Åtta veckors vila sätter sina spår både här och där...!

Åtta veckors vila har förhoppningsvis inneburit att vad än Hamingja fått så ont av nu "läkt ut". Men det kommer ju att dröja minst lika länge innan jag vet säkert... Först blir det en lååååång igångsättning och senast var det ju först när jag vågade börja samla henne igen som det visade sig att problemen fanns kvar. Men några säkra effekter har i alla fall kunnat konstateras efter den långa vilan: att Hamingja lagt på sig ett antal kilo, att matte känner sig rejält ringrostig i ridningen och att tyglarna hunnit mögla...!

Men idag var det ÄNTLIGEN dags att ta tag i både det ena och det andra! På förmiddagen var Sylvia än en gång bussig och assisterade hovslagaren när han skodde Hamingja. Efter jobbet fick jag sedan (efter att ha rengjort tyglarna) avnjuta en härlig halvtimma på favorithästens rygg! Massör-Tomas ordinerationer för igångsättningen var: bara korta ridturer men ofta, vi kan rida alla gångarter men bara kortare intervaller varvat med skritt, undvika backar samt självklart också avstå från böjda spår och samling.

Idag - den första dagen på resten av vårt gemensamma liv - valde jag att rida upp bakom vägbommen och till höger. När vi skrittade ut från gården var Hami jättepigg och ivrig, men när jag sedan bad om trav gick det ändå riktigt lugnt och sansat! Vi travade längs grusvägen, tog vänster strax innan vändplanen och skrittade in i skogen längs stigen bort mot Torrbergsvägen. Inne i skogen blev det mest skritt, men i o m att hon hela tiden fick lyfta ordentligt på "fötterna" var det ju jättebra muskelträning för henne! Detta var också anledningen till att jag valde just denna ridväg - för att det är ett av de snabbaste sätten att komma till bra ridterräng!

Vände tillbaka hemåt igen innan vi var framme vid Torrbergsvägen - Tomas hade ju sagt att vi inte skulle rida så långa stunder i taget - och höll oss till skritt hela vägen tillbaka genom skogen. Väl framme på grusvägen avrundade vi med tölt med "myrsloksform". Hamingja var ivrig, så något skrölttempo var vi aldrig i närheten av... men förhoppningsvis ändå rätt bra arbete för hennes muskler. Insåg att jag själv "ramlade framåt" alldeles för mycket... hur svårt kan det egentligen vara att sitta på en häst??!! Därför gav jag mig själv utmaningen att verkligen fokusera på min sits under de kommande veckorna - i väntan på att ridningen kan bli mer "avancerad" har jag ju världens bästa tillfälle att istället ägna fokus åt detta!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Hamingja faktiskt var lite svettig, trots att vi bara varit ute en halvtimma och dessutom tagit det så lugnt. Uppenbarligen hade hon fått arbeta med sin kropp - inte minst när vi red i terrängen! Och hädanefter ska alltså matte få jobba ordentligt också - med att få ordning på SIN kropp!