Öga mot öga med en grävling!!! :-O

När jag för några år sedan fick höra att det finns grävling här i Norrbotten blev jag väldigt förvånad. Och än mer förvånad när jägaren jag pratade med berättade att det t o m är väldigt gott om dem runt Mariebäck - för så mycket som jag är ute till häst i skog och mark tyckte jag att jag borde ha sett en någon gång i alla fall...! Men idag var det tillslut dags!

Jag var så oerhört "slut i huvudet" när jag åkte från jobbet till stallet så jag längtade verkligen ut i naturen! Och med hjärnan på "stand by" fick det bli en repris av vårt träningspass i söndags för jag orkade inte tänka ut något nytt. Helgens värmebölja har ersatts av betydligt mer blygsamma temperaturer, vilket i eftermiddag innebar ett närmast perfekt ridväder med sol men bara ca 14 grader.

Vi hade ridit in längs skoterleden mot Ale följt den ner till vänster när skogsbilvägen fortsatte rakt fram när jag längre ner i den lilla backen såg någonting komma upp ur diket på höger sida. Det var högt gräs i vägen, så först skymtade jag bara en ljus rygg. Men när den sedan kom sättande längs stigen rakt emot oss såg jag att det verkligen var en livs levande grävling!

Vid det här laget hade Hamingja förstås redan tvärnitat och stod som fastfrusen och fixerade vilddjuret med blicken medan det kom allt närmare... Och den såg så oerhört målmedveten ut när den fortsatte rakt mot oss på stigen att jag började tro att väjningsplikt gäller när man möter en grävling...!  Hamingja verkade i alla fall allt mer övertygad om den saken!

Vinden blåste mot oss, så de var först när grävlingen var mindre än tio meter ifrån oss som den tillslut fick upp vittringen och blixtsnabbt försvann ut i skogen PRECIS som jag lyckats få fram mobilen och aktiverat kameran (i o m att jag inte vågade släppa tyglarna så var det inte gjort i en handvändning...) Något bildbevis blev det alltså inte - men en spännande naturupplevelse i alla fall!

När vi vänt hemåt igen och var tillbaka på Torrbergsvägen bjöd Hamingja på ett moment i tölt med en riktigt, riktigt häftig känsla! DEN hade jag velat ha på film!!! Det var väl kanske bara 10 meter som vi lyckades behålla den häftigaste känslan - men den kommer jag att leva på länge! Och jag HOPPAS  att vi kan hitta fler sådana moment framöver! Det blev sedan skritt hela vägen tillbaka genom skogen och hem till stallet. Och sedan både stretching och en stunds Back on Track för min fina häst.

När jag en stund senare satte mig i bilen för att köra hemåt konstaterade jag att hjärnan inte längre var i det jobbiga "stand by-läget" medan kroppen istället var skönt trött. Jag kallar det Hamingja-effekten!!! Närmast står ett nytt besök på Smärtkliniken för mig i morgon, med ny "underhållsbehandling" så får vi se sedan när jag är tillbaka i sadeln igen. Over and out!