Repetition är kunskapens moder!

...och idag har jag ridit på ridbanan och repeterat övningarna från helgens kurs!

Mycket (försök till) öppna i tölt blev det - fast sedan kom jag på att jag naturligtvis borde ha börjat med att rida öppna i skritt så att jag fått till motoriken och timingen innan jag höjde tempot...! Men man kan väl inte alltid ha tur när man tänker??!! Alldeles uppenbart är i alla fall yttertygelns helt avgörande betydelse - och därmed också att jag verkligen "tänker vinglas" med ytterhanden! (Alldeles särskilt i vänster varv förstås... men även i högervarvet!) Så några små detaljer som jag förhoppningsvis kommer ihåg framöver! I morgon blir det vilodag för Hamingja men på onsdag ska jag Malin W och jag rida lektion för Sylvia - så ROLIGT!!! 

Öppna - på riktigt!!!

Vi hade BETYDLIGT trevligare ridkursväder idag!!!

Under båda dagens lektioner har jag fått rida väldigt mycket öppna i tölt. Det är något jag också tränat mycket på själv - trodde jag... Men det visade sig att jag snarare hade ridit med Hamingja ställd inåt...! :-O Och när jag nu skulle rida öppna PÅ RIKTIGT tyckte Hamingja att det var alldeles för ansträngande varför hon verkligen gjorde sitt bästa för att förklara för mig att det var HELT omöjligt...! Allra mest i höger varv, som vi fick börja med, för då behövde ju högerbogen vara på plats...!

Redan under inledningen av den första lektionen, när vi skulle tölta på volt, konstaterade Sylvia att högerbogen hela tiden ville "dra iväg" när jag red i vänster varv och jag fick kämpa massor med att rida henne utåtställd och vända in med ytterhjälperna. Så när det var dags för lektion två började jag direkt i skritten med att försöka på högerbogen på plats på samma sätt, något som verkligen underlättade sedan i tölten.

Och när det sedan var dags för öppna i vänster varv blev det alltså RIKTIGT besvärligt... F f a handlade det om att jag (förutom att flytta framdelen mer från spåret) behövde bromsa upp VÄLDIGT mycket mer på yttertygeln - för att få högerbogen på plats - och lägga till ÄNNU mer drivning med innerskänkeln - för att få böjning i innersidan och aktivera vänster bak. Något som fick Hamingja att tända till ordentligt och bli ARG och spänd som ett järnspett... Och som jag sedan fick kämpa med detta medan Hamingja bara blev mer och  mer spänd och protesterna från henne allt större... Innan hon TILLSLUT accepterade att hon faktiskt MÅSTE lägga mer vikt på vänster bak och bära upp sig på ett helt annat sätt i tölten! 

Hade jag försökt med detta på egen hand hade jag definitivt inte vågat hålla ut så länge när hon blev allt mer spänd och arg utan snart börjat tveka om jag verkligen gjorde rätt... och sedan sänkt kraven för att hitta tillbaka till ett läge där hon var mer avslappnad...! Så jag behövde VERKLIGEN Sylvias stöd i detta! 

Till att börja med fick jag (försöka) rida öppna längs långsidorna för att sedan på kortsidorna "bli behaglig" på ryggen (men fortfarande hålla om med skänklarna) och "bara" hålla henne avslappnad i hals och nacke. Och Sylvia peppade med att påpeka att även om hon länge bara kändes mer och mer spänd på långsidorna så slappnade hon av och töltade med allt bättre takt på de "snälla" kortsidorna i alla fall. 

Och hade jag försökt mig på detta själv och trots allt vågat hålla ut hade jag antagligen inte själv varit tillräckligt snabb att belöna med lös innertygel när Hamingja TILLSLUT började visa små, små tecken på att slappna av och vilja börja länga halsen. Och när Sylvia nu sa att jag skulle ge eftergift gjorde jag det först på BÅDA tyglarna så hon fick förklara att jag hela tiden måste behålla stödet på yttertygeln för att inte högerbogen skulle dra iväg igen direkt...!

När Hamingja TILLSLUT accepterade att komma in mellan hand och skänkel  även längs långsidorna behövdes det snart tillföras mer energi samtidigt som mattes ben sedan länge pumpade av mjölksyra... men då har jag ju faktiskt viss fördel av att Hamingja reagerar så OERHÖRT häftigt på "smackningsliknande små ljud". Då KASTAR hon sig verkligen iväg i värsta katapultstil - många gånger t o m bara för att hon TROR att jag tänker ge ett litet ljud ifrån mig...! 

Men nu fick jag alltså ändå göra en liten antydan till ljud (och samtidigt försöka komma ihåg att hålla om ordentligt för skänklarna) för att sedan fånga upp katapulteffekten genom att tydligt lägga vikten bakåt och göra en TYDLIG förhållning, för att sedan krama loss nacken följt av tydlig eftergift på innertygeln. Och efter varje sådan katapulteffekt kom en liten sekvens med FANTASTISK tölt där hon verkligen bar upp sig och var lösgjord i hela kroppen! 

När vi sedan skulle göra samma sak i höger var var det som tur var BETYDLIGT lättare i o m att jag då hade kontroll på högerbogen från start. Även här fick jag framkalla katapulteffekten för att tillföra tillräckligt med energi. "NU ÄR HAMINGJA JÄTTEFIN!!! DET ÄR DEN DÄR KÄNSLAN DU HELA TIDEN SKA STRÄVA EFTER!!!" peppade Sylvia och även om jag sedan länge var så trött att jag höll på att ramla av hästen så blev jag ju hur Hamingja-hög som helst av den häftiga känslan!!!

Och när jag i slutet av lektion två TILLSLUT skulle få låta Hamingja varva ner i trav på volt visade det sig att min lilla fröken hade en trevlig överraskning kvar åt sin matte! För istället för en övergång från tölt till trav fattade hon en rund, fin och LUGN högergalopp som hon sedan höll fint under ett par varv på volten innan hon gick över i trav!!! Så peppande för mig som inte tycker att jag kan rida galopp på volt!!! Nu är jag bara superlycklig efter en jätterolig kurshelg och hoppas att skröppelkroppen SNART tycker att det är läge att rida igen!

Sylviakurs - TUR att det blev så dåligt väder!!!

När man verkligen KÄMPAR sig blå och känner mjölksyran pumpa i benmusklerna men sedan ändå hör Sylvia säga: "...och nu behöver du lägga till lite drivning också!! :-O Jag har sagt det förr: en enda lektion för Sylvia är MYCKET mer ansträngande än en tredagarskurs för Atli...! :-O En annan skillnad är att Atli alltid brukar ha jättetur med vädret när han kommer till Mariebäck för att hålla kurs, men det kan man inte säga om Sylvia den senaste tiden i alla fall... När vi kursade för henne för bara tre veckor sedan snöade det t o m på lördag förmiddag och resten av helgen var det +2 grader och regn... 

Efter det kom plötsligt sommaren till Luleå och de senaste veckorna har t o m vindarna varit riktigt varma! Men denna helg kursar vi alltså för Sylvia igen och mycket riktigt: väderprognosen för idag visade regn HELA dagen (och tyvärr skulle den visa sig stämma ONÖDIGT exakt...) När Sylvia igår, med hänvisning till väderprognosen, skickade meddelandet att den som ville kunde välja att bara rida en lektion idag, men två i morgon när vädret ska vara bättre, var jag snabb att "hugga" på förslaget. Tre lektioner för henne på en och samma helg är ändå egentligen mer än jag orkar med... Men tro för all del inte på ryktet att jag - tillsammans med flera av hästarna - mutat SMHI att skicka hit regnvädret för att ha ett svepskäl att bara rida en lektion idag... något sådant skulle jag självklart AAAAALDRIG göra!!! ;-)

Men nog om vädret, det är väl ändå hästar och ridning den här bloggen ska handla om??!! Och rida har jag verkligen fått göra!!! Vi inledde som vanligt lektionen med att flytta undan för skänkeln i skritt på volt, men Hamingjas reaktion på min skänkel blev att spänna upp nacken och gå emot bettet... Då sa Sylvia att jag måste bli mycket snabbare på att visa att det inte är OK, genom att "bli obekväm att ha på ryggen", för att sedan lika snabbt "bli behaglig" igen när hon svarar som jag vill. Och när jag gjorde så dröjde det inte länge innan jag fick den reaktion jag eftersträvade!

När vi övergick till tölt (fortfarande på volt) fick jag, så snart hon började gå mot passtakt, "reparera inramningen" genom att ställa utåt och vända in för ytterhjälperna. Ridbanan i Mariebäck har en liten, liten lutning så att ena långsidan ligger aaaaningen lägre än den andra, vilket gör att både regn- och smältvatten rinner av. Men även Hamingja tenderar att "rinna iväg" och bli passtaktig i denna minimala "utförsbacke"... vilket jag fick förebygga/parera genom att lägga vikten mer bakåt och göra MASSOR av halvhalter med sätet. "Takten är ändå bättre än förra kursen, så det går framåt!" peppade Sylvia.

Efter att en stund ridit "planlöst men planerat" i kringelikrokar över ridbanan fick jag övergå till till skänkelvikning över diagonalerna. "Det där har du inte tränat tillräckligt på den senaste tiden...!" konstaterade Sylvia när det först nästan tog tvärstopp och Hamingja sedan, med vad jag upplevde som frenetisk drivning från min sida, förflyttade sig över ridbanan i något grisepassaktigt... Som jag fick KÄMPA med detta... Som tur var konstaterade i alla fall Sylvia efter ett tag: "Nu är hon i alla fall jättefin på kortsidorna (där vi red längs spåret) så det har ju någon effekt i alla fall!"

Utöver detta hann vi även med öppna i tölt innan jag avslutningsvis fick övergå till att göra volt tillbaka, ibland även kallat "Atli-vändningar". Tidigare har vi brukat använda en hel långsida så att man ridit fram till hörnet, där gjort en volt tillbaka och tillbaka på spåret fortsatt till nästa hörn innan man gjort en ny volt tillbaka. Jag gillar verkligen denna övning - upplever att den varit väldigt bra för alla hästar jag haft. Vilket antagligen till ganska stor del beror på att jag brukar ha lite lättare att få ordning på sitsen när jag rider den...! 

Men nu fick jag alltså rida en kortare sträcka längs spåret innan jag gjorde en ny vändning, för att inte hinna tappa en del av aktiviteten i bakdelen mellan vändningarna. När vi TILLSLUT fick varva ner i trav och avsluta lektionen var jag så SLUT att benen skakade av mjölksyra, musklerna i ländryggen krampade och svetten rann... så det var VÄLDIG tur att jag inte skulle rida någon fler lektion denna dag!!! Men det var ju samtidigt så tydligt vilken skillnad det gör när man verkligen RIDER! Tänk om jag jobbade bara en tiondel så intensivt som detta när jag rider själv - vilken skillnad det skulle bli...!!! Och efter att nu i kväll ha "kokat" kroppen extra länge i SPA-badet är jag SÅ taggad inför morgondagens lektioner!!!

Fredagkväll i stallet

Idag blev det kvällsridning, eftersom jag också skulle kvällsfodra. Och det blev ett sådant tillfälle när Hamingja VERKLIGEN prövade mitt tålamod... Jag hade planerat att förbereda inför helgens kurs för Sylvia genom att rida många (lösgörande) galopper uppför kyrkbacken. Men lilla fröken skulle visa sig ha andra planer... Redan när vi skulle rida över lilla bron första gången denna kväll var hon av någon anledning åter tveksam, men efter lite övertalning kunde vi rida upp på bron där vi som vanligt gjorde halt en stund innan vi fortsatte över och när jag vände och upprepade samma sak ytterligare två gånger gick det riktig bra. 

Vi red sedan två galopper uppför backen, men när vi efter den andra kom tillbaka ner blev Hamingja successivt allt mer spänd och uppjagad ju närmare bron och bäcken vi kom... Hon verkade plötsligt helt övertygad om att Mariebäcksodjuret nu var på plats nere i bäcken... och när jag tillslut fick henne att börja gå över bron igen råkade en fågel flyga upp alldeles i närheten och då fick hon förstås "vatten på sin kvarn"... Så det krävdes MÅÅÅÅÅÅÅÅNGA vändor fram och tillbaka över bron för oss denna kväll innan det i alla fall blev hyfsat odramatiskt. Avrundade sedan med lite tölt längs bilvägen, då jag inte ville trigga någon flyktreflex i onödan genom att låta henne galoppera från bäcken upp mot kyrkan igen. Men i morgon är en annan dag - som tur är!

Hamingja 14 år idag!

 

Födelsedagsstretching!

Idag kom ett meddelande från Agria där de gratulerade Hamingja på födelsedagen! Själv hör jag egentligen till den gamla skolan, som anser att alla hästar fyller år första januari... Men varför inte fira två gånger??!! Och Hamingja tyckte det var helt OK med födelsedagsgott även idag! Och lite extra mys i stallet innan ridningen. Hon tycker det är så mysigt att stå med huvudet i min famn och det är nästan så att hon somnar! Även matte tycker att det är jättemysigt förståss!

Gårdagens ridning verkade ha varit välgörande, för idag hade hon väldigt mycket lättare att flytta undan för skänkeln! Sedan fick Hamingja fira med galopper i kyrkbacken och idag tog hon t o m halvhalterna FÖR bra - så att hon avbröt galoppen... Det hade uppenbarligen räckt med betydligt mindre signaler! Hela tiden var vi helt överens om vilken galopp vi skulle ta och med samlad skritt som förberedelse blev det fina galoppfattningar (högergaloppen från skritt och vänstergaloppen från stillastående)!

Det var VARMT även idag - och eftermiddagens regnskur hade gjort luften VÄLDIGT fuktig så det kändes lite som att rida i ett växthus...! Så vi nöjde oss med fyra galopper innan vi avrundade med lite tölt bakom vägbommen, där jag försökte följa Sylvias instruktioner att hela tiden hålla om med skänklarna. Inte lätt...!

Livets små - men STORA - glädjeämnen!!!

...som att Hamingja ändå hade tid med mig idag!

...och att jag orkade rida efter jobbet! Och att vi kunde göra flera halvhalter i galopp! Saker i det lilla - men ändå så STORA!!!

Tre vilodagar har Hamingja fått i sommarvärmen - men idag fick vi komma ut och röra på oss lite igen! Hon var full av överskottsenergi och väldigt ofokuserad till att börja med... så det kändes lämpligt att låta henne "bränna ur systemet" med några galopper i kyrkbacken. Jag kom på den goda idén att förbereda den första (höger-)galoppen genom att rida samlad skritt och resultatet blev en jättefin galoppfattning! 

Till att börja med var galoppen lugn och med fin höjd i sprången, men efter en stund började hon successivt öka tempot... Då testade jag att göra en halvhalt där jag verkligen försökte "ta med henne bakåt och uppåt" med vikthjälperna - och vips var galoppen lugnare och bärigheten bättre igen! Lyckades faktiskt göra flera halvhalter - även i vänster galopp - utan att Hamingja tappade galoppen! Tänk så lycklig man kan bli för en sådan liten - men STOR - sak!!!

De första vändorna vi skrittade tillbaka ner till bäcken kändes Hamingja VÄLDIGT "vinglig" när hon spanade än åt det ena och än åt det andra hållet... Först visste jag inte hur jag skulle få ordning på oss men sedan tänkte jag att det nog var samma sak som Sylvia sagt i tölten - att jag väldigt tydligt behöver ta kommandot så att Hamingja inte själv behöver fundera på vad hon ska göra... Så jag testade att väldigt tydligt placera henne vid vägens högerkant och lät vänsterskänkeln hålla henne där - och vips slutade vinglandet och Hamingja slappnade av!

Avslutade sedan ridturen med tölt längs vägen till vänster bakom vägbommen - där underlaget inte alls är lika stumt som det är på bilvägen nu så det käns betydligt mer hästvänligt! Och vid det här laget var Hamingjas fokus på mig på ett sätt som det VERKLIGEN inte varit i början av ridturen!

"Femte dagen gillt!"

Hamingjamys!!!

 Kroppen har bråkat med mig i veckan... men idag fanns ÄNTLIGEN orken att åka till stallet igen (första gången sedan i lördags...!) Jag hittade Hamingja längst ner i hagen där det fortfarande är VÄLDIGT blött, men samtidigt finns lite, lite grönt gräs som hästarna ivrigt gnagde i sig. Jag insåg att jag borde ha haft gummistövlar på mig om jag skulle ha haft någon chans att hämta min häst torrskodd... men innan jag hann börja gå ut i leran var Hamingja vänlig nog att istället komma till mig där jag stod "på fast mark"! 

Min saknad efter henne verkade vara ömsesidig! Och väl i stallet hade vi sedan en lååång mysstund innan vi gav oss ut för att rida! Ända sedan Ingebjörn var här och behandlade henne har hon känts så mjuk och smidig i bakdelens muskler, men är vi red ut från gården kunde jag konstatera att hon ändes lite stelare igen när jag bad henne gå undan för skänkeln. Jag red ner till bilvägen för att sedan ta två lösgörande galopper uppför kyrkbacken. Och Hamingja gladde mig med två klockrena galoppfattningar (höger från skritt och vänster från halt).

Efter den kallaste maj på 30 år (läste jag någonstans) har sommaren plötsligt kommit till Luleå denna  vecka och det var 26 grader i skuggan i Mariebäck! Därför blev det bara två galoppsekvenser idag, för att Hamingja inte skulle få värmeslag! Sedan red vi upp till vänster bakom vägbommen och ägnade oss åt tölt medan jag försökte hålla om stadigt med skänklarna, hålla händerna stilla m h a halsringen och rida öppna och sluta för att aktivera hennes bakdel, allt utifrån Sylvias instruktioner. 

Framme vid vändplanen tog vi en lång skrittpaus längs Hamingjas favoritstig in i skogen. Första delen är fortfarande VÄLDIGT blöt, men just där brukar det inte vara något problem för lilla fröken att behöva blöta ner "fötterna"...! Så här års kan det ju vara VÅLDSAMT med insekter i skogen, men tack vare att det blåste en hel del slapp vi allt sådant också! Mer tölt med "Sylviainstruktioner" blev det sedan längs skogsvägen tillbaka hem - och jag tycker vi var ganska duktiga! Nu hoppas jag att det inte dröjer så länge innan orken räcker till ett ridpass till!