En dam med attityd!

Hamingja är "en dam med attityd" - eller "temperament" som Atli brukar säga! Men han är alltid noga med att påpeka att det är hästarna med mycket temperament som brukar bli de mest uttrycksfulla tävlingshästarna - och jag tycker definitivt att det är en del av hennes charm!

Idag tränade vi samling vid hand. Det var egentligen inte en optimal dag för träning på ridbanan eftersom det snöade och den dm blöt snö som redan låg på banan klibbade fast i hovarna så att det blev halt... Men förra veckan blev det bara tre riddagar för mig och vi tränade inte från marken någon av dem och när denna vecka dessutom inleddes med två vilodagar p g a mattes skröpliga kropp kändes det som hög tid att lägga in ett sådant träningspass igen!

Jag börjar alltid i vänster varv, eftersom det är lättare. Först ryggar vi, till dess hon börjat trampa under sig och länga halsen. När jag sedan ber henne börja gå framåt kommer det många gånger en sådan reaktion som på den översta bilden. Men nästa sekund kan hon frusta så belåtet, med bibehållen samling, så den första reaktionen beror verkligen inte på att samlingen är obehaglig! Och jag är bara SÅ tacksam för att vi nu - peppar, peppar - kan träna på utan att hon får ont igen!

Den samlade skritten innebär ett statiskt muskelarbete, lite som när vi människor gör "plankan" tänker jag mig. Det är ju riktigt, riktigt jobbigt! Därför blir också pauserna oerhört viktiga, så efter en långsida i samlad skritt får hon sträcka ut sig ordentligt och slappna av så att mjölksyran ska lämna musklerna. Och efter tre sådana "plankan-långsidor" gör vi på samma sätt i höger varv. 

En svårighet i högervarvet är att det är svårare att hålla högerbogen på plats - i vänster varv "fångas den ju upp" av staketet. Men nu måste jag försöka hindra den från att skjuta ut samtidigt som jag vill ställa henne inåt för att stämma av att hon är helt avslappnad i nacken. Det är verkligen BETYDLIGT mycket knepigare att få till allt detta - och det är väl därför som jag inte lyckas hindra henne från att korta upp halsen lite för mycket... Det är bara för oss att träna vidare alltså!

Hamingja har gått utan ryggvärmaren de senaste dagarna, eftersom kardborren som jag limmat för att fästa den på insidan av ett ofodrat regntäcke hade lossnat. Men nu har jag istället testat att sy fast kardborren. Inte i regntäcket förståss, för då skulle det ju börja läcka, utan i ett tunt ylletäcke med bävernylonutsida. Det såg i alla fall väldigt lovande ut när jag först satte på henne ylletäcket och sedan det ofodrade regntäcket utanpå (eftersom det är risk för snöblandat regn de närmaste dygnen). Men verkligt "facit" för hur det sitter får jag ju först när hon gått med det på något dygn eller två.

När vi även gosat en stund (hon tycker om att stå med sin mule i mina kupade händer och mysa) fick hon sedan gå ut i hagen igen. Det har precis kommit en ny häst till Mariebäck, ett sto som heter Dotla och som Carola (mångårig medryttare på Gabriel) ska ha på foder. Till att börja med får hon gå i en hage bredvid hagen där Hamingjas flock går. Eftersom alla hästarna är broddade känns det säkrast om de först får bekanta sig lite med varandra från var sin sida av ett staket! Hon ser i alla fall jättefin ut! Ett svart sto - jag fick ju Lára-vibbar så snart jag såg henne! Och hon verkar dessutom vara en social häst som "pratar" när man närmar sig hennes hage - det är trevligt tycker jag! Bildbevis på Mariebäcks nya "black beauty" kommer så snart jag fått tillfälle att fota henne i dagsljus!!!

Torrbergsrundan i härlig vintersol!

Det är alltid härligt att kunna rida i dagsljus! Idag var det dessutom solsken så Hamingja ville passa på att bli fotograferad med "dagens outfit"! Här har hon ett så läckert schabrak i grå "metallic" - det har jag "fyndat" när jag rensat i mina egna gömmor!

Med fem minusgrader kändes det som ett perfekt tillfälle att rida "Torrbergsvägen-rundan" som jag valde bort igår p g a risken för "styltsnö". Inledde med lite voltarbete utanför stallet, för att hon både skulle få böja sig ordentligt och korsa bakbenen. När vi sedan red iväg längs den högra vägen bakom vägbommen visade Hamingja att det minsann inte bara var Reykur som kunde tölta i djupsnö! Nu var snödjupet visserligen bara en knapp dm - men jag hade ändå räknat med att hon skulle välja trav när jag red på hellånga tyglar... men Hamingja var uppenbarligen på tölthumör!

När vi svängde upp till vänster, strax innan vändplanen, gjorde vi en galoppfattning från halt som vi brukar. Oj, vilket "drag under galoscherna" det blev!!! Dessutom bjöd Hamingja på en riktigt trevlig form i (höger-)galoppen! Men så hade jag också vågat korta tyglarna tillräckligt - det är ju när jag "fegar ut" och låter henne vara lite friare i formen i galoppfattningen som jag stjälper istället för hjälper...

Längs stigen genom skogen varvade vi skritt och trav och jag kunde konstatera att Hamingja faktiskt börjar bli lite mer "terrängsmart" så att hon självmant anpassar farten till underlaget. Me like!!! Framme vid Torrbergsvägen stod det sedan GALOPP skrivet med STORA bokstäver - det var Hamingja och jag HELT ense om! Det blev flera intervaller i båda galopperna, med "naturliga" avbrott när fröken plötsligt fick syn på nya timmerhögar som lagts upp på båda sidor av vägen. 

På ett ställe var det också ett helt nytt kalhygge på höger sida av vägen och i slutet av hygget stod det en arbetsvagn samt två STORA skogsmaskiner. Till min förvåning ville Hamingja gärna gå in just där, men jag förklarade att vi skulle fortsätta längs vägen till dess vi kom till stigen som går tillbaka till Mariebäck. 

Efter ytterligare en galoppintervall fram till vad jag trodde skulle vara vår stig kunde jag dock konstatera att vi hade ridit för långt... Vi vände tillbaka till skogsmaskinerna och arbetsboden där jag kunde konstatera att de stod just på vår stig - och därmed dolde den väldigt effektivt. Hamingja hade m a o haft HELT rätt! Och även om utrymmet mellan den inre av skogsmaskinerna och snårskogen inte var mycket mer än en hästbredd så var det inga problem att ta sig förbi när man väl visste var man skulle ta vägen!

Sedan vi svängt in genom skogen igen blev det mycket skritt - men det passade ju bra efter alla våra galopper tidigare. Just därför brukar jag också välja att rida rundan medsols så här - för då kommer den långa sträckan med "skritterräng" under senare delen av ridturen. Väl tillbaka på skogsvägen ovanför vägbommen tänkte jag att det kunde passa bra med tölt på långa tyglar som nedvarvning. Men till skillnad mot när vi red iväg var Hamingja inte alls på det humöret - utan hon tyckte absolut att vi skulle trava. Och det tyckte hon dessutom skulle gå FORT, så jag fick jobba en hel del innan vi kunde enas om att det var långsamt nedvarvningstempo som gällde. 

Sedan fick hon stå i boxen med sina BoT-skydd på en stund innan det var dags att gå ut och äta lunchhö. Ryggvärmarens kardborrband har ju varit fastlimmat på insidan av ett ofodrat regntäcke, men textillimmet klarar uppenbarligen inte de temperaturväxlingar som ett hästtäcke utsätts för så det hade lossnat... Den fick därför följa med mig hem för att jag ska testa en annan konstruktion. 

Jag valde att limma först eftersom jag inte ville sy i regntäcket och därmed göra att det kunde släppa igenom vatten... Men en kompis berättade att hon sytt fast kardborren på insidan av ett tunt bomullstäcke vilket hon kan använda under ett annat täcke om hästen ska få gå ut. Jag tänker nu testa något liknande. Fast ett bomullstäcke känns ju inte alls bra att lägga på en häst som är blöt av nederbörd eller svettig för då kyler det och effekten kan bli tvärt om mot vad jag massören rekommenderat för Hamingjas muskler i bakdelen...

Min första tanke var därför att sy fast kardborren i ett fleecetäcke - men sedan insåg jag att det borde vara mest optimalt med ett täcke i tunn ull eftersom detta material värmer även när det är blött. Jag vet ju dessutom vilken skillnad det är på en fleecetröja och en ulltröja när man åker till ett varmt land - fleecetröjan blir snabbt obehagligt varm medan ulltröjan anpassar sig till både kyla och värme på ett HELT annat sätt! Och i mina "gömmor" med hästutrustning råkar det bl a finnas ett ulltäcke - med yta av bävernylon som gör att det inte fastnar så mycket snö eller skräp på det. Nu gäller det bara att det är tillräckligt tunt för att symaskinen ska klara av att sy i det! Håll tummarna!

Travträning - där matte får svettas...!

Om man tycker att spinning och olika former av "militärträning" inte är nog krävande så kan jag rekommendera travträning på en Hamradisavkomma - gärna en som även är efter Mökkur...!!! Numera har jag i alla fall kommit så pass långt att jag kan behålla balansen i traven tillräckligt för att inte vara nära att ramla av (...eller...bara är nära att ramla av ibland...!) Men det är en lååååång bit kvar innan jag även har kondition för att orka sådan ridning under några längre sträckor - f f a när vi rider ut och Hamingja därmed kan ta ut stegen ORDENTLIGT...!

Här har det snöat sedan igår så nu ser det åter ut som på bilden ovan! Men dagens milda väder gjorde att jag var rädd för att det skulle vara "styltsnö" som packas i hovarna och sätter broddarna ur funktion... Använde tipset från förra helgen att spraya pälsglans i hovarna men tänkte ändå för säkerhets skull minimera skrittpauserna - för så länge man rider i tempo kan man ha turen att den snö som ev fastnar sedan ramlar loss igen ganska snart.

Janne var precis ute och plogade med traktorn och jag valde en välskottad del av gården för att ändå våga mig på lite voltarbete i skritt (för att Hamingja skulle få stretcha genom att korsa bak). Och chansningen gick hem - för när vi en stund senare töltade iväg på hellånga tyglar var det verkligen tölt och inte grisepass och ändå utan styltor i hovarna!

När vi lite senare fortsatte uppvärmningen i trav fick matte verkligen jobba - att rida lätt till Hamingjas STORA travsteg kräver en kondition av en helt annan klass än min... :-O Hamingja däremot verkade SÅ nöjd över att äntligen få ta i lite...! Och det var definitivt snarare matte än hon som behövde den efterföljande skrittpausen...! I den vevan träffade vi "monstret i diket" - fast denna gång satt han i sin bil och såg ofarlig ut istället för att stå så där skumt nedböjd medan han fyller sina vattendunkar från kallkällan som ligger längs Mariebäcksvägen. När han stannade bilen och vevade ner rutan för att prata en stund var det bara matte som oroade sig lite för att det skulle hinna bildas styltor i hovarna medan vi stod stilla...

Men även i detta avseende visade han sig vara helt ofarlig - när vi en stund senare fortsatte vår ridtur var det fortfarande med full funktion från broddarna i Hamingjas skor! Framme vid "världens ände"/korsningen vid sjön tog vi av till höger in mot byn Alviksträsk och red två omgångar galopp uppför backen in mot byn innan vi vände tillbaka hemåt igen.

Under hemvägen blev det mest tölt - men det var bara en kortare sekvens på slutet som jag bad om samling i nivå med den vi red igår. I övrigt fick hon "rulla på" i ett mellantempo där jag var nöjd så länge som hon arbetade utan spänningar och med bibehållen längd på halsen. "Vattenmannen" hade föresten hunnit fylla sina dunkar och passerat oss i bilen på väg tillbaka långt innan vi närmade oss kallkällan igen - så vi fick aldrig veta hur farlig han kunde vara på plats i diket...

Tillbaka i stallet skulle jag lunchfodra hästarna och jag passade på att göra det medan Hamingja stod inne och åt sin betfor och luzern. Det är bara "Fröken högst i rang" som är lite rund av dem nu... så det är ju bara bra om de andra hinner få lite försprång i ätandet! Hamingja hade föresten INTE fått mer skav av hasskydden som hon fått ha på sedan igår så nu ska jag ändå våga använda dem igen! Fast jag vill ändå "spara" dem till då de verkligen behövs, d v s efter tuffare träningspass med mycket samling, så idag fick hon gå ut i hagen igen utan dem. Men ryggvärmaren var förstås på plats ändå!

Överraskande bra ridunderlag!

Eftersom Hamingja kändes så trött under sista lektionen förra helgen så har hon för säkerhets skull fått fyra vilodagar - men idag var det dags för ridning igen! Jag var dock orolig för om underlaget verkligen skulle tillåta så mycket ridning... hemma i Kyrkbyn och inne i stan har den lilla snö vi haft regnat bort tidigare i veckan och med det senaste dygnets kalla väder är det nu stenhårt i backen... ma a o INTE ett underlag som jag vill utsätta Hamingja för i onödan...

Men så här års kan verkligen avståndet till havet göra STOR skillnad och under min väg från stan mot Mariebäck märktes det skillnad för varje mil som jag färdades "mot inlandet" och längs grusvägen till Mariebäck låg det faktiskt ett flera cm tjock snölager längs vägkanterna! Hade annars tänkt ha enbart markarbete på ridbanan som nödlösning - men nu bestämde jag mig snabbt för att tänka om och rida ut för att applicera alla instruktioner och tips från Atli på en uteritt istället.

I helgen var det ju oerhört tydligt hur välgörande det är för Hamingja att stretcha musklerna genom att korsa bakbenen - då försvann den inledande passtakten i tölten! Så idag passade jag på att "rivstarta" träningspasset direkt utanför stallet, med skritt på volt där vi flyttade ut bakdelen. Redan från start kändes hon smidigare än i söndags morse - så uppenbarligen hade det varit välgörande för hennes muskler med lite vila!

Vi svängde till höger nere på bilvägen och efter uppvärmning i först tölt och sedan trav med lååång hals tränade vi samlad skritt i intervaller - varvat med skritt på längre tyglar - hela vägen bort till "världens ände". Innan vi vände hemåt igen blev det lite mer voltarbete (och korsade bakben) i korsningen - det gäller ju att passa på när det finns plats att rida på volt trots att man rider längs vägen! Även på hemvägen red jag några sekvenser samlad skritt innan vi övergick till dito tölt. Och om samlade skritten börjar kännas riktigt bra, även uppsuttet, så har vi låååång väg kvar till samma känsla när det gäller samlad tölt... Bara att träna vidare m a o!

Efter några lite längre sekvenser med samlad tölt fick Hamingja en låååång skrittpaus innan vi varvade ner med först tölt och sedan trav med lång hals. När Hamingja fått äta sitt kraftfoder (hon får betfor och luzern) och det var dags att gå ut i hagen igen bestämde jag mig för att låta henne gå med hasskydden från BoT på till i morgon. Förhoppningsvis ska hon inte få mer skav av dem nu när jag sytt på mjuk fleece längs insidans övre kant i båda två - men det får jag ju inte veta om jag inte vågar testa...! Och eftersom jag ska lunchfodra i morgon och planerar att rida innan dess är det ju en ganska hanterbar tid som hon kommer att ha dem på. 

Atlikurs dag 3 - med bildbomb!!!

Tyvärr ingen rolig morgon idag... jag hade VÄLDIGT ont nästan överallt...HUR skulle jag klara av att rida kurs? Efter intag av ett av mina "incase of energency-piller" bestämde jag mig för att i alla fall försöka rida den första lektionen. Johan hade dessutom lovat att komma ut till Mariebäck för att fota när jag red och jag ville ju SÅ gärna ha några aktuella bilder till bloggen!

Väl i stallet hade "dunderpillret" börjat verka - så jag hade inte längre lika ont. Dessutom letade jag fram mina BoT-handskar - välgörande för smärtande händer! Hamingja verkade också känna av gårdagens ansträngningar, fast som tur var bara i form av lite stela muskler. Så jag fick ge henne lite extra tid med uppvärmning - självklart extra mycket "korsa bakben-stretching" innan hon började frusta riktigt avslappnat i tölten.

När det sedan var dags att arbeta henne från marken visade hon en hel del humör genom att både studsa med frambenen och slå bakut några gånger. Men där emellan frustade hon så belåtet, så det var tydligt att reaktionerna snarare var ett utslag av hennes temperament och inte tecken på obehag. (Här föreslog mobilens autocorrect att jag skulle skriva "inga ex-kenyaner" men jag håller nog ändå fast vid orden "inga tecken"...!) 

Precis som igår lät Atli mig rida väldigt självständigt, men under markarbetet kom han och förstärkte med lite smackningar, något pet med pisken på bakdelen samt massor av beröm när detta resulterade i att Hami samlade sig lite extra.

När jag åter satt i sadeln kunde jag än en gång konstatera hur lätt det numera går att även uppsuttet samla Hamingja med enbart små lätta hjälper. Och lyckas jag dessutom vinkla mitt bäcken rätt "växer" hon ytterligare några cm framför mig! 

Jag fick rida några övergångar från samlad skritt till tölt och sedan låta henne rulla på en stund i tölt med mycket energi utan att det gick för fort. Efter detta fick jag rida sekvenser med samlad skritt varvat med att låta henne sträcka ut igen på längre tyglar, istället för att göra övergång till tölt.  Precis som jag kommit på att jag kan göra för att träna samlad skritt när vi rider ut och jag inte arbetar från marken. 

När vi sedan gick över i tölt igen kändes hon riktigt, riktigt fin - trevlig samling och bärighet samtidigt som hon kändes riktigt lösgjord! HÄRLIGT!!! Som avslutning fick hon sedan sträcka ut i tölt först och sedan trav.  "Det är alltid ett gott tecken när man ser att hästen trivs med sin ryttare - och hon trivs verkligen med dig nu! sa Atli. "Inga protester längre, bara lite tecken på temperament... träna på så här så kommer du att ha en riktigt flott häst till våren!"

Min duktiga häst fick förstås äta kraftfoder och sedan vågade jag mig på att släppa ut henne i hagen med hasskydden på. Nu hade jag nämligen fodrat dem med fleece högst upp på insidan - vilket verkar vara det område som gett skavsår när skyddet efter en stunds användning glidit ner lite. Och detta var ju ett utmärkt tillfälle att se om den extra buntningen verkade fungera!

Själv hade jag blivit REJÄLT svettig av ridlektionen, vilket var alldeles utmärkt med tanke på dagens dåliga hälsotillstånd. Träning som höjer blodcirkulationen ge nämligen viss smärtlindring och i kombination med "dunderpillret" jag tagit på morgonen samt att jag nu var så "Hamingjahög" kändes det inte alls som en omöjlighet att orka ytterligare en lektion idag! Men den mesta tiden av timmarna fram till nästa lektion såg jag till att tillbringa i en fåtölj i Josefshallen - för att inte utmana kroppen i onödan.

Hamingja själv var snarare rejält trött än hög när det var dags för helgens sista lektion... Hennes hagkompisar stod alla uppe vid grinden och hoppades väl på mat, medan Hamingja inte syntes till någonstans... Uppenbarligen hade hon förträngt att hon är ett flockdjur för tillslut hittade jag henne stående ensam bakom vindskyddet - antagligen i förhoppningen att matte inte skulle hitta henne för ÄNNU ett arbetspass denna helg...

Innan lektionen började berättade Atli att han själv rehabiliterat bl a en häst som p g a problem i bogen varit halt i 2,5 år. Det tog honom tre år - men sedan tävlade han hästen på Landsmot med bra resultat. "Den största motståndaren du har är stress - en stressad häst kommer aldrig att arbeta på ett sätt som får dess kropp att må bra. En häst som varit skadad behöver arbeta för att bygga upp sin kropp igen - men den måste vara lugn och avslappnad för att kunna göra det arbetet."

Carro på sin fina Freyr red lektion samtidigt som oss idag.

Och i det här läget var Hamingja faktiskt lite väl lugn och avslappnad - hon kändes nästan lite slö i början när vi skulle skritta på volten och flytta ut bakdelen och det tog en liten stund för mig att "väcka" henne. Men sedan kom hon igång och jobbade riktigt bra under markarbetet. Jag får dock erkänna att jag själv blev liiite distraherad av att Atli just då red Carros fina Freyr (som Atli tävlade tidigare) - det är verkligen en HÄFTIG häst som det inte är helt lätt att slita blicken ifrån...!!!

 När jag åter satt i sadeln kunde jag än en gång konstatera hur bra det nu fungerar att rida samlad skritt enbart för lätta hjälper - det är riktigt, riktigt roligt!!! Och ju bättre vi blir på samlad skritt desto bättre kan vi bli på samlad tölt! Det har varit väldigt små variationer mellan lektionerna jag ridit för Atli den sista tiden - men det gör ju att jag känner mig väldigt trygg i hur jag ska fortsätta träna Hamingja på egen hand framöver!

Atli är ju inte bara en extremt skicklig ryttare och hästtränare - han är dessutom så fantastiskt pedagogisk och EXTREMT mån om att man som elev hela tiden ska förstå VARFÖR man ska göra det han ber en göra. "Nästa vecka är jag ju inte här och då måste du själv veta hur du ska hantera de reaktioner du får från din häst! brukar han säga. Varje lektion för honom börjar och avslutas med lite "teori" kring vad vi gjort tidigare, vad som hände då och varför samt vad som därför blir nästa steg. 

Nu kommer vi att ha ett kursuppehåll fram till i mars, eftersom det blir allt för vanskligt att planera in utomhuskurs under de närmaste månaderna. Men Atli lät mycket nöjd när jag förklarade att jag inte tänker ge Hamingja någon längre vintervila utan rida på "som vanligt" så länge det inte är allt för kallt för min kropp (jag brukar dra gränsen för egen del vid -25). "Träna vidare som vi gjort nu - med samma upplägg när du rider ut som på ridbanan - så kommer hon i mars att vara redo för en ännu högre grad av samling!"

Detta är ju dessutom precis i linje med vad massören ordinerat: att undvika länge viloperioder utan behålla och förbättra styrkan i de muskler som hon ska bära upp sig med - hela tiden med en stor dos av arbete från marken. Så ROLIGT vi ska ha - min FINA häst och jag!!! Fast först blir det några vilodagar - det behöver Hamingja och det behöver definitivt hennes matte!

Atlikkurs dag 2 - och vi har 49 ridpass kvar!

Så här såg det ut när vi hade Atlikurs för en dryg månad sedan - och komplettera bara med lite snöblandat regn i tanken så har du en bild från idag..!

Jag har ju varit väldigt kritisk mot SHMI för de senaste dagarnas regnväder... I morse var det i alla fall vitt på marken och regnet var snöblandat - så jag kände att det kanske var dags att prova med positiv förstärkning... för det var ju ändå ett liiiitet steg åt rätt håll! 

När Hamingja skoddes med vinterskor för ett par veckor sedan hade det inte hunnit komma någon snö, så jag vågade inte sätta snösulor. Har hört skräckhistorier hur lera som packats under snösulorna medfört hovbölder...så jag ville vänta med dem till dess det är dags att sko om nästa gång. Men med dagens snömodd hade det ju känts VÄLDIGT bra med snösulor...! Ispirerad av Carro testade jag att spraya pälsglans i hovarna och vi klarade oss från "styltor" - men det är ju möjligt att vi gjort det även utan spray också. 

Atli inledde lektionen med att säga att jag i princip skulle göra precis som under lektionen igår - bara med tillägget att Hamingja skulle få inleda med att korsa bakbenen i skritt på volt. Efter några sekvenser av detta i båda varven fick jag instruktionen att börja varva mellan att korsa bak i skritt några steg och sedan låta henne rulla över i tölt en kort stund för att sedan sakta av till skritt igen och korsa bak... o s v. Det var VÄLDIGT effektivt! Atli kommenterade att hon nu var ren i takten redan från start och snart började hon också frusta avslappnat! Jag avrundade uppvärmningen med att rida lite "kringelikrokar" över ridbanan för att stämma av att hon var tillräckligt lösgjord för att "följa med" mig "åt alla håll" utan något motstånd. 

Efter detta var vi redo att övergå till arbetet med samling från marken - alltså det man ser på bilden ovan. Nu blev det inte alls lika mycket jämfotahopp med frambenen som igår, vilket är ett steg i rätt riktning! Under förra kursen såg sig Atli flera gånger tvungen att hjälpa till med att "skapa energi" genom att lägga en pisk mot Hamingjas bakdel. Men idag var han uppenbarligen nöjd med den energi som jag kunde skapa själv - även detta ett steg framåt alltså!

När jag sedan satt upp i sadeln igen gick det riktigt, riktigt bra att först rida samlad skritt och sedan mjuka övergångar till samlad tölt! Jag behövde i princip bara använda sätet för att bromsa upp energin bakifrån, medan tyglarna var lösa när de inte användes till att hålla henne "lös i sidorna" genom att ställa lätt höger resp vänster. Det kändes verkligen JÄTTEBRA att hon kunde vara så nöjd och harmonisk trots att hon verkligen behövde ta i med bakbenen - uppenbarligen inget som gjorde ont eller var obehagligt!!!

Ganska snart fick hon också sträcka ut igen, först i tölt och sedan i trav för att varva ner. "Det här var ett PERFEKT ridpass! sa Atli. Efter 50 till med samma upplägg kommer hon att vara redo för ännu mera samling och börja bära upp sig på ett ännu flottare sätt!" Jag konstaterade att jag under hösten ibland känt mig fantasilös när jag haft ett och samma upplägg på i princip alla de pass vi ridit på ridbanan. Men det har ju alldeles uppenbart varit bra för Haminjga! Både för att hon har fått arbeta med rätt muskler och dessutom har det ju - som Atli också påpekade - inneburit att hon nu i helgen varit så avslappnad och fokuserad redan från start i o m att hon känt sig trygg med vad som kommer att hända. 

Att "otack är världens lön" blev sedan tyvärr alldeles tydligt för stackars Hamingja...som TROTS att hon varit så JÄTTEDUKTIG under lektionen inte fick gå ut i hagen igen utan finna sig i att stå i en box och "mögla" i väntan på dagens andra lektion... Jag ville nämligen för säkerhets skull låta henne stå med BoT skydd inte bara på ryggen utan även på haserna samtidigt som jag ville minimera risken för att hon skulle få mer skavsår av dem... Och även om hon inte är särskilt förtjust i att stå på box så räknade jag med att hon i alla fall skulle hålla sig mer stilla där än om hon fått gå ut i hagen.

När det sedan var dags för vår andra lektion sa Atli: "Det är ju väldigt praktiskt att du har ridit så länge för mig - för du vet ju själv vad du ska göra! Rid på så säger jag bara till om det är något jag tycker du ska ändra på!" Så brukar han ofta säga när man ska rida kursens sista lektion "För i morgon kommer jag ju inte att vara här och då MÅSTE du klara dig på egen hand." Men nu fick jag alltså det förtroendet redan dag två! Och vi är ju dessutom i ett läge där det främst handlar om att jobba vidare på samma sätt som hittills, för att Hamingja längre fram ska vara redo för större utmaningar. 

Jag gjorde därför på samma sätt som under förmiddagen med uppvärmningen. Under det efterföljande arbetet vid hand tyckte Atli att det var dags att börja korrigera hennes små jämfotahopp med frambenen genom en lite tydligare förhållning med tyglarna. Och när jag sedan satt i sadeln igen och övergångarna från samlad skritt till dito tölt flöt lika bra som på förmiddagen sa han efter en stund att jag skulle låta henne "flyta på" i tölt en längre stund och i ett något högre tempo som omväxling.  Hamingja kändes nu så oerhört lösgjord och fin att inte ville "överrida" utan ganska snart lät henne börja sträcka ut överlinjen och varva ner, först i tölt och sedan i trav. 

Lektionen var egentligen inte slut riktigt ännu, men man ska ju försöka sluta när man är på topp! Atli och jag han samtala en lite längre stund istället och han höll med om min bedömning att det varit rätt att avrunda för dagen. "Fortsätt att träna henne utifrån samma upplägg framöver!" sa han. "Du ska förståss inte rida på ridbanan hela tiden - men låt ridpassen ha motsvarande upplägg även när du rider ut. Nästa steg i utvecklingen blir att be om ÄNNU mer energi bakifrån - som när du klarar av att fånga upp den kommer att innebära att hon bär upp sig ÄNNU bättre i tölten. Men där är hon inte ännu - hon måste bli tillräckligt stark först - så vänta med det till våren!" Efter förmiddagens lektion sa han ju att jag skulle rida ytterligare 50 ridpass på samma sätt - och nu borde vi ju ha 49 kvar... M a o vet Hamingja och jag vad vi ska göra i vinter! 

I o m att ridningen fungerat så bra idag kändes det på många sätt som om det var sista kursdagen - men vi ska ju få fortsätta att rida en dag till. Så ROLIGT!!! Nu fick också Hamingja ÄNTLIGEN gå tillbaka ut i hagen igen. Då satt ryggvärmaren åter på - medan hasskydden fick följa med hem för en liten justering m h a symaskinen. Jag ska testa att fodra med fleecetyg längs överkanten eftersom det verkar vara den som orsakat skavsåret - så hoppas jag att de ska fungera bättre sedan!

Ruskigt väder men HÄRLIG häst!!!

Det är SÅ HÄR det ska se ut i slutet av november! Viktigt budskap till SMHI: GÖR OM GÖR RÄTT!!!

En Atlikurs i slutet av november skulle kunna innebära sträng kyla - det får man ju vara beredd på. Men de senaste dagarnas regnväder tycker jag verkligen är "ett slag under bältet" från SMHI:s sida - VI BOR I NORRBOTTEN FÖR ATT VI VILL HA RIKTIG VINTER!!! Sådana här dagar hade jag verkligen inte tackat nej till ett ridhus... men, det som inte dödar härdar!

Nej, vädret gjorde ju verkligen inte det minsta för att pigga upp mig idag... men det gjorde däremot min FINA Hamingja!!! När vi började värma upp i tölt på den isiga ridbanan var jag lite feg och undvek volterna. Jag var säkert lite spänd själv också eftersom jag trodde att underlaget skulle vara halt... Så inte så konstigt att Hamingja var lite passtaktig till att börja med. 

Atli bad mig snart att övergå till skritt på volt och flytta undan för skänkeln "Det är viktigt för henne att korsa bakbenen ordentligt!" I höger varv gick det smidigt, men i vänster varv märktes det att det tog emot lite mer för henne, så jag fick förstärka med pisken någon gång för att sedan få snabbare reaktioner på min skänkel. "Hon korsar bra och vinklar sina bakben fint!" konstaterade Atli. Efter denna gymnastikövning hade vi trevlig takt i tölten - antagligen för att vi var mer avslappnade både Hamingja och jag! 

Jag hade berättat att vi tränat mycket vid hand sedan sist samt att jag upplever att jag tack vare detta nu klarar att samla henne bättre även när jag rider. Han bad mig visa arbetet vid hand och nu var Hamingja verkligen på hugget! Till att börja med studsade hon med frambenen så snart jag smackade lite men sedan lugnade hon ner sig och kunde "trampa" utan att studsa. Atli konstaterade att hon verkligen arbetar bra i denna övning men instruerade mig att spara på berömmet till de moment när hon samlar sig utan att "studsa" - för att tydligare markera vad det är vi vill hon ska göra.

När jag sedan fick sitta upp igen och rida samlad tölt fick vi MASSOR av beröm! "Hon har redan börjat bära upp sig MYCKET bättre i tölten - det är stor skillnad bara sedan sist!" konstaterade han. "Det märks att hon vet vad som förväntas av henne i samlingen - och hon trivs med det!" Det kändes också fantastiskt bra! Jag behövde i princip bara hålla mitt bäcken vinklat framåt för att behålla samlingen, medan jag ställde lite inåt resp utåt i nacken då och då för att stämma av att hon var avslappnad. Tänk att det kunde vara så HÄRLIGT att rida i det här blöta vädret!!!

När vi varvat ner i trav på volt (utan att halka det minsta - det var verkligen inte så halt som det såg ut, för broddarna fick bra fäste i blankisen) konstaterade Atli att det mesta verkligen sett jättebra ut! Hamingja hade varit så harmonisk hela tiden - aldrig minsta antydan till stress. Och när jag arbetade henne från marken var det tydligt hur rätt hon jobbade med sin kropp, vilket också följde med när jag sedan red samlad tölt. "Det har blivit bättre väldigt snabbt! Och det gör det ofta när man väl hittat vilken träning som passar hästen!" konstaterade han. 

Han påpekade också att det är ett långsiktigt arbete vi påbörjat - men ett arbete som kommer att ge mycket bra resultat. "Det är tre år sedan jag började använda arbete vid hand när jag instruerar - och under denna tid har jag sett hur även hästar som till att börja med varit väldigt markbundna med tiden fått riktigt stora och fina rörelser! Och din häst har ju stora rörelser redan från början så det här kommer att kunna bli riktigt bra!" 

Det enda han inte var helt nöjd med var att hon varit lite passtaktig i tölten under början av uppvärmningen. "Du ska inte låta henne vara passtaktig någon längre stund, utan se till att först låta henne korsa bak i skritt på volt innan du övergår till tölt. Och sedan se till att sidföra och rida mer böjda spår i tölt ifall hon fortfarande är passtaktig." 

Han påminde också om att jag vid arbetet från marken ska tänka på att ha kortare yttertygel när vi arbetar i vänster varv, så att jag har bättre koll på högerbogen då. Samt att jag jobbar vidare på att kunna ställa henne lite fram och tillbaka under samlingen, för att hon inte ska bli spänd i nacken. Åh, vad det är ROLIGT med kurs!!! Och så här roligt ska vi få ha det i två dagar till!!!