Födelsedagsmys med Hamingja!

Hamingja spanar ut över Nottjärnen.

Födelsedagen började med Earl Grey-te på säng och paket från maken, följt av en "James Bond-frukost". (Fast 007 äter visst sina maranägg kokta - jag gjorde omelett på dem.) Sedan bjöd Hamingja på härlig ridning ute i det vackra höstvädret! (Sedan barnsben brukar jag visserligen ihärdigt hävda att jag fyller år på sommaren - men måste faktiskt erkänna att det i alla fall i år är höst idag...)

Hittills har Hamingja och jag utfört all hennes rehabträning uppe i skogen bakom vägbommen - vid alla tillfällen utom ett dessutom längs vägen till höger. Detta för att terrängen där är så oerhört lämpad för denna typ av ridning. Men nu tyckte jag det var hög tid att vi fick lite variation, så dagen till ära satsade vi istället på att rida bilvägen bort mot Avan.

Eftersom jag inte kan kräva något särskilt komplicerat av Hamingja ännu har jag ett ypperligt tillfälle att istället lägga huvudfokus på att finslipa detaljer i min egen ridning - och där finns det ju att jobba på! Det största "projektet" är förstås min sits och även idag följde jag därför upplägget att värma upp i trav för att där "landa" i en lodrät sits som jag sedan förhoppningsvis skulle kunna ha kvar när det sedan blev dags för tölt.

Hamingja var som vanligt pigg och glad över att få komma ut på ridtur! Dock blev hon nog lite besviken när vi kom till första lilla "galoppbacken" och matte bad henne skritta uppför... men vi har ju fått ordinerat att undvika ridning i backar t v och de vi inte kan undvika helt bör "forceras" i skritt. När vi svängt in på sandvägen till vänster ovanför backen fortsatte vi med traven, förutom ett slidestop då en skräckinjagande bärplockare plötsligt dök upp bakom en kurva. Passade även på att rida bort till lilla sandtaget och träna på att vada i vattnet - något lilla fröken verkligen behöver jobba på!

Återvände sedan till bilvägen där Hamingja till sin stora glädje fick galoppera lite! Redan innan nya kalkygget var det dock dags att vända hemåt igen, i skritt och tölt. Men vi vände sedan tillbaka för en andra galoppintervall innan det var hemväg på riktigt. Och det var på hemvägen jag fotade bilden  ni ser ovan - när vi åter ridit in längs sandvägen men fortsatte ner mot vattnet. Som jag precis lärt mig heter Nottjärnen. Det måste vara flera år sedan jag red längs den stigen senast och jag hade helt glömt bort hur fint det är! Ända till dess Malin tidigare i veckan visade en bild hon fotat när hon ridit där med Ella.

Resten av hemvägen ägnade jag åt att rida tölt medan jag själv försökte "tänka trav" med hänsyn till sitsen. Jag har insett att en stor skillnad mellan gångarterna är att jag har så lätt för att spänna mina knän i tölt - och då åker skänklarna fram. Medan jag i trav kan hålla knäna avslappnade - antagligen för att jag rider lätt - och därmed hålla om hästen med ett korrekt skänkelläge. Att BÅDE kunna "sitta på rumpan" OCH vara avslappnad i knäna verkar alltså vara en nyckel till bättre sits (och därmed inverkan) i tölt! Något jag verkligen kan passa på att träna på nu under Hamingjas rehabilitering!!! Om jag parallellt med uppbyggnaden av hennes muskler i bakdelen samtidigt lyckas "rehabilitera"  min egen sits är det ju verkligen en win-win!!!