Matte får en billesnixt!

Ännu en dag med HÄRLIG vårvintersol!!!

Ursprungsplanen var att jag skulle sluta jobbet vid lunch idag för att åka och rida, men det körde alldeles ihop sig och jag behövde jobba betydligt längre. Men med det härliga vårvinterljuset var det fortfarande härligt solsken när jag tillslut kunde skritta iväg på min lyckohäst! När vi värmt upp i tölt och trav längs vägen mot "världens ände-korsningen" gav jag henne en paus på hellånga tyglar - och då visade Hamingja med all önskvärd tydlighet att hon ville att vi skulle rida på nya kalhygget. Först bytte hon till vänster sida av vägen i väldigt god tid och sedan var hon t o m på väg att försöka snedda över diket innan vi hade kommit fram till stället där snön var ihoppackad av skogsmaskinen...!

Jag kunde förstås inte göra henne besviken utan red upp på hygget för en medsols-runda. När vi ridit vänster galopp upp till toppen av hygget och sedan skrittat tillbaka ner samma väg fick jag plötsligt ett riktigt snilledrag: tänk om jag faktiskt skulle be Hamingja fatta HÖGER galopp när det faktiskt var vad jag ville att hon skulle göra?!! Och kan ni tänka er - då fattade hon mycket riktigt HÖGER galopp...! Kanske skulle jag testa att göra så oftare??!! ;-)

De tidigare dagarna med plusgrader har gjort att snön sjunkit ihop väldigt mycket så jag tänkte att skritten tillbaka ner till bilvägen nog inte innebar någon större ansträngning för Hamingja. Men när jag satt av nere vid vägen för att sadla om kunde jag konstatera att hon faktiskt ändå var lite flåsig - så träningseffekten hade uppenbarligen varit ganska bra ändå!

Under hemvägen fick jag sedan en ny "billesnixt" (som Johan brukar säga) nämligen att försöka rida i samma microtempo i tölt - alltså nästan "skrölt" - precis som jag fick göra under senaste Atlikursen. Jag hade nämligen insett att vi lätt hamnar i en ond cirkel när jag försöker hålla om med skänklarna i tölten... för när det gör att Hamingja blir spänd så får hon mig att "studsa" mer på hennes rygg och då blir hon ännu mer spänd och då "studsar" jag mer o s v...! 

Så jag försökte bibehålla den position jag hittat i sadeln under skritten, med skänklarna lätt om hennes sidor, och lät henne smyyyyyga över i tölt för att sedan vara snabb att göra förhållningar "med kroppen som joystick" innan hon hann dra upp tempot. För att lika snabbt återgå till en neutral sits, fast fortfarande med skänklarna lätt om henne. Och successivt tyckte jag att hon blev lite mindre spänd av mina skänklar! På Atlikursen fick jag faktiskt rida så långsamt redan under uppvärmningen - så det ska jag försöka komma ihåg till nästa ridpass! (Vilket förhoppningsvis blir i morgon om inte min kropp sätter sig på tvären.)