Häst med både hängslen och livrem!

Idag red Hamingja och jag upp längs den vänstra skogsvägen ovanför vägbommen. Vi har fått ytterligare någon cm snö men jag skulle vilja ha ett par cm till innan jag ger mig ut längs bilvägen igen - ännu känns underlaget där för stumt. Men efter skogsvägen är det lite mjukare i alla fall - så hennes hovslag hördes inte så mycket när vi värmde upp i tölt med låååång hals.

Ungefär halvvägs bort till vändplanen finns det en liten väg in till vänster, där jag ofta red med Feykir. Men de senaste åren har den vuxit igen så mycket att den inte fungerat som ridväg... Fast nu har de kört där med något slags dikesputs och efter det har den sett betydligt mer framkomlig ut igen. Ännu bättre skulle det ha varit om de dessutom hade tagit undan allt sly som de slagit ikull och inte bara lämnat det liggandes kors och tvärs över vägen...

Idag bestämde jag mig för att testa om den trots allt kunde fungera som ridväg igen. Det skulle ju vara bra träning för Hamingja att ta sig fram utan att snubbla! Vi började med skritt men sedan blev jag lite djärvare och övergick till trav, vilket visade sig fungera över förväntan! Man kommer inte runt efter denna väg utan får vända och rida samma väg tillbaka och när vi gjorde det vågade jag faktiskt prova med trav igen. Och Hamingja imponerade på matte genom att behålla vårt lugna travtempo och inte heller snubbla en enda gång trots att hon förväntades ta sig fram genom något som mest såg ut som "plockepinn"!

Tillbaka ute på den lite större skogsvägen fortsatte vi upp till vändplanen där vi jobbade med skritt på volt medan vi omväxlande flyttade bakdelen inåt resp utåt. När vi kommit så pass långt i rehabiliteringen att jag vågade börja be henne om korsade bakben under ridningen så kändes hon verkligen ringrostig på detta område... men nu verkade det hur lätt som helst för henne!

Under hemvägen blev det sedan mycket arbete med samling. Först sekvenser med halt, rygga och samlad skritt - och jag förundrades över hur bra det fungerar att samla henne, med bibehållen lösgjordhet, genom att vinkla mitt bäcken framåt! När inte matte förvandlas till ett järnspett så behöver inte Hamingja göra det heller! Och även om det visat sig att Hamingja mår väldigt bra av att vi arbetar med samlingen från marken så är det ännu bättre för mig att arbeta med den samlade skritten uppsuttet. För då får jag tillfälle att "nöta in" tekniken som jag sedan behöver för att rida samlad tölt.

Vi övergick också till att rida övergångar från samlad skritt till samlad tölt - och då blir det ju väldigt tydligt att jag verkligen behöver träna mer på samlingen i skritt innan ridningen verkligen sitter i ryggmärgen på mig tillräckligt för att fungera även när tempot blir lite högre.

Här om dagen kom äntligen det nya hasskyddet jag beställt, så efter dagens träningspass fick Hamingja gå ut i hagen med BoT-värmare både på ryggen och båda haserna. Ungefär som att ha både hängslen och livrem! Vilket förhoppningsvis ska kompensera för både den ändring av rörelsemönstret som hennes broddar orsakar och att det för Norrbotten så ynkliga snötäcket innebär att ridunderlaget fortfarande är så stumt. För när vi nu kommit så här långt i rehabiliteringen vill jag verkligen INTE ha några fler bakslag...!!!

Dagens träningspass: kvalitet istället för kvantitet!

Bild från senaste Atlikursen - lite mer snö än så här har vi i alla fall...!

Större delen av landet ligger under ett tjock snötäcke nu, medan vi i Luleå möjligen har fått ihop till 3-4 cm snö...! Visserligen tillräckligt för att det ska bli ljust och fint - men för Hamingjas skull önskar jag verkligen att vi kunde få någon dm i alla fall så att underlaget inte blir lika stumt. 

Idag var en sådan dag då det var gränsfall att jag orkade åka till stallet efter jobbet... så jag red bara en kort stund - skrölt och tölt på böjda spår som uppvärmning. Och sedan arbetade jag Hamingja från marken. Jag tycker verkligen det går bättre och bättre att samla henne under arbetet vid hand - och jag kan låta henne jobba allt under allt längre sekvenser! Jättekul när man märker att vårt "gnetande" ger resultat! Det märks också att hon nu vet vad som förväntas och kan arbeta på detta sätt utan att bli spänd. 

I vanliga fall brukar jag ju sitta upp igen och arbeta vidare med samlingen. Men eftersom jag själv inte alls kände mig i form avslutade jag istället träningspasset med att gå med henne runt ridbanan en stund för att hon skulle hinna sträcka ut och slappna av ordentligt i musklerna. Det blev ett ganska kort träningspass idag - men jag vet ju sedan tidigare hur effektiv styrketräning det är när jag får henne att arbeta med samling på detta vis. Definitivt kvalitet istället för kvantitet - och det är ju perfekt att ha denna möjlighet till effektiv träning en sådan här dag när jag själv inte orkar rida så aktivt! 

Om man lyckas sitta rätt i sadeln gör hästen plötsligt en massa bra saker...!

Härligt solsken idag!!!

Hamingja och jag red "rehabrundan" idag - genom skogen (nästan) bort till Torrbergsvägen och tillbaka. Det blev mycket skritt idag också, men även några galoppintervaller samt lite trav resp tölt i skogen där underlaget inte var lika hårt. Hamingja har verkligen blivit oerhört mycket bättre på att ta sig fram i terrängen! Och det känns VÄLDIGT mycket bättre när hon börjat hantera balansen i ojämn terräng genom att sänka tempot istället för att som förut försöka lösa problemet genom att springa fortare och fortare...!

Tillbaka på skogsvägen igen använde vi resten av hemvägen till övergångar halt-rygga-samlad skritt. Det är verkligen en häftig känsla när all träning av samling från marken också börjat resultera i bättre samling när jag sitter i sadeln! Och en stor fördel med att vi arbetar med samlingen även uppsuttet är att jag får tillfälle att finslipa mina hjälper i den ridningen - vilket på sikt borde göra att jag kan rida bättre i tölten också. 

Atli påpekade ju senast att jag måste tänka på att vinkla om mitt bäcken i tölten om jag ska kunna rida en riktigt samlad tölt. Och när jag nu insåg att det förståss även gäller när jag vill rida samlad skritt blev det en verklig aha-upplevelse! Så snart jag vinklade om bäckenet var det som om Hamingja växte framför mig - så att jag direkt kom att sitta "i uppförsbacke" och den känslan höll i stort sett i sig så länge jag behöll min sits! Och vi kunde rida en så samlad skritt - med lösa tyglar - att hon titt som tätt hoppade jämfota med frambenen. HÄFTIGT! Tänk så mycket bra saker hästen börjar göra när man någon gång lyckas få ordning på sin sits!!!

Ni får stå ut med stakettrådarna i bilden - jag skulle behöva en grundkurs i Photoshop för att lära mig "sudda ut" sådant som stör! Och går jag istället på insidan av staketet är Hamingja så snabbt framme hos mig för att se om den där mobilen möjligtvis är något man kan äta - så jag kan i bästa fall lyckas få en suddig bild på hennes mule...!

Jag väntar fortfarande på hasskydd nr två från Back on Track som jag beställde förra veckan. Ännu så länge går hon därför bara med ryggvärmaren, men snart hoppas jag kunna komplettera med skydd på båda haserna. I alla fall så länge vi har det här hårda underlaget. Såg bilder idag att t o m vänner som vi har nere i Småland har mer snö än vad vi har nu... men vi får väl se om det är snön eller det kompletterande hasskyddet som kommer först?!

Nästan bara skritt är verkligen inte "bara"...!!!

Två systrar - Haminga och Hremsa - och bakom dem en Lára-avkomma: Litlamin!

Hamingja och jag red även idag upp bakom vägbommen, men idag valde vi den vänstra skogsvägen istället. Med 9 minusgrader (kallast hittills i vinter) och fortfarande bara ytterst lite snö ville jag inte riskera att överanstränga Hamingja så vi red nästan bara skritt - fast det var verkligen inte så "bara"...!

Jag satsade nämligen på att träna samlad skritt och nu klarar jag att samla henne så pass mycket att hon "studsar" med frambenen då och då - även när jag sitter på hennes rygg! Möjligen blir det ett "snäpp" mer samling när jag arbetar henne vid hand - men nu hade hon istället mig att bära upp på ryggen så jag tror det blev minst lika krävande styrketräning på detta sätt!

Samlingen innebär ju ett statiskt muskelarbete, vilket kan jämföras med när vi människor kör "plankan". Så precis som när vi arbetar vid hand fick hon sträcka ut på hellånga tyglar emellanåt - och då frustades det VÄLDIGT belåtet!!! Vi hann med ganska många sekvenser samlad skritt innan vi var framme vid vändplanen. Där passade vi på att jobba på volt - också i skritt - och flytta undan för innerskänkeln för att hon skulle korsa över ordentligt med inner bak. 

Vi började på volten i höger varv och när hon sedan även i vänstervarvet slappnade av och korsade så kom den härligt låååååånga halsen! Med det utgångsläget började vi rida hemåt, först i en samlad skritt där hon bar upp sig ÄNNU bättre än tidigare idag! Efter en stund kunde jag inte hålla mig, jag ökade drivningen och lät henne öka tempot aaaaaaningen så att hon gick över i microtölt. Vi kunde bibehålla bärigheten och hon töltade med hög grad av samling nästan i skrittempo på helt lös tygel! Bara någon gång ibland behövde jag vibrera lite, lite med högerhandens fingrar för att hon åter skulle vara helt avslappnad i nacken. HÄFTIG KÄNSLA!!!

Jag hade ju gärna velat behålla denna känsla hur länge som helst men lyckades faktiskt förmå mig att sakta av till skritt igen innan vi började tappa samlingen. Duktig Anna! Och det var ingen tvekan om att Hamingja hade fått styrketräna rejält - för nu åkte mulen ner i marken under upprepade frustingar! På hemvägen är det verkligen inte alltid hon har ro att sträcka ut så ordentligt utan hellånga tyglar kan resultera i att hon taktar fram med huvudet i vädret... Men inte idag alltså! När jag kört "plankan" vill jag också vila!!! 

Och när jag nu lyckades avsluta medan känslan var på topp så lät jag henne skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka hem som välförtjänt belöning! Det är så ROLIGT att vi kan arbeta så pass bra med samlingen även utanför ridbanan nu!!!

We´re going off road!!!

Bara 0-gradigt idag men ISANDE vindar när Hamingja och jag red ut - det börjar definitivt vara dags att plocka fram vinterhjälmen (nej, "superventilerande" är inte optimalt för en ridhjälm vintertid...!) Att byta de vanliga metallstigbyglarna mot vintervarianten i composit, samt leta fram thermobyxorna känns också som en bra idé!

Det verkar som om större delen av Sverige har fått mer snö än vad vi har här vid Norrbottenskusten... För min del hade jag GÄRNA haft någon dm snö i alla fall så att underlaget blev mer skonsamt för Hamingjas känsliga bakdel. Idag valde jag att rida vår tidigare "rehabrunda" genom skogen bort till Torrbergsvägen och tillbaka. Längs den första delen av skogsvägen till höger bakom bommen var underlaget så hårt att det hördes ett tydligt klapper från Hamingjas hovar, så där skrittade vi bara. 

Men när vi strax innan vänplanen svängde upp på den lilla vägen till vänster var underlaget inte riktigt lika stumt. Jag vågade mig på en galopp - och när jag såg till att vi höll oss på den gräsbevuxna mittsträngen var det så sviktande underlag att hovslagen knappt hördes ens i galoppen! Passade därför på att skritta tillbaka och ta en galopp till på samma sträcka.

När vi sedan kom in i skogen visade det sig däremot inte vara så hårdfruset som jag hade väntat mig. Jag trodde att de sanka partierna skulle vara igenfrusna nu, men de var de inte... vilket å andra sidan hade fördelen att det även här var ett sviktande underlag, så det blev en hel del trav resp tölt innan vi var framme vid Torrbergsvägen där vi vände hemåt igen. Det blev ytterligare en galoppintervall under hemvägen. 

Fast man kan nog säga att jag sparade det bästa till sist: för när vi var tillbaka nere på skogsvägen igen använde vi den sista sträckan hem till att träna samlad skritt. Både Hamingja och jag har blivit VÄLDIGT mycket bättre på detta under den senaste tiden! En mycket lyckosam kombination av att hon lärt sig vad som förväntas och blivit så pass mycket starkare att hon klarar av det lättare samtidigt som matte lärt sig att be om samling utan att (som tidigare) hamna i ett läge där jag bara "klämmer åt" med skänklarna och hela jag blir stel som ett järnspett. Nu kan vi tillsammans "leka fram" samling i skritten - och göra det så att vi båda bara spänner de muskler som behöver vara spända medan vi är avslappnade i övrigt!

Vi hann med flera sekvenser samlad skritt, där jag även red några steg sluta då och då för att bibehålla/öka samlingen. Där emellan fick hon sträcka ut på hellånga tyglar, precis som när vi tränar från marken. Arbetet med samling innebär ju ett statisk arbete för musklerna så det är viktigt att man ger dem vilopauser då och då! Riktigt, riktigt bra kändes det att inse att vi kan jobba så här pass bra med samlingen även när vi rider ut och inte bara när jag arbetar henne från marken med stöd av ridbanans staket! 

Lever inte som jag lär just nu...

...eller också är det just vad jag gör, när Hamingja får gå med täcke i hagen. Trots att mitt utan jämförelse mest lästa och spridda blogginlägg handlar om att hästarna för det mesta INTE behöver något täcke...! Men i detta fall handlar det ju om att täcket faktiskt behövs - det fungerar som "hållare" för den ryggvärmare från BoT som hjälper till att öka blodcirkulationen i hennes krånglande bakdel.

Massör-Tomas har ju konstaterat att hennes långa rygg gör ryggslutet och bakdelen till en "svag länk" för henne där hon alltid haft problem med muskelspänningar vid de tillfällen under åren som han undersökt henne. Varför besvären blev så akuta i vintras får vi väl aldrig veta säkert, men mest troligt berodde det på att hon sin ålder (8 år) till trots hade en kraftig växtperiod. Plötsligt var hon överbyggd  (bakdelen var högre än framdelen) med mer än 5 cm! Ingen hade tydligen talat om för henne att även islandshästar brukar ha vuxit färdigt vid den åldern...!

Som tur var växte framdelen ikapp - så att hon inte behövde leva med de nackdelar en exteriör i "utförsbacke" innebär. MEN i samband med en sådan växtperiod blir skelettets tillväxtzoner kraftigt försvagade - för att det ö h t ska vara fysiskt möjligt att växa. Och Tomas förklarade för mig att i ett sådant skede kan det, om man har otur, räcka med att hon råkat trampa ner i ett hål när hon sprungit i hagen. Eller att hon varit på väg att bromsa ner farten men att broddarna huggit fast så att det blivit oväntat tvärstopp. Och i kombination med den långa ryggen har också området bak vid korset varit extra utsatt.

Det var verkligen en lättnad att Tomas i söndags kunde konstatera att Hamingja inte bara var i bättre skick än innan problemen blev akuta, utan t o m bättre än hon någonsin varit. "Det visar hur viktig träningen vid hand är för henne - för att bygga upp och bibehålla den stabilitet i rygg och bakdel som hon behöver för att hålla sig besvärsfri. Och ju mer vältränad hon blir desto bättre kommer musklerna i bakdelen att må!"

Just nu är vi dock i ett känsligt skede - dels p g a broddarna som visserligen är nödvändiga bl a för att undvika fatala fläkskador. Men som enligt Tomas påverkar rörelsemönstret på ett sätt som ökar belastningen på de utsatta musklerna. Och tiden när marken är frusen men innan snön kommit innebär också extra hög belastning. Det känns alltså minst lika viktigt nu med BoT för att undvika att problemen börjar komma tillbaka - som det gjorde tidigare när det handlade om att få problemen att minska!

Tomas rekommenderade dock att jag undviker längre viloperioder för Hamingja - hon behöver regelbunden styrketräning för att hålla sig fräsch. "Har du själv sämre perioder då du inte klarar att rida så är det bra om du i alla fall kan fortsätta träningen från marken med viss regelbundenhet. Hon svarar så oerhört bra på den så du bör ha som regel att träna vid hand varje vecka - men helt oftare om du behöver ta paus i ridningen."

Nu hade vi ju blivit lovade att den första snön skulle komma natten till idag, men vad ska jag säga...?! Ett tunt puder som nu i kväll bara ligger kvar fläckvis... Möjligen kan man ge SMHI poäng för försök...! Visst lyser det upp aningen i alla fall - men jag skulle gärna se att det kom några cm till så att vi fick ett heltäckande lager som dessutom ger ett underlag med svikt! Hamingja och jag tränade på ridbanan även ikväll, den var fortfarande OK under förutsättning att man inte red ute på spåret. Med uppvärmning i skrölt och sedan fokus på samling vid hand. Jag tycker vi var riktigt duktiga!!! Och under den sista sekvensen, när Hamingja verkligen samlat sig ordentligt hände samma sak som igår: hon började frusta så oerhört belåtet! Ett härligt tecken på att arbetet fick henne att må bra trots att det var krävande styrketräning!

När jag suttit upp i sadeln igen fortsatte vi på samma sätt, med halt och ryggning för säte och vikt följt av samlad skritt. Samlad tölt stod jag däremot över, men det kändes som att Hamingja verkligen vinklade in bakbenen riktigt, riktigt bra i den samlade skritten så jag tycker det blev ett träningspass av hög kvalitet även om vi nästan "bara" red skritt. När hon sedan fick hellång tygel slappnade hon verkligen av och sträckte ut så att mulen nästan nuddade marken medan vi skrittade av. Det är verkligen inte helt självklart med denna reaktion på en häst med så oerhört mycket flyktinstinkt som hon har... Men ett tydligt kvitto på att träningen inte skapat någon psykisk stress hos henne!

HÄRLIGA HÄST!!!

Atli tränar samling vid hand med Hamingja under senaste kursen.

I dag var det dags för ett nytt styrketräningspass med arbete vid hand! Jag trodde att underlaget på ridbanan skulle vara lika hårdfruset som grusvägarna är nu, men så länge man inte red precis längs spåret så var det faktiskt överraskande bra!!! Det tog dock en stund innan jag riktigt insåg detta, så jag körde det försiktiga upplägget jag planerat i förväg - med uppvärmning i skrölt istället för trav. Hamingja ÄLSKAR verkligen att få skrölta med låååååång hals - oj vad hon frustade och frustade och frustade!

Men hon älskar verkligen att ta i och jobba ordentligt också: när vi avverkat tre sekvenser med samlad skritt i vänster varv och var inne på den tredje sekvensen i höger varv hade hon verkligen samlat sig ORDENTLIGT och då började hon frusta och frusta och frusta! HÄRLIGA HÄST!!!

Under arbetet från marken började jag verkligen inse hur bra underlaget på ridbanan faktiskt var, så när jag sadlat om och åter satt upp i sadeln så lämnade jag planerna på "försiktighetsridning" för att istället jobba med ryggningar, samlad skritt och samlad tölt inkl ridning på böjda spår. Jag tyckte också att vi hittade några moment i samlad skritt m h a sätet med en högre grad av samling än jag lyckats med tidigare - det kändes tydligt hur hon vinklade in bakbenen mer och bar upp sig med dem! Definitivt ett resultat av träningen vid han och av att jag blir bättre på att använda samma hjälper när jag ber om samling som när jag ber henne rygga och gå fram! 

Som avslutning fick hon sträcka ut i trav - och då var det åter så rejält tryck i bakbenen att hon nästan sköt mig ur sadeln! HÄFTIGT!!! Oj, vad det är ROLIGT att träna!!! Ser fram emot att köra "favorit i repris" i morgon om inte det utlovade första snöfallet i natt förstör det fina underlaget på ridbanan.