Gällivarebo för en dag!

Hamingja vill vara med på ridkurs!

Idag hade jag alltså lyckats få en plats på Sylvias ridkurs för Gällivarebor - och när man som jag bara fick vara med en dag hade jag definitivt dragit vinstlotten! Istället för gårdagens storm med snöblandat regn hade vi idag en strålande sol som värmde så skönt!!! 

Lára tyckte dock att jag valt HELT fel häst till kursdagen... och genom att hela tiden flytta sig så att hon stod mellan mig och Hamingja i hagen gav hon mig verkligen många chanser att inse mitt misstag. När jag ändå gick ur hagen med "fel" häst försökte jag döva mitt dåliga samvete genom att lova Lára att jag skulle se om någon av kursdeltagarna ville rida ut på henne en sväng under dagen.

Vi fick jobba riktigt mycket med högersidan idag - Hamingja och jag - för högerbogen ville inte riktigt "hamna" där den skulle... Under första lektionen lyckades vi aldrig riktigt få till det trots att vi bl a red öppna i höger varv, töltade på volt m m. I slutet av lektionen kom Sylvia på vad hon borde ha låtit oss börja med: att tölta låååååååångsamt på en riktigt, riktigt liten volt i höger varv. 

Först utgick vi från en "vanlig" volt i tölt och jag fick försöka minska volten och ta ner tempot m h a ytterhjälperna. Det var SVÅÅÅÅÅÅRT!!! Efter en stund fick jag istället börja med med en microvolt i skritt och när hon slappnade av och böjde sig runt innerskänkeln verkligen SMYGA upp i tölt. På det sätter gick det betydligt bättre - både att göra volten riktigt liten och att hålla ett riktigt lågt tempo.  

När det var dags för dagens andra lektion fick vi därför börja med detta: skritt på microvolt följt av tölt på nästan lika liten volt. Och nu gick det ännu bättre! Fick sedan tölta längs spåret i aningen högre tempo och - för att få henne helt lösgjord i kroppen - varva mellan att böja höger-vänster, vända runt m h a ytterhjälperna "kors och tvärs", sidföra några steg från och tillbaka till spåret o s v. "Du måste bli mer lös och ledig i kroppen själv också!!!" sa Sylvia och det är ju lättare sagt än gjort...!!!

Efter en stund började Hamingja i alla fall kännas riktigt lösgjord och då var det dags att få mer aktivitet i hennes bakben - alltså mer energi utan att hon ökade tempot. Till detta fick jag använda ridbanans hörn och där bromsa upp henne genom att lägga min vikt bakåt och flytta ut bakdelen ett par steg i hörnpasseringen, snabbt krama loss ifall hon ville gå emot bettet följt av SNABB eftergift. 

Detta gjorde verkligen UNDERVERK!!! Efter en stund var det som att sitta på en mjuk stålfjäder - det sviktade mjukt genom hela hennes kropp - en HÄRLIG känsla!!! Och att Sylvia flera gånger ropade "Nu är hon JÄTTEFIN!!!" gjorde ju inte känslan sämre!!!

Vi hade egentligen lektionstid kvar, men man ska ju sluta när man är på topp, så vi lät Hamingja sträcka ut i lite skrölt på lång tygel längs spåret för att sedan avsluta lektionen. "Så där bra blir det när du får högerbogen på plats!" sa Sylvia. Och jag är bara hur peppad som helst att träna vidare!!!

Och inte behövde jag ha dåligt samvete för Lára idag heller - för Malin från Gällivare red ut på henne en sväng! Oj, vilka belåtna frustningar det kom från Lára när de skrittade iväg! Och det var en stort leende Marie som utropade "Vilken häst - man behöver ju bara tänka en sak så gör hon det!!!" när de sedan kom tillbaka igen! Hittills har jag heller aldrig varit med om någon som inte avslutat en ridtur på Lára med ett stort leende. Marie önskade att hon hade haft tillfälle att rida Lára något pass på kursen, men nu var det ju lite för sent för det... Men förhoppningsvis kommer hon till Atlikursen om två veckor och då går det ju utmärkt att lösa! För Lára är ju som scouterna: Alltid redo!!!

Framröstad till "Dagens mest populära"!!!

Så här härligt rimfrostig var Lára tyvärr inte idag...

Vaknade i morse av att det stormade så att timmerväggarna knakade - och så gjorde det även i min kropp...  När jag tittade ut genom fönstret kunde jag konstatera att stormen dessutom kompletterades med snöblandat regn. Inte konstigt att kroppen "knakade" här och där... Men faktiskt har värken varit ovanligt hanterbar i vinter - så detta är förståss bara en tillfällig svacka!

Det normala är annars att kronisk smärta förvärras när man har andra problem - beroende på hjärnans sätt att hantera smärtsignaler. Så med både hjärnskakningen och många månaders bihåleinflammation "borde" jag egentligen haft extra mycket värk i vinter inte mindre. Men i det här fallet gör det verkligen inget om teori och praktik inte alltid överensstämmer!

Några timmar senare blev jag enhälligt framröstad till "Dagens mest populära" när jag kom till Mariebäck för att lunchfodra hästarna. I det här ruggiga vädret var de förståss ÄNNU hungrigare än vanligt! (Fast titeln får jag väl lämna över till en efterträdare redan i kväll...) Innan jag åkte hemifrån hade jag bestämt att det inte skulle bli någon ridning idag, fast längs vägen hann jag ju bli ganska ridsugen ändå... Men för att ge kroppen bästa chans att återhämta sig till i morgon då jag ska rida TVÅ lektioner för Sylvia, höll jag ändå kvar vid mitt beslut.

Det är ett gäng Gällivarebor som rider kurs för Sylvia i Mariebäck i helgen. När några av dem valde att börja kursandet redan på fredag kväll för att kunna åka hemåt tidigare på söndag lyckades jag snacka till mig en kursplats under söndagen - trots att jag inte är Gällivarebo. Men jag har ju vissa meriter på området... för ett antal år sedan lyckades jag faktiskt "ta mig in" på en ungdomskurs t o m! "Tog inte Sylvia leg???!!!" fick jag som kommentar av en kompis den gången!!! :-D

Härligt vårtecken!!!

Ett härligt vårtecken när utemöblerna kommit på plats utanför stallet!!!

Jag slutade tidigt idag och efter två MKT intensiva veckor på jobbet var en solig eftermiddag på hästryggen verkligen PRECIS vad jag behövde!!! 

Inledde precis som Sylvia brukar med att rida minivolt i skritt åt båda hållen direkt efter uppsittningen. Och Hamingja - som ju visste precis vad det handlade om - böjde ihop sig som en ostkrok medan hon sträckte ut överlinjen till max och frustade. Passade även på att stretcha bakbenen genom framdelsvändningar innan vi red ut från gården.

När vi rider ut själva vet hon verkligen också PRECIS vad som gäller och jag kan i princip ge henne hellånga tyglar så snart hon börjar tölta utan att hon börjar få bråttom. Lugnt och harmoniskt skröltar hon iväg med nosen i backen som en spårhund - utan ansats till att gå över i trav! Det slog mig att när vi någon gång i framtiden är färdiga att börja tävla borde satsa på T2: där man ska visa tölt på lång tygel. Undrar vad man skulle få för domarkommentarer efter en uppvisning av vårt "framstupa sidoläge"??!! ;-) Det ser ju verkligen inte så vackert ut... men är ju ett fantastiskt effektivt sätt för hästen att bygga rätt muskler!

Hamingja och jag har ju verkligen MILJONER saker att träna på - och det är ju det som jag tycker är så ROOOOLIGT!!! Förutom alla övningar vi får i läxa av Atli och Sylvia så är det ju så oerhört många detaljer i grundridningen... Som att kunna slappna av ordentligt i början och slutet av ridpassen samt även mellan övningarna, att överleva ledande tygeltag eller att jag lägger till lite skänkel eller pisk... samt ö h t att hon ska bli mer trygg med mig som ryttare.

Idag kändes det som att vi faktiskt kommit en bit på väg när det gäller de ledande tygeltagen! Efter att ha ridit en stund med halsen böjd till höger och handen stilla i ytterläget utan att hon blev spänd provade jag att börja leda med tygeln istället - och hon blev inte ens rädd första gången min hand "kom farande"!!! 

I det härliga vårvintervädret kändes det alldeles för kort att bara rida till "världens ände" utan vi fortsatte till vänster längs med sjön för mer töltträning. Fokuserade då på att flytta henne för skänkeln fram och tillbaka över vägen och konstaterade att hon faktiskt även hanterade "attackerna" från min högerskänkel med överraskande lugn!

Strax innan skoterklubbens stuga vände vi hemåt igen och började som vanligt med att skritta på lång tygel. Detta är nog en av hennes absolut bäst etablerade "offknappar", för hon slappnar verkligen av, sträcker ut och frustar - och detta trots att det är hemväg! Passade därför på att låta henne skritta ganska länge innan vi fortsatte att träna skänkelvikningar i tölt. Så där på hemvägen fanns det lite mer tendens till att öka tempot i samband med skänkelvikningarna - men det var mer att hon ville springa fortare än att hon sprang för att hon blev spänd. 

När vi skulle avsluta med skrölt hade hon mer bråttom än under uppvärmningen, så jag kunde aldrig ge riktigt hellång tygel och jag fick också göra små, snabba förhållningar ganska ofta. Men jämfört med normala hästar sträckte hon i alla fall ut överlinjen riktigt ordentligt - även om vi aldrig kom till ett optimalt "off-läge". 

Efter denna ridtur var jag så inspirerad att jag var ytterst nära att även sadla Lára för en ridtur. Men med tanke på att mina bihålor FORTFARANDE inte är helt återställda lyckades jag tillslut behärska mig. Och det visade sig vara extra bra i o m att Adina nyss hörde av sig och undrade om hon fick rida! Då får alltså båda mina fina hästar komma ut och röra på sig idag!!! 

Hamingja i spagat - nästan!

Bambam redo för tepaus!!!

Efter några regniga dagar strålade solen idag - HÄRLIGT!!! Och tack vare att det nu är ljust så länge kunde jag njuta av solskenet när jag red Hamingja efter jobbet! Fast det hade inte varit så tokigt att rida senare i kväll heller - för det är fullmåne och i kombination med snön blir det ju också väldigt ljust!

Hami och jag satsade på ridbanan idag, för att göra "läxan" vi fick efter Sylvialektionen i tisdags. Efter uppvärmningen red vi först öppna i skritt längs spåret och sedan direkt övergång till öppna i tölt. Märkte ju i tisdags att det underlättade betydligt att göra så - f f a i högervarvet - genom att innerskänkeln då hade en etablerad kontakt med henne i skritten så att vi slapp den traumatiska upplevelsen som brukar utlösas när jag lägger till högerskänkeln i tölt. (Jo, hon behöver verkligen bli mer avtrubbad på alla möjliga sätt den här lilla fröken...!!!)

Passade sedan på att tölta på mini, mini-volt innan hon hade hunnit bli allt för trött och då gick det oerhört mycket bättre än när vi försökte med samma sak i slutet av lektionen i tisdags! 

Efter detta var det dags att jobba med skänkelvikningar. Och jag började med en övning som jag själv kommit fram till borde funka bra: nämligen att sidföra längs spåret. I o m att övningen var ny för oss började jag i skritt, men Hamingja har säkert gjort detta med Sylvia för det gick ganska bra på en gång. 

Fast jag ville gärna att hon skulle korsa ÄNNU mer varför jag petade till lite på höger bak med pisken - och tack vare att vi hade staketet (och snödrivan) framför oss blev det inte lika lätt för henne att kasta sig iväg framåt i protest. Precis vad jag hoppats på! Istället blev det lite "ökat tempo sidförande" (vilket f ö är en gren där Lára definitivt hör till världseliten!!!) samtidigt som hon korsade ORDENTLIGT bak - och det senare fortsatte hon med även i ett lugnare tempo sedan!

När vi gjorde samma sak i tölt blev det lite större protester från fröken - och det är klart att med TVÅ pisk-pet på höger bak förstod hon ju att hennes sista stund var kommen! ;-)  Men även nu hade jag STOR hjälp av det bromsande staketet/snödrivan och kunde få kontroll på situationen betydligt lättare än när hon har hela ridbanan (eller vägen) framför sig att rusa iväg på. 

Och den positiva effekten var OERHÖRT tydlig: plötsligt hade hon inte minsta problem att korsa med höger bak! Efter en stund testade jag även att rida skänkelvikning över diagonalerna i tölt - och nu var det nästan lättare att flytta undan henne för högerskänkeln t o m! Om man - mot alla odds - överlever ett litet pet med pisken så kan det verkligen göra UNDERVERK med motivationen!!!

Efter detta fick hon varva ner i tölt längs spåret och lååång hals. Hon sträckte ut överlinjen jättebra - förståss - men jag lyckades aldrig ta ner tempot lika mycket som i tisdags. Men hon var inte alls lika trött idag. Därför kostade jag även på oss lite trav på riktigt liten volt i höger varv innan vi avslutade - och hon böjde sig riktigt fint i sidan även om tempot även här var lite högre än vad jag hade önskat.

Tillbaka i stallet slurpade hon glatt i sig det betforvatten jag alltid brukar börja med att ge hästarna - innan de får sitt kraftfoder. I början tyckte hon detta var en konstig nyordning och väntade besviket på "den riktiga maten" en god stund innan hon drack upp. Men nu drack hon med god "aptit" - för att sedan fortsätta matvägra när kraftfodret kom i krubban... Tillslut blev det som i tisdags: Lára fick rycka in och "städa" krubban! Och trots att hon satt i sig en rejält portion hö medan jag red åt hon även kraftfodret med god aptit! Upp- och nervända världen kvarstår alltså!

Gilla läget

Här om dagen hände något oväntat: Lára lät inte bara Litlamin ("den jobbiga snorvalp hon råkar vara mamma till") komma nära utan som ni ser på bilden uppmanade hon t o m Litla att klia henne! Hästar kommunicerar detta genom att börja klia en häst som är lägre i rang på det ställe den själv vill bli kliad. Här var det alltså vid manken det skulle klias - ett ställe som inte ens en så överrörlig häst som Lára kan komma åt att klia själv.

Idag hade jag planerat att rida Hamingja efter jobbet och då repetera övningarna från gårdagens lektion. Men det var så ENORMT mycket att göra på jobbet så när jag var klar var orken helt slut... Dessutom kommer det inte bli mindre att göra i morgon - så jag konstaterade att det bästa var att åka hem och vila istället. Min värk har "hållit sig i skinnet" ett bra tag nu - peppar, peppar - och jag vill verkligen inte trigga den att öka igen om det går att undvika!

Hamingja fick ju dessutom jobba ganska rejält igår - så det skadar ju faktiskt inte att hon får vila musklerna idag hon också. Lára har även hon fått jobba på ridbanan i veckan - i måndags tränade hon och Adina tränade vidare på övningarna från deras senaste Sylvialektion. Kul att Adina är så ambitiös och utnyttjar Láras potential!!!

Upp- och nervända världen!!!

"Jag är ju inte bara fantastiskt talangfull - utan även GRYMT söt!!!" påpekar Hamingja!

Man kan verkligen säga att det är upp- och nervända världen hos mina hästar just nu... glupska Hami vägrar äta sitt kraftfoder, men när jag släpper in Lára i boxen istället rensas krubban i ett nafs! Lára som hela sitt liv, fram till i höstas, alltid haft så dålig aptit... 

Det är verkligen en glädjande förändring för Láras del! I vinter har hon varken behövt extra proteintillskott eller olja för att inte falla ur - tack vare att hon vid varje utfodring äter mer av det hö de får. Eftersom hon är högst i rang har hon ju alltid kunnat äta så mycket hon har velat - men har så snabbt blivit mätt och lämnat det mesta till de andra hästarna. Fram till den här hösten alltså. 

När det gäller Hamingjas förändring är den ju inte lika positiv... Men så länge hon är pigg och glad i övrigt - och dessutom fortfarande äter hö med god aptit - tyckte inte Sylvia att jag behövde oroa mig för hennes del heller. Jag trodde först att det var det kiselgur jag börjat ge henne - för att hon förhoppningsvis ska få lite tjockare svans - som ger maten en smak hon inte gillar. Men när jag testat att ge bara havre och betfor igen har hon inte ätit i alla fall... så det är väl bara att fortsätta erbjuda kraftfoder - förr eller senare borde hon ju börja äta igen!

I kväll red Hamingja och jag lektion tillsammans med Carro och Yr - och det var förståss VÄLDIGT nyttigt!!! Jag fick börja med att skritta på volt och flytta ut bakdelen och sedan varva mellan att vända in för ytterhjälperna (när Hamingja fick för bråttom) och flytta ut bakdelen. I vänstervarvet gick det bättre, men att korsa ordentligt med höger bak är ju JOBBIGT - så tillslut fick jag förstärka högerskänkeln med ett litet pet med pisken på höger bak. Naturligtvis med stort trauma och nära döden-upplevelse som första resultat... men sedan var det plötsligt lättare att korsa bak!

Fick övergå till att rida samma övningar i tölt och då blev det mycket att hålla reda på... Dels böja tillräckligt mycket i innersidan fast hela tiden med rörlig innerhand, dels bromsa upp henne tydligt med kroppsvikten och yttertygeln när hon försökte dra iväg i tempo, bromsa upp och vända in med ytterhjälperna när hon försökte smita iväg ut från volten och det viktigaste: att ge snabb eftergift när hon gjorde rätt!

Tillslut fick vi i alla fall hyfsad koll på detta och ansågs mogna att smyga iväg ut på spåret i höger varv - UTAN att öka tempot. Det där med tempot gick väl rätt bra till att börja med. Men sedan uppmanade Sylvia mig att börja rida övningen öppna längs spåret och då behövde jag ju lägga till högerskänkeln, vilket "förståss" var väldigt chockartat för lilla Hamingja... Efter några försök fick jag istället börja med att rida öppna i skritt och när det fungerade göra övergång direkt till öppna i tölt. Och eftersom högerskänkeln redan var på plats när vi började tölta blev det helt odramatiskt och gick faktiskt ganska bra!

I vänstervarvet var det förståss mycket lättare också, så vi fick snart börja varva med att vända runt med ytterhjälperna resp rida skänkelvikningar över diagonalerna. Sylvia påminde om att jag ska vara noga med att först rida rakt fram på diagonalen så att jag "riktar in" Hamingja mot den plats där jag vill komma ut på spåret igen och först sedan ställa henne från rörelseriktningen och börja flytta undan för skänkeln. Att flytta undan för vänster skänkel gick också ganska bra och kunde göras med bibehållen längd på halsen.

Men att gå undan för högerskänkeln var ju lite värre... Hamingja provade alla möjliga varianter för att fuska: böja sig som ostkrok, hålla kroppen rak och helt enkelt bara vända snett igenom eller - f f a - att bara rusa fort framåt. Jag fick verkligen "sitta tillbaka" ordentligt och bromsa upp henne med hela kroppen, utan att fastna i handen. Och när jag började få kontroll på tempot gick det också bättre att rida henne parallellt med spåret utan att bakdelen hamnade för långt på efterkälken. 

Avslutningsvis tyckte Sylvia att jag skulle tölta på en riktigt, riktigt liten volt i höger varv för att Hamingja verkligen skulle få böja sig ordentligt i sidan. Jättejobbigt, tyckte Hami, så plötsligt behövde jag driva MASSOR. Men nu började lilla fröken också visa tydliga tecken på att hon var JÄTTETRÖTT, så vi bestämde att det var dags att avbryta. 

När jag istället red ut längs spåret för att låta henne varva ner i låååååångsam tölt gick det överraskande bra att hålla nere tempot och jag kunde ge henne hellånga tyglar! Visst gjorde hon några ansatser till att gasa på - men då räckte det med några snabba kramningar för att hon skulle fortsätta skrölta med nosen i backen. Snart var hon så avslappnad att hon började frusta - och då avslutade vi lektionen. 

Tillbaka i stallet blev det en liten mysstund hon har börjat tycka det är så mysigt när jag borstar henne efter ridpasset och står gärna med huvudet i min famn en stund också! Sedan var det meningen att duktiga tjejen skulle få äta kraftfoder. Men det passade alltså inte fröken... Så tillslut fick hon gå ut i hagen igen medan Lára, som stått inne och ätit extra hö under vår lektion, fick tömma krubban istället. 

Föresten är det inte bara hos hästarna som det är upp- och nervända världen... utan även i vädret... Fr o m 24 februari råder det nämligen meteorologisk vår här vid norrbottenskusten - och det är hela TVÅ månader tidigare än normalt!!! :-O  Inte verkar det ska bli kallare den närmaste tiden heller - utan kan bli ända upp emot +10 på söndag... inget vidare skidföre alltså för de som är sportlovslediga...

Söndagsträning med sällskap!

Idag fick Hamingja och jag trevligt sällskap av Elisabeth och Démantur när vi red ut! Precis som i fredags blåste det REJÄLT - så det var ju inte så dumt med lite moraliskt stöd från trygge Démantur! Men samtidigt också OERHÖRT nyttig "social träning" eftersom hästsällskap också tillför en hel del spänning...

Hamingja är nämligen väldigt snabb att tolka alla möjliga reaktioner eller tempoändringar från andra hästar som att det är dags att fly. Men då har vi ju också fördel av att vi påbörjat en god cirkel jag och lilla fröken: jag faller inte framåt lika lätt när hon gör sina "flyktryck" och i o m att jag behåller sitsen bättre blir hon också tryggare.

Jag försökte använda samma upplägg för töltträningen som igår: att börja med böjningen i högersidan innan jag började flytta för skänkeln. Jag har ju insett att det är bäst att vänta lite med de ledande tygeltagen och först "trubba av" henne genom att bara hålla högerhanden i ytterläge när jag böjer henne åt höger. Men med sällskap visade det sig att även detta var alldeles för spännande stressade upp henne onödigt mycket...

Men å andra sidan märktes effekten av gårdagens "böjande" fortfarande så även med högerhanden vid manken kunde jag böja henne ganska ordentligt åt höger. Och trots sällskapet gick det riktigt bra med skänkelvikningarna - min skänkel tolkades inte alls bara som "full gas framåt"! Dock märkte jag att jag måste vara VÄLDIGT uppmärksam när jag flyttar henne för högerskänkeln. En viktig tanke med övningen är ju att avdramatisera att jag lägger till högerskänkeln, men hon är oftast så snabb att börja sidföra så snart jag börjar ställa höger att min skänkel riskerar att inte hinna med!

I korsningen vid sjön - världens ände - bestämde vi oss för att ta chansen att vidga Hamingjas vyer när vi hade moraliskt stöd med oss så vi fortsatte hela vägen bort förbi skoterklubbens stuga innan vi vände hemåt igen.

På hemvägen tränade Elisabeth och Démantur tempoväxlingar i trav medan jag valde att  fortsatte i tölt. Vi har ju tillräckligt besvär med att undvika racertrav när vi rider själva och jag ville inte hamna i ett läge med dragkamp i onödan. Men genom att varje tempoökning från Démanturs sida stressade Hamingja och hade jag alldeles tillräcklig utmaning  med att försöka kontrollera tempot och hålla henne hyfsat avslappnad. Alltså ytterligare något vi VERKLIGEN behöver träna MASSOR på!!!

Men även där märker jag av att vi påbörjat en positiv cirkel! När jag måste ta tag i henne och bromsa ordentligt vågar jag ändå snabbt ge STOR eftergift igen. Och hon blir inte längre lika panikslagen och vräker sig på bettet utan lyssnar på min förhållning och slappnar av igen så snart jag ger eftergift!

När det var dags att varva ner i skrölt höll sig Elisabeth och Démantur bakom oss och i ett riktigt lugnt tempo - och då klarade även Hamingja att slappna av så jag kunde ge henne hellånga tyglar. Mycket bra - för varje gång vi lyckas hitta "off-knappen" så bra på hemvägen ökar ju chansen att vi ska hitta den igen framöver!!!

Lára var förståss inte nöjd med att bli lämnad i hagen av matte... men Adina skulle kanske hinna rida igen idag, så jag håller tummarna för det och vet att Lára gör något motsvarande! När det gäller min egen ridning brukar jag oftast avstå ridning på måndagarna eftersom jag nästan alltid ridit fre-sö. Men i morgon kanske det blir ett undantag - för det kan bli lektion för Sylvia!