Gott Nytt Hästår!!!

Födelsedagshästen!

Den 1:a januari - alla hästars födelsedag - firade jag som vanligt i stallet! (Medan Johan som vanligt "firade" med att jobba...) När jag kom till Mariebäck såg jag gårdens två hingstar, Freyr och Baldur, båda stå och gäspa STORT - ett tecken på att det blev sent för herrarna igår?!! I foderrummet hittade jag sedan katternas säng som uppenbarligen ramlat ner från sin hylla och nu låg upp och ner på golvet... Även Melker och Bambam verkade alltså ha firat ordentligt...!

Innan jag gått in i stallet för att hämta grimman hade jag ropat och visslat på Hamingja som genast tittade fram från sitt gömställe bakom en av ladorna i hagen. Där stod hon dock fortfarande kvar när jag en stund senare kom ut igen. Men uppe vid grinden stod nu Litlamin ivrigt väntande - hon är verkligen mamma upp i dagen med sin härliga längtan efter att få komma ut och arbeta! Och när jag och Litlamin "hängt" tillsammans en liten stund kom faktiskt Hamingja också - me like!!!

Hamingja hade fått gå med BoT både över ryggen och på haserna sedan igår och till min glädje hade det gamla skavsåret på den vänstra hasen inte gått upp igen - skönt! När jag satte på hasskydden igår var hon fortfarande fuktig i pälsen på bakbenen och jag vet ju av erfarenhet att det är större risk för skav med fuktiga strumpor i skorna t ex... Jag har också flera gånger avstått från att sätta på hasskydden efter ett ridpass just för att jag oroat mig för att det gamla skavsåret (där pälsen inte vuxit ut igen ännu) skulle förvärras. Så det var ju VÄLDIGT goda nyheter att "buntningen" med fleecetyg som jag sytt fast på insidan av skyddens överkant verkar fungera så bra!

Min målsättning med dagens ridpass var att göra precis som igår. Man brukar ju säga att man inte ska ändra ett vinnande koncept och Hamingja har ju dessutom visat hur bra hon trivs med att få göra precis som vi brukar. Inledde därför med att skritta på riktigt små volter utanför stallet varvat med att flytta undan bakdelen för innerskänkeln så att hon fick korsa sina bakben och stretcha musklerna i bakdelen. Inledde sedan uppvärmningen i tölt på långa tyglar i backen ner mot bilvägen och efter några steg i grisepass blev hon snabbt ren i takten - det stämmer verkligen som det sägs att tölt i nerförsbacke är lösgörande!

När vi svängde höger mot Alvisträskhållet höll just "grizzlybjörnmannen" (han som hämtar sitt dricksvatten från kallkällan vid vägen) precis på att kliva ur sin bil. Hamingja har ju tidigare upplevt honom som MYCKET skrämmande, när hon fått syn på honom då han redan stått nedhukad vid kallkällan för att fylla sina vattendunkar. Men nu fick hon ju en chans att se honom gå runt bilen och ner i diket, så idag kunde vi t o m passera med avslappnad, låååång överlinje!

Precis som igår blev det en hel del "sicksack-ridning" fram och tillbaka över vägen för att hålla henne lösgjord i tölten. Enligt "instruktionsboken" ska man hålla hästen ställd från rörelseriktningen när man sidför. Men både på Lára och Hamingja har jag upptäckt att rörelsen blir effektivare för oss om jag rider hästen högerställd även när jag sidför undan för vänster skänkel. Helt enkelt för att de båda var/är allt för skickliga på att "smita undan" genom att skjuta ut högerbogen för att inte behöva korsa med vänster bak - och det är bara med en högerställning som jag lyckas hålla högerbogen på plats i rörelsen.

I korsningen vid sjön blev det också favorit i repris: små volter och åttor m h a ytterhjälperna och helt lös innertygel varvat med att flytta ut bakdelen för innerskänkeln. Började hemvägen med en riktigt avslappnad och fin skritt med lätt tygelkontakt. Vågade mig sedan på att samla henne lite mer i tölten, eftersom hon hittills under ridturen känts så fri från spänningar. Förberedde genom att rygga m h a det Atli beskrev som "inte råka fisa i hissen-knipet" (också ett exempel på hur hästen verkligen kan känna extremt små signaler trots att vi har en sadel mellan oss!) följt av samlad skritt och när hon kändes helt lösgjord i samlingen en övergång till tölt.

Och vilken bra känsla hon bjöd på!!! Till skillnad från den senaste tidens spända tölt då hon kört upp nacken och vräkt sig i handen "svävade" hon liksom iväg framåt utan att jag hade minsta gram i handen! Riktigt, riktigt härligt!!! Så länge jag höll koll på sitsen och inte föll framåt gjorde hon ingen ansats att öka tempot och jag behövde bara leka lite med höger ringfinger någon gång ibland för att påminna om formen!

Det krävdes en hel del självbehärskning för att sakta av till skritt igen när tölten kändes så här bra - men jag ville ju verkligen inte fortsätta att rida till dess den blev sämre...! Den efterföljande skrittpausen blev också en riktig höjdare! Jag behöll tygelkontakten och fick uppleva riktigt, riktigt trevlig "tävlingsskritt" med påskjut bakifrån som gav trevlig energi samtidigt som rörelsen böljade genom hela den avslappnade hästen. Tänk om vi kunde prestera den skritten på en tävlingsbana någon gång i framtiden...!

När jag åter bad om samlad skritt var det först tydligt att Hamingja började ladda för tölt, så jag bestämde mig snabbt för att det INTE skulle bli någon övergång till tölt den här gången. När hon åter kändes riktigt lösgjord i den samlade skritten gav jag istället hellånga tyglar som belöning och lösgjordheten visade sig då i att hon genast längde både hals och steg utan att öka tempot.

Jag var så oerhört nöjd med detta att jag fortsatte på samma sätt större delen av hemvägen, innan hon tillslut fick sträcka ut i tölt på långa tyglar en liten stund. "Det här blev verkligen ett perfekt träningspass!!!" konstaterade jag - i o m att jag kunnat arbeta endel med samlingen utan att sätta spänningar i henne. Sedan kom jag på vad som skulle kunna göra träningspasset ÄNNU bättre: att hon som avslutning även fick en liten dos konditionsträning i form av galopp. Nu när vi redan tränat tölten färdigt för idag borde lite avslutande galopp förutom att vara bra för "flåset" bara innebära att hon fick stretcha sina muskler. Inte att hon riskerade att hon skulle riskera obehag och spänningar för att musklerna inte riktigt orkade med en efterföljande töltträning.

Därför fortsatte jag förbi infarten till gården och upp bakom vägbommen, på en häst som först blev lite konfunderad men sedan glatt traskade vidare in på den vänstra skogsvägen. Och när hon sedan fick galoppera blev hon förstås ÄNNU gladare och drog på ordentligt i både höger och vänster galopp. När vi sedan vände hemåt försökte jag mig dock på något som visade sig vara rejäl överkurs... att trava lugnt, trots att vi var på hemväg och dessutom just galopperat. Hamingja ville mycket hellre galoppera mer - eller i alla fall använda sin "satsar mot Solvalla-trav"... Men vi lyckades tillslut enas om något slags mellanting mellan våra respektive trav-preferenser.

Det känns verkligen som att detta för mig "nya" upplägg med töltträning först och galopp som avslutning kan vara ett vinnande koncept som gör att vi kan ha en hög kvalitet på töltträningen OCH få med lite konditionsträning under samma ridpass! Och jag borde ju redan nästa gång jag rider kunna få en bekräftelse på om det verkar vara en riktig bedömning - ifall hon då fortfarande känns lika avslappnad och fin i tölten som hon gjorde idag!

Fram till dess - vilket troligen blir på tisdag - går hon med BoT på bakdel och haser. För att ge musklerna maximal chans till återhämtning samt bästa möjliga förberedelse inför fortsatt träning. Gott Nytt Hästår!!!