Back in the saddle!

Idag var det inte alls lika traumatiskt för Hamingja vare sig att lämna flocken i hagen eller att möta världen med enbart matte som (tveksamt) moraliskt stöd...! Snälla nån - hon hade ju faktiskt redan överlevt allt detta i förrgår så nu var hon ju RUTINERAD!!! För att ge lite extra boost till hennes (inte alltid så starka) självförtroende valde jag dessutom att även idag rida efter Hultetvägen så att hon verkligen fick känna igen sig. Och när jag byggde på med ytterligare ett par av de små avtagsvägarna hanterade hon även detta på ett mycket världsvant sätt!

Dagens höjdpunkt var när vi kunde följa ett traktorspår längs kanten på ett lååångt fält vilket sluttade svagt ner mot Höbäcken-bäcken (alltså samma bäck som rinner genom beteshagarna). Efter en trevlig tölt fram till vägs ände (där det antagligen kommer att finnas en fortsättning på traktorspåren när de hunnit slå angränsande fält) vände vi hemåt igen och jag föreslog att vi skulle ta en galopp.

"Inte mig emot!!!" sa Hamingja och bjöd på en energisk vänstergalopp uppför den svaga uppförsbacken som var så lång att hon faktiskt själv ville sakta av när vi kom högst upp. Efter att ha vänt tillbaka och skrittat ner föreslog jag en höger galopp istället. "HÅLL I DIG MATTE!!!" svarade Hamingja och dundrade iväg med sådan fart att jag tillslut började undra om jag verkligen skulle få stopp på henne innan 90-graderskurvan upp på Hultetvägen...

Men jag gjorde som hon sa - alltså höll mig fast i manen och lät henne "bränna ur systemet" ordentligt i fri fart. Denna gång visade hon ingen tendens att vilja sakta av när vi närmade oss slutet på ängen, men det räckte med att vissla så saktade hon av så lydigt! Jag satt av för att sadla om för hon hade som vanligt "knuffat" fram sadeln i sin stora galopp. (Och den lilla "betesmage" hon redan hunnit skaffa sig underlättar ju inte för sadeln att ligga kvar på plats heller...!)

Under hemvägen varvade vi skritt med töltintervaller, då jag försökte sitta ordentligt på rumpan i skritten och verkligen känna efter hur det kändes i kroppen för att sedan försöka behålla den känslan även i tölt. För under senaste kursen gjorde ju Atli mig uppmärksam på att jag fortfarande sitter framåtlutad när det känns som att jag sitter rakt och att när det känns som att jag lutar mig bakåt så sitter jag i bästa fall i lodrät sits...! Det är verkligen så SVÅRT att programmera om sig...!!!

Men uppenbarligen hade jag lyckats aktivera Hamingjas bakdel och rygg endel under intervallerna med samlad tölt för när hon fick börja sträcka ut överlinjen för att varva ner fick jag åter uppleva den trevliga känslan av mycket aktiva ryggmuskler på samma sätt som i slutet av senaste ridkursen. När vi kom tillbaka till Höbäcken var Hamingja REJÄLT svettig, så jag svampade av henne ordentligt innan täcket mot insekterna åkte på (och kompletterades med tjärsalva och insektsspray). Och när jag sedan släppte ut henne i hagen igen hann hon knappt innanför grinden innan "benen vek sig" och hon rullade sig OERHÖRT grundligt i riktig Reykurstil!