HUR kunde jag missa den här??!!!

Min fina, fina lycko-Lára!!! 

För några dagar sedan - när jag åter klarade längre stunder vid datorn - beställde jag en fotobok med fina bilder på Lára och Hamingja (en bild på Láras avkomma Litlamin slank med också!) Det var inga problem att fylla den boken! Och nu efteråt hittar jag hela tiden ytterligare bilder som får mig att tänka "Den HÄR borde också ha varit med!!!" Som bilden ovan t ex!

Löste gårdagens minst sagt späckade "medicinschema" med att spara den fjärde penicillintabletten till kl 01 i natt (TACK för tipset Johan!!!) Såg sedan till att vakna redan 06 i morse för att påbörja dagens medicinering, vilket gjorde att jag inte alls behövt känna mig lika "livegen" idag! Fast det var nära att jag hade så fullt upp med den medicin jag INTE får ta i samband med maten att jag höll på att glömma den som SKA tas vid måltid. Tur att det här hysteriska medicinerandet - förhoppningsvis - är övergående!

I morgon är det dags att besikta hästtransport och bil. Johan följde mig till Mariebäck i kväll för att hämta dem. Janne hade varit bussig och skottat upp vägen bort till transportparkeringen med traktorn, men det krävdes ju ändå endel handskottning allra närmast transporten, framför hjulen m m. Så jag var vääääldigt glad att Johan var med - för mig var det tillräcklig ansträngning bara att behöva lyfta fötterna lite extra i snön medan jag fixade med låset m m...

Innan vi åkte hemåt hälsade jag förståss på mina fina hästar i stohagen! De hade nyss fått kvällshö så alla stod så fridfullt och mumsade (fast Lára kom förståss av sig när jag dök upp - till dess hon insåg att det inte skulle bli någon ridning...) Skönt att se med egna ögon att båda mådde bra, även om jag ju vet att Sylvia direkt skulle höra av sig om det skulle verka som om de inte var OK.

Och nu står alltså transporten här hemma i Kyrkbyn och är redo inför morgondagen - skönt! Vi har egentligen inte plats för den, så det fick bli en minst sagt provisorisk parkering... men förhoppningsvis ställer vi inte till det allt för mycket vare sig för snöröjningen eller tidningsbudet! Dagens fjärde och sista penicillintablett dessutom intagen så det är dags att vika in hovarna för i kväll. Over and out!

Lára på eget äventyr och matte sväljer 1,5 MILJONER bakterier!

Här på bilden är det Eva som rider Lára - men hon har tyvärr inte kommit hem från Al Ain för att rida utan det är en gammal bild från en tidigare vinter... Istället var det en av Elisabeths döttrar som lånade Lára idag för att rida ut med Elisabeth och Démantur. "Rid gärna låååångt!" var förståss Láras önskan, vilket jag också sms:ade Elisabeth så det hoppas jag att de gjorde!

Själv har jag haft fullt upp med sjukvård och vita piller idag... Förutom min hjärnskakning så har jag även en bihåleinflammation som jag lyckats vårda så väl att den hållit i sig ända sedan slutet på oktober... "Don´t try this at home...!!!" Och det har - förståss - hetat att den ska läka ut av sig själv utan antibiotika... Men efter en nyårshelg med VÅLDSAMT sprängande bihålor var jag tillbaka på vårdcentralen i fredags och nu började det hända saker!

Jag fick remiss till röntgen av bihålorna (bl a för att utesluta att besvären kommer från tänderna.) Idag på förmiddagen gjordes röntgen och vid lunchtid hade förutom röntgenläkaren och en specialist på öron-näsa-hals samt min läkare på vårdcentralen tittat på röntgenbilderna. Och beskedet blev nu att jag får antibiotika ändå - och dessutom rena hästkuren!

Dels hög dos/tablett och dessutom hela 4 tabletter/dag. "Oj, oj, ska du ta så här mycket - då kommer du garanterat att få problem med magen...!!!" var de uppmuntrande orden från farmaceuten på Apoteket när jag skulle lösa ut mitt recept. Varför jag köpte de av henne rekommenderade kapslarna med (snälla) mjölksyrabakterier också. Hon upplyste mig dessutom om att penicillinet skulle tas vid fyra olika tillfällen, minst 1 timma innan resp 2 timmar efter måltid.

Varpå jag snabbt konstaterade att det i princip kommer att krävas ett schema som följs till punkt och pricka för att lyckas ta dessa fyra tabletter utspritt över dagen men utan att någon av dem kommer för nära före eller efter en måltid... särskilt den här första dagen då jag inte kunde hämta ut dem förrän till lunch!

Mjölksyrabakteriekapslarna ska däremot tas till maten - d v s absolut inte samtidigt som penicillinet... När jag svalt den första av dessa kapslar läste jag på förpackningen att varje kapsel innehåller 1,5 MILJONER bakterier - så det är TUR att det är snälla sådana!!! Men ni behöver i alla fall inte undra vad jag kommer att ägna mig åt den närmaste tiden - det här "pilleriet" blir ju närmast ett heltidsjobb!

Min käre make är i alla fall HELT övertygad om att den stora trötthet som fortfarande plågar mig inte är kvarvarande besvär från hjärnskakningen utan kommer från bihåleinflammationen. Jag hoppas verkligen att han har rätt! För detta artilleri i tablettform borde ju innebära slutet även för mina så oerhört "välvårdade" bihålebesvär..! Men håll gärna en tumme eller två för att det blir så!

Lára skräms ORDENTLIGT!!! :-O

Så här är jag van att se min Lára: vid staketet ivrigt väntande på att jag ska komma med grimman och hämta  henne. Och i de fall hon inte redan står vid grinden SKYNDAR hon dit så snart hon hör mig ropa! Därför blev jag riktigt orolig när hon idag stod kvar en bit i hagen och inte rörde sig ur fläcken trots att jag både ropade och visslade... Inte ens när Hamingja kom fram till mig gjorde Lára någon ansats att komma - hon som annars brukar få EXTRA bråttom att "paxa" matte vid sådana tillfällen...!!!

Så jag trodde allra minst att hon stod med brutet ben när jag skyndade bort till henne i skogskanten. Som tur var visade hon sig kunna gå i alla fall, men nog såg det konstigt ut när hon satte ner vänster bak... hoven liksom skruvade sig lite... :-O  Detta visade sig dock bero på en extra rejäl "stylta" som bildats under hennes vänstra bakhov. Och väl inne i stallet kunde jag inte hitta minsta skråma på henne någonstans, hur jag än sökte. 

Min puls började långsamt normaliseras i takt med att jag insåg att det faktiskt inte verkade vara något som helst fel på henne... Var hon bara desillusionerad efter den senaste tidens alla vilodagar så att hon inte vågade hoppas på ridning idag i o m att jag red henne igår kväll? Jag hoppas i alla fall att hon inte gör så här fler gånger - för jag hann verkligen tänka alldeles för många otäcka tankar...

När matte tillslut lugnat ner sig kunde vi i alla fall ge oss ut och rida! Idag blev det stort fokus på skrölt/kasta toppi och Lára tyckte faktiskt att det var helt OK att hålla ett så lågt tempo. Men hon har väl förstått att matte behöver ta det försiktigt just nu?! Och när det var dags att vända hemåt hade jag i alla fall skärpt till mig och red tölt i vad Lára skulle beteckna som mer normalt tempo. Det finns ju ändå gränser för vad man kan ställa upp på när man är på hemväg och allt!

Tydligen hade jag råkat välja tidpunkt för vår ridtur så att den sammanföll med värsta rusningstrafiken - för det kom faktiskt hela TRE bilar längs vägen mot Avan under den knappa halvtimma som vi var ute! :-O  Ni som också brukar rida på vår väg vet att det är MYCKET - jag började nästan tro att Janne och Sylvia hade något stort evenemang på gång. 

Drog mig då till minnes ett tillfälle under åren Sylvia hade turridning när Eva var ute som turledare för en liten grupp med ett par svenskar samt en japan. När 3-4 bilar hade passerat dem längs grusvägen under den första halvtimmen föreslog Eva att de skulle rida in i skogen istället "för att slippa all trafik". Japanen tittade VÄLDIGT skeptiskt på henne och hon hann fundera på om det var hennes eller hans engelska som var problemet...?! Till dess hon insåg att han kom från Tokyo och därför knappast fick ihop uttrycket "all trafik" med trafiksituationen längs grusvägen till Alviksträsk!!!

Lackkrokodil och safttölt (fast utan saft)!

(Ytterligare) en tuff brud i lyxförpackning!!!

Lára har ju redan ett supersnyggt träns i krokopräglat, rött läder. Och nu har Hamingja fått en egen "lyxförpackning" - nämligen denna läckra grimma i krokopräglad lack vilken hon fick inviga i kväll!!! 

Jag skulle kvällsfodra och hade egentligen bara tänkt pyssla lite med hästarna innan. Men på plats i stallet kände jag mig fortfarande så mycket piggare än igår så jag kunde inte motstå vare sig mitt eget ridsug eller förhoppningen i Láras hela kroppsspråk när hon fick syn på mig. Så det blev reflexer och pannlampa på - för att än en gång "åka tölt". 

För vill man inte vara ambitiös så går det ju att bara "åka med" utan någon större ansträngning från ryttarens sida - ren och stabil tölt blir det ändå. (Även om tölten förståss blir ÄNNU bättre ifall man verkligen RIDER.) Och när hon bara använder tölten som en ren "förflyttningsgångart" utan några större krav på samling rör hon sig väldigt mjukt också. Vilket vi demonstrerade under en uppvisning vid Havremagasinet i Boden förra hösten då jag red "safttölt" med tyglarna i ena handen och en tillbringare full med saft i den andra - utan att spilla ut något! 

I kväll hade jag ingen tillbringare med saft att balansera - men däremot min hjärna som fortfarande är känslig efter hjärnskakningen. Lite "sjösjuk" blev jag ändå av ridningen - även om det var mindre nu än i förrgår. Skönt att det fortsätter att gå åt rätt håll!!! 

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder hämtade jag in Hamingja från hagen för att pyssla lite med henne. Och fina tjejen fick mattes hjärta att smälta genom att genast komma när jag ropade!!! Dessutom tycker hon att det är mysigt att bli ompysslad - så hon verkade lika nöjd som Lára var över att slippa bli ompysslad! Själv var jag GRYMT sugen att även rida Hamingja en sväng - men lyckades besinna mig... Att rida henne går inte att göra utan stor fysisk ansträngning, vilket jag fått läkarorder om att vänta med. Och i kväll var det ju faktiskt bara andra gången jag satt i sadeln igen - att då rida båda hästarna vore ju verkligen att tänja gränserna onödigt mycket...!

Lätt att missa drivningen på en häst med framåtbjudning i MASSOR...!!!

Lång överlinje kräver MYYYYCKET drivning!!!

Idag red Adina ut på Lára igen! Adina är ju så härligt ambitiös (precis som Lára!!!) och efter senaste ridpasset hade hon lite funderingar på hur hon skulle få Lára att länga halsen mer i tölt utan att hon går över i trav. När jag själv red igår passade jag därför på att "känna efter" hur det är jag gör egentligen - och kunde snabbt konstatera att det är DRIVNINGEN det handlar om!

Med en häst som har så oerhört mycket framåtbjudning som Lára har är det lätt att glömma drivningen - för man vill ju oftast inte att det ska gå ÄNNU fortare... Men för att få den trevliga tölten med lång överlinje behöver hon ta i betydligt mer med sin bakdel än när hon "töltar på autopilot" (med kort hals och sänkt rygg, som hon ju faktiskt gjort större delen av sitt liv). Så ju längre överlinje man vill ha i tölten desto mer måste man driva! Men självklart samtidigt fånga upp energin med små förhållningar, för man vill ju visserligen att hon ska ta i mer med bakbenen men inte att hon samtidigt ska öka tempot.

Och efter mina små tips kring detta hade det visst fungerat bättre för Adina idag! Sedan måste de ju få chansen att lära känna varandra också - Adina har ju bara hunnit rida Lára ett par gånger ännu. Men hon ser redan fram emot att förhoppningsvis få rida lektion för Sylvia snart. Och det ser jag också fram emot att hon ska få göra - för det är så ROLIGT att rida lektion på en häst som har så lätt för sig som Lára har! Och dessutom är ju Sylvia proffs och kan ju förklara allt SÅ mycket bättre än vad jag kan!!!

Själv har jag - förutom ett besök på vårdcentralen - tagit det MKT lugnt idag. Blev faktiskt rätt hängig igen efter ridningen igår... Det blev visst större påfrestning på kropp och hjärna än jag trodde. I morgon har jag kvällsfodringen, så då fokuserar jag nog på att orka med den. Men på söndag hoppas jag att det åter är dags att äntra Láras sadel igen! Fortsätter att satsa på henne ett tag till eftersom hon dels vantrivs så med att inte bli riden och dels att det inte behöver innebära samma fysiska ansträning att rida henne som att rida Hamingja. Men jag ser verkligen fram emot att avbryta Hamis egenhändigt fixade jullov så snart som möjligt!!!

Nyårsdagen - "lätt motion" och kalenderflickor!

Det nya året började BRA - på lycko-Láras rygg!!! Efter 14 dagars riduppehåll tyckte jag det var dags att ta mig upp i sadeln igen. Min svärfar, specialiserad på diagnostisering och rehabilitering av hjärnskador sa ju att lätt motion påskyndar återhämtningen. Så idag fick Lára hjälpa mig med den där "lätta motionen"- och hon var förståss med på noterna! I den här halkan måste det ju dessutom risken att ramla och slå huvudet vara MYCKET större om jag skulle gå en promenad än när jag satt på Láras rygg! Hon är verkligen GRYMT säker på foten - och dessutom får hennes broddar extra bra fäste när isen är så här porös.

Förutom att jag kände mig lite yr gick det också bra att rida! Men jag var faktiskt riktigt förståndig och begränsade mig till 20 minuter (ungefär hälften skritt och hälften "åka tölt"). Löjligt lite, tyckte nog Lára, men för mig var det uppenbarligen alldeles tillräckligt - för efteråt blev jag väldigt trött och fick REJÄL huvudvärk.

Men som jag förstod svärfar så innebär alltså denna typ av ansträngning "nyttig gympa" för hjärnan - till skillnad mot att läsa t ex som i det här läget "bara" innebär en ansträngning.

Hamingja får jag kanske börja kalla "Fröken Januari" nu - för hon och jag var dagens "Kalenderflickor" på TV-kanalen Horse1:s facebooksida! Du som har FB får GÄRNA gå in på deras sida och gilla bilden - så att de ser att vi är MÅNGA som gillar islandshästar!!! 

Nytt år - ny hjälm!

Den här hjälmen borde jag kanske ha haft på mig när jag kraschlandade med Hamingja och slog i huvudet...?!

Sedan hjärnskakningen har jag fått göra stora begränsningar av intrycken till hjärnan, vilket bl a inneburit att sådant som läsning och datoranvändning fått begränsas till endast korta stunder per dag. En stor del av dessa stunder har jag använt till att läsa på om ridhjälmar. Efter ett fall där man slagit i huvudet är hjälmen självklart att anse som förbrukad, eftersom den kan ha sprickor i materialet som gör att den inte alls skyddar som den borde... men den stora frågan var förståss VILKEN hjälm jag nu skulle köpa?!

Vid ett sådant här tillfälle blir det ju så oerhört tydligt hur viktigt det är att hjälmen inte bara är bekväm utan också ger ett så bra skydd som möjligt. Alla ridhjälmar måste visserligen vara CE-märkta för att få säljas i Sverige (och EU) men nu när jag läst på lite mer har jag förstått att denna CE-märkning faktiskt är väldigt bristfällig... Det man testar då är endast islag rakt uppifrån, vilket knappast är särskilt vanligt vid ridolyckor...

I somras gjorde Folksam en test av några av de mest vanligt förekommande ridhjälmarna på marknaden. Detta test omfattade även snett islag där huvudet utsätts för rotation - något som i princip alltid inträffar vid ridolyckor och som kan ge hjärnskakning och andra allvarliga skador. Skillnaden mellan de olika hjälmarna i testet var stor och inte ens Back on Track - som fick högsta betyget - ansågs skydda tillräckligt bra. Nyligen meddelades att det inom EU kommer att tas fram nya riktlinjer för test av ridhjälmar - vilket uppenbarligen behövs! Men jag behöver ju en ny hjälm redan nu...

Jag har tidigare haft en BoT-hjälm (medan de fortfarande hette MIPS), men när det var dags att byta ut den (vilket man bör göra med 3-5 års mellanrum eftersom materialet i hjälmarna åldras och med tiden förlorar mycket av sin skyddsförmåga) valde jag att köpa en annan variant. BoT-modellen passar nämligen inte min huvudform särskilt bra -  hur jag än försökte justera den åkte den ner i ögonen hela tiden under ridningen - vilket förståss också kan vara ett säkerhetsproblem! Jag provade ändå en BoT nu för att se om passformen möjligen ändrats till min fördel, men så´n tur hade jag tyvärr inte...

Istället valde jag en Charles Owen Ayr8 (en modell som inte var med i Folksams test men som tilldelats tre olika säkerhetsklassificeringar) som även uppfyller de krav jag tycker man behöver ställa på en "vinterhjälm" vid ridning i vårt kalla klimat. Och som ni ser på bilden chockade jag både mig själv och omvärlden genom att välja en brun istället för en svart! :-O  (Jo, det tog emot... men genom ett erbjudande skilde det hela 1.500 kr i pris till den brunas fördel. Och den matchar ju faktiskt min nya häst!!!)

Till våren kommer jag dessutom att behöva köpa ytterligare en ny hjälm, eftersom min "sommarhjälm" (Casco Mistral) var med i Folksams test och visserligen var den bästa när det gällde islag rakt uppifrån, men vid sneda islag gav så stor rotation att den inte kunde rekommenderas ö h t... Då blir det antagligen en John Whitaker Victory (som även den tillverkas av Charles Owen) eftersom den var en av de tre som var bäst i Folksams test och därmed den säkraste lättviktshjälmen på marknaden. Och då ska det bli en svart - för det finns definitivt gränser för hur wild and crazy jag kan tänka mig att vara!!!