Hästlycka i Höbäcken!!!

 I eftermiddag gick hästtransporterna i skytteltrafik när (nästan) alla hästarna från Mariebäck fick flytta till sommarbetet i hästparadiset Höbäcken! Vi är så glada att vi får låna dessa ängar, där det t o m rinner en bäck så att hästarna alltid har tillgång till friskt vatten! Och hästarna är förstås ÄNNU gladare!!!

Innan dess hann jag även rida ett kortare pass på ridbanan (ville ju passa på att nyttja den eftersom det var sista chansen på ett bra tag). Och det blev ett riktigt bra träningspass! Efter uppvärmningen i skritt och tölt satsade jag på att träna tölt i en lite högre form, som vi fick träna för Atli senast. Jag kände mig också riktigt nöjd med resultatet till att börja med... men så "råkade" jag peta till lilla fröken lätt med pisken... När vi tagit oss igenom det trauma detta orsakade och "kommit ut på andra sidan" bjöd Hamingja på en HELT annan bärighet i tölten och jag påmindes om att det ju faktiskt var så här det skulle kännas! Den tidigare tölten hade faktiskt bara varit av "mellanmjölkstyp"...!

När jag nu fick njuta av den äkta varan noterade jag att Hamingja flåsade i varje steg - vilket hon också gjorde när vi tränade för Atli. Så en "note to self" blir att inte nöja mig med "mellanmjölk" utan både känna och lyssna - för flåsar hon inte så är det inte tillräckligt ansträngande och därmed inte tillräckligt hög kvalitet på tölten!

Ytterligare ett bevis för att jag aktiverat hennes bakdel ordentligt fick jag under nedvarvningstölten när hon verkligen jobbade med "hela ryggen"! Efter detta hade det förstås varit väldigt lämpligt att stretcha, men i skrivande stund inser jag att jag än en gång helt glömde bort detta... Denna gång skyller jag på att jag hade fullt upp med att packa ihop insektsmedel m m och göra Hamingja klar för transporten till Höbäcken... Men jag SKA försöka bättra mig!!!

Tillbaka i Mariebäck packade jag sedan ihop den ridutrustning jag behöver för att kunna rida i sommar. I o m att det inte finns något utrymme för att förvara utrustningen i Höbäcken får bilen fungera som sadelkammare. Det blir lite flashback från tiden i Kiruna där vi också hade sommarbetet långt från stallet så man fick förvara ridutrustningen i bilen. (Under vintrarna i Kiruna var bilen istället skidförråd eftersom vi inte hade något sådant till vår lägenhet.)