Ridning med "mentala viktboots"...

Svarta snyggingar (Ari och Lára) i motljus!

Ovanstående bild är från min och Sussis härliga "skogsrunda" bort till Torrbergsvägen förra helgen. I morgon är det dags för favorit i repris - men då blir vi nästan hela gänget i stallet. KUL!!! Idag fick dock Lára och jag rida ut själva. 

Det första jag gjorde när jag kom till Mariebäck var dock att släppa ut hundarna, som var ensamma hemma. Jag förväntade mig STOR glädje över att få komma ut, men när de först skällt ut mig efter noter och sedan slickat mig ordentligt i ansiktet satte de sig på bron och ville gå in igen… 

Det blev bara en kort ridtur för oss idag. Red vänstra vägen bakom bommen och galopperade upp till vändplanen, f f a höger galopp för att det svagare vänster bak skulle få ordentlig träning. På vändplanen red vi slutor i skritt på volt - som på senaste Sylvialektionen - och Lára förstod direkt att det handlade om att sträcka ut överlinjen! 

På tillbaka vägen testade vi ökat tempo tölt, för första gången på länge utan viktboots. (Tyckte inte underlaget längs skogsvägen var så lämpligt för boots.) Den extra vikten på hovarna har stökat till det för henne i tölten och vi har ännu inte "kommit igenom" dit vi ska, när hon klarar att balansera sig även med boots. Det märktes även nu att hon förväntade sig problem så i början var hon spänd i ökade tempot, men succesivt gick det bättre och bättre! I morgon blir det ju inte heller några viktboots, i o m att vi främst ska rida i skogen. Men sedan behöver vi fortsätta med dem igen - så att vi tillslut "kommer ut på andra sidan"!!!

City Rehab: crosstrainer och varmvattenbassäng

Idag var jag så tillbaka på Crosstrainern! Och jag lyckades dessutom ta det riktigt lugnt och försiktigt - bara 2 + 3 minuter och på lägsta belastning förståss. Duktig Anna! Sedan träning i varmvattenbassängen och streeeeeetching som verkligen INTE var i onödan. Efter en lång stund i bastun dessutom fick jag uppleva den där härliga känslan när kroppen inte alls försöker streta emot utan bara följer med när man rör sig - som det bara brukar kännas när jag fått sådan här "behandling". HÄRLIGT!!! Hoppas nu att jag kan få bra regelbundenhet i det här med Crosstrainern igen - så att jag med tiden kan våga öka träningsdosen!

I o m sjukgymnastiken så har Lára haft vilodag även idag. (Oj, vilket slöseri hon ska tycka att det är med nya, fyrbroddade vinterskorna!!!) Men i morgon blir det ridning igen! Under förutsättning att kroppen inte visar sig "snedtända" av crosstrainerträningen - man vet ju aldrig riktigt säkert...

Förnöjt frustande fotograf fixar Facebook-fotot!

Här om dagen insåg jag att det var hög tid att byta ut min profilbild på Facebook - jag har faktiskt haft min nya frisyr i 14 veckor redan, så det är hög tid att den bli "offentlig"! (Och då gäller förståss samma sak här!) I går kväll fick Johan alltså order om att plocka fram kamerautrustningen - vilket, för er som inte känner Johan och hans ENORMA fotointresse, är ungefär som att låta speed-Lára galoppera. Det hela ackompanjeras att ett konstant och MYCKET belåtet frustande! :-) I morse fick jag så resultatet - och nu vet alltså även ni som inte träffat mig IRL på senaste tiden hur jag ser ut. (Eftersom jag stör mig på folk som har konstiga profilbilder på FB - jag vill se hur folk ser ut - så bör jag väl föregå med gott exempel?!)

Lára har fått två vilodagar - de nya, välbroddade vinterskorna till trots… Igår regnade det hela dagen och var så halt att busstrafiken ställdes in hela eftermiddagen och kvällen. Inte läge att åka till stallet när jag inte var tvungen m a o. Idag var jag däremot förbi, men det är fortfarande så oerhört halt så det blev bara okulärbesiktning av och godis till The Queen herself innan jag vände hemåt igen.

Faktiskt kommer hon att få vilodag även i morgon - för då ska jag träna på City Rehab för första gången på alldeles för länge. Fick bihåleinflammation när vi kom hem från UAE och har faktiskt inte riktigt hämtat mig från den ännu så jag har legat lågt med träningen. Men i morgon blir det alltså nystart med crosstrainern (måste jag börja om på 3+3 minuter nu?!) och sedan även träning i varmvattenbassängen. Jag ser verkligen fram emot båda delarna! 

Det gäller att ha bra på fötterna!!!

Det var MÖRKT i skogen i kväll…!!! 

Lára och jag red rundan genom skogen till Torrbergsvägen och tillbaka på egen hand i kväll - ungefär en timme var vi ute. Igår red vi motsols, men idag valde jag att rida medsols, eftersom jag trodde att mina chanser att hitta rätt stig från Torrbergsvägen in genom skogen igen i mörkret skulle vara större då.

Anledningen att jag valde skogsrundan trots att det var mörkt, var förhoppningen att underlaget skulle vara bättre för Lára. Det är så hårdfruset på vägarna nu att hon halkar så snart hon försöker ta i ordentligt med bakhovarna… Och så länge vi höll oss längs stigarna inne i skogen fungerade det precis som jag hoppats på! Men p g a den begränsade sikten blev det ändå mer skritt än när vi red samma sträcka i dagsljus med Sussi och Ari igår.

Väl framme vid Torrbergsvägen satsade vi på galopp förståss! Men i o m att det var kallare än igår var det också mer halt, så Lára halkade till ibland. Vid ett sådant tillfälle saktade hon ner till trav, men när jag förvånat frågade: "Vill du verkligen inte galoppera mer?!" fattade hon självmant ny galopp. Lustigt nog fortsatte hon dock inte i vänster galopp - som hon alltid brukar ta när hon väljer själv - utan i höger galopp. Som om hon ville skyla över den pinsamma nedsaktningen till trav med "Jag tänkte ju bara att det var dags att byta galopp…" :-D

Jag hittade platsen där vi skulle vika in i skogen igen utan problem. Blev ganska lättad, för jag hade just börjat fundera på hur det skulle vara om jag INTE gjorde det… Lára känns inte HELT pålitlig i sådana här fall… Visserligen är jag alldeles övertygad om att hon hittar hem, men hon har inte den där starka dragningskraften hemåt som hästar brukar ha. Så hon skulle lika glatt kunna fortsätta förbi "hemvägen" och galoppera vidare!

När vi kommit in bland träden igen ringde min mobil. Det var hovslagaren, som skulle komma och sko henne lite senare på kvällen, som ville stämma av vilken tid vi hade bestämt. Jag kunde då konstatera att Lára lagt sig till med samma vana som Feykir hade: så snart min mobil ringer så stannar hon!

Ungefär halvvägs tillbaka genom skogen igen blev det plötsligt TVÄRSTOPP! Lára hade uppenbarligen fått vittring på något i skogen framför oss. Oklart om det var älgar eller spöken, men hon tänkte i alla fall ALDRIG I LIVET fortsätta åt det hållet! Jag förklarade för henne att vi hade avverkat ungefär 3/4 av vår runda och bara hade 1/4 kvar - så jag hade INTE tänkt vända och rida tillbaka åt andra hållet… Men hon behöll "handbromsen" hårt åtdragen och indikerade tydligt att enda chansen att hon skulle lossa på den var att jag lät henne vända bortåt igen…

Jag fick helt enkelt ta till mitt "anti älg-knep": att börja sjunga högt och ljudligt. Vet inte om detta skrämde iväg de möjliga älgarna eller om Lára blev desperat att få tyst på den skränande matten hon hade på ryggen - men hur som helst började Lára i alla fall röra sig framåt igen! Först ytterst tveksamt, men sedan mer och mer energiskt. Knepet fungerade även denna gång alltså!

Tillbaka i stallet var det drygt en timme till dess hovslagaren skulle dyka upp. Så Lára fick stå i en box och mumsa kraftfoder och extra hö, medan jag gick upp till Josefshallen för att äta min medhavda middag och lyssna på ljudbok.

Sedan var det alltså ÄNTLIGEN dags för henne att få riktiga vinterskor med fyra broddar samt snösulor! Glädjande nog var dessutom vår vanlige hovslagare tillbaka, efter att ha varit sjukskriven sedan i början av maj! Lára blev uppenbarligen så glatt överraskad över detta att hon helt glömde bort att bita honom!

(Det är annars en "sport" hon har: hon biter honom i baken och ställer sig sedan och blundar i väntan på att han ska daska till henne. Sedan ser man hur hon står och funderar på om hon ska bita honom igen - och efter en stund brukar hon alltid komma fram till att hon inte kan låta bli, fast hon vet så väl att hon kommer att få en dask till… Men det är uppenbarligen värt det!)

När så Lára åter var "fyrhjulsdriven" avslutade jag mina 5 timmar i stallet med att kvällsfodra hästarna. 

HÄRLIG vinterridning i trevligt sällskap!

Ari gör sitt bästa för att hålla sig utom räckhåll för Láras tänder - och utanför bild!

Hade så tur att Sussi dök upp i stallet samtidigt som jag idag - så vi fick sällskap av henne och Ari ut i det härliga vintervädret!!! Vi red vår "nya" slinga (där ridning åter är tillåten) genom skogen bort till Torrbergsvägen. Efter en HÄRLIG galopp längs vägen tog vi den andra stigen tillbaka genom skogen igen. (Tänk att det är SÅ mycket roligare när man kan rida runt, än när man måste vända tillbaka igen samma väg som man kommit…!!!)

Hästarna verkade uppskatta det hela MINST lika mycket som jag och Sussi! När vi inledningsvis skulle värma upp i avslappnad trav med låååång hals - som de mycket läraktiga Atli-elever vi båda är - hade Lára visserligen inte alls tid att vila i steget och sträcka ut överlinjen ordentligt. Men oj, så hon frustade - och frustade! "Nu mår jag bra!!! Nu mår jag bra!!!" (som Atli brukar översätta hästarnas frustningar med) upprepades om och om igen!

Och väl inne i skogen, där hon tog egna initiativ till att varva traven med lugn, avslappnad galopp, fortsatte det belåtna frustandet minst lika frekvent! (Jo, det var faktiskt riktigt lugn och avslappnad galopp, trots sällskapet av en annan häst. Men så höll sig ju Ari hela tiden "i säkert förvar" bakom oss på den smala stigen!)

Vackert i skogen!!!

När vi kom fram till Torrbergsvägen fick hästarna "bränna ur systemet" ordentlig med ett riktigt galopprace! Oj, så nöjda de verkade! Lára låg förståss i täten, men efter en stund tyckte jag det var dags för "social träning" och bad henne sakta ner och släppa förbi Ari. "ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK MÄNNISKA???!!!" var hennes reaktion på min första kramning på tygeln. Men det räckte med en andra lätt kramning för att hennes fantastiska ridbarhet skulle visa sig och hon saktade lydigt ner och lät Ari galoppera förbi.

Vi behöver verkligen träna MYCKET på att rida tillsammans med andra hästar - och på att det inte alltid handlar om att ligga först. Visserligen har hon ju redan en sällsynt bra "broms". Under alla år som ridskolehäst måste hon ju haft alla "chanser" att bli hård i munnen - men dessa har på något mirakulöst sätt gått henne fullständigt förbi! I det allra första läget blir hon dock så uppjagad över att det finns andra hästar att springa ikapp med att hon riskerar att bita sig själv i munnen, vilket bl a inträffat flera gånger under finalridningen på tävling… Men nu när hon blivit så duktig på att slappna av och ta det lugn när vi rider själva hoppas jag att vi kan utveckla den sidan bättre även med sällskap.

Förhoppningsvis blir det också ett nytt tillfälle till sådan "social träning" redan nästa helg! Inspirerade av dagens härliga ridtur bestämde nämligen Sussi och jag att vi ska försöka få ihop så många som möjligt av de andra i stallet till en repris nästa lördag. I o m att KG lovat att fodra både morgon och kväll kan ju dessutom alla som vill vara med och rida mitt på dagen! När jag sms:ade ut förslaget till de andra svarade flera genast att de kan hänga med! Så nu håller vi tummarna för fint vinterväder kommande lördag!!!

Så här ser det ut när jag putsar tränset numera! Mitt praktiska träns i biothane blir visserligen fortare smutsigt än ett i läder (antagligen för att ytan är lite mer sträv så att stöv ur pälsen fastnar lättare.) Men det är ju oerhört lätt att rengöra - bara att lägga i en hink med varmvatten och hästschampo! 

När jag skriver detta inser jag dock att tränset fortfarande ligger kvar i hinken i spolspiltan… När jag började skicka ut sms om gemensam ridning nästa helg glömde jag helt bort att jag även höll på med persedelvård… Ett sms till Fia - som har fodringen i kväll - blev lösningen på problemet. Hon lovade att hänga upp det på tork åt mig - bussigt!!! 

"Mat är bra, men springa bäst!"

Svanar och gäss vid Luleälvens strand.

När jag dök upp i Mariebäck vid 14-tiden idag hade hästarna just fått sitt lunchhö. Men Lára hade ändå inget alls emot att följa med in från hagen. "Mat är bra, men springa bäst" är ju hennes (något ovanliga) prioriteringsordning.

Priset på "Lára-aktien" gjorde sedan en dramatisk djupdykning, hon lyckades nämligen bita mig riktigt ordentligt i vänster pekfinger när jag skulle tränsa… En tydlig påminnelse från damen i fråga att minsta sekund bristande uppmärksamhet straffar sig ORDENTLIGT… Men fingertoppen satt kvar och väl i sadeln förlät jag henne allt - som vanligt! (Chansen att rea-fynda en UNDERBAR ridhäst är m a o över för länge sedan!!!)

Red ut längs vägen mot Alviksträsk och fokuserade främst på låååång hals i skritt, trav och tölt. I o m att hon fick jobba rejält på lektionen igår var syftet idag mest att "röra på musklerna" lite. Att hon dessutom hade viktboots fram och att hon halkar en hel del med bakhovarna p g a avsaknad av broddar framme i tårna, gjorde ju det hela extra ansträngande så vi var bara ute en dryg halvtimma.

Nu ser vi verkligen fram emot hovslagarens besök på måndag!!! Då blir det riktiga vinterskor med fyra broddar på varje - och snösulor! (Note to self: se till att leta fram snösulorna innan dess!!!)

Sylvialektion!

Rimfrostig Lára efter kvällens ridlektion!

I kväll red Elisabeth, Sussi och jag lektion för Sylvia. Med -14 grader var det kallast hittills i höst och hög tid att plocka fram lite vinterridkläder! Kylan gjorde också att hästarna blev härligt rimfrostiga - som ni ser på bilden ovan!!!

Vi fick inleda lektionen i skritt med att rida sluta på liten volt för att hästarna skulle korsa ordentligt med bakbenen och därmed länga halsen och sträcka ut överlinjen. Det var ju inte helt enkelt… men när jag kom ihåg att f f a vända in henne med vikthjälperna så gick det bättre och bättre! (Rörlig innerhand, stöd på yttertygeln och en ytterskänkel som följde rörelsen var förståss också viktiga.)

Sedan fick vi göra samma sak i skrölt/kasta toppi. Och genast blev det ju BETYDLIGT svårare… Lára testade först att springa fortare istället. Och när jag lyckades fånga upp tempot, böjde henne mera och började kunna vända in m h a vikthjälperna så stannade hon nästan istället, så plötsligt behövdes en hel del drivning. Men även här blev det tydligt att när jag hade böjning och lång hals innan jag började i utgångsläget och därifrån började vända in henne främst m h a vikt och ytterskänkel så gick det bättre och bättre!

Tillslut tyckte Sylvia att vi var redo att "smyga ut" längs spåret i lååååångsam tölt, men att jag hela tiden skulle vara beredd att vända i sluta igen ifall hon började gå emot bettet och korta upp halsen. Till min glädje behövdes det dock inte så många vändningar - för nu hade hon accepterat att det var tölt med lååååånga halsen som gällde! Fick då tölta på längs spåret - men då och då rida några steg sluta in från spåret för att stämma av att jag kunde lägga till ytterskänkeln utan att hon kortade upp halsen.

Det var förståss ansträngande för henne att jobba med så här aktiv överlinje - och ÄNNU jobbigare blev det av att hon hela tiden gled lite (f f a bakåt, men ibland även i sidled) med bakhovarna på det hårdfrusna underlaget… (Tur att hon kan få skor med fyra broddar redan på måndag!!!) Så jag fick ta många micropauser för att hon skulle hinna hämta andan lite.

I en sekvens när hon "flöt på" fint i tölten med lång, fin hals fick jag förstärka ytterskänkeln i slutan m h a ett lätt pet med pisken. Som vanligt blev det ju total hysteri, huvudet upp och full fart framåt. Men när när jag efter en kort stund kunnat fånga upp energin var lösgjordheten och den låååånga halsen tillbaka, samtidigt som bogarna kändes som högsta punkten! Häftigt!!!

Hittills hade jag hela tiden ridit i vänster varv längs spåret. Men när vi börjat tölta igen, efter ytterligare en kort skrittpaus, gjorde jag en vändning m h a vikten och bytte varv - för att försöka ta med mig den trevliga känslan i tölten till högervarvet. Och det fungerade! Tölten kändes på en gång lika trevlig där, så jag lät henne ganska snart sträcka ut i trav och varva ner. För hon hade verkligen varit tillräckligt duktig för idag!!!

När vi avrundade sa Sylvia att jag ska tänka på att inte nöja mig med lite, för om jag ber Lára om mer så kommer det mer också - även om det ibland kommer protester först. Detta gäller egentligen i allt - men det som var extra aktuellt idag var längden på halsen. Till att börja med var den OK. Fast när jag inte nöjde mig där utan bad om ÄNNU mer så blev det RIKTIGT bra! Och även med bakdelen föresten: när jag flyttade in henne i slutan m h a vikt och ytterskänkel var det OK. Men när jag förstärkt med pisken en gång (och hon både hunnit explodera och lugna ner sig igen) så blev det RIKTIGT "mycket bakben"!