoppningsvis kan jag komma en bit på väg genom att alltid minnas att jag inte klarar av att rida rakt fram...!