Idag har vi gjort vår läxa!

  

Efter några vilodagar för Hamingja, när Johan och jag gjort en tripp till vårt östra grannland och trevliga Uleåborg, var jag tillbaka i sadeln igen idag. P g a värmen blev det bara ett kortare träningspass bakom vägbommen längs den vänstra skogsvägen och sedan "terrängskritt" längs skogsmaskinspåret från vändplanen ut i skogen. 

Det blåste rätt bra så det var förvånansvärt lite insekter. Annars är det inte bara mygg nu utan knotten har kommit ovanligt tidigt i år och dessutom i ENORMA mängder... Därför känns det extra bra att jag kommit på att använda Láras kvarvarande exemtäcke till Hamingja! Då har hon ju ett riktigt bra mekaniskt skydd över stor del av kroppen utan att jag behöver spraya lika mycket av (den giftiga) insektssprayen. 

Tillbaka i stallet kom jag faktiskt ihåg att göra stretchingläxan denna gång - och det är extra intressant att se hur hennes ovilja mot att man lyfter hennes vänstra bakben minskar allt mer! 

Öga mot öga med en grävling!!! :-O

När jag för några år sedan fick höra att det finns grävling här i Norrbotten blev jag väldigt förvånad. Och än mer förvånad när jägaren jag pratade med berättade att det t o m är väldigt gott om dem runt Mariebäck - för så mycket som jag är ute till häst i skog och mark tyckte jag att jag borde ha sett en någon gång i alla fall...! Men idag var det tillslut dags!

Jag var så oerhört "slut i huvudet" när jag åkte från jobbet till stallet så jag längtade verkligen ut i naturen! Och med hjärnan på "stand by" fick det bli en repris av vårt träningspass i söndags för jag orkade inte tänka ut något nytt. Helgens värmebölja har ersatts av betydligt mer blygsamma temperaturer, vilket i eftermiddag innebar ett närmast perfekt ridväder med sol men bara ca 14 grader.

Vi hade ridit in längs skoterleden mot Ale följt den ner till vänster när skogsbilvägen fortsatte rakt fram när jag längre ner i den lilla backen såg någonting komma upp ur diket på höger sida. Det var högt gräs i vägen, så först skymtade jag bara en ljus rygg. Men när den sedan kom sättande längs stigen rakt emot oss såg jag att det verkligen var en livs levande grävling!

Vid det här laget hade Hamingja förstås redan tvärnitat och stod som fastfrusen och fixerade vilddjuret med blicken medan det kom allt närmare... Och den såg så oerhört målmedveten ut när den fortsatte rakt mot oss på stigen att jag började tro att väjningsplikt gäller när man möter en grävling...!  Hamingja verkade i alla fall allt mer övertygad om den saken!

Vinden blåste mot oss, så de var först när grävlingen var mindre än tio meter ifrån oss som den tillslut fick upp vittringen och blixtsnabbt försvann ut i skogen PRECIS som jag lyckats få fram mobilen och aktiverat kameran (i o m att jag inte vågade släppa tyglarna så var det inte gjort i en handvändning...) Något bildbevis blev det alltså inte - men en spännande naturupplevelse i alla fall!

När vi vänt hemåt igen och var tillbaka på Torrbergsvägen bjöd Hamingja på ett moment i tölt med en riktigt, riktigt häftig känsla! DEN hade jag velat ha på film!!! Det var väl kanske bara 10 meter som vi lyckades behålla den häftigaste känslan - men den kommer jag att leva på länge! Och jag HOPPAS  att vi kan hitta fler sådana moment framöver! Det blev sedan skritt hela vägen tillbaka genom skogen och hem till stallet. Och sedan både stretching och en stunds Back on Track för min fina häst.

När jag en stund senare satte mig i bilen för att köra hemåt konstaterade jag att hjärnan inte längre var i det jobbiga "stand by-läget" medan kroppen istället var skönt trött. Jag kallar det Hamingja-effekten!!! Närmast står ett nytt besök på Smärtkliniken för mig i morgon, med ny "underhållsbehandling" så får vi se sedan när jag är tillbaka i sadeln igen. Over and out! 

Avrundar veckan på bästa sätt!

Enligt väderprognosen skulle det bli ännu en dag med högsommarvärme, så jag åkte till stallet tidig förmiddag med förhoppningen att hinna rida innan det blev så varmt. Men vädret "skämtade med oss aprillo" så istället mulnade det successivt på och började sedan regna när jag körde hemåt igen...!

Innan dess hade vi hunnit med ett riktigt härligt ridpass, Hamingja och jag! Med förhoppning om att de senaste dagarnas värme och vind gjort att det torkat upp en hel del efter de senaste regnen bestämde jag mig för att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen. När vi inledde med att flytta ut bakdelen på volt i skritt och sedan sidförande ut från gården kändes hon lite mer ovillig att korsa över med höger bak, så det fick bli extra mycket av den "varan". Och när vi sedan övergick till uppvärmningstölt fick jag rida öppna åt höger en lång stund innan hon även där ville korsa över med höger bak och länga halsen.

När vi red upp åt vänster precis innan vändplanen passade vi som vanligt på att ta en galopp uppför den lilla backen och jag blev först väldigt nöjd med en klockren fattning av vänster galopp trots att vi gjorde den från skritt och inte från stillastående. (Förstås med god hjälp av att Hamingja förväntar sig att vi ska fatta galopp just där.) Och sedan blev jag ännu mer nöjd när hon längde halsen lite extra och frustade så avslappnat i galoppen - kanske ytterligare en positiv effekt av behandlingen förra helgen?!

Precis som jag hoppats visade sig stigen genom skogen ha hunnit torka upp en hel del jämfört med vårt senaste försök att rida där, då jag ganska snart vände hemåt igen. Och när nu Hamingja dessutom under senaste vintern verkar ha glömt bort hur oerhört obehagligt det alltid varit att gå i vatten och lera så var det ju inga problem alls att ta sig fram i terrängen även om det mest blev i skritt. Framme vid Torrbergsvägen valde jag att rida åt vänster och fick än en gång fick njuta av den HÄRLIGT spänstiga trav som Hamingja bjudit på sedan hon fick skevheter i kroppen åtgärdade förra helgen. Hon liksom studsar upp från marken som om hon har gummibollar under hovarna!

När det sedan blev dags för en högergalopp var den precis som den tidigare vänstergaloppen ovanligt avslappnad med trevligt frustande - det MÅSTE verkligen vara ännu en behandlingseffekt! Vi red upp efter skoterleden mot Ale och passade då på att rida längre galoppsträckor, både fram till dess leden delar sig i två och sedan nästan hela vägen tillbaka till Torrbergsvägen igen. Vi orkade inte hålla samma bärighet i galoppen hela sträckorna, men jag har ju insett att vi behöver varva våra korta muskelbyggarintervaller med längre sträckor ibland för att hon inte ska tappa galoppen på ovalbanan för att hon förväntar sig att jag kommer att be henne sakta av redan innan vi galopperat varvet runt. (Dessutom är det ju också bra konditionsträning att galoppera längre sträckor förstås!)

Sedan jag suttit av och låtit henne "flåsa av sig" det värsta och sedan flyttat bak sadeln var det dags för tölt! Uppiggad både av galopperna och av att det var hemväg lyssnade hon fantastiskt bra när jag m h a säte och skänklar bad om samlad skritt. Och gjorde sedan en mjuk övergång till tölt med riktig WOW-känsla när jag verkligen lyckats "rida upp henne framför mig" (för att låna ännu ett uttryck av Atli)!

Vår samlade skritt och övergångarna till tölt brukar ändå funka ganska bra numera, även om känslan inte alltid blir så bra som denna gång. Men fortfarande har jag svårt att behålla henne "framför mig" sedan, så därför var jag jätteglad när jag kunde behålla den känslan en lite längre stund! (När jag förutom att fokusera på att behålla sitsen rätt även kom ihåg att "tänka rygga" med säte och skänklar). Och vid ett par tillfällen tappade jag visserligen känslan men hittade ändå tillbaka till den igen utan att först ha saktat av i skritt och börjat om. Självklart hade jag ju också mycket god hjälp av att vi var på hemväg!

Sista biten på Torrbergsvägen fick hon sträcka ut i nedvarvningstölt där jag fick ytterligare ett bevis på att jag faktiskt lyckats aktivera hennes bakdel och rygg på ett riktigt bra sätt! Vid det laget var vi REJÄLT svettiga båda två så det blev perfekt att skritta hela vägen genom skogen och tillbaka hem! Jag hade förväntat mig att insekterna skulle vara jobbiga där i skogen, särskilt nu när vi båda två säkert luktade mycket lockande...! Men vinden hade friskat i rejält så jag märkte faktiskt inte av en enda insekt!

Tillbaka i stallet, efter lite gott i krubban och vår "stretchingläxa", plockade jag fram ett exemtäcke som jag haft kvar från Láratiden för att testa på Hamingja och det visade sig passa riktigt bra trots att hon inte är lika supernätt i kroppen som Lára var. Ännu så länge har vi verkligen varit förskonade för insekter denna vår/försommar men det enda man kan vara helt säker på är ju att det kommer en rejäl invasion av bitande flygfän förr eller senare - och då känns det ju bra att hon är väl skyddad med täcke (samt insektsspray på de kroppsdelar som täcket inte täcker.)

Ljuvlig försommarkväll!!

När maj månads regnrekord idag följdes av högsommarvärme (29 grader i skuggan i Kyrkbyn) förväntade jag mig att hästarna skulle omges av enorma moln med insekter... Men när jag kom till Mariebäck i kväll konstaterade jag till min lättnad att det var förvånansvärt lite flygfän i luften! Det blåste endel och kanske var det tack vare vinden som hästarna kunde stå med svansarna nästan stilla! 

För Hamingja och mig blev det ett kort men ganska intensivt träningspass där vi avverkade båda skogsvägarna bakom vägbommen upp till resp vändplan. Uppvärmningstölt längs den vänstra vägen, voltarbete i skritt uppe på vändplanen och sedan övergångar från samlad skritt till arbetstempo tölt på vägen tillbaka. Hamingja taggade upp ganska ordentligt under tölten och jag mindes Atlis ord att om att nedvarvningen då är ÄNNU viktigare än vanligt. 

Så när vi var tillbaka i korsningen red jag in på den högra vägen där hon successivt fick sträcka ut till dess det slutade ryka ur öronen på henne. Först när hon tillslut "mystöltade" på långa tyglar i en lång, låg form riktigt avslappnad saktade jag av till skritt. 

Sedan imponerade lilla fröken genom att (efter en inledande "speedskritt") faktiskt skritta lugnt på hellånga tyglar hela hemvägen! Bara med ett liiitet undantag när hon lyckades skrämma sig själv genom att sprätta iväg en sten som landade i det vattenfyllda diket med ett plums... Men vem blir inte rädd när man helt oväntat blir attackerad av ett sjöodjur?!? Och när hon tagit sig igenom detta trauma kunde vi ändå ganska snart återgå till avslappnad skritt på hellånga tyglar för resten av hemvägen.

Tillbaka i stallet fick Hamingja sin vanliga giva med några nävar lucern blandat med vatten samt tillskott av vitaminer och mineraler. Medan hon mumsade på detta gick jag för att leta fram det insektstäcke som jag trodde mig ha liggande i förrådet. Men letandet blev resultatlöst så jag såg istället till att "marinera" henne i insektsspray som gardering om/när vinden skulle mojna och de bitande insekterna börja attackera i stora moln. Jag tyckte mig redan ha letat överallt hemma, men under hemfärden kom jag på ett ställe som jag faktiskt inte letat på och där hittade jag också täcket när jag kom hem så nästa gång jag åker till stallet blir det förhoppningsvis täcke på för Hamingja så kan vi spara in på gifterna i sprayform. 

Nationaldagsridning - på svenskfödd Islandshäst!

Hamingja såg fortfarande ganska "vinterpälsig" ut när jag fotade denna bild för ett par dagar sedan... men efter att hon fått en rejäl "omgång" med Furminator-kopian från Biltema idag var det inte mycket "vinterull" kvar. Så trevligt att äntligen få njuta av en blank "sommarhäst" igen!!! (Och om någon undrar vad hon står och spanar på så är det - förstås - lille Hermann som går med mamma Hremsa på gräsmattan utanför Sylvias hus!)

Idag har sommarvärmen kommit till Luleå och det med besked! Med 25 grader i skuggan och fuktig luft utomhus kändes det som att komma in i ett luftkonditionerat utrymme när man gick in i stallet! Så ridningen blev förstås rejält svettig för både mig och Hamingja...! I våra inledande "korsa bakbenen-övningar" var hon först lite motvillig så jag fick förstärka skänkeln med ett lät pet med pisken på vardera bakbenen. "GROV RIDNING!!!" hävdade Hamingja förstås direkt!

Vi red längs bilvägen mot Avan, där de nu lagt riktigt grovt grus igen på första sträckan så vi fick inleda med en längre skrittsträcka innan jag tyckte underlaget tillät uppvärmningstölt. Ovanför den första lilla backen, mitt emot där sandvägen går in till vänster, red jag in och fortsatte uppvärmningen med en vänster galopp (och en fattning som blev bra trots att vi gjorde den från skritt istället för från stillastående). Hamingja fick rulla på i galoppen ända fram till ett litet blötare parti av skogsvägen, innan vi vände och skrittade tillbaka ner igen. 

Efter att ha gjort samma sak i höger galopp och sedan skrittat ner till bilvägen nyttjade vi den långa raksträckan bort till nästa kurva till att rida övergångar från samlad skritt till tölt (medan matte försökte tänka extra mycket på sin sits.) Hamingja tyckte det var lite jobbigt i värmen och "ålade" sig en hel del när jag bad om samling. Något som helt upphörde när vi upprepade samma övning på hemvägen. 

När hon sedan fick sträcka ut för att varva ner i tölt fick jag än en gång uppleva känslan av att sitta på mycket aktiva ryggmuskler - precis som i slutet av Atlikursen! Me like!!! Tillbaka i stallet blev det ny omgång stretching - och denna gång lättare att övertala henne att stretcha vänster bak - innan hon fick gå ut i hagen igen där hon rullade sig OERHÖRT grundligt för att utplåna alla spår av den blanka, avsvampade pälsen...!

Akupunktur med travnålar??!!

Hamingja ser ett föl!!!

Oj, oj, oj så FIN har är - den lille som kanske ska heta Hermann från Mariebäck! Det är inte bara Hamingja (och de andra hästarna) som fallit pladask för den killen! När jag kom till Mariebäck efter jobbet idag hade han dessutom MASSOR av "spring i benen"! Han och Hremsa hade tydligen stått inne när det regnade tidigare under dagen så han behövde uppenbarligen göra sig av med en rejäl dos överskottsenergi genom att springa runt, runt i hagen med sådan fart att han nästan låg ner i kurvorna...!!! 

Men vi kunde ju inte BARA stå och beundra nykomlingen, vi skulle ju jobba också! Det gjorde Hamingja och jag längs bilvägen bort till världens ände-korsningen. Vägen börjar faktiskt redan vara hård igen efter prepareringen här om veckan, trots att det dessutom regnat en hel del det senaste dygnet... men ute längs kanterna var det fortfarande mjukare i alla fall. 

Efter lite inledande uppvärmningstölt i långsamt tempo med låååång hals fortsatte vi uppvärmningen med att tölta i ett högre tempo, som Atli rekommenderade under den förra kursen. När jag sedan bad om trav istället bjöd Hamingja på en riktigt, riktigt häftig känsla! STORA kliv och SNABBT framåt har hon ju alltid varit bra på i traven men nu var det en så häftig svikt i stegen som gav mycket rörelser uppåt också - som om hon hade gummibollar under hovarna! 

Jag har inte upplevt henne ojämn tidigare, men nu kändes det ändå en skillnad - som att hon tog i mer jämnt med bakbenen. Och när jag nu tänker efter minns jag att när jag fick springa med henne för att visa trav för equiterapeuten i lördags kommenterade han att hon "skickade" bakdelen lite åt ena sidan när hon travade. Hans behandling av henne hade syftet att "räta upp" de skevheter han hittade hos henne - och det verkar som att han lyckades!

För att vårt första ridpass efter behandlingen i lördags skulle bli så allsidigt som möjligt tänkte jag att vi skulle rida ett par galoppintervaller längs kanten på ängen vid "världens ände-korsningen". Jag bestämde mig för att börja med vänster galopp och Hamingja gjorde en jättefin galoppfattning från stillastående! Men det visade sig vara så väldigt blött på ängen att jag valde att avbryta redan efter några galoppsprång för att vi inte skulle trampa sönder underlaget. Istället satt jag av och flyttade bak sadeln innan vi skulle rida hemåt igen. 

Hemvägen ägnade jag sedan åt töltträning då jag försökte få Hamingja att komma upp mer med bogarna, som vi fick träna under kursen för Atli nu senast. Jag kämpade med att få ordning på min sits när jag red övergångar från samlad skritt till dito tölt varvat med skrittpauser. Att Hamingja snabbt började flåsa en hel del tolkade jag som att jag faktiskt lyckades aktivera hennes bakdel lite extra. Och ett tydligt bevis på detta fick jag sedan när jag lät henne börja sträcka ut överlinjen för att varva ner och hon arbetade "genom kroppen" lika trevligt som i slutet av sista lektionen på kursen!

Efter en längre skrittpaus bestämde jag mig för att avsluta med lite mer trav - numera kan vi ju t o m göra övergångar till trav fast vi är på hemväg! Och även nu bjöd Hamingja på den där härligt sviktande "gummibollskänslan" i traven - de där akupunkturnålarna var nog i själva verket travnålar! Tillbaka i stallet var det så dags för en första omgång av den stretching equiterapeuten ordinerade. Han var noga med att vi bara skulle stretcha när musklerna var varma  och idag var det ingen tvekan om den saken - det riktigt ångade om Hamingja! 

Att stretcha frambenen gick riktigt bra, men när det var dags för vänster bak krävdes mer övertalning... Hamingja gillar ju INTE att man lyfter det benet, vilket jag tolkar som att hon fortfarande förväntar sig att det ska göra ont eller i alla fall vara obehagligt. Men tillslut fick jag ändå lyfta det och stretcha ut snett framåt. Jag lät det bli en väldigt mjuk stretch när hon nu tillslut ändå slappnade av i benet, för att förhoppningsvis ge henne en positiv upplevelse av det hela. Och efteråt konstaterade jag att det nästan är jobbigare att stretcha hästen än att rida den...!

Killen som stal showen - totalt!

En bedårande liten bleksvart hingst föddes i Mariebäck idag!

Mamma är Hremsa från Mariebäck (Hamingjas syster) och pappa Hringur frá Skardi. Sylvias avel har verkligen resulterat i en hel samling SUPERFINA hästar! Fast jag brukar skoja om att man kan benämna den som: "Fyra nyanser av brunt" för färgmässigt har de nästan alla hållit sig i den färgskalan... t o m Litlamin med svarta Lára som mamma och en skäck (Démantur) som pappa. Men här kom alltså en kille som färgmässigt sticker ut bland de andra! Fast tittar man närmare på bilden ser man att han faktiskt är brun inuti öronen i alla fall...!!!

TILLSLUT lyckades jag ändå slita mig från "fölhagen" och hämta in Hamingja så att vi skulle hinna med ett träningspass innan det skulle komma en equiterapeut för att kolla på Hamingja och några av de andra hästarna. Det fick bli ett pass längs bilvägen bort till "Världens ände-korsningen" vid sjön. Hamingja har varit väldigt pigg den senaste tiden och idag var inget undantag! (Även idag blåste det ganska ordentligt, vilket förstås "livade upp" tillvaron lite extra...!) 

Därför krävdes det lite mer ridning från min sida (innerskänkel mot yttertygel) för att få henne att länga halsen i tölten. Men det var nog egentligen ingen nackdel, för när det i vanliga fall räcker att bara ge henne längre tyglar för att hon ska sträcka ut halsen framåt-nedåt i tölten så finns det ju risk att man gör det just så enkelt för sig och därmed missar att aktivera hennes bakdel på det sätt som ger en aktiv överlinje...! Men idag gick det inte att fuska!

Framme i korsningen red vi massor av små åttor där hon omväxlande fick flytta ut bakdelen för höger resp vänster skänkel, innan vi vände hemåt igen. Under hemvägen fokuserade jag på min sits och att försöka "rida upp" henne framför mig på samma sätt som vi fick träna för Atli nu senast. Och så här på hemväg behövde jag inte driva riktigt lika mycket som när vi gjort samma sak på ridbanan. Dessutom har jag faktiskt lättare att bibehålla blicken rakt fram när jag rider ut - "magneten" som får blicken att söka sig nedåt hela tiden är definitivt starkare på ridbanan! 

Jag fick också uppleva några riktigt trevliga sekvenser i tölt! Och ännu ett bevis för att jag aktiverat hennes bakdel kom när det var dags att börja sträcka ut och varva ner i tölt och hon verkligen fortsatte jobba med rygg och bakdel trots att jag inte gjorde mer än att bara länga tyglarna!

När equiterapeuten Ingebjörn Öyhus sedan anlände blev Hamingja först ut att kollas av honom. Sedan jag fått berätta lite om henne och vilka problem vi haft under åren (med musklerna i korset samt hennes bakknän) började han sin undersökning. Han konstaterade först att hon var sned i bakdelen och visade mig hur jag kunde känna att höger höftkula därför var längre fram än vänster trots att hon faktiskt stod med den vänstra bakhoven längre fram än den högra. 

När han sedan övergick till framdelen så visade det sig vara tvärt om - vänstra sidan av manken var tydligt större än den högra, vilket man ser ganska bra på denna bild. Hon var alltså "skev i karossen" skulle man kunna säga...! Denna bild förstärktes när jag också fick springa med henne så att han kunde se henne trava på rakt spår. Som förberedelse för behandlingen av dessa skevheter satte han akupunkturnålar vilka kan anas på ovanstående bild - en vid manken på vänster sida och en på var sida av ryggraden bak vid korset. Sedan fick hon stå med dessa medan han gick igenom de andra hästarna.

Det visade sig att de flesta av hästarna var mer eller mindre "skeva i karossen", vilket tydligen är ganska vanligt problem med islandshästar. Han berättade hur han vid sitt arbete på Mälarkliniken har jobbat med flera större islandshäststall där han överraskats av en skillnad i behandlingsresultatet beroende på hästens kön. Där de hingstar han behandlat fått mer varaktig förbättring medan ston och valacker i större utsträckning fått tillbaka problemen med tiden... Något som verkat sammanfalla med att ston och valacker gått i flock där de busade med varandra (valackerna) resp bråkade (stona). Medan hingstarna gick i egen hage och därmed inte fick "hjälp" av andra hästar att skapa fysiska problem på samma sätt. Så även om det mest naturliga för hästarna är att gå i flock finns det alltså ändå vissa nackdelar med detta.

När alla hästarna fått en "grundgenomgång" började han så om med Hamingja genom att först ta bort akupunkturnålarna och sedan arbeta sig successivt från bakdelen, över ryggen och till framdelen och lösa upp de låsningar som fanns med syfte att återställa rörligheten. Han visade också hur jag ska hjälpa henne med detta genom stretching när hon är varm i musklerna efter ett träningspass. 

Jag passade på att fota när han sedan visade samma stretchövning för frambenen på Ella. Man ska alltså lyfta benet uppåt, med ena handen under hästens knä och med den andra handen vinkla tån framåt och sedan hålla i det läget. På vänster framben skulle jag dessutom från detta läge ta 1-2 steg bakåt så att jag ser att partiet på vänster sida av manken sträcks ut. Dessutom skulle jag hjälpa henne att stretcha vänster bakben genom att lyfta detta framåt och lite utåt och räta ut tån. "Bara mjukt och fint!" "Du ska bara stretcha efter träning, så att hon är varm i musklerna, och det är bättre med två ordentliga stretchingtillfällen i veckan än med fyra slarviga...!"

Eftersom det var första gången han behandlade våra hästar ville han att vi skulle avstå ridning helt i morgon och bara skritta på måndag - ifall någon av dem skulle få någon kraftigare reaktion på behandlingen. Och jag har egna erfarenheter av hur kraftfullt akupunktur kan vara! När jag under en period fick akupunktur av min sjukgymnast på City Rehab rekommenderade hon alltid att jag skulle sitta kvar i väntrummet 25-30 minuter efter behandlingen ifall kroppen skulle reagera med hjärtklappning, kraftiga svettningar eller liknande. 

Och efter den allra första behandlingen sov jag som en stock i 13 timmar (efter att ha haft svåra sömstörningar med knappt någon djupsömn i massor av år). Och hade inte chefen ringt för att fråga om jag inte skulle komma till jobbet den dagen hade jag antagligen sovit flera timmar till! (Johan var bortrest vid tillfället så det var ingen hemma som störde min dundersömn. Så om Hamingja verkar sömnig de närmaste dagarna kommer jag att ha stor förståelse för det!