Söndag

När vi även idag joggade igång med travlongering 5+5 minuter böjde Hamingja innersidan fint från start även i höger varv! Och när vi sedan skrittade iväg längs asfaltvägen på långa tyglar frustade hon så belåtet igen och igen och igen - det var uppskattat att få röra på sig! (Som Lára som ibland frustade i varje språng av glädjen att få galoppera!) Längs Hultetvägen flyttade vi för skänkeln och gjorde även några övergångar till tölt. Men även om det inte inte är så mycket kvar av förra årets vassa grus så är vägen väldigt hård, så jag begränsade tölten till de sträckor där gräskanten mot diket var tillräckligt bred för att rida på.

Tidigare dagar har vi ridit väg nummer två över ängarna ner mot Höbäcken, så för att variera oss testade jag idag den första och den tredje, men när det inte gick att se någon tydlig väg att rida på vände vi och fortsatte till den fjärde vägen där vi hade mer tur! Jag flyttade undan för högerskänkeln samtidigt som jag gjorde en övergång till tölt och Hamingja kändes direkt mer lösgjord och töltade med härlig bärighet - vilket jag definitivt tror berodde på att det var ett "snällare" underlag med mer svikt! Så i fortsättningen får vi hålla oss till skritt på grusvägen.

Den härliga tölten på "ängsvägen" var gravt beroendeframkallande, så jag såg till att få en rejäl dos till längs "ängsväg" nr 2 innan vi skrittade hemåt. Den bästa töltkänslan har vi fått när jag förberett övergången genom att flytta undan för vänster skänkel och ridit henne vänsterställd i tölten. Jag har provat lite olika saker för att hitta samma känsla när hon är ställd åt höger, bl a att börja med henne vänsterställd och sedan försiktigt ställa om nacken åt höger. När jag idag testade att med sidförande tygeltag "ta med bogarna åt vänster" samtidigt som jag flyttade bak vänsterskänkeln och ställde om till höger blev resultatet bäst hittills! (Som så många gånger förr var det ett Atlicitat som fick poletten att trilla ner för mig - denna gång: "Du kontrollerar bogarna med tyglarna och bakbenen med skänklarna!") 

Inspirerad av detta testade jag också att "ta med bogarna åt vänster samtidigt som jag gjorde övergången till tölt och då lyckades vi också komma ifrån att hon vill korta upp halsen och bli spänd när jag ställer henne åt höger. Min DUKTIGA häst fick sedan en lång, välförtjänt skrittpaus hela vägen tillbaka till Höbäcken! Och tack vare det svalare vädret var det väldigt lite bromsar, så både häst och matte kunde verkligen slappna av! Nu LÄNGTAR jag till nästa ridpass - förhoppningsvis redan i morgon!!!