Med lycko-Lára i terrängen

Bilden ljuger - rubriken är sann, det här är en "arkivbild"!

Hittade ovanstående bild på datorn och insåg att det var VÄLDIGT länge sedan jag använde de där rutiga ridbyxorna - det är definitivt dags att leta fram dem igen! Men Lára behöver man minsann aldrig leta efter och den senaste tiden har det lönat sig när matte åter ägnat sig 100 % åt henne, i alla fall i ridningen!

Och den här dagen vågade vi oss faktiskt ÄNTLIGEN ut i terrängen igen - för inga "jägarbilar" syntes till längs vägen och eftersom jakten pågått en månad nu har risken för att de ska vara ute en vardageftermiddag minskat. Och vädret var precis som på bilden ovan: soligt och fint!!!

Det blev dock inte bara terrängridning, utan först uppvärmningsskrölt med låååång hals längs bilvägen mot Avan. Lára har verkligen varit duktig på att länga sig och aktivera överlinjen den senaste tiden - det märks att hon efter den första euforiska och något ofokuserade igångsättningsfasen börjar vara tillbaka i gammalt gott slag igen! 

Under vår avstickare ut i terrängen blev det mest skritt och trav samt lite klättring. Faktiskt allra mest skritt - så vi verkligen skulle hinna njuta ordentligt av den efterlängtade stunden "off road". Fast Lára tyckte visst det var lite väl mesigt, för hon försökte göra en avstickare bort till en av våra galoppbackar! Fast matte hade andra planer och förstörde det roliga genom att istället rida tillbaka ut på bilvägen och styra hemåt. 

Jag ville ju ha mycket kraft kvar i hennes bakben inför hemvägen, då det var samling i tölt som stod högst på min önskelista! Jag fick min önskan uppfyllt - och genom att precis som under uppvärmningen använda böjning för att få henne att sträcka ut överlinjen hade hon en riktigt trevlig längd på halsen också! Det är verkligen inte alls svårt att lära gamla hundar sitta - ifall den "gamla hunden" är en Lára!!!

Under tiden Lára och jag njöt ute i höstsolen var stackars Yr förstås ensammast i hela världen och så snart vi började närma oss stallet hörde vi hennes välkomnande gnäggningar! Det är inte bara jag som är väldigt förtjust i Lára!!!

Härliga Hami-hästen!

Härliga Hamingja-hästen!!!

Tog ett litet snack med Hamingja i hagen här om dagen och hon berättade att det är ganska jobbigt att bli riden av Sylvia... Och det lät ju lovande, tyckte jag!!! Fick sedan en rapport av Sylvia, som inte på något sätt motsade Hamingjas beskrivning, men som var lite mer detaljerad! 

De har jobbat med att gå undan för skänkeln, att ta i ordentligt med bakdelen i tölten,  kunna ta stöd även på vänstertygeln o s v, o s v samt även endel trav och galopp på ridbanan. Hamingja har varit lite arg ibland och fånat sig ibland - men i båda fallen mindre än vad som var fallet förra veckan.

När Sylvia nämnde Hamingjas humör tänkte jag på Atlis kommentar senast: "Du har en häst med MYCKET temperament... men det är sådana hästar som kan bli riktigt, riktigt bra om man bara lär sig hantera temperamentet!!!" Sylvia fixar det förstås - men det gäller ju att jag också lär mig göra det...! Jag känner i alla fall att Hamingjas små vredesutbrott triggar mig - det blir så tydligt då att det finns "mycket under huven"!!!


Sylvia kommer i alla fall att fortsätta träna Hamingja en vecka till. De har definitivt en hel del kvar att jobba på och när Sylvia nu ändå är igång blir det självklart bäst resultat av en lite längre, sammanhängande träningsperiod! Men sedan är det dags för mig att "ta tillbaka sadeln" igen eftersom det då drar ihop sig till ny Atlikurs! Och innan dess vill jag ju både rida en lektion för Sylvia och även hinna känna efter lite själv "vad jag har för häst nu för tiden"! Just nu är det ju faktiskt lite som för ett år sedan - innan jag fått köpa Hamingja och bara fick låna henne till Atlikurserna medan Sylvia red henne där emellan. När det var dags för kursens första lektion visste jag aldrig riktigt vad det var jag satt på..!

"Rimfrost - rattmuff på!!!"

"Rimfrost - rattmuff på!!!" 

När jag idag kom ut från Josefshallen, efter att ha bytt om till ridkläder, hade Lára redan förflyttat sig till grinden för att vara redo. Matte har ju den senaste tiden ÄNTLIGEN visat sig mer pålitlig igen när det gäller ridning och sådant måste ju självklart uppmuntras! 

I natt hade vi första rejäla frosten och när jag kom till stallet under sen eftermiddag idag hade temperaturen åter börjat sjunka ner mot 0-strecket. Bitvis var det redan frost på marken och jag såg även tunn is på några vattenpölar. Höst m a o - och för Láras del, som har så TJOCK päls redan, börjar det väl äntligen bli dräglig temperatur?!! 

I backen ner mot bäcken var det t o m lite halt på sina ställen - och som vanligt parerade Lára direkt genom att anpassa sina steg till underlaget. På det sättet har mina två islandsfödda hästar (Reykur resp Lára) verkligen varit HELT outstanding - de anpassar alltid steglängd och hastighet efter underlaget och behöver därför varken halka eller snubbla. Oj, vad Hamingja har mycket att lära på det området...!!! (Fast jag ska väl inte hoppas på allt för mycket... min erfarenhet är att svenskfödda hästar aldrig blir lika "stensäkra på foten" på samma sätt - i alla fall inte när det gäller halka...)

Längs bilvägen mot Avan värmde vi upp i skrölt med böjning för att få längd på överlinjen och Lára var riktigt, riktigt duktig både på att länga överlinjen och att hålla tempot så lågt att det faktiskt var skrölt! Så det blev uppvärmning kombinerad med nyttig muskelträning!

Överst i första lilla galoppbacken tog vi till höger och galopperade längs skogsvägen som går tillbaka mot Mariebäck/Alviksträsk ganska parallellt med bilvägen. När vi kommer fram till hygget ovanför Sylvias grannar brukar vi rida genom skogen tillbaka ner på bilvägen, men idag vände vi istället och galopperade tillbaka samma väg som vi kommit. Och eftersom Lára just nu föredrar vänster galopp när hon får bestämma själv så red vi mest höger galopp "som kompensation". 

Åter på bilvägen avslutade vi med att träna arbetstempo tölt. Skönt med en häst som är så lätt att samla även efter att man galopperat på i fri form i skogen! Förberedde med samlad skritt och några ryggningar och sedan red vi arbetstempo tölt hemåt - med böjning för att få längd på halsen. Det blev en ganska kort men intensiv sekvens då hon verkligen fick jobba med musklerna i överlinjen innan hon fick sträcka ut en stund i trav. Och jag tänkte än en gång (för vilken gång i ordningen?!): "Jag är verkligen INTE klok som tänker sälja den här hästen!!!" :-O

Sista biten - vilken vi som vanligt avverkade till ackompanjemang av Yrs välkomnande gnäggningar - blev Lára tillslut tvungen att göra något JÄTTESVÅRT: nämligen att skritta lugnt och avslappnat trots tygelkontakt!!! Jo, ni läste rätt, alltså det svåraste som finns (det enda som egentligen är svårt?!) i Láras värld! Men eftersom matte titt som tätt spårar ur totalt och vill träna just på detta HELT ONÖDIGA lyckades damen trots allt hålla masken och agera som om det faktiskt var något av det mest naturliga i världen! (Ibland är det faktiskt lika bra att göra som matte vill - även om det inte är rätt...!!!)

När Lára ätit sitt välförtjänta kraftfoder och återförenats med Yr i hagen gick jag till den andra stohagen för att snacka lite med Hamingja. Hon stod verkligen precis så långt ner det bara gick, i det allra bortersta hörnet, och hade inte alls någon plan på att komma matte till mötes ett enda steg... Men när jag väl kommit ända bort till henne hade hon i alla fall inget emot att snacka och gosa lite - och det hade ju inte jag heller!

Hästarna och jag jobbar - fast var för sig.

Så här härlig hade Carro och Lára det idag! Själv satt jag på jobbet... 

Perfekt att båda hästarna fick jobba idag! Sylvia tränade Hamingja och vi har bestämt att hon ska fortsätta med det både denna vecka och nästa. Verkligen suveränt att kunna få proffshjälp - och jag hade heller aldrig vågat köpa "så mycket häst" om jag inte vetat att den möjligheten till "backup" fanns! Och tack vare att jag fortfarande har Lára kvar behöver jag ju inte ens lida av någon allvarligare ridabstinens under tiden heller! 

Just nu är vi faktiskt TRE stycken som rider Lára - förutom jag själv både Carro och Malin. The Queen måste tycka att hon har dragit högsta vinsten - och hoppas väl bara på att vi ska blanda ihop dagarna så att två av oss råkar rida samma dag! På den tiden Lára var ridskolehäst kunde hon ju ha turen att få gå två lektioner samma dag - men sedan hon fick mig som sin människa är det bara i samband med kurser hon ridits mer än en gång/dag... men det borde väl hennes matte begripa att en ridtur per dag är alldeles för lite?!!

Med hästarna "utackorderade" gick jag istället hit efter jobbet: till Clarion Sence´s SPA med underbar utsikt uppströms från Norra Hamn! Med värme från både bad och olika sorters bastu är nu kroppen välpreparerad - så i natt hoppas jag äntligen få sova lite bättre.  

BÅDE löshoppning och ridning - när Lára själv får välja!!!

Hremsa, Lára, Hamingja och Litlamin har ROLIGT!!! Sylvia filmade lite igår när vi löshoppade - och just här är Lára faktiskt INTE i täten - det var hon annars för det mesta!

Eftersom Lára tyckte det var så JÄTTEKUL igår och banan fortfarande fanns kvar bestämde jag mig för att låta henne löshoppa idag också. I o m att hon - till skillnad från endel andra Mariebäckhästar - både "springer själv" och hoppar ÖVER hindren tänkte jag att det skulle fungera även utan medhjälpare. Och mycket riktigt - det var bara någon enstaka bom som föll. Och hon höll bra tempo utan några större insatser från min sida. Fast hon var ÄNNU mer taggad igår när hon dessutom hade flocken "i hälarna"!

Jag hade morgonfodringen i morse och efter att ha sovit dåligt den senaste tiden hände just det som INTE får hända... jag försov mig! :-O Jag hade gjort en miss när jag ställde klockan igår så den ringde aldrig... men som tur var steg Johan upp kl 08 vilket väckte mig och gissa om jag STUDSADE upp ur sängen när jag insåg hur mycket klockan var?!! Nu är det ju inte så många hästar i Mariebäck som förr, så när jag väl var där (bara lite efter "senaste frukosttid") så tog det ju inte lång stund innan alla hästarna fått sitt frukosthö.

Det var visserligen YTTERST nära att de alla hunnit svälta ihjäl - men det är det ju å andra sidan oavsett hur tidigt man kommer dit! Mina hästar hör alltid till de mest uttrycksfulla i sådana här lägen - Lára har både sin morgonstretching (då hon ser ut som en katt!) och sedan beordrar hon fram mat genom en mycket tydlig gest med ena frambenet. Och Hamingja "pratar" ivrigt och låter höra hur JÄTTEHUNGRIG hon är och hur JÄTTEGOTT det ska bli med hö! (Och hur JÄTTEMYCKET man borde ge henne - förståss!!!)

Sedan blev det frukost för mig också - en burk hemlagad köttsoppa som var det jag snabbast kunde rycka åt mig ur kylen i morse. Faktiskt ingen dåligt stallfrukost alls - både mättande, värmande och en god sälta när jag hunnit bli törstig efter utfodring samt mockning åt Soley som står i sjukbox fortfarande.

Att Lára fick löshoppa en stund även idag har jag ju redan berättat om. Men sedan fick hon DESSUTOM en kort ridtur också för att riktigt maxa upplevelsen! Jag tyckte nämligen att vi båda två behövde få "lite tölt i kroppen"! Så det blev tölt med böjning för lång hals en sväng längs bilvägen mot Alviksträsk och sedan tölt med riktigt mycket samling OCH längd på halsen under hemvägen.

Hon är ju i grunden en oerhört mjuk och rörlig häst - men Atli har tipsat mig om att hon vid hög grad av samling kan vara "nästan lösgjord" när hon känns lösgjord och har OK längd på halsen men fortfarande är lite, lite spänd i nacken. Så det gäller att stämma av att jag med små, små kramningar på tyglarna kan ställa henne aaaaaningen höger-vänster för då släpper även den sista lilla, lilla spänningen.

Sista biten hem fick hon sträcka ut i trav och tillbaka på gården hälsades vi som vanligt välkomna hem av en ivrigt gnäggande Yr! Som sedan gnäggade lika ivrigt igen när Lára släpptes i hagen efter att ha ätit sitt kraftfoder. Det är inte bara hos ryttarna Lára är oerhört populär!!!

Lára är Mariebäcks svar på Butterfly Flip!!!

Idag måste Lára ha haft en av sina ROLIGASTE dagar på lääääääänge!!! Och otroligt nog (i hennes fall) faktiskt UTAN ryttare på ryggen..! Sylvia hade bestämt sig för att löshoppa sina hästar och eftersom jag vet att Lára ÄLSKAR hoppning (men har en matte som är för feg för mer än några små "skutt" uppsuttet) tog jag chansen att vara med!

Sylvia, Olivia och Elisabeth började med att löshoppa Hector, Démantur och Gandur och det visade sig inte vara helt oproblematiskt... Ingen av hästarna hade löshoppats tidigare och man får väl konstatera att ingen av dem direkt var någon naturbegåvning på området... När de släppts in på banan tillsammans tror jag nästan Sylvia & Co fick springa nästan lika mycket som hästarna för att hålla igång dem... Det flög hinderbommar åt alla håll och Gandur lyckades t o m med konststycket att smita från träningen genom att krypa under tråden ut från banan! :-O

När det sedan var stonas tur (Lára, Litlamin, Hamingja och Hremsa) blev också mycket springande för oss människor - men av en lite annan anledning... Lára var ju genast på hugget förstås och satte av i galopp runt banan med spetsade öron och avverkade hinder på hinder med STORA fina språng! Och resten av flocken följde efter henne runt banan - men hade främst fokus just på detta: att följa Lára. Så hindren dök allt som oftast upp som en total överraskning vilket gjorde att de hoppade av alldeles för sent och rev med framhovarna. 

Vi människor fick även nu springa som galningar - men i det här fallet handlade det inte om att hålla igång några hästar utan det skötte Lára alldeles på egen hand. Nej, vi hade fullt sjå att hinna bygga upp hindren igen innan Lára hunnit varva och på nytt kom dundrande för att hoppa hindret igen! En människa per hinder var minimum insåg vi och konstaterade pustande att detta INTE var en lämplig aktivitet ifall man någon dag kände sig för trött för att rida... (Jo, det skulle vara om man bara lät Lára hoppa i så fall - då behövde man ju varken "jaga på" eller bygga upp rivna hinder.) 

Det var verkligen UNDERBART att se hur lycklig min lycko-häst var när hon fick göra detta!!! Och när hon inte galopperade runt banan så "travade hon som en miljon" som Sylvia sa! Med lyft svans, STORA kliv och en ENORM svikt i steget!!! "När det var hoppning på schemat på ridskolan ville ALLA rida Lára!" sa Sylvia också - vilket inte var svårt att förstå! 

Lára skulle behöva en mindre feg matte - så att hon även fick hoppa uppsuttet med viss regelbundenhet. Själv tycker jag nämligen det räcker med att skutta över stockar i skogen... Men kanske Olivia skulle vilja hoppträna med henne?!Alla hästarna var (också) rejält flåsiga efter detta - de hade inte bara fått träna sin koordination utan även fått bra konditionsträning. Och när de fick gå ut i hagen igen blev det snabbt kö vid vattenkoppen! 

Men nästa gång ska vi nog bara ha två hästar åt gången på banan, så att de har mer tid att se hindren. För vid de tillfällen stona "råkade" ha lagom avstånd mellan varandra när de närmade sig ett hinder så fick de alla fyra till ganska fina språng! Med färre hästar på banan och därmed förhoppningsvis betydligt färre rivningar så kanske jag t o m kunde ha tid att fota eller filma Lára "in action" - för jag hade verkligen velat dokumentera både hennes fina språng över hindren och hennes överlyckliga uppsyn!!!

När två hästar (nästan) är för lite...!

Både igår och idag har Yrs matte Carro ridit Lára - och jag vet en dam i svart som varit MYCKET nöjd!!! (Lika nöjd har väl inte hennes hagkompis varit, Yr som blir ensammast i hela världen och gnäggar så efter Lára när hon blir ensam i hagen...) Carro har rapporterat att Lára verkat så nöjd t o m att bli borstad och jag har också noterat den förändringen hos henne. Sedan jag började ge henne det magnesiumtillskott som fått henne att sluta klia svansen så verkar hon inte alls så irriterad av borstningen. Och magnesiumbrist kan visst visa sig både genom klåda och genom ett obehag vid beröring. Hon kanske inte BARA varit kittlig, utan att det dessutom förvärrats av att hon svettats ut för mycket magnesium?!

Det är verkligen suveränt att få lite hjälp med ridningen, för två hästar är ju mer än vad min skröpliga kropp egentligen klarar av...! Fast de senaste dagarna har jag ju i praktiken varit "hästlös" - för Hamingja tränas ju av Sylvia f n. Även om det är bra för min kropp med "lagom mycket" rörelse så är det ibland också bra med vila - och nu är ett lämpligt tillfälle för det senare, det känner jag ju allt för väl... Fast jag behöver bara titta på några bilder av mina fina hästar för att börja längta efter dem och plötsligt känns två hästar nästan för lite... Jag vill ju också rida!!!

Men redan i morgon är det min tur att sitta i sadeln på lycko-Lára igen! Jag hade hoppats på att vi skulle våga oss ut en sväng i terrängen - ifall inga älgjägarbilar syns till i närheten och jag dessutom laddar med reflexväst. Men nu varnar SMHI för kulingvindar vid Norrbottenskusten i morgon och då kanske vi riskerar att få ett nedfallande träd över oss... Ja, vi får se hur det utvecklar sig - men rida vill jag!!!

I morgon ska jag också höra efter hur Sylvia tycker det går med Hamingja - är förstås MKT nyfiken! Men jag har inte träffat Sylvia när jag varit i stallet i veckan och därför tänkt att jag ska ge dem några dagar innan jag börjar "lägga mig i" - och hittills har jag faktiskt (nätt och jämnt) lyckats behärska mig! Men träffar jag inte Sylvia i morgon MÅSTE jag ringa och intervjua henne för det finns en gräns även för mitt ENORMA tålamod! (Hm... jag brukar citera framlidne Piteåkomikern Lasse Erikssons klassiska: "Gode Gud ge mig bättre tålamod - men gör det FORT!!!")