Med is i skägget och blicken i fjärran!

Det var en hel del is i skägget idag!

Snön har verkligen VRÄKT ner de senaste dygnen...som om Kung Bore plötsligt insett att han "slarvat" med snön hittills i vinter och gått in för att ta igen detta med råge...! När jag körde till stallet var grusvägen ännu inte plogad, men med min fyrhjulsdrift var det inget problem att ta sig fram. Var dock lättad över att jag inte behövde möta plogbilen på den smala vägen - de gånger jag behövt göra det har jag styrt min bil så nära ena diket jag bara vågat, stannat helt och hållit andan medan plogbilen passerat - på vad som känts som bara några milimeters avstånd...! 

Men även om jag ytterst ogärna möter plogbilen när jag kör bil så vill jag ÄNNU hellre undvika att göra det till häst! Att sitta på ryggen av ett flyktdjur som blir inträngt mellan en hög plogkant (och ett snöfyllt dike) på ena sidan och en snösprutande plogbil på den andra är ingen höjdare... Men idag hade Hamingja och jag verkligen tur! När vi kom ner till bilvägen visade det sig att plogbilen hade passerat på väg mot Alviksträsk och dessutom precis var på väg tillbaka! Det var bara att vänta någon minut på att den skulle hinna passera, så hade vi både en nyplogad väg och f f a vetskapen att den inte skulle dyka upp igen!

"Follow that plogpil!" sa jag till Hamingja när vi tog av till vänster mot Avan. Fast då hade den redan hunnit försvinna bakom nästa krök och sedan såg vi inte (snö-)röken av den ens! Vi värmde upp i tölt med låååååång hals och sedan en vänstergalopp uppför den första lilla backen. Det blev ingen lång sträcka galopp - men både fattningen och kvaliteten på galoppen var riktigt, riktigt bra! 

Fortsatte sedan i tölt, fast i mellantempo och lite högre form än under uppvärmningen. Försökte ha mitt fokus på sitsen samt att hålla händerna stilla mot manken och bara vibrera lite ibland med fingrarna på högerhanden - och blev VÄLDIGT nöjd när Hamingja efter en stund visserligen inte frustade, men lät höra ett annat "avslappningsljud"! 

På höjden där jägarna brukar fika red vi en kort sväng längs stigen upp över kalhygget innan vi vände tillbaka hemåt igen. Började hemvägen med skritt med tygelkontakt och Hamingja frustade så avslappnat fast hon inte fått hellånga tyglar - jättebra! Började sedan rida övergångar från några steg samlad skritt till dito tölt. Övergångarna blev riktigt mjuka och fina! Fast allt för snart "tappade jag sitsen" vilket innebar att Hamingja "tappade bakdelen"... 

Detta upprepades flera gånger och när jag väl hamnat i framvikt kunde jag inte återfå en korrekt sits utan att sakta av till skritt och börja om... Men så kom jag på vad jag fick lära mig när jag red på en clinic för Johanna Elgholm för ett antal år sedan. Ingen som ridit för instruktör har väl undgått att få uppmaningen att höja blicken när man "fastnat" med den någonstans nere i hästens man... Jag har alltid utgått ifrån att detta främst varit för att man hamnar i en mer korrekt sits om man har blicken framåt. 

Men Johanna förklarade att den viktigaste anledningen faktiskt är en helt annan! Synen är vårt starkaste sinne och med blicken fokuserad på något blir kommer alla andra sinnesintryck att hamna i "skuggan" av vad vi ser. Men genom att höja blicken och ställa om ögonen till "långseende" så ger vi hjärnan möjlighet att ta in fler intryck från övriga sinnen - vilket t ex gör att det är mycket lättare att känna hur hästen och man själv rör sig än om man har blicken fokuserad på något. 

Nästa övergång från samlad skritt till tölt gjorde jag därför med blicken fäst någonstans långt bort i fjärran. Precis som tidigare tillfällen smög Hamingja över i tölt så oerhört mjukt och fint! Men när hon sedan provade att dra iväg lite i tempo kände jag direkt hur jag var på väg att lägga över vikten framåt och när jag lyckades motverka detta och dessutom göra en förhållning med sätet kom Hamingja åter "mellan hand och skänkel" och fortsatte tölta avslappnat! Och jag drog mig till minnes Lindas Wikströms klockrena kommentar från samma Johanna-clinic: "När man lyckas få till sitsen börjar hästen göra en massa BRA saker!!!" 

Vi hann ytterligare två sådana övergångar till tölt där blicken i fjärran gjorde att jag hann känna av och korrigera min sits innan det gått för långt och därmed behålla Hamingja mellan hand och skänkel i en trevlig, avslappnad tölt! Härligt, härligt!!! 

När vi kom tillbaka till stallet var Janne precis klar med snöröjning på ridbanan. Han kunde inte minnas att han någon gång tidigare varit med om att det kommit så här mycket snö på en gång! :-O  Men nu har ridbanan alltså åter bra underlag och jag LÄNGTAR verkligen efter att träna samling i tölt med Hamingja! Kanske blir det ridbanan för oss redan i morgon? Vintertid brukar jag oftast "spara" ridningen där till en vardagkväll och passa på att nyttja dagsljuset på helgen till att rida ut. Men vi får se om jag kan "behärska" mig i morgon eller hur det blir...! Det känns verkligen som att det är JÄTTELÄNGE sedan vi senast hade tillräckligt bra underlag på ridbanan för att jag inte skulle behöva riskera att Hamingja blir spänd vid tölt på volt t ex.