Hamingja var äääääär du???!!!

Här!!!

Det var inte lätt att hitta Hamingja när jag kom till sommarbetet i Höbäcken i förmiddags. En stor del av stonas hage har hög vegetation att gömma sig i och hur jag än spanade syntes ingen av de andra hästarna i stoflocken till heller, så jag hade inte minsta ledtråd till var jag skulle leta... När jag gått en bit in i hagen och ropat på henne dök så Hamingjas huvud upp ur vegetationen nere i närheten av bron över bäcken. Och hon tyckte uppenbarligen att matte behövde motionera och gjorde inte minsta ansats till att röra sig i riktning mot mig. När jag kom fram till henne visade det sig att hon var ensam - än en gång hade hon uppenbarligen "glömt" att hon är ett flockdjur.... och på vägen tillbaka mot grinden fick jag tillslut syn på hennes kompisar i en helt annan del av hagen.

Efter travlongeringen red vi iväg mot Hultetvägen och hade ungefär samma upplägg som de senaste dagarna. Nu skulle jag försöka hitta tillbaka till den HÄRLIGA känslan i tölten igen! När vi red längs den andra vägen över ängarna såg det till att börja med lovande ut, men ville sig inte riktigt... varför? Det var först när vi passerade tillbaka över bäcken som jag insåg att vi hade hamnat i gamla "hjulspår" där jag kom i framvikt och Hamingja "la sig på i handen"... 

Och när jag nu rätade upp mig i sadeln och var noga med att sitta kvar så kom Hamingja direkt upp med bogarna och började dansa fram igen! Jag testade att då och då ställa om henne i nacken utan att vi tappade den härliga känslan! Självklart ville jag ha mer av den "varan" så vi skrittade tillbaka ner till bäcken och red tölt tillbaka igen - med samma härliga känsla!!! Än en gång visade det sig alltså att om matte "sitter som folk" i sadeln så börjar Hamingja börja göra en massa bra grejer!!! (För att citera kompisen Linda Wikström som yttrade dessa bevingade ord när vi båda och Sylvia för många år sedan red på en clinic med Johanna Elgholm - där temat just var ryttarens sits.)

Jag lyckades behärska mig tillräckligt för att Hamingja i alla fall under den allra sista sträckan fram till grusvägen fick sträcka ut sig på längre tyglar innan vi bröt av till skritt. Precis som igår fick hon sedan terrängskritta genom skogen tillbaka till asfaltvägen och under tiden hade jag gott om tid att analysera dagens ridtur och insåg att jag varit överambitiös och använt nästan hela skrittsträckan från sommarbetet fram till andra vägen över ängarna till att flytta undan för skänklarna och förutom alldeles i början bara haft någon enstaka sekvens när vi skrittat på hellånga tyglar. 

Jag ville förstås ge Hamingja så mycket gymnastik som möjligt som förberedelse för töltridningen. Men glömde hur viktiga pauserna på hellånga tyglar är för hennes matte, för att mina muskler med jämna mellanrum ska få återhämtning tillräckligt för att hinna slappna av mellan de mer aktiva skrittsekvenserna. Ännu en "note to self" alltså!

Det är verkligen roligt att jag långsamt lyckats "arbeta mig upp" från att bara orka 15-20 minuter ridning till att rida en hel timme - varav den senaste tiden dessutom nästan varje dag! Visserligen har jag i princip inte orkat något annat dessa dagar... Men ridningen och samvaron med Hamingja är både så oerhört välgörande för mig mentalt och innebär dessutom konditionsträning - vilket på sikt borde innebära att jag börjar orka med även andra aktiviteter på mina riddagar!