Hamingja står sig bra i kunglig konkurrens!

Vilket härligt träningspass det blev med Hamingja idag!!! Innan dess hade jag stött ihop med självaste Carl XIV Gustaf på gågatan i Luleå (han var på plats för att dela ut ett akademiskt pris) - men ridningen var ändå dagens absoluta höjdpunkt! 

Efter ett år med rehab känns det verkligen allt mer som att vi är "på banan" igen! Och under den senaste Atlikursen fick jag massor av bra påminnelser om hur jag brukade lägga upp ridpassen INNAN rehab-tiden. En sådan sak var det som jag satsade på idag: att göra uppvärmningen på ridbanan, för att kunna jobba på volt med skritt, trav och tölt och sedan rida ut längs vägen för att fortsätta töltträningen där.

Hamingja fortsätter att kännas så mjuk och rörlig uppe i korset - vilket märks extra tydligt när jag ber henne korsa bakbenen. Dessutom har helgens och gårdagens trav på volt redan gett effekt - idag travade hon så bra på volten i båda varven (med lös innertygel) att jag snart kunde övergå till att trava längs spåret. Riktigt avslappnad och fin kändes hon - vilket också visade sig genom att böjningen i hörnen varje gång ledde till ÄNNU längre hals!

När vi sedan red iväg fortsatte vi det lösgörande arbetet genom att tölta nerför backen och över bäcken för att sedan fortsätta "rulla på" i mellantempo tölt en stund längs vägen bort mot sjön. Igår kändes hon väldigt "taggad" och behövdes lugnas ner en hel del. Men idag var hon så lugn att jag kunde låta henne skritta på hellånga tyglar en lång sträcka innan jag tyckte det var dags att vända hemåt.

Eftersom hon var så lugn och avslappnad kändes det också OK att göra avsteg från min vana att inleda hemvägen med skritt för att inte trigga hennes flyktreflexer i onödan. Så jag utnyttjade den extra "draghjälp" hemväg alltid innebär för en häst till att först rida samlad skritt och sedan samlad tölt. Vi red flera sekvenser samlad tölt - med många inslag av öppna för att bibehålla samlingen. Och där emellan kunde jag fortfarande ge hellånga tyglar under skrittpauserna. 

Inför sista sekvensen samlad tölt dristade jag mig till att faktiskt smacka - vilket som vanligt var VÄLDIGT chockartat för min lilla häst... Men hon lyckades inte kasta mig ur balans och sedan jag smackat en tredje gång var turbon i bakbenen verkligen igång och när jag dessutom lyckades sitta ordentligt i sadeln så DANSADE hon fram!!! 

När jag en stund senare successivt började ge henne allt längre tyglar i tölten fick jag ett tydligt bevis för att jag kunnat aktivera hennes turbo utan att göra henne stressad. För hon svarade med att sträcka ut halsen framåt-nedåt allt mer i en långsam, avslappnad tölt! Hade hon varit stressat skulle hon ju istället ha tagit tillfället att köra upp huvudet och springa fortare.

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi ridit totalt 45 minuter, varav de första 15 min på ridbanan. Och det hade verkligen varit 45 minuter av mycket hög kvalitet! Nu längtar jag redan till i morgon när jag får rida på min fina häst igen!!!

Back in the saddle!

Back in the saddle!!! Egentligen hade jag tänkt att Hamingja (och jag) skulle få två vilodagar efter helgens kurs och återuppta ridningen igår, men skröppelkroppen tyckte annorlunda så det blev vilodag igår också. Men idag var jag ÄNTLIGEN tillbaka i sadeln igen!!!

När det gått bra på en ridkurs ser jag alltid EXTRA mycket fram emot att fortsätta träna - men det är en skräckblandad förtjusning inför första ridpasset "på egen hand"... jag vill ju SÅ gärna få uppleva samma fina känsla i ridningen igen - men tänk om jag inte "hittar dit" på egen hand??!! :-O 

Hamingja verkade också se fram emot att få vara så där duktig igen, för när jag kom till hagen lämnade hon genast den hög med hö hon stod och mumsade på för att möta mig vid grinden och i princip själv stoppa huvudet i grimman på bästa Lára/Litlamin-manér! Det är inte klokt så mycket jag tycker om denna häst!!!

Sedan hade vi en härlig mysstund i stallet då jag skrapade vinterpäls "i evigheter" medan Hamingja bara njöt. Jag har visserligen fått lära mig att det är ljuset som styr hästarnas pälsfällning, men skulle ändå inte bli förvånad om det för årstiden så kalla vädret skulle ha fått henne att ändå vilja behålla den päls hon har kvar - men den fortsätter rasa i stora sjok!

När vi kom in på ridbanan för att rida en "Atlilektion utan Atli" började jag som vanligt med att låta henne skritta några varv runt ridbanan på hellånga tyglar så att hon hade tid att titta ordentligt på allt suspekt i omvärlden (typ IKEA-påse som blåst ut på åkern) för att sedan förhoppningsvis fokusera på mig under resten av träningspasset. Så snart jag sedan började korta upp tyglarna började min extremt ambitiösa häst ladda för samling - hon var verkligen "på g"!

Men Atli har så många gånger upprepat risken med att man som ryttare i denna situation är allt för ivrig själv att få återuppleva de bästa sekvenserna från senaste ridpasset och därför "genar i kurvorna" när det gäller uppvärmningen. Så jag lät mig inte ryckas med i Hamingjas iver - ännu - utan inledde med en grundlig uppvärmning med skritt på volt där vi flyttade ut bakdelen så att hon korsade bakbenen och längde överlinjen, trav på volt med bibehållen lång hals för att sedan varva mellan "Kyras ABC" och voltridning i tölt. Och i samtliga gångarter arbetade vi till dess hon frustade avslappnat. 

Sedan var det så ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dags för samling och precis som under helgen inledde jag i vänster varv där det fungerade bäst. Eftersom Hamingja var så "taggad" var hon först lite spänd och hög i formen när jag bad henne rygga m h a skänklar och säte - men genom att krama lätt på tyglarna fick jag henne att slappna av och få tillbaka längden på halsen. 

Gjorde sedan övergången till tölt ur en öppna där Hamingja bar sig på helt lösa tyglar och där kom den härliga känslan från helgen igen!! Genom att tänka på Atlis "Sitt, sitt, sitt, sitt!!!" för att komma ihåg att korrigera sitsen samtidigt som jag bibehöll/återställde samling och bärighet genom att rida några steg öppna "mest hela tiden" kunde jag glädja mig åt att mycket av den härliga känslan från helgen fanns kvar!!!

När jag sedan övergick till att göra samma sak i höger varv blev det lite svårare... precis som i söndags. I o m att Hamingja tycker att det är jobbigare och därför lätt spänner sig fick jag - precis som i söndags - ha fokus på att hitta lösgjordhet i en lite lägre grad av samling än i vänstervarvet. I den samlade skritten fick jag därför satsa på mycket beröm både med rösten och genom att stryka henne längs halsen som jag brukar göra när det är dags för skrittpaus. Det tog en stund, men sedan började hon slappna av så att längden på halsen kom tillbaka och jag kunde göra en övergång till tölt. 

Fortsatte sedan att ha fokus på att hålla henne lösgjord och lät henne "rulla på längs spåret" så länge hon kändes avslappnad - även om vi tappade lite samling "på kuppen" och red bara öppna för att återställa lösgjordheten när hon blev lite spänd och hög i formen. "Du måste vara väldigt uppmärksam på att hon inte spänner sig i samlingen - hjälp henne att avdramatisera den även i höger varv!" sa Atli. 

Därför lät jag henne också ganska snart sträcka ut och börja varva ner i tölt på volt - vilket hon gjorde under ett närmast konstant frustande! För att göra "Atlilektionen" komplett fortsatte jag sedan nedvarvningen i trav på volt innan vi avrundade för dagen. Och Hamingja verkade definitivt förstå att hon varit jätteduktig - så hon verkade minst lika nöjd som jag när vi återvände till stallet!

Öppna öppnar för NYA höjder!

FINHÄSTEN!!!

Igår uppnådde jag ny "all time high" i ridningen - och idag gick det faktiskt t o m ÄNNU bättre!!! Men så är ju min häst en riktig STJÄRNA också!!! Första lektionen inledde vi enligt klassiskt Atli-upplägg: uppvärmning i skritt, trav resp tölt med lååång hals, först på volt och när Hamingja snabbt svarade med att frusta avslappnat övergick jag till att rida trav resp tölt längs spåret. 

Sedan fick jag fortsätta arbetet med samling i tölt och precis som igår eftermiddag tyckte Atli att jag skulle göra det uppsuttet. Jag började i vänster varv och han instruerade mig att precis som igår använda rörelsen öppna får att få längd på halsen när jag samlar henne i skritten och även göra övergången till tölt i en öppna. Räta upp henne i tölten och sedan återgå till att rida öppna igen så snart det behövs för att bibehålla samlingen. 

"Sitt, sitt sitt!!!" påminde Atli när jag behövde korrigera min sits (d v s mest hela tiden). Och jag kände mer och mer att jag i rörelsen öppna äntligen hittat det verktyg jag saknat för att rida samlad tölt! Det fungerade riktigt bra när jag red längs spåret och ÄNNU bättre när jag kom ihåg att rida öppna på en volt! Efter en stund tyckte Atli att jag jag skulle förbereda henne för ytterligare en nivå av samling genom att arbeta henne från marken.

Han hjälpte mig att tillföra extra energi genom att smacka och peta på hennes bakdel med en pisk - och hon svarade genom att samla sig ytterligare "ett snäpp" utan att bli stressad och spänd! Sedan fick jag sitta upp igen för att hitta samma nivå av samling i ridningen - och det fungerade riktigt, riktigt bra! 

Faktiskt fungerade det så bra att jag bestämde mig för att avrunda lektionen lite i förtid som belöning till min duktiga häst! När hon fick sträcka ut sig i tölt på volt frustade hon så oerhört belåtet - helt klart visste hon att hon varit jätteduktig! "Man ser att hon verkligen trivs när du samlar henne från marken, sa Atli. Hon trivs och förstår att hon är duktig!" "Att få hästen att göra det man vill, när man vill att den ska göra det OCH tycka att arbetet är roligt - det är ridkonst!" konstaterade han.

Inte nog med dessa härliga ridupplevelser - jag hade ju ytterligare en lektion att avnjuta denna kurshelg!!! Som vanligt inför sista lektionen sa Atli att jag skulle värma upp på egen hand så skulle han bara "lägga sig i" om han tyckte att det behövdes. "För i morgon är jag ju inte här så då MÅSTE du klara dig på egen hand...!" Och Hamingja fortsatte att visa hur hon trivs med "Atliupplägget" på uppvärmningen då hon hela tiden vet vad som förväntas av henne. 

När det sedan var dags för "själva arbetet" tyckte han att jag åter skulle inleda med att träna samlingen från marken ett par sekvenser innan jag började rida samlat. Den här gången behövde han inte hjälpa till att tillföra extra energi heller - för trots att det var sista lektionen på en lång kurshelg arbetade Hamingja så energiskt att det nästan bolmade ur öronen på henne! 

Energin fanns kvar när jag satt upp i sadeln igen och m h a öppna kunde jag samla henne riktigt mycket med bibehållen längd på halsen, göra övergång till tölt och sedan bibehålla samlingen m h a ett par steg öppna "här och där". "Jag behöver ju inte säga något - ni gör ju PRECIS som ni ska hela tiden!!!" berömde Atli. Och jag bara njöt av den maffiga känsla som Hamingja bjöd på samtidigt som jag var så GLAD åt att jag efter alla års kämpande ÄNTLIGEN verkade ha lärt mig något om att rida tölt!!!

Hittills hade vi främst arbetat med tölten i vänster varv, men nu tyckte Atli att det var dags att "känna på" högervarvet också innan kursen var slut. Här blev Hamingja mer spänd och hög i formen i samlingen så jag behövde lugna henne med en hel del beröm innan vi var redo för en övergång till tölt. Och sedan fick jag fortsätta att berömma mycket för hon låg hela tiden på gränsen till att bli stressad och spänd. Men efter en stund fick vi en fin sekvens med lösgjordhet i samlingen även i detta varv och då fick hon sträcka ut och varva ner på volt. 

"Du och Hamingja har verkligen tagit ett REJÄLT kliv i er utveckling i helgen och idag har ni verkligen visat ett flashig tölt!!! sa Atli. "Fortsätt på detta sätt men anpassa träningen till hennes dagsform. Är hon stressad och spänd en dag så rider du mest uppvärmning och nedvarvning och spara samlingen till dagar då hon är så avslappnad och fokuserad som hon varit i helgen! Det är roligt att se hur hon verkligen trivs med arbetet nu och vet att hon är duktig!" 

Nu ska min fantastiska häst få två vilodagar (fast det är främst matte som behöver dem...) Och även om jag är VÄLDIGT trött efter denna helg (är inte i min bästa form tyvärr...) så LÄNGTAR jag verkligen till onsdag när jag planerar att rida nästa gång!!!

Kursdag 2

Dagen började med morgonfodring av hästarna följt av egen frukost i Josefshallen - och sedan var både Hamingja och jag redo för Atlikursens dag 2! I o m att vi skulle vara dagens första ekipage på ridbanan, tillsammans med Elisabeth och Démantur, kunde vi göra "föruppvärmningen" inne på ridbanan. När jag där låtit Hamingja stretcha musklerna i bakdelen genom att flytta undan för skänkeln åt båda hållen passade jag på att trava på volt - för det blev ju pinsamt tydligt igår att det var något vi tränat alldeles för lite på den senaste tiden...

Jag började trava på volt i vänster varv,  eftersom det fungerade "minst dåligt" igår och konstaterade nu till min glädje att jag kunde hålla henne på volten m h a yttertygeln och ge lös innertygel - vilket snart också resulterade i det önskade: en avslappnad trav krönt med frustningar!

Jag försökte sedan ta med mig den känslan när jag bytte till höger varv och även här "belönades" jag tillslut med avslappnad trav och frustningar, även om det tog längre tid. Det är definitivt en god idé att återuppta den vana Atli tidigare skolat in mig i: att avsluta träningspassen på ridbanan med nedvarvning i trav på volt, för att fortsätta "programmera in" att trav är avslappning. (Men så är ju också Atlis träningsupplägg genomtänkt in i minsta detalj!)

Detta innebar att jag var MYCKET nöjd med Hamingja redan innan lektionen ens börjat! Och sedan skulle det bara bli ÄNNU bättre! Atli uppmanade oss att börja värma upp våra hästar och jag inledde med en kortversion av det jag precis gjort i skritt och trav för att sedan främst ägna mig åt tölt med lååång hals, både på volt och längs spåret.

När det sedan åter var dags att träna på samlingen tyckte Atli att jag INTE skulle börja från marken utan direkt arbeta henne uppsuttet. "Hon gör det så jättebra från marken nu - och du kan alltid gå tillbaka dit ifall det inte fungerar uppsuttet." Istället fick jag alltså göra halt ute på spåret och be henne rygga m h a skänklar och säte samtidigt som jag kramade försiktigt på tyglarna för att få henne att slappna av i nacken och länga halsen.

Nästa steg blev att rida framåt i samlad skritt med helt lösa tyglar, för att bara krama lätt som påminnelse om formen ifall hon blev för kort i nacken. Till att börja med samlade hon sig visserligen men det kändes ändå lite "tamt" så jag dristade mig till att smacka en gång - vilket som vanligt fick en oerhörd "katapulteffekt" på lilla Hamingja. Men jag var ju beredd och kunde fånga upp energin genom att "sitta emot" och efter detta var det ett helt annat "tryck bakifrån" i samlingen!

Jag fick göra övergång till tölt när jag kunde göra det med helt lösa tyglar. "Måste du ha tygelkontakt i övergången hamnar hon på bogarna - tygeln måste vara lös för att hon ska göra övergången med egen bärighet!" påminde Atli. Vi red ett antal töltsekvenser och tack vare att Atli även hjälpte till att påminna mig om min sits tyckte jag att det gick riktigt bra! Men det visade sig att han inte var riktigt lika nöjd... "Den samlade skritten och övergången till tölt är JÄTTEBRA nu!" sa han "MEN sedan tappar du snabbt samlingen..."

Det gamla vanliga m a o - att jag slutar rida för att bara bli passiv passagerare när vi en gång uppnått samling i tölten... Jag måste lära mig att fortsätta rida - något som verkligen är lättare sagt än gjort...! Men jag hann få en liten känsla av hur det skulle gå till när Atli uppmanade mig att rida öppna i tölt - och innan jag visste ordet av hade jag "hämtat upp bakbenen" så att vi åter hade en samlad tölt!

"Det där ska vi träna mer på i eftermiddag!" sa Atli innan han uppmanade mig att låta Hamingja sträcka ut och varva ner. Men jag skulle faktiskt hinna få ÄNNU en positiv upplevelse med min häst under denna lektion. Det var under nedvarvningen, när jag tänkt övergå från tölt till trav som en kraftig vindby fick en stol att blåsa ner från Sylvias altan. Den landade på gräsmattan med ett brak som förstås genast slog igång Hamingjas flyktreflexer och fick henne att kasta sig iväg i panik...

MEN redan efter ett par galoppsprång var hon åter kontaktbar och lydde när jag bad henne stanna. Ett tydligt bevis för att hon litar allt mer på sin matte!  Och när jag sedan - i princip mot bättre vetande - bad henne om trav blev detta ÄNNU tydligare för hon tog traven nästan direkt! (Är hon det minsta stressad och spänd töltar hon BARA...!!!)

När det var dags för vår andra lektion för dagen fortsatte vi med samma upplägg. Och uppenbarligen mindes Hamingja mycket väl att matte haft fräckheten att SMACKA åt henne när vi red samlad skritt på morgonen, för nu taggade hon till ordentligt någonstans på gränsen mellan ilska och stress - studsade en del med frambenen och blev hög och  kort i nacken. "Försiktigt - vi ska inte göra henne arg! sa Atli. "Beröm när hon gör rätt - det lugnar!" Och med hjälp av beröm samt vår "länga halsen-signal" (att krama lätt höger-vänster) slappnade hon av och längde halsen i samlingen.

Jag fick göra övergång till tölt och med Atlis "Sitt, sitt, sitt!!!" ekande i öronen kunde jag m h a sitsen behålla samlingen en liten stund. När jag sedan började tappa den uppmanade han mig att rida en öppna, vilket först resulterade i att Hamingja VRÄKTE sig i handen för att få matte att sänka sina krav. Men tack vare att jag för ovanlighetens skull faktiskt satt i en hyfsad töltsits lyckades Haminga inte få mig att falla framåt utan jag kunde "behålla trycket" i sitsen. Och i nästa stund red vi åter samlad tölt!

Jag fick förståss fortsätta att "hämta upp bakbenen igen" gång på gång - men till min glädje gjorde Hamingja inga fler försök att komma undan utan reagerade på önskvärt sätt direkt! Jag blev ju alldeles hög av detta och Atli fick påminna mig om att jag borde ge henne en andhämtningspaus emellanåt...! Efter en tredje sekvens där jag kunde återställa/bibehålla samlingen i tölten m h a att rida öppna fick min duktiga häst sträcka ut och varva ner, först i tölt och sedan i trav.

"Det här var riktigt, riktigt bra!" sa Atli när lektionen var slut - och jag kunde ju bara hålla med! Jag tror det var Reynir Adalsteinsson som sa att "Ridning är ett sökande efter en känsla som du inte vet något om förrän du får uppleva den!" Idag har jag fått verktyg som gör att jag kunnat uppnå en ny nivå tillsammans med min Hamingja - och då har vi dessutom två lektioner kvar under kursen. Jag bara LÄNGTAR till i morgon när jag får fortsätta jobba med detta!!!

Atlikurs och sommarvärme!

Jättefin häst - check! Uppsittningspall - check! Spö och ridhandskar - check!

I helgen tränar vi för suveräne Atli igen! Och det blev ovanligt svettigt idag, när vädret plötsligt fått för sig att bjuda på sommarvärme! Hela 20 grader i skuggan är VARMT för hästar som fortfarande har mycket vinterpäls kvar... Hamingja var faktiskt svettig redan när jag hämtade henne från hagen...! Och det var även VARMT för oss ryttare som inte hunnit leta fram sommarridkläderna...! 

Vi började vår lektion som vanligt med skritt på volt och flytta ut bakdelen, följt av detsamma i tölt och Hamingja kändes verkligen mjuk och avslappnad. Men sedan tyckte Atli att vi skulle göra samma sak i trav och då blev det lite värre... hon fick bråttom och ville inte gärna böja sig i högersidan... Man kan väl säga att det märktes ganska väl att jag ridit för lite trav den senaste tiden...! :-O

När Atli tillslut var nöjd och vi fick sakta av till skritt igen kände jag redan hur svetten rann i tinningarna... så man kan väl säga att uppVÄRMNINGEN verkligen gjorde skäl för sitt namn idag... ?! Efter detta fick jag arbeta henne med samling från marken, då Atli först påpekade att jag höll högerhanden (med yttertygeln) onödigt högt. Jag testade att sänka den och Hamingja fortsatte att arbeta lika bra - samtidigt som det blev mycket mindre jobbigt för mig! På slutet tog Atli över och arbetade henne lite också "Hon arbetar väldigt fint i samlingen nu, med rätt muskler!" konstaterade han.

Sedan var det dags för mig att sitta upp i sadeln igen. Jag fick börja med att göra halt och rygga m h a skänklar och säte. Redan efter ett par steg konstaterade Atli att jag rörde onödigt mycket på överkroppen i ryggningen. Jag fick höja blicken så att jag sträckte på mig och sedan nästan bara "tänka bakåt". "WOW!" utropade jag när Hamingja direkt ryggade ett steg. "Det där var en ÄKTA förhållning!" sa Atli. 

Jag fick varva ryggningar med att skritta framåt och trots att jag i skritten inte skulle jag be om mer samling utan bara underhålla den samling jag uppnått i o m ryggningarna så bar hon sig riktigt fint när jag sedan fick göra övergång till tölt. Han påminde mig dessutom hela tiden om att vinkla mitt bäcken framåt i tölten också - och varje gång jag lyckades med det märktes det direkt hur Hamingja kom upp lite mer med bogarna!

Hon ville dock gärna skjuta ut vänsterbogen lite i tölten, så jag fick rida lite öppna för att rama in henne bättre. Och med bogen på plats blev hon riktigt, riktigt FIN under de sekvenser när jag även lyckades sitta som jag skulle! Min WOW-häst!!! Vi varvade ner i tölt på volt och Atli förundrades än en gång över att Hamingja verkligen kan tölta med nosen i backen. Att "släppa ner" henne i trav är oftast omöjligt för hon ÄLSKAR verkligen sin "myrslokstölt"!!! 

Om svetten rann om mig efter uppvärmningen så var det inget mot när jag nu gick ut från ridbanan...! Och när jag kom till stallet fick jag se ett meddelande på mobilen att jag måste skynda mig tillbaka till jobbet för att avvärja ett krisläge. Fortfarande anfådd och med svetten rinnande hoppade jag i bilen samtidigt som jag meddelade chefen att de gjorde säkrast i att varna känsliga personer, för min uppenbarelse var definitivt INTE bankmässig...!)

"Mer ofräsch än så här kan jag knappast bli...!" tänkte jag när jag kom in på banken. Men där hade jag fel skulle det visa sig... När jag en timme senare kom hem till Kyrkbyn började jag med att släppa ut de ivriga Chicksen lösa på tomten, varvid en av dem lyckas hitta ett hål under staketet ut mot ängen... Jag skyndade efter för att fösa tillbaka henne och fann mig plötsligt stå upp till fotknölarna i surt, illaluktande smältvatten önskandes att jag haft stövlar på mig istället för bara strumpor och foppatofflor...

Högklassig hästterapi!

Tänk att man kan tycka så oerhört mycket om en häst! Hon gör verkligen skäl för sitt namn (Hamingja betyder "lycka" eller "förmögenhet")!!!

Hamingja har haft ledigt under Valborgshelgen då vi varit i Umeå för att fira min mamma som fyllde 75 år på Valborgsmässoafton. Men tyvärr blev det inte en helg med enbart glädje... På lördag kväll fick vi nämligen veta att en mosters man var döende - och på Valborgsmässoaftons kväll var han redan död... Oerhört sorgligt, chockartat och svårt att ta in... Jag tror vi alla är mer eller mindre i chock... 

Det gäller att ta vara på livet - för man vet ju verkligen inget säkert om morgondagen... Till kategorin "ta vara på livet" hör definitivt en ridtur på fina hästen efter jobbet, i den härliga vårsolen! Att naturen har en mycket stark läkande kraft är ju välkänt och det blir definitivt inte sämre av att uppleva den från en hästrygg! 

Bilvägen förbi Mariebäck är nysladdad och även om de inte lagt ut det grova, väldigt vassa gruset som orsakat så många punkteringar så är det en hel del vassa stenar vilka kan orsaka en hovböld om man har otur... vilket Sylvia haft med den häst hon tänkt rida under helgens kurs... Jag funderade därför om jag skulle rida på ridbanan idag, men vi ska ju vara där fre-sö så det kändes ändå bättre att välja bilvägen trots allt. (Det är ännu för snöigt och blött för att några av skogsvägarna ska fungera att rida på.)

Inledde med stretchövning: att flytta undan för skänkeln långa sträckor och kunde konstatera att Hamingja fortsatt känns mycket rörligare i korset än vad hon gjort någonsin tidigare! Hon fick sedan jogga igång i tölt med lååång hals och till att börja med verkade hon inte besvärad av gruset, men så var vägen också ganska blöt så gruset sjönk nog ner i leran när hon trampade på det. 

När vägen blev torrare började hon dock visa tecken på att det gjorde ont när hon råkade kliva på en sten... Jag valde då att vända hemåt igen - ville ju absolut inte riskera att även hon skulle drabbas av en hovböld...! Och vi hade ju ändå hunnit med det viktigaste inför kursen: att stretcha Hamingjas muskler uppe i korset samt att jag fick träna lite mer på att "suga in naveln" så att mitt bäcken vinklas framåt i tölten och "lyfter upp" henne framför mig. I morgon blir det vilodag igen och sedan är det kurs!!!

Myshäst!

 

Efter en intensiv dag på jobbet var det verkligen en "lisa" för själen att komma ut till stallet i eftermiddag! Förutom hästar, katter och fåglar varken såg eller hörde jag en enda levande varelse. Och jag njuter verkligen av att det är så TYST! Vi må bo ganska lantligt i Kyrkbyn, men där hör man ändå nästan alltid bruset från trafiken på vägen mellan Luleå och Boden...

Hamingja var på goshumör idag - och det är alltid lika MYSIGT! Först stod hon en lång stund med huvudet i min famn och verkade som om hon nästan somnade! Och sedan ville hon helst stå med mulen i min ena hand medan jag borstade henne - hon vet minsann hur lätt det är att få matte att smälta! Det brukar hon föresten använda till att försöka distrahera mig när det är dags att dra sadelgjorden... hon tycker nämligen att det är lite obehagligt, så hon brukar alltid försöka distrahera mig med lite gos för att jag ska glömma bort att dra åt gjorden!

När det både var gosat och sadlat red vi ut en härlig sväng längs bilvägen bort mot Avan. Senast jag red åt det hållet visade det sig krylla av oknytt längs vägen, så det blev ett antal "slide stop"... men idag höll sig det mesta oknyttet på annat håll uppenbarligen! Skönt tyckte både jag och Hamingja! Vi hann med flera galopper (och en riktigt, riktigt SUPERFIN galoppfattning) längs vägen bort mot Avan.

Ute vid Seletvägen vände vi hemåt igen och trots att vi då befann oss i Avans utkant syntes fortfarande inte en enda människa till. Under hemvägen red jag töltintervaller (när jag försökte vinkla mitt bäcken framåt UTAN att också spänna rumpmusklerna). Och där emellan kunde Hamingja slappna av jättefint i skritten. Man kan ju bli hög för mindre!!! Så nu har jag mycket "att leva på" under helgen när vi åker till Umeå för att fira mamma som fyller 75 år på valborgsmässoafton!