Lördagslycka!

...ser ut så här!!!

När jag kom ut i hagen idag trodde jag att det nu var slutfjäskat från Hamingjas sida... Hon stod nere vid en av ladorna och när jag ropade försvann hon snabbt in bakom ladan som om hon försökte gömma sig... men döm om min förvåning när hon snart dyker upp på andra sidan ladan och därifrån går hela vägen fram till mig! Och vilken TUR att jag hade morötter i fickan så att jag kunde "fjäska tillbaka"!!!

När vi sedan skrittade igång på volt utanför stallet - och matte lyckades hyfsat med att "sitta som folk" - kändes Hamingja direkt väldigt mjuk och smidig i kroppen! Det var nog gårdagens galopper som gjort susen! Idag red vi längs bilvägen bort mot Alviksträsk men istället för att rida fram till "världens ände-korsningen" testade jag att rida upp på nya kalhygget för att se om det åter var ridbart sedan snön som kom tidigare hade hunnit sjunka ihop lite. Och vi var nog båda lika nöjda när det visade sig gå jättebra!

Jag red medsols runt hygget och började i skritt, men sedan jag kunnat konstatera att underlaget höll bra för ridning fick Hamingja galoppera upp till toppen. Efter att vi skrittat tillbaka ner samma väg för att ta även den andra galoppen uppför backen fortsatte vi i skritt runt i våra gamla spår ner till bilvägen igen. Underlaget gjorde att Hamingja fick lyfta någon dm extra på "fötterna" - så det var ju perfekt muskelträning! Och hon tyckte ju som vanligt att det var jätteroligt att gå i snön!

Det hade varit en mulen morgon men precis när vi kom ut på bilvägen igen kom solen fram så vi fick en extra dos ljusterapi medan vi töltade hemåt! Jag kämpade vidare med sitsen samtidigt som jag jobbade på att kunna hålla skänklarna lätt om henne i tölten utan att hon skulle bli spänd, köra upp huvudet och rusa... Verkligen inte lätt... men tillslut fick vi till en hyfsad sekvens i alla fall innan det var dags att låta henne börja sträcka ut i nedvarvningstölt. 

Efter en stund mötte vi en av grannarna på fyrhjuling och jag vet inte om det var ljudet från snökedjorna som skrämde Hamingja för hela hon började darra och hon närmast piafferade på stället... men hon gjorde ändå inget försök att dra iväg utan stod kvar - så duktig tjej!!! "Hon har ovanligt mycket flykt i sig...!" brukar ju Atli konstatera. Och då är det ju VÄLDIGT bra gjort att ändå våga vara modig!!!