Måndagsmagi!!!

After work i hästvärlden!

Denna härliga syn mötte mig när jag kom till Höbäcken i morse! Normalt är det alltid minst en häst som står upp och håller vakt när de andra ligger, men våra hästar är uppenbarligen så trygga i Höbäcken att alla fyra i stohagen vågade ligga och vila samtidigt! Även idag inledde jag med travlongering 5 + 5 minuter och idag var det faktiskt i vänster varv som Hamingja ville "ramla" inåt och inte i höger - möjligen ett test för att se om matte var vaken?! ;-)

Med bara 15 grader kändes vädret perfekt. svalt och skönt för ridning! Och därmed slapp vi alla bromsarna! Men i o m att regnet "hängde i luften" och dessutom knappt någon vind räknade jag med att det som kompensation skulle vara VÅLDSAMT mycket mygg, men det var det faktiskt inte alls! Det var t o m uthärdligt att rida stigen i skogen istället för Hultetvägen! Gissa om Hamingja blev nöjd när hon fick plöja fram i terrängen??!!

Jag hade gårdagens fantastiska töltkänsla i färskt minne och var förstås ivrig att försöka återskapa den idag när vi red ner på ängsväg nummer två, men Hamingja kändes spänd och jag fick hela tiden "mycket i handen". ..Tills jag insåg att valet av skogsstigen före grusvägen inneburit att vi idag hade ägnat betydligt mindre tid åt att flytta för skänkeln i skritt innan vi gav oss på tölten... 

När jag insåg detta var vi nästan tillbaka uppe på grusvägen igen. "Gör om - gör rätt!" sa jag barskt till mig själv, vände tillbaka och flyttade för (den svårare) högerskänkeln i skritt hela vägen ner till bäcken. Först mot slutet började hon verkligen slappna av och lätta fram,  men då kändes det så bra att jag testade att göra övergången till tölt med henne forfarande högerställd. Och nu bjöds jag på en töltkänsla som var REN MAGI!!! 

Jag fick damma av en beskrivning från en av våra bästa Atlikurser: "med fjädrande bakdel kom hon upp med bogarna, med bibehållen lång hals och fjäderlätt i handen! Som att sitta på en pilbåge som spändes från bakbenen och allt framför var så lätt, lätt och luftigt!!!" Vi har lyckats uppnå detta vid några tillfällen och varje gång har jag slagits av att de dels är så lätt att sitta "på rumpan" med ett avslappnat säte och dels att hon plötsligt inte har bråttom framåt utan mycket av energin används som lyftkraft - så jag behöver knappt göra någonting för att bibehålla ett kort tempo! Atli sa någon gång att när hästen verkligen bär upp sig i tölten känns det som att allt går oerhört långsamt - och när jag första gången fick uppleva det förstod jag precis vad han menade!

Sista biten upp till grusvägen gav jag successivt allt längre tyglar och nu blev det en nedvarvningstölt som t o m Atli skulle ha varit nöjd med: fortsatt aktivitet i överlinjen medan hon verkligen kom fram med pannan i en lägre form och inte minsta antydan till "snabbast vinner"! Efter det fick min duktiga häst skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka till Höbäcken. Det var en oerhört Hamingja-hög Anna som sedan åkte till Mariebäck och skottade spån för glatta livet som en del i sommarstädningen av stallet! Och en helt slutkörd Anna som sedan körde hem. Men nu när jag skriver detta vill jag egentligen kasta mig i bilen och köra till Höbäcken för att tölta mer! Kan man utveckla abstinens så snabbt?!? 

I morgon kommer veterinären ut och tittar på Hamingjas pälslösa områden runt öronen och under pannluggen. Det ska bli intressant att höra vad hon bedömer att det är! Själv har jag gissat regnskållor men alla de tre veterinärer som sett film på området har oberoende av varandra sagt att det mest troligt är någon form av ohyra. Oavsett blir det bra att få veta och då också om det behövs någon mer behandling än att hålla det torrt.