Härliga häst (-ar)!!!

Hamingja och jag "bondar"!!!

Som tur var blev gårdagens hotande halsfluss bara en tillfällig svacka - den hade väl ingen chans när jag dundrade till med både vitlök och ingefära i massor - så redan igår kväll var sväljfunktionen åter och besvären "bara en vanlig förkylning". Alltså inget som kunde hindra mig från att rida kurs för Sylvia!!!

Eftersom min hälsa varit risig så länge hade jag bara bokat in mig för en halv kurs - d v s en ridlektion per dag. Idag hade vädrets makter bestämt sig för att ge alla stackare i "snösvängen" - som verkligen fått slita de senaste dygnen - om inte en paus så i alla fall en chans att komma ikapp lite. Men i morgon ska det visst börja vräka ner igen, så därför var den planerade tvådagarskursen ändrad till en endagars. 

När jag körde till stallet kunde jag konstatera att plogvallarna verkligen är galet höga överallt! Och på lilla grusvägen visade det sig att plogbilen dessutom bara haft tid att köra åt ena hållet ännu, d v s bara en bilbredd... Jag var VÄLDIGT glad att jag aldrig behövde få möte under dessa kilometer och hade full förståelse för dem som avbokat kursen för att inte behöva köra med hästtransport idag!!!

Framme i Mariebäck kunde jag konstatera att Janne jobbade för fullt med att röja undan snö. Bl a hade han skottat upp ett område närmast grinden i alla hagarna - så att hästarna inte skulle behöva gå med snö upp till magen! Lille Kippy var nog extra glad åt det - för upp till magen på islandshästarna betyder ju en bra bit ÖVER hans rygg!!! Jag skulle inte rida min lektion förrän kl 14, men var där tidigare eftersom det var min uppgift att lunchfodra hästarna idag. Passade dessutom på att lägga en yllefilt på Hamingja för att all is hon hade i pälsen skulle hinna smälta tillräckligt för att kunna borstas bort innan det var dags att sadla.

Nu var det två månader sedan vi var på ridbanan senast, så jag räknade med att min ambitiösa dam skulle vara lite speedad i början. Dessutom hade någon ställt en slangvinda (för stängseltråd) vid grinden till ridbanan och det var ju bara TUR för mig att jag har en så oerhört modig häst att hon trots så tydlig fara för eget liv ändå vågade passera förbi... Så än en gång blev det tydligt hur bra det är med ett konsekvent system: att vi utifrån Atlis instruktioner alltid börjar (och avslutar) lektionerna på samma sätt, så att hon känner igen sig och snabbare kan varva ner! 

Efter den inledande skritten på volt, där hon ganska snart vågade sträcka ut så att nosen nästan nuddade backen, fortsatte vi med skrölt. Jag fick då instruktionen att rida henne utåtställd samtidigt som jag då och då gjorde ett ledande tygeltag på innertygeln. Ett försiktigt ledande tygeltag ska kanske tilläggas - för jag får hela tiden försöka förklara för henne att "de ledande tygeltag som inte dödar, härdar!" 

Vi hade börjat med denna övning i höger varv och jag fick jobba ganska länge innan hon tillslut började slappna av och runda sig i innersidan. I andra varvet var det lättare - bara jag parerade lite med innerskänkeln så att hon inte bara "välte" inåt. När jag sedan fick varva detta med att vända runt henne m h a ytterhjälperna gick det mycket bättre åt höger än åt vänster. Sylvia påpekade att jag inte får falla framåt i vändningen och då insåg jag att det var detta som hela tiden hände när jag skulle vända åt vänster. Istället skulle jag förståss göra tvärt om: lägga vikten lite bakåt samtidigt som jag tog med henne runt m h a ytterhjälperna - precis som jag faktiskt gjorde i högervändningarna. Det är ju fördelen med en välskolad häst: om bara jag gör det jag ska så gör hon också det hon ska!!!

När vi började tölta längs spåret ville Hamingja ändå inte riktigt slappna av i nacken utan det fanns ett litet motstånd i högersidan, så Sylvia uppmanade mig att böja henne lite omväxlande höger-vänster ett par gånger vilket snabbt hade effekt. "Tänk på det framöver - även när du rider ut - att då och då krama höger-vänster för att stämma av att hon verkligen är helt avslappnad i nacken! Och om om inte är det kan du behöva böja lite mer, precis som nu!" 

Jag fick fortsättningsvis lägga in volter och Atlivändningar m h a ytterhjälperna för att "smyga in" lite mer samling i tölten utan att bygga upp några spänningar i henne. Samt rida "kringelikrokar" över ridbanan m h a vikthjälperna för att träna följsamheten ytterligare. Sylvia sa att Hamingja såg riktigt fin ut på slutet - och det var ju jätteroligt att höra!!! Då har jag ju inte hunnit förstöra allt för mycket ännu i alla fall!

Jag red min lektion tillsammans med Agnes på Saeta och det var faktiskt den tredje hästen Agnes red idag! Först hade hon nämligen ridit ut på Sylvias Hrissla och sedan blev det en sväng bort till sjön med Lára! The Queen var SÅ nöjd över att ha fått komma ut på ridtur! Och då behövde ju inte jag heller ha dåligt samvete över att jag ville spara på mina krafter och bara rida Haminga! 

Nytt snörekord på gång!!!

Vi har verkligen fått ENORMA mängder snö det senaste dygnet...!!! Nej, det är faktiskt INTE lille Kippy utan Sóley - en fullstor islandshäst - på bilden som Sylvia fotade i stohagen idag...!!! :-O Luleås tidigare snörekord, från 1986 är nu tangerat och förutom "bagateller" som att tidningar och post inte kunde delas ut så har det tydligen varit stora problem bl a med att ambulanserna har kört fast då inte ens den erfarna, norrbottniska snöröjningen hunnit hålla jämna steg med snöandet...!

Och när jag tittade ut genom ett av köksfönstren i morse upptäckte jag att snöhögen nu når ända upp till taknocken på garaget! :-O Och sedan dess har snön fortsatt att vräka ner oavbrutet...  Tyvärr kom ett hälsomässigt bakslag för mig i natt, med halsont som gjorde att jag inte kunde svälja... Så det blev att stanna hemma idag. :-(  Jag hann alltså bara jobba som vanligt i två ynka dagar... 

Vid lunchtid idag tog jag så till det riktigt "tunga artilleriet": fisksoppa på hemkokt buljong, spetsad med färsk ingefära samt en rejäl mängd aioli med massor av vitlök. Och det gjorde faktiskt susen - nu i kväll mår jag SÅ mycket bättre! Nu känns det bara som en vanlig förkylning - hade det varit så här i morse hade det inte varit något problem att jobba! 

Dessutom fick jag ju denna uppiggande hälsning från Lára och Adina - som varit ute och ridit idag! Och med både fyrhovsdrift och rejäl turbo var all snö förståss inget problem för dem!!! Till middagen nu kväll blev det ännu mer vitlök - ifall det finns någon bacill/viruspartikel som lunchen inte redan tagit knäcken på. Håll nu tummarna att detta bara var ett ytterst tillfälligt bakslag - för jag vill SÅ gärna rida lektion för Sylvia i morgon som planerat!!!

Fantastiska vinterbilder och "Sími safe!!!"

Ännu en dag när den norrbottniska vintern visar sig från sin bästa sida!!! Det var sista dagen på min halvtidssjukskrivning och idag behövde jag inte heller åka hem och vila efter jobbet utan orkade åka till stallet för att njuta av en rejäl dos kombinerad ljus- och hästterapi! När saker förstärker varandras effekt brukar man ju prata om att 1+1=3, men idag undrar jag om inte 1+1=4 t o m!!! :-D

"Kryddar" detta blogginlägg med några av de fina bilder Johan fotade hemma i Kyrkbyn i söndags!

När jag kom till stallet hade Sylvia redan ridit de hästar hon initialt planerat träning för, men det fina vädret gjorde att hon inte riktigt kunde sluta ännu utan bestämde sig för att även Hrissla skulle få komma ut och röra på sig. Så Hamingja och jag fick sällskap ut även idag!

I det vackra vädret blev det en hel del "Sími safe-träning" (sími är isländska för mobiltelefon) för båda hästarna - d v s stå stilla medan matte fotar vackra vyer! Som den närmast ovan - där Asta skymtar till vänster. Det blev också en hel del skrölt och tölt med lång hals - förståss! Jag testade även det som Sylvia tipsade om i söndags: att höja formen bara liiite samtidigt som vi ökade tempot - för att bibehålla så mycket längd på halsen som möjligt upp i det högre tempot.

Vi red mot Avan och uppe på höjden vid nya kalhygget, där jägarna brukar sitta och fika, vände Sylvia och Hrissla hemåt igen medan jag och Hamingja fortsatte ut till asfaltvägen. Idag var det bara när vi passerade Linagården som "stora vida världen" blev vääääldigt spännande - i övrigt var hon faktiskt riktigt cool lilla fröken!

På tal om "cool"...!!! (Johan-bild igen!) 

När vi hade vänt hemåt och åter lyckats passera Linagården med livet i behåll tänkte jag prova att galoppera trots att det var hemväg. Men först förberedde vi oss noga genom att trava till dess Hamingjas inledande Solvallasatsning övergått till lugnt och sansat tempo. Ändå blev det rena katapultstarten när jag bad henne fatta galopp! Jag hör ett klingande ljud och i nästa stund ser jag något komma flygande genom luften i en hög båge. Sekunden innan det landar framför oss på vägen inser jag att det är en hästsko...!!!

Det kändes onödigt spännande att inse att sko och - framför allt - broddar plötsligt saknades på en av hennes hovar när vi nu dundrade fram i värsta racergaloppen... och det tog ju en stund innan jag lyckats få henne att sakta av till skritt igen. "PRECIS när det roliga börjat...!!!" tyckte Hamingja förståss!!! Men hon halkade faktiskt bara till en enda gång under denna "bromssträcka".

Resten av hemvägen varvade vi sedan skritt och långsam tölt, medan jag försökte hålla henne ute på kanten där det var minst isigt. Och även nu gick det över förväntan - hon halkade inte alls så ofta som jag hade befarat. Däremot hamnade vi nere i diket vid ett tillfälle, när jag hade styrt henne lite väl nära plogkanten... Han som plogat har nämligen varit väl så "optimistisk" avseende vägens bredd och på många ställen plogat för långt ut... inte så lyckat, särskilt som dikeskanterna är ganska branta på de flesta ställen... Men med häst var det ju inte svårt att komma upp ur diket igen - det hade varit desto värre med bilen!

När vi kom tillbaka till stallet var Sylvia bussig att slå på Hamingjas sko igen - vi har verkligen superservice!!! Som tur var hade fröken i alla fall sett till att ta av sig skon väldigt snyggt - hoven var helt oskadad och själva skon bara aaaaningen skev. Sylvia konstaterade att det ö h t var bra gjort att trampa av sig en sko med tanke på att hovarna vuxit ut över skokanten så pass att det är dags att boka in hovslagaren så snart som möjligt. Men, som hon sa, när den där häftiga Mökkur-motorn hon har i bakdelen brakade igång och bakhoven kom farande hann väl framhoven helt enkelt inte undan...!"

Ett mycket lustigt sammanträffande är att jag idag hade kontakt med en kollega i Umeå som undrade över min långa sjukskrivning och jag berättade då om vår "kullerbytta" och hjärnskakningen. Han började fråga om hur bra ridhjälmarna egentligen skyddar vid ett fall. "Är de inte mest bara snygga?!" Och fick jag ju erkänna att det visat sig att den CE-märkning som är kravet för att en hjälm ska säljas inom EU bara innebär att den klarar ett slag rakt uppifrån.

"Och hur ofta landar man så när man ramlar av en häst?!" undrade jag retoriskt. Min humoristiske kollega svarade snabbt: "Det är förståss för att skydda ifall en hästsko råkar lossna när man rider, flyga upp i luften och landa rakt på ryttarens huvud!" "Jo, det är väl bara en oerhörd tur jag haft att detta aldrig inträffat ännu, under alla mina 40 år på hästryggen...!" svarade jag. Och samma dag händer - nästan - precis det...! Förutom att skon landade framför oss och inte i mitt huvud. I fortsättningen är det nog läge att vara uppmärksam på vad denne, uppenbart fynske, kollegan säger...!!!

Söndagseftermiddag i Kyrkbyn (en av Johans bilder igen - förståss)! Rakt under solen anar man en lucka mellan kyrkstugorna och där inne till höger står vårt hus.

Även Lára fick njuta av ridning idag! Adina kom ut medan jag fortfarande var kvar i stallet, så jag hann "hänga" lite med The Queen också! Efter några träningspass på ridbanan efter Sylvialektionen skulle de rida ut igen idag och jag kunde ge lite tips om hur Adina kunde använda övningen öppna istället, när det inte finns utrymme att rida på volt. Och att det - bland alla bogar och bakdelar som gummibandet Lára tenderar att skicka iväg kors och tvärs - är högerbogens placering som är extra viktig att fokusera på.

Öppna åt vänster med TYDLIGT stöd på högertygeln är därför en oerhört viktig nyckel när det gäller att få Lára mellan hand och skänkel! I övrigt brukar det bästa vara att varva övningarna mycket - men hela tiden med extra fokus på högerbogen. När man t ex sidfört ett antal steg för vänster skänkel är det bra att ställa henne höger och stämma av att högerbogen är "på plats" innan man fortsätter eller byter övning.

Fr o m i morgon ska jag jobba som vanligt igen. Och nu mår jag så OERHÖRT mycket bättre än förra veckan, så jag hoppas det ska gå bra! Dessutom planerar jag för ridning igen antingen i morgon eller på torsdag. Och det gör ju inget om det fina vintervädret håller i sig!!!

RIDCHOCK & SNÖKAOS!!!

Om jag skulle välja en kvällstidningsmässig rubrik till gårdagen skulle det nog vara RIDCHOCK!!! Efter mitt och Hamingjas ofrivilliga, fem veckor långa jullov måste man nog kalla gårdagens ridpass med Sylvia och Hremsa för en rivstart! HÄRLIGT och ROLIGT var det!!! Och med det tempo vi höll kändes det dessutom VARMT, trots att termometern visade -17 grader.

Idag har jag härlig träningsvärk både här och där! Min plan var egentligen att rida även idag, men tyvärr hade jag åter ont i bihålorna i morse (vilket gjorde att jag ställde stackars Johan mot väggen: Ska det vara så här??? Ska inte jag bli frisk snart??? Du som är doktor ska väl veta så´nt???!!!) När gårdagens underbara vinterväder dessutom ersatts av snöstorm - SNÖKAOS!!! - hade jag ganska många argument för att ändra planerna...och ge bihålorna en ny återhämtningspaus. 

UUUUUNDERBAR vinterdag!!!

Det har varit så VACKERT ute idag - med en strålande sol som fått snö och rimfrost att gnistra!!! Här kan man verkligen tala om ljusterapi i kubik!!! Och i kombination med en rejäl dos hästterapi på Hamingjas rygg var det ju mer än tillräckligt för att göra mig härligt "hög"!!! Bilden ovan fotade jag längs vägen till stallet, men Johan ägnade några timmar idag åt fotografering i Kyrkbyn - så jag kan lova att det kommer riktigt fina bilder här framöver!!!

Hamingja och jag fick trevligt sällskap ut av Sylvia och storasyster Hremsa. Och idag fick Hami vidga sina vyer: framme vid "världens ände" (korsningen vid sjön) tog vi höger uppför backen in till byn. Men med storasyster som sällskap var det inga problem att vara modig! Och det var ju VÄLDIGT mycket trevligare att rida en häst som var kontaktbar!!!

Efter sedvanlig uppvärmning i tölt och "framstupa sidoläge" (vi har börjat kalla det så eftersom både Hremsa och Hamingja sträcker ut så att de närmast släpar mulen i backen) sa Sylvia att vi bara skulle korta upp tyglarna liiiite samtidigt som vi ökade tempot. För att på det sättet bibehålla så mycket som bara möjligt av de låååååånga halsarna även i ett högre tempo.

Vi red även några längre tölt intervaller i riktigt högt tempo, varvat med skrittpauser. När Sylvia tyckte att hästarna gasat på tillräckligt visslade hon till - varpå både Hremsa och Hamingja direkt saktade av till skritt. "Som att rida på en häst som någon annan styr med fjärrkontroll!" sa jag. När Sylvias mobil ringde mitt under en sådan sekvens i ökat tempo visslade hon dock inte, utan tog tyglarna i ena handen, plockade upp mobilen med den andra och svarade. Det var förståss inget problem för henne att prata i mobil och rida ökad tölt samtidigt...!!!

Båda hästarna var oerhört "taggade" - de märks verkligen att de tycker att det är roligt att vara igång igen efter vintervilan! På hemvägen blev dock Hamingja lite väl taggad... När vi vi gasade på i tölten gick hon över i galopp och ignorerade mina försök att bromsa henne. Efter en stunds galopp återfick jag dock kontrollen och kunde sakta av till skritt igen.

Nästa gång vi ökade tempot i tölten höll samma sak på att hända igen - men så snart Hamingja började galoppera ropade Sylvia: "Sitt tillbaka ORDENTLIGT och gör en förhållning!!!" Jag gjorde så, släppte sedan snabbt tyglarna som jag lärt mig att man ska göra på Sylvias hästar och Voilá: hon töltade åter i ett lugnt, kontrollerat tempo helt lätt i handen och hur lyhörd som helst!

Jag känner ju själv att jag faller framåt när hon drar i väg i tempo, när jag självklart borde göra precis tvärt om... Med min kropp säger jag ju annars faktiskt åt henne att hon ska öka tempot ännu mer, inte alls att hon ska sakta ner... Tänkt att det ska vara så SVÅRT att lära sig rida...!!! Det var i alla fall skönt att avsluta ridturen med känslan av att jag faktiskt snabbt kunnat återta kontrollen den här andra gången - en viktig signal till både henne och mig!

Tack vare sällskapet blev dagens ridtur betydligt mer ansträngande för mig än vad jag hade planerat. En sådan brutalvariant av infektion som jag haft tar ju förståss på krafterna - och i kombination med hela fem veckor med bara vila så är kondisen verkligen inte på topp... Men när nu infektionen äntligen verkar ha lämnat kroppen så finns det ju hopp om återhämtning! Och jag har faktiskt förhoppning om att orka rida igen i morgon - eller i alla fall på tisdag!

Till världens ände och tillbaka!

Onödigt spännande möte vid världens ände - tyckte Hamingja!!!

Det var en förunderlig känsla att vakna i morse - och för första gången på flera månader inte känna mig som om jag hade jetlag eller var helt "bakis" av sömntabletter... jag kanske ändå vågar tro att den envisa infektionen ÄNTLIGEN har lämnat kroppen?! Eftersom jag dragits med den i över tre månader var det ju ett tag sedan jag senast fick vakna med en normal känsla i kroppen! Och insikten att jag skulle få RIDA Hamingja idag gjorde ju inte saken sämre!!!

Inte bara jag var i "riding-mood" skulle det visa sig: Hamingja var oerhört ivrig när jag ropade på henne i hagen! Och det gällde förståss även Lára, med scoutordspråket "alltid redo!!!" som mellannamn. Adina skulle dyka upp lite senare för att rida henne, men jag hade ju inte hjärna att göra The Queen besviken så hon fick följa med oss in i stallet och vänta på Adina där, ätandes på en hötuss.

Med undantag för förra söndagen så var det ju faktiskt fem veckor sedan jag red senast - och uppenbarligen var jag lite ringrostig... höll bl a på att glömma den gelpad jag alltid brukar ha under Hamingjas sadel för att den ska ligga på plats trots att den är så ny att den ännu är lite styv och inte hunnit forma sig efter hennes kropp. Men tillslut var all utrustning på plats, matte på Hamis rygg och efter lite gymnastik i form av små volter i skritt utanför stallet till dess hon sträckte ut sig ordentligt med nosen i backen red vi iväg. 

Och vi red faktiskt HELA vägen till världens ände - "The end of the World, as Hamingja knows it." D v s bort till korsningen vid sjön. Hamingjas värld är nämligen inte så stor! Hon är ju både född och uppvuxen i Mariebäck och knappt lämnat gården, förutom till unghästbete i Ersnäs. Största delen av sitt liv har hon gått i hage och "skrotat", med korta, intensiva träningsperioder med Sylvia. Korta har perioderna blivit eftersom Hamingja alltid varit "den som aldrig ska säljas" och därmed prioriterats bort när träningshästarna varit många. Sylvia har då alltid tänkt att det är ju ingen brådska med Hamingja, hon kan vila lite till så länge... Och intensiteten i träningsperioderna har inneburit att träningspassen sträckt sig fram till korsningen vid sjön och sedan  hem igen.

När vi närmade oss världens ände blev livet OERHÖRT spännande för lilla Hamingja... från "andra sidan" (oklart om detta innebär yttre rymden eller andevärlden) dök det nämligen upp ett gäng riktigt farliga figurer - dessutom OERHÖRT väl förklädda...!!! För ett otränat öga (som mitt, t ex) såg det verkligen ut som om det var KG & Yvonne med hästen Gabriel och hunden Agita som var ute på en promenad "hela familjen". Men som tur var lät sig inte Hamingja luras av detta utan ALLA hennes larmklockor började ringa - HÖGT!!! :-O

I ett sicksackmönster fram och tillbaka över vägen tog vi oss låååångsamt framåt någon dm i taget, medan monstren närmade sig. För tro det eller ej, Hamingja lyckades faktiskt nätt och jämnt motstå sina inpulser att vända och springa hem. (Hon är väl ingen fegis?!) När de tillslut var framme vid oss lugnade hon ändå ner sig en hel del. Men hennes cirklar var rubbade, så det var med oerhört spända steg hon sedan fortsatte framåt. I korsningen vid sjön bestämde jag att vi skulle skritta på volt i båda varven till dess hon slappnade av tillräckligt för att söka sig framåt-nedåt igen. Och vi fick hålla på ett tag...

Det var egentligen först när vi åter kom ikapp sällskapet från Mariebäck på hemvägen som åsynen av Gabriel som helt avslappnad lunkade fram i skritt fick Hamingja att slappna av och börja frusta. Men oj så hon frustade då - det tar på krafterna att vara stressad! Vi hade främst ägnat oss åt skrölt och tölt idag men nu blev det även lite extra styrketräning i form av en omgång pulsning i djupsnö (upp över knäna på henne) på vägen upp mot jaktstugan innan vi fortsatte hemåt. 

När vi kom tillbaka till gården tränade Adina och Lára på ridbanan. Och fastän jag precis varit ute och ridit gjorde åsynen av Lára att jag genast drabbades av en enorm lust att hoppa upp på hennes rygg för att rida henne också - hon har ju alltid den effekten på mig! Men jag behärskade mig och höll mig till lite "taktiksnack" med Adina istället. 

Nu när jag är hemma igen har jag åter en sällsam känsla i kroppen: jag är bara skönt trött av typen "första fysiska ansträngningen på mer än en månad" - inte så där våldstrött till illamåendets gräns som jag varit under så lång tid. HÄRLIGT!!! Det verkar faktiskt som om jag kommer att orka rida i morgon också!!!

Adina rider Lára

Jag och lycko-Lára, fast idag var det Adina som hade den äran!

Vi har åter fått lite mildare väder - enligt uppgift "bara" 20 minusgrader i Mariebäck när Adina var där och red Lára. De hade hållit till på ridbanan och repeterat övningarna från lektionen för Sylvia. Lára försökte förklara för Adina att man varken kan böja sig i högersidan eller korsa ordentligt bak när man flyttar undan för höger skänkel... Men Adina verkade ha svårt att ta till sig detta, utan fortsatte envisas om att det borde gå... och vips drog sig Lára plötsligt till minnes att båda sakerna är JÄTTELÄTT!!! Vadå, böja högersidan och korsa med höger bak kan väl alla?!!

Hon är verkligen rolig, min fröken...!!! Vet inte hur många gånger jag under lektioner för Sylvia fått höra "Inte FÖR mycket tvärning...!!!" när Lára korsat bakbenen så kopiöst att man nästan trott hon skulle sätta sig med benen i kors! Och det är klart, är man vig som ett gummiband "på alla leder" så... Men åren i ridskolan har också lärt henne att det alltid kan löna sig att kolla först ifall den som sitter på ryggen verkligen har koll - ifall man verkligen MÅSTE göra det ryttare försöker be om?!!

Den här dagen var Sylvia dessutom hemma och kunde ge Adina några "stalltips": "Mer stöd på yttertygeln och mer innerskänkel!!!" (Vilket ju också är något man hört hur många gånger som helst...!!! Gång på gång visar det sig att yttertygeln är nyckeln till problemets lösning - VARFÖR har då i alla fall jag så svårt att komma på den detaljen själv?!!)

För min del blev det inget "hästeri" idag. Men , förutom jobb, ett besök på Sunderby sjukhus (det tredje denna vecka och sjunde på tre veckor) vilket visade sig bli mitt sista! De blev allt lite förvånade när de upptäckte att jag redan dragit ut hela den långa slangen med vidhängande harpun...! Men konstaterade som tur var att ingen ny behövde sättas in. (I annat fall hade jag KRÄVT att få bli sövd denna gång!!!)

Men infektionen är äntligen botad, så när mega-dunder-penicillinkur nr 2 avslutas i kväll behövs ingen tredje kur sättas in. Inflammationen som fortfarande kvarstår ska botas m h a kortisonspray, vilken också blivit mycket lättare att applicera inne i bihålan nu när slangen är borta. Fr o m onsdag till veckan beräknas jag också vara redo att jobba som vanligt igen - ÄNTLIGEN!!!