Inga muskelkramper!

After work!

I eftermiddag blev det ett härligt ridpass på 50 minuter som vi inledde med lite galopp i "kyrkbacken" innan vi red upp till vänster bakom vägbommen. Jobbade med att flytta undan för innerskänkeln i skritt så att Hamingja korsade bak, slappnade av och längde halsen. Sedan övergångar till låååångsam tölt och mer sidförande för att bromsa upp när tempot började dra iväg. 

Red in till höger mot Torrbergsvägen men vände vid älgtornet och fortsatte sedan upp till vändplanen. Där blev det voltarbete i skritt då jag omväxlande flyttade ut bakdelen resp vände för ytterhjälperna med utåtställd häst för att "få koll" på ytterbogen - f f a den högra förstås...! Jag måste också komma ihåg att ALDRIG bli stum i högerhanden, den behöver vibrera lätt även när den är yttertygel för att Hamingja inte ska "fastna" i den och korta upp nacken. 

Under hemvägen fick jag sakta av och börja om från samlad skritt några gånger när hon började kännas "framtung". När jag sedan gav längre tyglar i tölten för att hon skulle få sträcka ut och börja varva ner gick det faktiskt riktigt bra att kontrollera tempot genom halvhalter med sätet! Hon fortsatte att jobba så bra med ryggmusklerna så jag vi fortsatte med detta nästan fram till bommen och tog sedan en liten sväng även på den högra vägen för att skritta av. 

Det här är faktiskt FJÄRDE ridpasset i rad som jag aldrig fick några muskelkramper - det går framåt!!! Och min puls gick aldrig över 134 slag vilket också var bra! Idag har jag ridit trots att jag ska fodra hästarna i kväll - man kan väl inte vara förståndig JÄMT??!! Men i morgon SKA jag vara förståndig och lunchfodra men stå över ridningen. Och på måndag har jag PTSD-terapi på sjukhuset på förmiddagen och efter det brukar det kännas som att jag både sprungit ett marathon och blivit överkörd av en buss... så jag får se om krafterna räcker till lite ridning på eftermiddagen.