Hamingja v/s mördarsvanarna 2-0

Matte jag är faktiskt FULLT upptagen!!!

Idag var det lite svalare än igår, antagligen därför det knappt var några bromsar... skönt, särskilt för hästarna! Hamingja och de andra stona stod långt ner i hagen ganska nära bäcken och jag räknade inte med att hon skulle komma, men ropade och visslade ändå bara "för ordningens skull". Mycket riktigt jag fick gå hela vägen ner där jag hittade henne inne bland HÖGA brännässlor... hon verkade HELT oberörd av dessa, men det var inte jag när det visade sig att de brändes GENOM ridbyxorna.... :-O

De kala partierna under pannluggen och vid öronen hade inte utökats och det hade inte heller tillkommit några sår så det kunde bli ridning idag också! Fast först värmde vi upp med att longera 5 minuter trav åt vardera hållet. Alldeles i början "välte" hon lite inåt med högerbogen men för varje dag tar det kortare och kortare tid innan hon istället böjer sig i innersidan!

Fortsatte sedan med gårdagens vinnande koncept: flytta för skänkeln för smidighet och längd på halsen och när vi kom till Hultetvägen även övergångar till tölt från detta läge. Det är svårare att hålla henne högerställd och korsa med höger bak - men precis som i longeringen går det lite bättre för varje dag! Även idag valde jag andra vägen över ängarna på vänster sida och över bäcken. Men nu verkade vallen på området runt den första vägen vara slagen och plastad så nästa gång tar vi kanske en sväng mellan "dinosaurieäggen".

Även idag lyckades vi skrämma upp den stora flocken svanar som uppehåller sig vid skogsbrynet på andra sidan bäcken. Det är verkligen "pay back-time" m a o!!! När vi vände tillbaka hemåt bjöd Hamingja på en riktigt härlig känsla i tölten!!! Det går som sagt bäst att göra övergången till tölt när vi flyttar för vänsterskänkeln, men när vi töltat med vänsterställning en stund testade jag att ställa om till höger med ett sidförande tygeltag med en mjukt vibrerande hand och då fick vi högerbogen på plats och kunde bibehålla lösgjordheten i tölten!!!

Tillbaka på Hultetvägen blev det sedan en låååång skrittpaus som belöning och sedan fick hon börja sträcka ut framåt, nedåt i tölten. Hemväg är ju alltid hemväg och snart började hon dra upp tempot, men jag mindes Atlis: "ALDRIG bromsa med båda tyglarna - flytta för skänkeln istället!" och jag hade faktiskt så pass tur när jag tänkte att jag testade att flytta för vänsterskänkeln eftersom det är lättare för henne. Och tänk, då gick det ganska bra!!!