Less is more & more is more!!!

Salt är gott!!!

Lindriga 18 grader idag och dessutom en sval vind så ridvädret kunde inte vara bättre!!! Red ungefär en timme och både längre sträcka och mer tölt än jag gjort hittills i sommar och ÄNDÅ ser jag att min puls aldrig gick över 118 slag under ridturen - allt detta DEFINITIVT tack vare den svala temperaturen!!! Dags att börja se fram emot hösten alltså - och då inte bara för att jag ÄNTLIGEN ska börja jobba igen så smått!!!

Jag red kortare och färre sekvenser med att flytta undan för skänkeln i skritt idag, med längre pauser på hellånga tyglar där emellan. Ändå kändes Hamingja fantastiskt lösgjord och fin när det var dags för tölt - vilket måste vara p g a att hon i sadeln var betydligt mer "lösgjord" när mina muskler fick chans att hinna slappna av ordentligt mellan de mer aktiva momenten! Eftersom ridningen kändes så bra på alla sätt fick det för första gången även bli en TREDJE vända över ängarna ner till bäcken, fortfarande utan att matte vare sig blev yr eller fick muskelkramper!!! ME LIKE!!! 

Tack vare sammantaget en längre sträcka med riktigt bra töltunderlag hann jag också testa lite nytt. Och upptäckte då ännu ett vinnande koncept: nämligen att när jag förbereder töltsekvenserna genom att flytta undan för skänkeln ska jag när det känns bra ändå vänta med övergången, ställa om i nacken och flytta för andra skänkeln, när det känns bra ställa tillbaka åt det håll vi började med och först när känslan där åter är lätt och fin göra övergången till tölt. När jag på försök gjorde så upptäckte jag nämligen att Hamingja då istället för att få bråttom iväg och gå lite emot handen i övergången inväntade min signal så att vi behöll lätthet och bärighet från bakbenen hela vägen genom övergången och över i tölt! Så nu förstår ni varför jag bara var TVUNGEN att ge oss den där tredje vändan ned till bäcken och tillbaka!