´cause she´s worth it!!!

Hamingja har nu även fått en ryggvärmare från BoT. Den ska bidra till ökad blodcirkulation i musklerna på hennes bakdel och därmed (tillsammans med hasskyddet jag köpte tidigare i sommar) förhoppningsvis motverka att vad som än orsakat hennes besvär kommer tillbaka. Och när matte ser bilden måste hon GENAST skynda till Hamis försvar: hon står faktiskt och vilar vänster bak och därmed ser hennes mage MYCKET rundare ut än vad den egentligen är...!!!

Tanken med ryggvärmaren är att i första hand använda den en stund före och en stund efter varje ridpass. Och idag var det alltså premiär - så Hamingja fick stå så här på stallgången medan jag fixade med lite annat innan det var dags för ridning. Sedan red vi upp bakom vägbommen fast vägen till vänster. Och för att variera oss lite extra använde vi större delen av sträckan upp till vändplanen till korta galoppintervaller varvade med längre skrittpauser. ROLIGT att galoppera!!! tyckte Hamingja förståss!

Under hemvägen blev det sedan mest tölt - faktiskt kom jag plötsligt på mig själv med att jag helt glömt skrittpauserna och töltat nästan hela vägen från vändplanen och hem... :-O  I vanliga fall är det ju inget konstigt, men det är ju inte riktigt enligt våra rehab-instruktioner... :-O Idag hade vi ju dessutom galopperat mer än vi gjort hittills... När jag insåg detta saktade jag förståss genast av till skritt och lät henne skritta resten av vägen tillbaka till stallet.

Sedan fick hon stå med BoT både på bakdel och på vänster has en ganska lång stund samtidigt som jag försökte "tvångsmata" henne med ett par nävar havre blandade med det mineraltillskott jag brukar ge henne. Men efter den första ivriga tuggan svalnade frökens intresse för innehållet i krubban... När jag blandat i en näve lusern åt hon i alla fall tillslut upp allt. I morgon får jag försöka komma ihåg att blöta lite betfor innan vi rider ut och se om hon hellre vill ha det än havren.

Födelsedagsmys med Hamingja!

Hamingja spanar ut över Nottjärnen.

Födelsedagen började med Earl Grey-te på säng och paket från maken, följt av en "James Bond-frukost". (Fast 007 äter visst sina maranägg kokta - jag gjorde omelett på dem.) Sedan bjöd Hamingja på härlig ridning ute i det vackra höstvädret! (Sedan barnsben brukar jag visserligen ihärdigt hävda att jag fyller år på sommaren - men måste faktiskt erkänna att det i alla fall i år är höst idag...)

Hittills har Hamingja och jag utfört all hennes rehabträning uppe i skogen bakom vägbommen - vid alla tillfällen utom ett dessutom längs vägen till höger. Detta för att terrängen där är så oerhört lämpad för denna typ av ridning. Men nu tyckte jag det var hög tid att vi fick lite variation, så dagen till ära satsade vi istället på att rida bilvägen bort mot Avan.

Eftersom jag inte kan kräva något särskilt komplicerat av Hamingja ännu har jag ett ypperligt tillfälle att istället lägga huvudfokus på att finslipa detaljer i min egen ridning - och där finns det ju att jobba på! Det största "projektet" är förstås min sits och även idag följde jag därför upplägget att värma upp i trav för att där "landa" i en lodrät sits som jag sedan förhoppningsvis skulle kunna ha kvar när det sedan blev dags för tölt.

Hamingja var som vanligt pigg och glad över att få komma ut på ridtur! Dock blev hon nog lite besviken när vi kom till första lilla "galoppbacken" och matte bad henne skritta uppför... men vi har ju fått ordinerat att undvika ridning i backar t v och de vi inte kan undvika helt bör "forceras" i skritt. När vi svängt in på sandvägen till vänster ovanför backen fortsatte vi med traven, förutom ett slidestop då en skräckinjagande bärplockare plötsligt dök upp bakom en kurva. Passade även på att rida bort till lilla sandtaget och träna på att vada i vattnet - något lilla fröken verkligen behöver jobba på!

Återvände sedan till bilvägen där Hamingja till sin stora glädje fick galoppera lite! Redan innan nya kalkygget var det dock dags att vända hemåt igen, i skritt och tölt. Men vi vände sedan tillbaka för en andra galoppintervall innan det var hemväg på riktigt. Och det var på hemvägen jag fotade bilden  ni ser ovan - när vi åter ridit in längs sandvägen men fortsatte ner mot vattnet. Som jag precis lärt mig heter Nottjärnen. Det måste vara flera år sedan jag red längs den stigen senast och jag hade helt glömt bort hur fint det är! Ända till dess Malin tidigare i veckan visade en bild hon fotat när hon ridit där med Ella.

Resten av hemvägen ägnade jag åt att rida tölt medan jag själv försökte "tänka trav" med hänsyn till sitsen. Jag har insett att en stor skillnad mellan gångarterna är att jag har så lätt för att spänna mina knän i tölt - och då åker skänklarna fram. Medan jag i trav kan hålla knäna avslappnade - antagligen för att jag rider lätt - och därmed hålla om hästen med ett korrekt skänkelläge. Att BÅDE kunna "sitta på rumpan" OCH vara avslappnad i knäna verkar alltså vara en nyckel till bättre sits (och därmed inverkan) i tölt! Något jag verkligen kan passa på att träna på nu under Hamingjas rehabilitering!!! Om jag parallellt med uppbyggnaden av hennes muskler i bakdelen samtidigt lyckas "rehabilitera"  min egen sits är det ju verkligen en win-win!!!

Ett litet steg för mänskligheten - men ett stort steg för oss!

Lille Midas från Örndalen är ju verkligen HELT bedårande!!! 

Ännu en dag med rehabträning för Hamingja och mig - ännu en gång längs den högra skogsvägen bakom bommen och sedan stigen bort mot Torrbergsvägen. Riktigt bra terräng för detta ändamål - men nu börjar jag vara lite less så det är hög tid att komma på något bra alternativ! Ibland SKA man ändra ett vinnande koncept!

Hamingja är fortsatt glad över att få komma ut och rida - och det är ju jag också! Nu har vi ju dessutom varit igång ett tag - ungefär två veckor - så idag vågade jag mig på att förlänga ridturen lite. Istället för att vända hemåt när vi kommit fram till Torrbergsvägen fick vi njuta lite av dess fina ridunderlag genom att tölta en bit inåt vägen mot vändplanen. Inte så långt förstås - men i det här fallet var ett litet steg för mänskligheten ändå ett stort steg för oss! 

Valde sedan att skritta genom terrängen tillbaka till stigen hemåt. Dels blev det liite närmare, men f f a var det bra muskelbyggarterräng! Det är tyvärr mycket myrmarker runt Mariebäck, men här var det varken sankt eller jättesnårigt utan bara perfekt "lyfta på fötterna-underlag"! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi ridit 45 minuter istället för våra vanliga 30 - men minst hälften av den extra kvarten var skritt så trots att det var en ökning med 50 % var det förhoppningsvis inte för mycket. Men till nästa ridpass ska jag försöka tänka ut någon alternativ ridväg som också har lämplig rehabterräng och kan ge oss välbehövlig variation!

"Prinsessan på ärten" måste blöta hovarna...!!! :-O

Idag skojade jag till det genom att INTE ta den högra vägen bakom vägbommen utan den vänstra - visst var jag busig?!! För Hamingja, som inte varit längs denna väg på flera månader blev det förstås lite småspännande i början... men jag lyckades snart distrahera henne ganska bra genom att be om trav och även om hon spanade runt omkring sig så blev det faktiskt inte tvärstopp en enda gång för att fröken såg "tomtar och troll"! Det var nog faktiskt för roligt att springa för att ägna sig åt sådant!

Efter ett antal travintervaller varvade med skritt fick hon galoppera sista biten upp till vändplanen och det var ju ÄNNU mer uppskattat! Fast där var det nära att det blev tvärstopp, för lilla Hami hade ju hunnit glömma bort att någon lämnat en hög kartonger där efter skogsplantering förra sommaren... 

Och sedan kom ett VÄLDIGT eldprov - när jag ville fortsätta upp längs hyggeskanten vilket innebar att vi behövde passera genom ett område där det faktiskt stod vatten i hjulspåren!!! :-O  Lilla "prinsessan på ärten" vill ju inte gärna bli blöt om fötterna...

Hittade denna på Facebook idag, och det är ju bara färgen på hästen som inte stämmer...!!! Men vi tog oss faktiskt genom även denna svårighet och kunde sedan fortsätta upp längs kanten på hygget och in i skogen där det finns en liten krokig "travstig" som vi nyttjade till nyttigt lösgörande och muskelstärkande arbete.

Hamingja har ju aldrig varit den som varit mest säker på foten - innan jag köpte henne hade hon helt enkelt inte blivit riden så mycket i terrängen. Länge försökte hon också hantera sina balansproblem på ett enda sätt: genom att öka farten. Och det är ju särskilt olämpligt just i ojämn terräng... Men all vår träning på detta har faktiskt gett resultat! Även om hon fortfarande har lite problem att hålla koll på "fötterna" så kan hon fortsätta trava lugnt och då blir det ju så mycket lättare för henne!

När vi efter en liten vända i skogen, lyckats passera genom de blöta områdena och åter hade stabil skogsväg under hovarna vände jag tillbaka redan vid älgtornet för att låta henne galoppera upp till vändplanen en gång till. Jag ville ju rida båda galopperna förstås för att träningen skulle vara så allsidig som möjligt! ROLIGT med mer galopp!!! tyckte Hami och jag lät henne gasa på precis så mycket hon ville, för det var ju ändå bara en kort sträcka.

Sedan vände vi hemåt igen - på riktigt den här gången - och ägnade hemvägen till töltintervaller. Att jag tidigare valt att bara rida den andra vägen är för att man där snabbast kommer till bra ridterräng. Men en nackdel är det relativt vassa gruset man behöver rida på innan man kommer in i skogen. På det sättet är den här vänstra vägen bättre: ett fast underlag utan vasst grus. Det vore ju trist om hon skulle råka få en hovböld för att hon trampat på en vass sten, när vi nu ÄNTLIGEN har fått börja rida igen...!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi även med denna runda höll oss inom den rekommenderade tiden (30 min) för ridningen. "Kort och lugnt men ofta" är ju ordinationen. Troligen blir det en vilodag för henne i morgon och nästa ridpass först på torsdag. Men sedan hoppas jag vi ska hålla igång varje dag t o m söndag. 

Snacka om upphämtning!!!

Hamingja och jag rehabtränar i skogen på väg mot Torrbergsvägen

Fram t o m igår hade jag ridit sammanlagt 1,5 timme denna vecka - men efter dagens "spurt" är jag nu uppe i nästan 4 ridtimmar! Det kan man väl kalla upphämtning?!! Men ingen anledning till oro för Hamingjas del - hennes rehabträning genomfördes inom den ordinerade tiden (30 minuter per dag). Men sedan fick jag alltså rida mera...!!! Mer om det strax!

Hamingja och jag höll oss till nästan exakt samma upplägg som igår - inkl en galopp i början och en i slutet av ridpasset. Men jag förlängde sträckan vi red lite till, så att vi idag red ända fram till Torrbergsvägen innan vi vände hemåt. Jag kastade längtansfulla blickar längs den fina ridvägen och konstaterade att jag verkligen avundades dem som inte behövde vända hemåt så snart som vi utan kunde utnyttja vägens alla möjligeter... Då hade jag ju ingen aning om att jag själv skulle få göra just det lite senare...!

Precis som igår höll jag stort fokus på min egen sits och jag känner verkligen hur nyttigt det är!!! Tillbaka i stallet var jag riktigt nöjd med mitt och Hamingjas ridpass, även om jag förståss mer än gärna skulle velat rida mer...! Det var i det läget Sylvia kom in i stallet och frågade: "Vill du låna Litlamin och rida ut med mig och Elisabeth?" Jag behövde förståss inte en endaste sekunds betänketid - SJÄLVKLART ville jag det!!! 

Det visade sig dessutom att Sylvia - för ovanlighetens skull - tyckte det var läge för en längre ridtur. Hennes tanke var att vi skulle rida upp till vänster bakom vägbommen, passera vändplanen och längs det stora kalhygget för att sedan förhoppningsvis hitta en skogsväg som ansluter längst bort på Torrbergsvägen, för att sedan rida den tillbaka. Jag skulle alltså en andra gång få rida Láras avkomma Litlamin och dessutom göra det bl a längs den HÄRLIGA ridväg som jag nyss kastat så suktande blickar på - och i så trevligt sällskap. Win-win-win!!!

I mer än 1,5 timme fick jag njuta på Litlas rygg. En stor del av tiden innebar skritt i terrängen men sedan vi kommit ut på Torrbergsvägen "checkade vi av" tre gångarter till. Jo, faktiskt ett par sekvenser trav också - trots att hon ännu tycker att det är en onödigt besvärlig gångart. Men jag blev minst sagt förvånad när Sylvia berättade att Litlamin faktiskt haft en period då hon hellre ville trava än tölta. Atli var ju övertygad om att hon kommer att hon kommer att få en riktigt fin trav när den väl hunnit "sätta sig". 

Lilla fröken tycker helt uppenbart om när det går FORT - Lára skulle inte behöva skämmas över henne på det området. Heller! 

Hamingja och jag har ROLIGT!!!

"Gott, men ALLDELES för lite...!!!" tycker Hamingja om morötterna (som fanns) i hinken!

Det märks verkligen tydligt hur roligt Hamingja tycker det är att vi kommit igång med ridningen igen - hon är så oerhört ivrig när vi skrittar ut från gården! Så det är lite orättvist att Hami alltid måste stå ut med att jämföras med Lára som antagligen var världens mest extremt arbetsvilliga/arbetslyckliga häst..! Och efter två vilodagar var det idag åter dags för Hamingja och mig att ha riktigt, riktigt roligt tillsammans!

Utifrån devisen "Varför ändra ett vinnande koncept?!" red vi även idag till höger bakom vägbommen och genom skogen bort mot Torrbergsvägen, eftersom den sträckan känns väldigt optimal för den typ av lugn uppbyggnadsträning som vi startat igång med. Idag skojade jag dock till det lite extra genom att lägga till två kortare intervaller galopp (en höger och en vänster galopp) längs den lilla vägen som går upp till vänster strax innan vändplanen. Men för säkerhets skull spred jag ut dem så att vi tog den första galoppen i början av ridpasset och den andra i slutet när vi var på väg hem.

Jag har ju insett att denna uppbyggnadsperiod är ett ypperligt tillfälle även för min egen träning och då närmare bestämt för träningen mot en lodrät sits även i tölt. Av någon anledning sitter jag betydligt bättre när jag rider trav - har inte alls lika lätt för att falla framåt med överlivet och "tappa" sitsen. Nu under igångsättningen gör jag precis som under vår långa rehabperiod i vintras: rider trav på väg bort från stallet och tölt på hemvägen, eftersom det är mycket svårare att övertyga Hamingja om att trava lugnt när vi är på väg hemåt. 

Detta är också det bästa upplägget för min egen sitsträning - då jag märkt att om jag först hunnit "landa" ordentligt i en lodrät sits under travridning så är det mindre svårt att behålla denna sits när jag sedan ska övergå till tölt, än om jag börjar ridturen med att värma upp i tölt (som vi ju oftast gör när vi rider för Atli.) När det på hemvägen är dags att övergå till tölt gäller det alltså att få mig själv att fortsätta "tänka trav" samtidigt som jag ber Haminga börja "tänka tölt"! Inte helt enkelt det heller visserligen - men vem har sagt att ridning ska vara enkelt?!!

Och i morgon ska Hamingja och jag få fortsätta att har ROLIGT och träna tillsammans!!!

"In the djungle, the mighty djungle..."

I djungeln kring Mariebäck döljer sig en hel del vilda djur...! :-O

Dagens ridpass blev i stort en upprepning av gårdagens, genom skogen bort mot Torrbergsvägen och tillbaka. Hamingja verkade lika glad som igår över att få komma ut och röra på sig - och det var ju jag också!!! Även idag började jag med travintervaller, eftersom det är lättare att undvika satsningar mot Solvalla om vi inte travar hem mot stallet. Dessutom blev det lite trav även inne i skogen, vilket är MYCKET nyttigt för lilla fröken som inte är så bra på att hålla balansen i terrängen..! 

När vi var tillbaka på grusvägen och övergick till att rida tölt med lååång hals hände det totalt oväntade: matte lyckades faktiskt sitta på rumpan, sträcka på sig och undvika att "falla framåt" - FAST HON RED TÖLT!!! Nej, jag förstår att ni inte tror mig - jag hör ju själv hur osannolikt det låter...! :-O Men nu ska jag fortsätta hålla fokus på detta så får vi se - en vacker dag kanske jag t o m klarar av att sitta ordentligt även i vittnens närvaro?!!

I morgon blir det vilodag för Hamingja. Johan kommer hem från en vistelse hos sina föräldrar nere på Österlen och vi behöver fixa lite saker kring hönsen som jag inte kunnat göra ensam. Men på fredag hoppas jag att Hamingja och jag - tillsammans - får ägna oss åt vår resp träning igen!