Har du fattat galoppen?!?

 Idag får Lára göra comeback i bloggen - The Queen of Mariebäck!!! För henne fanns INGET som var svårt i ridningen (möjligen med undantag att skritta lugnt trots tygelkontakt.) Så att galoppera på volt var förstås "en smal sak"!!! Men för oss "vanliga dödliga" är det inte riktigt lika lätt - särskilt inte med 5 gångarter att hantera...!

När Atli i söndags höll en galopplektion för Elisabeth och Dématur passade jag därför på att "tjuvlyssna" för att lära mig mer jag med! Först tog Atli över i sadeln på Démantur för att kunna visa hur han tycker man ska göra när man tränar galopp på ridbanan. Han började på ena volten och sa att det inte spelar så stor roll om man travar eller töltar i det läget - det viktiga var att hästen är avslappnad och att man ser till att förbereda galoppfattningen i lugn och ro. (Men om man väljer att göra fattningarna från lättridning i trav underlättar man genom att först se till att sitta ner på "fel" sittben.)

Första steget i förberedelsen är att när man kommer till den öppna delen av volten vrida sig så att man själv tittar utåt, vilket medför att inner höft skjuts lite framåt och därmed "öppnar upp" för hästen att fatta galopp med sitt inre framben. Man ger sedan eftergifter på innertygeln så att den är lös innan man, när man rider in mot staketet, ger en signal med innerskänkeln vilket förhoppningsvis får hästen att rulla över i galopp.

När hästen så fattat galopp låter man den gå ut på spåret och då är det jätteviktigt att själv bli helt neutral ("lämna hästen ifred") så att man bara mjukt följer med i rörelsen utan att vare sig driva eller ta i innertygeln. Atli betonade flera gångar att den viktigaste delen av detta är just att "göra ingenting" i sadeln när hästen börjat galoppera. Om hästen sedan blir spänd och tappar galoppen igen låter man den bara gå över i trav eller tölt (den gångart hästen själv väljer) och fortsätta i denna gångart till dess den känns avslappnad igen och man kan börja förbereda en ny galoppfattning på volten.

Nästa steg blir sedan att förlänga sträckan man galopperar genom att när man känner att hästen är på väg att "tappa" galoppen gör en ny galoppfattning. När hästen åter lyft upp sig i galopp återgår man till att "lämna hästen ifred" till dess man antingen väljer att låta den sakta av eller också lägger till ytterligare en ny galoppfattning för att fortsätta galoppera. På det sättet hjälper man hästen att bibehålla kvaliteten i galoppen utan att skapa spänningar.

För att galoppera på volt behöver man sedan kunna använda sätet och ytterskänkeln till att styra storleken på volten så att innertygeln kan vara helt lös. Detta börjar man förstås träna i skritt - på volt och/eller genom att rida runt ridbanan men strax innanför spåret. Sedan går man vidare och tränar in det även i trav och tölt innan det är dags för samma sak i galopp. Först när även detta fungerar kan man krama lätt på tyglarna ifall det behövs för att få hästen att slappna av ytterligare i nacken och länga halsen. Detta blir ytterligare något för mig och Hamingja att träna på - så får vi se om jag tillslut "fattat galoppen"!

Nära Atli-upplevelse!

Hamingja får en "nära Atli-upplevelse"!

I morse var jag Mariebäcks populäraste person - för det var nämligen jag som morgonfodrade! När alla hästarna fått sitt hö fick Hamingja ta på sig Back on Track (täcke och hasskydd) som förberedelse inför vår lektion. Sedan fick även jag äta frukost innan det var dags att börja göra oss i ordning.

När vi skulle börja lektionen tipsade Atli om olika sätt att "röra om" Hamingjas muskler under uppvärmningen för att hon förhoppningsvis ska slappna av och bli ren i takten. Jag satte igång att testa alla möjliga varianter på böjda spår, tempoväxlingar, sidförande, öka och minska volten o s v.... "Glöm inte att kontrollera vänsterbogen!" ropade Atli och när jag då började vända in åt höger med hjälp av ytterhjälperna började det hända saker! "Där har du det, nu blev det direkt mycket bättre!" Vilket också visade sig i att Hamingja började frusta!

Jag fick rida en god stund på volten i höger varv med Hamingja ställd utåt och ytterhjälperna som höll henne kvar på volten - med riktigt bra resultat! Avslutade med lite av samma sak i vänster varv också innan det var dags att börja samla henne och rida övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt.

Sedan sa Atli att han ville rida henne lite "för att känna vilka instruktioner jag ska ge dig. När jag sitter upp på någon annans häst känner jag hur den personen rider!" Han red lösgörande övningar i tölt och visade mig sedan hur oerhört "lätt" det är att rida hästen i passtakt... Först töltade Hamingja avslappnat och fint. "Nu spänner jag mig i kroppen!" sa Atli och vips var Hamingja passtaktig. "Nu slappnar jag av igen!" sa han sedan och genast var takten åter ren...!  Han red på en volt runt mig och gjorde samma sak flera omgångar - och tydligare kunde det ju inte bli!

Jag vet ju själv att jag har stora problem med spända muskler som har oerhört svårt att slappna av, det är ju därifrån min smärtproblematik kommer. Och det är ju självklart inte lätt för Hamingja att vara avslappnad när hon har ett järnspett i sadeln... så det är ännu en sak för mig att jobba vidare med! (Och förhoppningsvis blir det successivt liiiite lättare ifall jag blir bättre på att hålla blicken lyft så att jag i alla fall känner när jag är spänd - för det är ju första steget till att kunna förändra!)

Det är ROOOOLIGT att rida kurs!!!

Inför min sista lektion för helgen pratade Atli och jag än en gång om att ”röra om ordentligt” under uppvärmningen för att få Hamingja lösgjord och avslappnad. Så jag inledde uppvärmningen med att rida på olika böjda spår samt längs spåret medan jag tog med henne omväxlande åt höger resp vänster genom att flytta kroppsvikten samt vända in för ytterhjälperna. Atli tipsade dessutom om att jag skulle använda kroppsvikten även för korta tempoväxlingar genom att först luta mig lite framåt som signal på att hon skulle öka tempot för att sedan snabbt lägga vikten bakåt för att ta ner tempot igen.  När han tillslut var nöjd med vår uppvärmning konstaterade jag att det även varit bra att ”röra om ordentligt” i mina muskler - så att jag helt enkelt aldrig hann "fastna" i något läge!

Jag fick sedan övergå till att rida övergångar rygga - samlad skritt - samlad tölt fast nu med huvudfokus på att undvika spänningar i min egen kropp. Atli letade efter ett lämpligt ord för att beskriva vilken känsla man vill ha i kroppen. Man ska inte vara spänd men inte heller avslappnad (som i passiv)... "Spänstig" testade han men var inte riktigt nöjd med den beskrivningen heller... Men jag tänker mig att det motsvarar ungefär att man vill att hästen ska vara lösgjord även i samlingen - aktiva (och arbetande) muskler som inte är spända/stela... Är det någon som har ett bättre uttryck för detta får ni gärna höra av er!!!

Som avslutning fick vi sedan trava på volt i båda varven och då "laddade" Hamingja i REJÄLT från bakbenen - där märktes minsann inte den minsta trötthet efter tre intensiva kursdagar! Nu blir det i alla fall två lediga dagar för henne. På tisdag ska jag på behandling på Smärtkliniken igen - annars hade det kanske blivit riddag. Men på onsdag hoppas jag få rida min FINA häst igen - och då förhoppningsvis inte vara som ett järnspett i sadeln...!!!

Atlikurs dag 2

Moster Hamingja och lilla Hulda - lika vackra båda två!

Dag två på kursen var min målsättning att aktivera Hamingjas bakben mer redan under uppvärmningen för att hon förhoppningsvis skulle bli ren i takten redan då. Så det blev mycket öka/minska volten med vikthjälper och ytterhjälper. Och längs spåret "tog jag med henne åt sidan" några steg innaför spåret och tillbak ut på spåret igen m h a kroppsvikten. Och takten blev bättre, men fortfarande inte helt ren...

När jag sedan fick övergå till att samla henne i tölten konstaterade Atli att takten med ens blev jättebra! Han sa också att det i o m detta inte var ett riktigt lika stort problem med passtakten under uppvärmingen, men jag ska ändå sträva efter att kunna rida med ren takt i tölten under hela ridpasset.

Innan lektioner hade jag ”smygtränat” på att rygga med bibehållen längd på halsen så det fungerade riktigt bra när jag fick rida övergångar: halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt. Oftast kom jag faktiskt också ihåg att göra övergången till tölt genom att skjuta fram höfterna (istället för att falla lite framåt med överlivet som jag alltid haft tendens att göra). Och bitvis kom jag DESSUTOM ihåg att hålla blicken lyft så att jag hade möjlighet att KÄNNA hur Hamingja rörde sig och vad jag kanske borde göra för att inverka på henne på rätt sätt.

Precis som igår fick jag också rida riktigt långsamt i tölten för att bibehålla så mycket som möjligt av bärkraften från den samlade skritten. När jag sedan fick låta henne sträcka ut och varva ner i tölt på volt var det väldigt tydligt hur aktivt hon jobbade med ryggen. Precis som jag kunnat konstatera under sommaren de dagar jag ridit mycket samlad tölt. ”Det är den där känslan du vill komma till redan i uppvärmningen - att hon arbetar med aktiv överlinje, för då är hon också helt ren i takten!” Sa Atli. Uppgiften framöver blir alltså att jobba vidare för att få högre kvalitet i uppvärmningen!

När det var dags för lektion två för dagen var mitt första "uppdrag" precis som på förmiddagen att aktivera henne så mycket under uppvärmningen i tölt att takten blev ren. Så det blev mycket vända runt m h a ytterhjälperna, sidförande över diagonalerna, öka och minska volten m h a vikthjälper m m. "Det blir bättre!" sa Atli innan jag fick avsluta uppvärmningen med att tölta i ett högre tempo en stund.

Sedan var det åter dags för övergångar samlad skritt - samlad tölt. Jag hade börjat i vänster varv och var ganska nöjd med våra övergångar och sekvenserna med tölt (för nu blev ju takten genast bättre!) Men när jag sedan övergick till höger varv - och använde högersluta för att bibehålla och öka bärigheten - blev känslan i tölten ÄNNU bättre! När vi även fick beröm av Atli berättade jag om min "aha-upplevelse" med högerslutan och frågade vad jag ska göra i vänster varv för att få samma känsla där. Han uppmanade mig att byta tillbaka till vänster varv och rida samlad skritt innan han konstaterade att det var sluta som gällde även där - fast då till vänster. Och när vi gjort övergång till tölt kunde jag själv konstatera att bärigheten direkt blev bättre av några steg sluta!

Atli konstaterade också att Hamingja nu inte alls blir lika arg som tidigare när jag ber om samling: "Nu vet hon vad det handlar om, vad som förväntas av henne, och då behöver det inte bli samma dramatik!" Denna lektion hade vi ridit samtidigt som Elisabeth och Démantur och när Elisabeth frågade Atli om tips för träning av galoppen passade jag på att "tjuvlyssna" - så här kommer hans tips om detta också!

Först sa han att man ska  förbereda galoppfattningen genom att själv själv vrida sig så att man tittar utåt, så att hästen kan "öppna upp" innersidan och därmed lättare fatta galopp. Och om man ska fatta galopp ur trav är det bäst att byta så att man sitter ner på "fel" sittben under lättridingen i traven innan man gör galoppfattningen. Så snart hästen fattat galopp ska man seda bli helt neutral och bara "följa med". Om hästen går över i trav igen låter man den göra det och trava en stund innan man gör en ny galoppfattning följd av att man åter blir neutral och "åker med". Han betonade flera gånger att den viktigaste delen av detta var just den stund när man "gör ingenting" i sadeln. Detta för att inte skapa spänningar i hästen under galoppen.

Nästa steg blir att man när hästen närmar sig att gå över i trav gör en ny galoppfattning, så att hästen åter "lyfter upp sig" i galopp följt av att man åter "gör ingenting" till dess man känner att hästen är på väg att bryta av igen - då gör man en ny fattning för att sedan bli neutral i sadeln o s v. På detta sätt bygger man upp hästens styrka i galoppen utan att skapa spänningar. Han sa också något om hur man ska göra ifall hästen inte vill gå över i trav utan väljer att bara tölta är den för spänd och man behöver få den att slappna av i nacken och länga halsen för att hitta traven.

After ride-mys med matte! 

Höstens första Atlikurs - ÄNTLIGEN!!!

Vi var verkligen taggade till tusen när det idag ääääntligen var kursdags igen!!! Under sommaren har Hamingja och jag även haft paus från Back on Track, men idag tyckte jag som ni ser att det var hög tid att återgå till ryggvärmare och hasskydd både en stund före och en stund efter vårt ridpass.

När Atli började med att fråga hur vår sommar varit kunde jag berätta att jag ridit hela sommaren utifrån instruktionerna jag fick i våras och att jag upplever att Hamingja hunnit bli liiiite starkare. "Bra resultat tar lång tid... sa han. Men det finns sedan kvar länge! Medan effekten av en "quick fix" brukar försvinna igen lika snabbt som den kom!" 

Han påminde också om en av sina andra käpphästar: "När jag själv tränar mina hästar brukar jag alltid innan ridpasset fungera på hur det fungerade igår och om det var något som vi hade problem med då tar jag tag i det redan under uppvärmningen. Så har man i alla fall löst gårdagens problem sedan! För om man bara lyssnar på hästen så talar den om vad den behöver träna på!" 

Det var också utifrån den devisen som jag redan när jag suttit upp utanför stallet börjat peta till Hamingja med pisken på höger bak och sedan fortsatte med det när jag fick värma upp på volt i skritt och tölt. I detta sammanhang påminde Atli om att hästar (till skillnad från människor) inte har någon förbindelse mellan höger och vänster hjärnhalva. Så det är inte så ologiskt som det kan verka att hon reagerar så mycket häftigare när jag petar till med pisken på höger bak jämfört med vänster bak. Han tipsade också om att jag skulle minska volten i höger varv för mer böjning i innersidan och då sträckte hon ut och frustade riktigt belåtet! 

När vi sedan travade på volten använde jag däremotI NTE pisken - det skulle garanterat bara resultera i hysterisk tölt... och dessutom behövs inga "extra bakben" i traven - Hamingja håller nästan på att skicka mig ur sadeln ändå...!!! Och när vi fått trava en god stund både på volt och längs spåret var även matte REJÄLT uppvärmd...!!!

Precis som i onsdags ville Hamingja först inte stå stilla när jag försökte göra halt, så jag fick göra ett par halter och använda sätet till att be henne rygga. Först blev hon väldigt hög i formen när hon väl ryggade, men efter ett par ryggningar kunde jag m h a små kramningar på tyglarna få henne att rygga med bibehållen längd på överlinjen. 

Då fick jag rida samlad skritt för att sedan göra övergångar till tölt. Atli sa att jag till att börja med inte skulle samla henne så jättemycket, för då tenderar hon att bli så ARG, utan bara "lite lagom" för att sedan kunna smyga iväg i tölt. Och sedan fick vi slipa mycket på dessa övergångar, för att jag skulle använda höfterna till att  "skjuta iväg" henne över i tölt (alltså inte falla framåt med överlivet) och sedan skulle vi dessutom hålla ett riktigt, riktigt lågt tempo. "Tänk skrölt - då bibehåller du samlingen från skritten!" sa han. "Och det är i det låga tempot som du bygger upp hennes styrka! Så snart det börjar gå fortare så blir det mindre bärkraft och mer skjutkraft istället...!"

Till min glädje kunde jag konstatera att jag faktiskt lyckades hålla blicken lyft, i alla fall då och då! Och när jag gjorde det kunde jag KÄNNA en massa bra saker! Som hur jag skulle korrigera min sits samt lägga in några steg sluta här och där för att bibehålla bärigheten i vänstervarvet. Och hur jag skulle "ta med bogarna" utåt vid hörnpasseringarna i högervarvet. Idag hamnade vi faktiskt aldrig i någon dragkamp om högertygeln i högervarvet - så där var vi riktigt duktiga både Hamingja och jag!!! När vi avslutat vårt ridpass sa Atli att det mesta sett riktigt bra ut, men att jag till nästa pass ska tänka på att hålla om henne mer med skänklarna redan under uppvärmningen i tölt - så att hon hittar en bra takt redan från start. 

Efter detta blev det först stretching av min duktiga häst - och tack vare Carola fick jag dessutom bildbevis på hur lilla fröken som alltid tyckt illa om att man lyfter hennes vänster bak nu faktiskt slappnar av och t o m tycker att det är skönt!!! Sedan fick hon stå en stund med BoT igen. "Trååååkigt!!! " tyckte Hamingja om att behöva stå i stallet flera minuter till, fast när matte började klia öronen så blev det lättare att stå ut! Och nu är jag ÄNNU mer taggad inför att få rida min fina häst igen imorgon!!!

HUR vet man att det snart är dags för höstens första Atlikurs?

...det är plötsligt trängsel på ridbanan...!!!

Två dagar kvar till kursen...och eftermiddag var vi FYRA ekipage som tränade på ridbanan! Det kanske inte låter mycket för er andra. Men vi är ju inte så många i stallet, vi är i stallet olika tider och f f a rider de flesta av oss inte särskilt ofta på ridbanan, så när jag väl är där har jag den oftast för mig själv. Fast inte idag då! Och även idag gick vi lite "omlott" - så det var som mest tre ekipage på banan samtidigt. 

Efter att ha tränat på banan två dagar i rad redan var jag egentligen lite tveksam till om det skulle bli ett sådant pass även idag - för sedan blir det ju fem pass på ridbanan för oss i helgen.... Men med hårt underlag och grovt vasst grus längs bilvägen och dessutom första veckan på älgjakten så skogen var antagligen full av jägare - så kändes tillslut ridbanan som det bästa alternativet. Och det skulle visa sig vara ett bra beslut!

Precis som igår inledde jag redan i skrittuppvärmningen med att låta pisken nudda höger bak, med förhoppningen att kunna "tona ner" Hamingjas reaktioner även där. Fortsatte på samma sätt i tölt på volt och ganska snart frustade hon riktigt avslappnat - TROTS pisken!!! 

Igår tände hon till REJÄLT när jag plötsligt bad om samling från marken, så jag såg till att vi fick jobba med det också idag. Men nöjde mig efter en långsida i vardera varvet. Efter omsadling satt jag upp igen för att "känna lite" på den samlade tölten. Började i det lättare vänstervarvet och fick till en riktigt bra känsla - och Hamingja hanterade mina "pet" med pisken riktigt bra! 

När jag sedan bytte till det svårare högervarvet kom betydligt större reaktioner på pisken, redan i den samlade skritten. Och snart blev hon så där "speedad" som hon kan bli när jag petat på henne med pisken, så jag fick först äga mig åt att (försöka) göra halt. Och det tog en lång stund och många försök innan hon lugnade ner sig tillräckligt för att stå stilla. I o f s är det ju bra att ha lite problem när man rider kurs - för då får man proffshjälp att lösa dessa! Men jag kan tänka mig många saker som jag hellre ägnar en helgkurs åt än just att göra halt...! Så jag var VÄLDIGT glad åt att jag bestämt mig för att träna på banan idag ändå!

Sedan vi fått halterna att fungera red vi lite tölt i höger varv också, men jag nöjde mig med en lägre grad av samling. Och när hon kändes avslappad i tölten fick hon börja sträcka ut och varva ner i tölt på volt. Efter en omgång stretching fick hon sedan gå ut i hagen och belöna sig själv med att rulla sig riktigt grundligt! I morgon blir det vilodag för Hamingja och PÅ FREDAG FÅR VI RIDA KURS!!!

EN SKOTTKÄRRA MED MAT!!!

...hoppas hästarna när jag kommer för att mocka i hagen...! 

(Hremsa, Hulda, Hermann och Hremsa.)

Gårdagens ösregn blev första testet i "skarpt läge" för det nya grusunderlaget i vinterhagarna - och det visade sig fungera mycket bra! För att bibehålla underlaget så fräscht som möjligt har vi infört daglig mockning av de grusade ytorna. Men hästarna har inte hunnit vänja sig vid detta utan har VÄLDIGT tydliga minnen av hur vi under de blöta perioderna vår och höst brukat använda skottkärra för att köra hö förbi områdena med närmast bottenlös lera bort till torrare områden vid utfodringarna. Så man får VÄLDIGT många vänner när man går in i hagen med en skottkärra...! 

Även idag red jag Hamingja på ridbanan och började redan under uppvärmingen i skritt att nudda höger bak med pisken titt som tätt, med förhoppningen att tillslut få henne att acceptera detta lika bra som det senaste tiden funkat med pisken mot vänster bak - peppar, peppar!!! När vi övergick till uppvärmningstölt började jag på volt i höger varv, med pisken som nuddade bakdelen till dess detta bara gav mindre reaktioner från lilla fröken. Övergick till att rida på en stor åtta med sidförande över diagonalerna och idag tyckte jag att vi hade riktigt bra "flyt" oavsett vilken skänkel jag bad henne gå undan för! Avslutade sedan uppvärmningen med riktigt, riktigt trevlig trav på volt i båda varven! 

Efter detta satt jag av och sadlade om. Hennes "betesmage" har visserligen hunnit minska en hel del redan på den vecka som gått sedan de slutade gå på bete, men den gör fortfarande att sadelgjorden glider fram... Med sadel och gjord åter på rätt ställe hade jag tänkt sitta upp igen, men fick ett infall att passa på att träna samling från marken först. Det var väldigt länge sedan sist och om det blir sådana inslag på kursen till helgen - sannolikheten för det är rätt stor - så är det ju onödigt att vara helt ringrostig! 

Numera har jag övergått till att hålla båda tyglarna i ena handen och pisken i den andra, som Atli visade när vi skulle lära Hamingja "piaffera bak" för jag tycker faktiskt att det fungerar bättre än att ha en tygel i vardera handen. Efter två långsidor samlad skritt i vardera varvet, med pauser då hon fick sträcka ut och slappna av där emellan, satt jag upp för att fortsätta töltträningen. 

Jag började i vänster varv och det var en riktigt häftig känsla när hon liksom "växte upp framför mig" så snart jag började vinkla mitt bäcken framåt för att förbereda tölten! Dessutom kunde fortsatt peta till med pisken då och då utan mycket mer reaktioner än de önskade - d v s ännu trevligare bärighet! Rena rama "njuttölten" - även om den förståss krävde mycket arbete av oss båda! Hamingja blev rätt "taggad" även om hon aldrig blev riktigt arg,  så det var inte helt lätt att hitta "off-knappen" när jag tyckte att hon skulle få en skrittpaus...

Även i höger varv fungerade det över förväntan att nudda med pisken och våra hörnpasseringar blev också ännu lite bättre än igår! När staketet hjälpte till att hålla vänster bak på sin plats blev bärigheten i tölten ännu trevligare! (Så här i efterhand tänker jag att jag nästa gång borde testa att dra bak innerskäkeln lite i vänster varv för att se om jag lyckas rama in henne bättre även där! Jag får försöka komma ihåg det i morgon!) Efter några riktigt trevliga sekvenser tölt i vänster varv fick min duktiga häst börja varva ner i tölt på volt och längs spåret till dess hon frustade riktigt avslappnat. Och sedan bjöd hon på riktigt trevlig nedvarvningstrav på volt då hon kändes riktigt mjuk även i högersidan.

Tillbaka i stallet stretchade vi och smorde tjärsalva innan hon fick gå ut i hagen igen, där hon valde att rulla sig på ett område med grovt grus... Jag tyckte INTE det såg skönt ut - men det kanske rev lite behagligt i pälsen?! Sedan blev hon precis som de andra MYCKET besviken när jag kom in i hagen med en skottkärra som inte alls innehöll hö utan bara skulle fyllas med hästskit...!

I´m riding in the rain...

...just riding in the rain! What a glorious feeling I´m happy again!!!

Efter tre trevliga dagar hemma hos mamma och pappa i Umeå, medan Hamingja haft "långledigt" är jag tillbaka i Luleå och i sadeln igen! För att regnet hela tiden öste ner kunde jag ju inte ta någon hänsyn till! När jag åkte till Mariebäck efter jobbet hade jag ingen färdig plan för dagens träningspass. Men när jag träffade Elisabeth som tipsade om att ridbanan var nysladdad och fin bestämde jag att det fick bli ett träningspass där. 

På fredag börjar terminens första Atlikurs och jag brukar ge Hamingja ledigt dagen innan kurs så det återstår därmed bara tre dagar till att finslipa "kursformen". För att börja förbereda oss utan att överanstränga hennes känsliga muskler i bakdelen tänker jag rida lite kortare pass alla dessa tre dagar.  Och som inledning idag kändes det lämpligt med vad som skulle kunna kallas ett "kursfredagspass" när Atli vill att vi främst fokuserar på att få Hamingja lösgjord och avslappnad (både mentalt och fysiskt) inför de kommande dagarnas mer intensiva träning. 

Uppvärmningen blev dock lite annorlunda än vår vanliga när jag istället för skritt på volt red på en stor åtta med sidförande över diagonalerna samtidigt som jag försökte komma ihåg att "sitta med hela rumpan". När jag nyligen tränade sidförande på samma sätt kändes det ganska stor skillnad - när jag bad henne gå undan för höger skänkel fick vi inte alls till samma "flyt" som undan för vänsterskänkeln... men glädjande nog kändes hon jämnare idag!

Vi fortsatte sedan med samma övning även i tölt och även då var hon mer liksidig än senast! Efter ett par sekvenser trav på volt avslutade jag uppvärmningen med att rida längs spåret i ett högre tempo medan jag försökte sitta kvar på rumpan - alltså INTE falla framåt som jag har så lätt att göra... där några steg sidförade av från spåret och tillbaka igen hjälpte till att lösgöra. 

Efter detta var det dags för lite "ordentlig träning" med övergångar från samlad skritt till tölt med pisk som nuddade bakdelen både i skritten och den efterföljande tölten. I det inledande vänstervarvet gav pisken även idag bara den önskade effekten, d v s att hon bar upp sig bättre bakifrån - och detta BÅDE i samlad skritt och i tölt! I höger varv innebar pisken fortfarande ett visst trauma inledningsvis, men sedan tonades reaktionen ner även där! Nu gäller det VERKLIGEN att jag fortsätter "påminna" henne med pisken OFTA och under VARJE ridpass så att vi inte måste börja om från början med detta ännu en gång...!!! 

När hon fått varva ner grundligt i tölt på volt i båda varven blev det rena "frustningskalaset" när vi avslutningsvis gjorde samma sak i trav! Det har lätt tendens att bli racertrav där hon "ligger ner i kurvorna" efter ett intensivt töltträningspass... men med dagens fokus främst på lösgjordhet och avslappning hade hon aldrig riktigt "taggat till" så då var det ju betydligt lättare att hitta "off knappen"! Innan hon fick gå tillbaka ut i hagen stretchade vi och hon verkade tycka det var riktigt skönt - ÄVEN när jag stretchade vänster bakben! Nu känns det som att vi lagt en mycket bra grund inför de kommande två dagarnas träning!