Til hamingju på Internationella lyckodagen!

Til hamingju kan väl närmast översättas med "önskar (dig) lycka och välgång"!

Och vad passar väl bättre denna dag än att rida hästen som t o m HETER "Lycka"??!! (Det passar i o f s ALLA dagar om ni frågar mig!!!) Dagen till ära valde Lyckan och jag ett träningspass på ridbanan - vilket var alldeles för länge sedan sist. (Här om veckan när det visade sig att underlaget bara kändes säkert i skritt räknas ju inte...!) 

Mitt mål för dagen var att lyckas rida lika megasakta som vi fick göra på Atlikursen. Alltså riktigt, riktigt långsamt - "bara precis så att det kan kallas tölt", inte någon hög grad av samling, men avslappnat och med låååång hals. Något jag inte lyckats särskilt bra med när jag gjort ett antal försök ute längs vägen... men med möjlighet att rida på volt hoppades jag få hjälp att hålla nere tempot. 

Som väntat var det inte enkelt på volt heller, men efter "en miljon förhållningar" (medan jag för mitt inre öra hörde Atlis karaktäristiska "saktarrrr, saktarrrr...!!!" kunde vi tillslut enas om ett riktigt långsamt tempo där Hamingja sedan slappnade av, böjde sig runt innerskänkeln och längde halsen! Då och då bytte jag om volt och i början fick jag varje gång börja om från början igen eftersom Hamingja direkt såg detta som en anledning att dra upp tempot. Men med tiden blev vi ganska överens där också!

I o m att det inte var någon högre grad av samling var det ju lätt att förledas att tro att detta inte var särskilt ansträngande för Hamingja... men när jag gjorde halt för att göra "Atlitestet" (be henne sänka huvudet så att nosen tar i backen - för att kontrollera att ridningen inte gjort henne stressad och spänd) blev det tydligt att hon flåsade ordentligt! (Men hon klarade testet - sänkte lugnt huvudet och stod avslappnad kvar med mulen mot marken ända till dess jag bad henne gå fram igen.) 

Då red jag bara på en liten stund till innan jag testade att göra en övergång direkt från tölt till trav, vilket hon denna gång fixade med bravur! Och när hon en stund senare halkade till lite och slog upp till tölt igen gjorde hon ännu en klockren övergång till trav på min signal! Duktig tjej!!! Men vad som imponerade ÄNNU mer på matte var att lilla fröken "jag satsar mot Solvalla" lyssnade på mina halvhalter med sätet ÄVEN i traven! Så jag kunde hålla nere tempot i traven helt utan att försöka bromsa med tyglarna - och med den lätta tygelkontakten slappnade Hamingja verkligen av jättefint på volten!!! De som sett oss sladda runt på volter i racertrav kan nog förstå hur lycklig matte blev av detta!!! 

Note to self: jag behöver jobba vidare på förhållningarna med sätet - inser att kramningarna med överskänklarna blivit lite bortglömda när jag till största delen förlitat mig på vikthjälperna... Jag ska ju "tänka samlad skritt" - inte "bara nästan tänka samlad skritt"...!!!