Ridning med lurv!

Hamingja, Vidalin och Lisa-Greta "värmer upp" inför sommarbetet!

Under midsommarhelgen fick hästarna flytta till sommarbetet på Höbäcken. Johan och jag hade hunnit åka till Umeå så Christina och Alice var bussiga att ta med Hamingja åt mig! När jag kom till Höbäcken igår upptäckte jag att hon fått kala fläckar vid öronen och under pannluggen... Vid videokonsultation med en av Agrias veterinärer fick jag rådet att låta en veterinär titta på det IRL. 

Då skickade jag en video till Evidensia på Bodentravet och veterinären där tyckte också att hon borde undersökas IRL, men de ville inte att jag kom dit med henne ifall det är något som smittar. Fick tips på några veterinärer som åker ut men det gällde ju också att hitta någon som inte hade semester... tillslut hittade jag en i alla fall och efter lite ommöblering i hennes schema kunde hon klämma in ett besök i Höbäcken på tisdag. Jag bestämde mig sedan för att avstå ridning för att inte riskera att orsaka skav på de hårlösa partierna runt öronen. 

På väg hem från Höbäcken svängde jag förbi Hööks på Storheden och två insektsmedel i sprayform och dessutom en stor burk Skillingarydssalva. Köpte också en fårskinnstunnel att sätta på tränsets nackstycke för att minska risken för skav. När jag åkte till Höbäcken i eftermiddag var tanken att "bara" pyssla om Hamingja och "marinera" henne i insektsmedel så att hon förhoppningsvis blir lite mindre besvärad av bromsarna som i år verkar slå alla rekord med hästlängder... både när det gäller antal och storlek...! :-O

Väl där kunde jag dock till min lättnad konstatera att de kala fläckarna i pannan och runt öronen inte blivit större sedan igår. Man kunde fortfarande ana de små röda prickarna som hade tillkommit igår, men de hade inte blivit fler. Och i o m att det var pyttesmå prickar, inte rispor tror jag de uppkommit när hon p g a att hon gnuggat bort lösa skorpor/hudflagor och att då även några som bara lossnat till 99 % följde med. Alltså inte att hon kliat sig våldsamt, för i så fall tycker jag borde det ha varit avlånga rispor eller större sår. 

Och när jag nu såg att de kala fläckarna inte förvärrats bestämde jag mig för att inviga "fårskinnslurvet" genom att rida en sväng! Men först testade jag att longera i trav som uppvärmning och det visade sig att området där vi brukar vända med hästtransporterna var tillräckligt stort för att tillåta detta! Började med 5 minuter i vänster varv och när jag sedan bytte till höger ville hon till att börja med "välta" inåt med högerbogen men innan de 5 minuterna var slut hade hon slappnat av och rundade innersidan. 

Hade longerat i grimman och när jag sedan satte på sadel och träns konstaterade jag att fårskinnstunneln på nackstycken med råge täckte de kala områdena vid resp öra så det borde inte finnas någon risk att det skulle börja skava. Vi skrittade bort till Hultetvägen där det visade sig att Hamingja mycket väl mindes vår snitslade slinga in till stigen/skidspåret som går längs med vägen - och även mindes att det var "snabbast genom snåren vinner" som gällde! Snitslarna hade dock blivit väldigt bleka under vintern, men jag såg att rullen med plastband ligger kvar i sadelvagnen sedan förra året så jag får sätta upp nya vid tillfälle!

Från Hultetvägen red vi sedan den andra vägen ner till vänster mellan åkrarna och varvade samlad skritt med töltintervaller. På tillbakavägen bestämde jag mig för att hoppa över skogsridningen och testa underlaget på Hultetvägen vilket visade sig vara bättre än förra sommaren, d v s inte alls så mycket vasst grus som då. Men underlaget var hårt, så jag red ute på gräskanten när det var möjligt. Under hela ridturen märktes det på Hamingja att det var ett år sedan vi red här sist, för hon var spänd och ofokuserad med varningssystemet påslaget... eller man kanske kan säga att hon var VÄLDIGT fokuserad, bara inte på matte utan på omgivningen. Men det blir förhoppningsvis bättre framöver när hon hunnit kolla in allt.

Tillbaka i Höbäcken fick Hamingja njuta av att bli avsvampad och sedan "insektsmedelmarinerad". Det blåste ganska kraftigt idag och när vi skulle gå tillbaka till hagen hittade vi ett område där det både blåste och var skugga - så jag lät henne stå där en stund för att svalka sig. Redan på håll hälsades Hamingja välkommen tillbaka med gnäggningar från kompisarna i stoflocken. Ett minne från hennes BFF Litlamin (RIP) som alltid gjorde så och lärde Lisa-Greta & Co att när Hamingja närmar sig ska man gnägga! Men Hamingja visade ingen uppskattning utan "tackade" med att jaga undan dem för att få utrymme att rulla sig ordentligt...! :-O