Lördagskvällsnöjet!

I kväll blev det ett träningspass med Hamingja på ridbanan innan kvällsfodringen av hästarna. När jag inledde med skritt på volt tänkte jag vänta lite med att flytta undan för innerskänkeln och först helt fokusera på min sits (lyft blick, avslappnade knän, hålla om lätt med skänklarna, vinglas i händerna och känna ett "nyp" mellan skulderbladen). Men det fascinerande var att när jag lyckades få hyfsad ordning på mig själv så började Hamingja i princip av sig själv korsa över med inner bak, slappna av och länga överlinjen! När jag för en gångs skull faktiskt gjorde mitt så gjorde hon helt enkelt sitt!!!

Nästa steg blev att gå ut på spåret och med sitsen som fortsatt huvudfokus och försöka rida tölt utan att jag förvandlades till järnspett i sadeln. Och för Hamingja var uppgiften att inte stressa upp sig även om jag höll underskänklarna lätt mot hennes sidor. I början red jag bara riktigt korta sekvenser med tölt innan jag gjorde halt för skänklar och säte för att hitta tillbaka till avslappning hos oss båda innan en ny sekvens tölt. 

Till att börja med blev vi snabbt spända båda två men successivt - efter massor av halter - kunde vi enas om ett långsamt tempo och då började även avslappningen komma. Jag var lite orolig att vi skulle halka i hörnen - vilket faktiskt visade sig vara ett lyckokast! För det fick mig att göra massor av förhållningar med sätet för att bromsa upp tempot innan varje hörnpassering - med mycket trevlig effekt på Hamingjas lösgjordhet och samling som trevlig bonus! Och jag började ana vad Atli egentligen menar när han alltid säger att jag rida MYCKET mer aktivt i tölten...!!! 

Avslutningsvis fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt och även nu kunde jag hålla nere tempot m h a sätet och ge henne allt längre tyglar utan att hon drog iväg i tempo. Efteråt var jag riktigt, riktigt nöjd med vårt ridpass då det kändes som att vi i små glimtar hittade tillbaka till den trevliga känslan från senaste Atlikursen! Det får nog bli några fler pass på ridbanan under den närmaste tiden för att "nöta in" detta så kanske vi kan börja hitta sådana glimtar även när vi rider ut!

"Been there, done that, got the t-shirt...!!!"

 

Myyyys!!!

Vi har ju veterinärordination på att rida i snö, så att Hamingja måste lyfta lite extra på (bak-)hovarna och därmed stärka upp de muskler som ska stabilisera och avlasta hennes bakknän. Så jag skyller på veterinären när jag, efter gårdagens inlägg på temat "variera mera" idag ÄNDÅ valde att rida genom skogen till Torrbergsvägen. "Been there, done that, got the t-shirt...!!! skulle man ju kunna säga...! 

Men viss variation fick vi faktiskt "på köpet" då det nu hunnit avverkas en hel del vid den vänstra skogsvägen bakom bommen så det var faktiskt lite svårt att känna igen sig... I o m att det även var avverkat på höger sida av vägen var jag först inte säker på om det var "vår" väg in till höger jag hittat eller om det var en helt ny skapad av skogsmaskinen... (skogsarbetarbaracken var borttagen så jag kunde inte orientera mig utifrån den heller.)

Ganska snart hade i alla fall skogsmaskinen vikit av in i skogen och när spåren efter tidigare ridturer istället kunde anas under snön blev jag säker på att vi var på rätt väg! I o m det hade vi ju rätt bra koll på underlaget också - både Hamingja och jag - så vi laddade med lite djupsnögalopp (vilket verkligen måste vara megaträning för musklerna i bakdelen) innan vi var framme vid älgtornet där den långa skrittpassagen över (gamla) hygget tog vid. 

Jag valde sedan den första stigen genom skogen tillbaka till Mariebäck och även här blev det inledningsvis lite djupsnögalopp. Det är verkligen en häftig känsla när galoppsprången går så mycket uppåt istället för framåt!!! Under den resterande hemvägen skrittade vi, men tack vare att det nu fanns upptrampade spår att rida blev Hamingjas pauser för att få mjölksyran ur musklerna inte alls lika många som när vi red här senast, då i obanad terräng/snö.

Och i morgon ska vi nog (med lite god vilja) kunna säga att vi följer variera mera-temat lite bättre för då har jag kvällsfodringen och planerar att rida på ridbanan i samband med det. Och där har jag inte ridit många gånger sedan senaste Atli-kursen (i börja av november)...!

Variera mera!!!

Favoritbild på Feykir!

Och eftersom Hippson använde bilden på sin förstasida när de delade mitt mest lästa blogginlägg någonsin så är det också den mest spridda bilden! När Johan fotade den (i januari 2007 eller 2008) var det riktig Norrbottensvinter, närmare -30 grader om jag minns rätt. Sådan torr kyla går det ju bra att klä sig emot. Men den senaste tidens höga luftfuktighet (har idag sett 93 % som mest) är väldigt ovan för oss som bor här uppe och den kryper verkligen "genom märg och ben" redan vid -10 trots varma kläder...!

Men rida ville jag ju ändå - särskilt som det är en jobbledig jag (Trettondedagjul)! Gårdagens ridtur tillsammans med Maja och Heimdal fick mig att inse hur lätt jag har att "fastna i samma hjulspår" när jag rider (förutom att jag "fastnar" i ett mesigt bekvämlighetstempo i tölten...) Jag behöver verkligen variera mig mer! Och som ett första steg för att tvinga fram lite variation bestämde jag att dagens ridpass skulle bli längs bilvägen till Avan istället för mot Alviksträsk. 

Det är ungefär lika långt från Mariebäck till dessa respektive korsningar, men medan sträckan till "världens ände-korsningen" är helt plan och med långa raksträckor så har vägsträckan till Avan-korsningen många kurvor och små backar upp och ner. Och nu var det ett tag sedan jag red mot Avan så det passade ju bra att göra det så att det därmed inte blev precis samma upplägg av ridpasset. 

Vissa saker behöver dock vara detsamma: att korsa med bakbenen behöver vi ju t ex alltid! (Men jag upplever att Hamingja känns ganska jämn i sidorna nu och hoppas att jag kan behålla henne så även framöver!) Gas och broms i tölt likaså, men där hjälpte backarna till för att få mig att variera upplägget lite mer. 

Även när det gäller sitsen har jag lätt att "fastna" och bli stel... så när jag satt av och sadlade om inför hemvägen kom jag på att jag samtidigt skulle korta mina stigläder med ett hål - även där för att tvinga fram en förändring. Jag har under åren gjort så ibland och det är alltid lika fascinerande hur en sådan liten förändring kan få det att kännas så annorlunda... Hade det varit någon annan som justerat stiglädren åt mig hade jag varit HELT säker på att det handlade om i alla fall 3 hål, men nu visste jag ju att det bara var ett håls skillnad. (Men jag har ju också varit med om att stiglädren plötsligt känts alldeles för korta/långa ifall jag bytt till skor med annan tjocklek på sulan.)

Igår insåg jag också att även om jag tycker att jag fokuserat VÄLDIGT mycket på min sits de senaste månaderna så har jag någonstans under vägen "tappat bort" det där "nypet" jag ska känna mellan skulderbladen... Och när jag nu påminde mig själv om det upplevde jag att det samtidigt gjorde det lättare att hålla om med skänklarna, som om min hjärna kopplade ihop dessa två saker på något sätt.

Fokuset under hemvägen blev att "sitta ordentligt" utan att bli så spänd i kroppen och samtidigt få Hamingja att sluta stressa upp sig i tölten även om jag lyckades hålla om henne med underskänklarna... Här och där tycker jag ändå att vi glimtade till lite, så kanske går det ändå åt rätt håll även om det är små steg...! Efter ridpasset fick Hamingja stå med Back on Track-ryggvärmaren en stund och i morgon får musklerna vila men på fredag hoppas jag rida igen! Undrar vad jag ska hitta på för någon variation då?!

Nästan 90 % luftfuktighet!!! :-O

Då blir det KALLT - och RIMFROSTIGT!!!

Otroligt att det kan vara så OERHÖRT hög luftfuktighet trots att termometern visar -11 grader... och så KALLT det känns trots den normalt ganska beskedliga vintertemperaturen... nu anar man hur det känns i södra Sverige på vintern...! :-O

Dessutom var det nästan fullt dagsljus fortfarande kl 14.30 trots att solen enligt väderappen hade gått ner redan en timme tidigare... uppenbarligen var molnen som täckte himlen av sådan art att de reflekterade ljuset istället för att dölja det! Hamingja och jag tog på oss uppgiften att guida relativt nyinflyttade Maja och Heimdal och eftersom vi siktade på en kortare ridtur i den fuktiga kylan red vi upp längs den vänstra skogsvägen ovanför vägbommen. 

Där kunde vi konstatera att den nya avverkningen var i full gång, så förutom en arbetande skogsmaskin på ena sidan av skogsvägen stod också flera bilar och en stor timmerbil parkerade. Däremot var det uppenbarligen inte så många monster som strök runt där i krokarna, så lilla Hamingja behövde inte alls jaga upp sig särskilt mycket!

Framme vid vändplanen skulle jag visa var Hamingja och jag brukar rida in i skogen, men nu tornade det upp sig en hög plogkant som spärrade vägen... Det löste vi dock enkelt genom att helt enkelt skicka Maja och Heimdal före! Och när även Hamingja och jag passerat till andra sidan tog lilla fröken över ledarrollen och visade Heimdal en av hennes favoritstigar - där det lustigt nog inte alls är något större problem att det först är ett parti med vatten under snön... något hon ju INTE gillar i vanliga fall...! Hon brukar visa så tydligt att hon mycket hellre fortsätter in i skogen där, än att vända tillbaka hemåt igen. Och inte ens den stora förekomsten av älgar i det området brukar bekymra henne särskilt mycket - hon som annars "gett älgskräcken ett ansikte...!!!" 

Även denna gång bet blev en mysig skrittrunda inne i skogen (hela tiden med 1-2 dm snö att kliva omkring i så det var bra rehabträning för Hamingja!) När vi sedan var tillbaka på skogsvägen uppstod vad som verkade som ett kritiskt läge, när det visade sig att skogsmaskinen förflyttat sig för att stapla upp timmer och nu spärrade av hela skogsvägen... Maja och jag satt av för att till fots se om vi kunde hitta en väg förbi, men när maskinföraren såg oss var han bussig och körde ut i terrängen igen så att det fanns gott om plats för oss att passera!

Vi avrundade sedan det hela med en tölt i lågt tempo där tillslut både Hamingja och jag lyckades hyfsat med att slappna av. Någon sväng längs den högra skogsvägen, som vi först planerat, blev det dock inte för vid det här laget hade den luftfuktigheten fått kylan att krypa "under märg och ben" på mig och Maja så vi fortsatte direkt tillbaka till stallet. Hästarna verkade däremot inte det minsta besvärade - men så har de också betydligt bättre funktion på sina "vinterkläder" än vad vi människor har! 

Maxad styrketräning!

Sista dagen på mitt lyxiga "jullov" fick Hamingja ett REJÄLT styrketräningspass när jag red "nya Torrbergsrundan" där hon verkligen fick lyfta ordentligt på "fötterna" - vilket ju är precis vad veterinären ordinerade för att stärka upp de muskler som kan/ska stabilisera hennes bakknän! 

Ett gäng från stallet red denna runda på nyårsafton (alltså dagen efter att Eva och jag gjorde detsamma) och sedan dess har det inte kommit någon större mängd snö så vi var nästan framme vid Torrbergsvägen innan Hamingja för första gången visade tecken på att vilja vila. När hon stannat började det "skaka" lite bl a i bogmuskulaturen, vilket jag tolkar som ett tecken på att det bildats mjölksyra som behöver transporteras bort.

Med -15 och dessutom vind som höjde köldfaktorn bestämde jag mig sedan för att välja den första stigen som leder genom skogen tillbaka till Mariebäck för att det skulle bli en lite kortare ridtur. Det visade sig dock vara ett feltänk från min sida i o m att ingen ridit den stigen på ett längre tag så snön gick ända upp till magen på Hamingja... Hon lät sig dock inte nedslås av detta utan inledde i ett friskt skrittempo! 

Och när jag sedan bestämde mig för att testa trav med förhoppningen att jag själv skulle få upp värmen lite bättre visade Hamingja att det gick alldeles utmärkt att galoppera! Den djupa snön gjorde att hon galopperade lååååångsamt med HÖGA språng -  vilket sammantaget måste ha inneburit EXTRA bra styrketräning!!! Större delen av sträckan genom skogen höll vi oss dock till skritt för att det inte skulle bli allt för ansträngande - och nu visade också Hamingja betydligt oftare att hon behövde stanna och "skaka ur musklerna". 

Tillbaka i stallet fick hon stå en stund med Back on Track-täcke med förhoppning om optimerad återhämtning för hennes muskler. Dessutom ska hon få vilodag i morgon när jag börjar jobba igen efter jul- och nyårsledigheten, vilket lär räcka som ansträngning för matte i alla fall...! Framöver tänker jag mig att minst en gång i veckan rida i oplogad terräng som en viktig del i vår rehabträning, men det behöver ju inte vara lika djup snö som det blev under hemvägen idag...!

SOLEN!!!

Efter vad som känns som en evighet med gråväder fick vi idag äntligen se SOLEN igen!!!

Och eftersom allt är relativt kunde man nästan damma av rubriken "KÖLDCHOCK!!!" trots att termometern bara visade -15 vilket en normal vinter skulle upplevas som en ganska beskedlig temperatur... särskilt som det var nästan helt vindstilla idag! Men det är ju inte mycket som är normalt denna vinter...inte ens vädret! 

I stallet träffade jag Elisabeth som berättade om jägare längs den vänstra skogsvägen bakom bommen. Så istället fick det bli en sväng längs bilvägen bort till "världens ände" för mig och Hamingja. Och tölt "i alla möjliga tempon" då jag verkligen försökte rida aktivt och därmed undvika det där energilösa "bekvämlighetstempot" som vi lätt fastnar i... För nu i vårt "nya liv" aktiverar vi även bakbenen ibland - hoppas jag i alla fall!!!

Numera har jag märkt att gränsen för hur mycket ridning min kropp tål går någonstans strax under 1 timme, vid längre ridpass än så får jag räkna med ett bakslag i form av betydligt mer smärtor kommande natt och dag... Och när nu kylan precis kommit också kändes det säkrast att hålla mig till ca 40 minuters ridning idag. Om det var "lagom" eller för mycket lär visa sig... Håller tummarna för att det ändå var "lagom" så att jag kan rida även i morgon - vilket är den sista dagen på mitt "jullov". Det har verkligen känts hur lyxigt som helst med så här många lediga dagar i sträck - trots att vi inte varit utomlands!

Hamingjas nyårslöfte!

...är uppenbarligen detsamma som för så många andra: "att motionera mer"!!! Och lille Hjalmar ville förstås GÄRNA busa med sin moster!!!

Det var alltså en redan uppvärmd häst jag kunde hämta i hagen idag, för att inleda det nya året på bästa sätt: i sadeln på min lyckohäst!!! Och det fick bli ett träningspass längs bilvägen till "världens ände-korsningen" och längs med sjön bort till skoterklubbens stuga. Först flyttade vi för skänkeln i skritt och kanske var det tack vare uppvärmningen i hagen som Hamingja hade så lätt även att korsa med höger bak!

Nere på vägen fick sedan ett stadigt tag i manen och en knappt hörbar smackning Hamingjas turbomotorer att dra igång på full fart. Från början kändes hon spänd och väldigt passtaktig, men successivt kunde jag få henne att slappna av lite mer utan att samtidigt bromsa upp tempot allt för mycket. När vi sedan avslutat denna sekvens med att snabbt göra halt bedömde jag att vi var redo för lite mer "finlir". 

"Finliret" bestod i korta sekvenser med tempoväxlingar i tölt när jag försökte bibehålla ett avslappnat säte och högeröppna för att få högerbogen på plats. Vi behöver fortfarande jobba mycket med detta, både för att jag har så lätt att bli spänd i kroppen när jag rider tölt och för att Hamingja fortfarande stressar upp sig så snart jag lyckas hålla om med underskänklarna. 

När jag suttit av och sadlat om, samtidigt som vi båda två fått ett välbehövligt tillfälle att slappna av, vände vi hemåt. Nu samlade jag henne betydligt mer först i skritt (var t o m "brutal" och smackade lätt ett par gånger :-O  ) och försökte sedan bibehålla samlingen efter övergången till tölt genom att "tänka samlad skritt" och göra massor av halvhalter med sätet, samtidigt som jag låtsades att jag höll ett vinglas i vardera handen. Jobbade på med detta större delen av hemvägen och var ganska nöjd när Hamingja tillslut fick börja sträcka ut halsen med allt längre tyglar i tölten. 

Glädjande nog bibehöll hon mycket aktivitet i överlinjen och medan jag höll henne högerställd för att hon skulle räta upp sig och skjuta ut den vänstra bogen lite istället för den högra, fick hon jobba på i denna form ganska länge. Vilket förhoppningsvis innebar att hon jobbade med de muskler i bakdelen som hon behöver stärka för att stabilisera och avlasta sina bakknän! När jag kollade henne innan jag red ut kändes det som att den kvarvarande "svampigheten" vid höger bakknä hade minskat ytterligare och därmed fortsätter att närma sig läget för den vänstra som redan känns helt återställd!