Jag är bara en hangaround....

Så här kunde det se ut när jag red Atlikurs på fina Lára: kolla in hennes ständigt spetsade öron!!!

Det känns verkligen SÅ KONSTIGT att det är Atlikurs i Mariebäck utan att jag är med... Särskilt som jag i princip planerade sommarsemestern utifrån denna kurs! Det var första gången vi skulle ha en kurs över hela fyra dagar dessutom - annars brukar det bara vara tre. Men istället för att som vanligt vara en av deltagarna fick jag idag istället känna på livet som "hangaround" när jag åkte till Mariebäck för att se hur det gick för de andra. (Och för att pyssla med Hamingja förstås!)

Det var ju självklart roligt att träffa alla kursdeltagarna - vi bor så utspridda över Norrbotten (och Västerbotten) att många träffar man bara i samband med ridkurser och liknande. Och nu var det ju ett tag sedan sist! Som extra bonus råkade jag komma dit precis lagom till att se Sylvia rida lektion på Litlamin! Det är Litlas första ridkurs så de jobbar verkligen med de allra första grunderna.

Inte är det så lätt att vara liten unghäst och plötsligt "börja skolan" - mycket nytt att ta in och hålla reda på! Men detta gjorde hon med ständigt spetsade öron och en härligt positiv inställning! "Hon är som sin mamma och tycker verkligen att ALLT är roligt!" konstaterade Sylvia. Och när Atli sedan sa "Det här är väl din uppfödning Anna?!!" passade jag på att känna mig lite stolt även om jag köpte L'ara först när Litlamin var ett år!

Min våldsamma ridabstinens lindrades ju inte direkt av att se de andra rida kurs... Så när Sylvia plötsligt undrade om jag skulle vilja rida en lektion på Litlamin på söndag kom förstås mitt "JAAAAA!!!!" utan minsta sekunds betänketid!!! Jag är ju inte bara GRYMT ridsugen - utan också VÄLDIGT nyfiken på att få provrida Láras avkomma och se om jag också kan känna igen något av hennes fantastiska mamma i henne! 

Det blir det inte första gången jag rider för Atli på en häst jag aldrig ens suttit på innan - när Feykir precis hade fått fång och vi skulle ha Atlikurs ordnade Sylvia så att jag fick låna en häst som var hos henne på träning för att kunna vara med. Men den här gången har i alla fall Atli lite koll på hästen sedan tidigare - den gången visste varken han eller jag riktigt vad vi kunde vänta oss. Men det gick bra ändå!

När jag tänker efter har jag faktiskt varit med om något liknande ytterligare en gång... När jag var med i Team Lillhästen och fick vara med på teamdagar nere i Stav fick vi förmånen att få både rida en hopplektion för ordföranden i Svenska Fälttävlanskommittén och en dressyrlektion för GP-ryttaren Kerstin Dahlberg som då red i landslaget. Bussiga Madde, som ägde Lillhästen i Stav, lånade ut en av sina fina hästar till mig så att jag skulle kunna vara med (övriga bodde i närområdet så de hade sina egna hästar.) Jag hamnade i gruppen som skulle börja med hopplektion - vilket för mig var VÄLDIGT spännande redan det...!!! Och när instruktören börjar fråga om "min" häst - ifall hon kunde förväntas trava mellan hindren så var det ju bara att erkänna att jag inte hade någon som helst aning... jag hade bara hunnit skritta henne några minuter...!

Hästen visade sig i alla fall vara jättetrevlig och instruktören FANTASTISK pedagogisk - så innan lektionen var slut hade vi gått från att trava över några bommar (jo, hon travade alltså!) till att hoppa en hel liten bana! Jag kände hur jag växte flera tum!!! Även den efterföljande dressyrlektionen var oerhört lärorik och inspirerande - och ytterligare en boost för självförtroendet när jag kunde hitta ett så pass bra samspel med en häst jag aldrig suttit på tidigare! Och på söndag ska jag alltså få rida Litlamin - så PIRRIGT och så ROLIGT!!!