Avslutar veckan på bästa sätt!!!

 
Hur lycklig kan man bli av en häst?! "No upper limit!!!"

När jag kom till stallet för att morgonfodra blåste det ganska rejält (10 m/s enligt väderappen) så det var lite trixigt att se till att hästarnas hö inte blåste ut ur hagen... Men med strålande sol från en klarblå himmel och behagliga +2 grader var det ju ändå ganska skönt väder - i alla fall så länge man red i medvind...!

Jag red till höger nere på bilvägen och kunde direkt konstatera att Hamingja inte glömt gårdagens träning - för redan när jag inledde med "uppvärmningstölt" fungerade halvhalterna jättebra så det var inga som helst problem att bibehålla ett lågt tempo i tölten, trots att vi inte befann oss på ridbanan! Fortsatte uppvärmningen med två galopper längs vägen upp till kyrkan. 

När jag började min "ryttarkarriär" i slutet på 70-talet var det på gamla K4 i Umeå. Då hade visserligen Umeå Ryttarförening tagit över verksamheten på anläggningen, men det militäriska satt fortfarande DJUPT förankrat i väggarna och jag hörde under mina år där på ridskolan aldrig talas om sådant "finlir" som halvhalter t ex... Men vi blev GRYMMA på att lyda kommandon som "vänd snett igenom!""Vänd över ridbanan" och "Vänd rätt upp!" 

Något annat vi lärde oss och som jag drog mig till minnes idag var att när man saktat av till skritt skulle man direkt lägga till ny drivning - för att man inte skulle tappa energin bara för att man bytte gångart. I o m att jag med Hamingja under lång tid i första hand behövde fokusera på att hantera hennes flyktreflexer har jag istället för att försöka bibehålla energin framåt strävat efter att "montera en off-knapp". Och därmed varit jättenöjd när vi TILLSLUT kom till den punkt när hon direkt efter en avsaktning velat sträcka ut halsen framåt nedåt och jag kunde ge henne hellånga tyglar. 

Atli har många gånger förklarat att detta är ett helt nödvändigt första steg eftersom man inte kan lära en häst någonting så länge den är inställd på flykt. För att hjälpa hästen att hitta "off-knappen" får man helt enkelt acceptera att man (tillfälligt) lägger sig till med sådana olater som att hästen slänger sig ner på bogarna och tappar energi framåt när man saktar av till skritt. MEN när off-knappen finns där är det ju meningen att man ska ta tag i det där andra... vilket Hamingja och jag verkligen behöver göra! 

Men på tal om flyktreflexer: När vi nyligen skrittade från kyrkan ner till bilvägen för första gången på väldigt länge förvandlades Hamingja till en korsning mellan giraff och elvisp när hon skulle hålla koll på alla faror som kunde hota runt omkring... Vilken skillnad då idag när hon kunde skritta helt avslappnat på hellånga tyglar! Och då blåste det ju ändå VÄLDIGT mycket!!! Jag har dock många gånger konstaterat att till skillnad mot alla andra hästar jag ridit så blir Hamingja inte alls särskilt uppstressad när det blåser. (Sylvia brukar hävda att det är för att Hamingja ALLTID är så lättskrämd att jag inte märker någon skillnad - men Hamingja och jag hävdar BESTÄMT att det bara är lögn och förtal!!!) 

Tillbaka nere på bilvägen fortsatte vi bort till korsningen vid sjön medan vi tränade på arbetstempo tölt. Och det var verkligen tydligt vilken skillnad det blir när hästen lyssnar på halvhalterna!!! Nästa "pusselbit" att få på plats var bakdelen - som Hamingja gärna vill skicka ut åt vänster för att inte behöva bära upp så mycket vikt med höger bakben. Och efter några lätta "pet" med pisken på vänster bak räckte det sedan att dra bak vänsterskänkeln lite för att rama in. En stund i alla fall - sedan fick jag påminna igen med pisken...

Innan vi vände hemåt gjorde jag halt en stund i korsningen för att vi skulle få hämta andan inför hemvägen. Och det var välbehövligt - för när vi sedan red hemåt var motvinden så stark att det nästan var lite svårt att andas i de värsta vindbyarna... Men efter en stund bjöd Hamingja verkligen på en FANTASTISK känsla i tölten när mer drivning från mig inte fick henne att dra upp tempot utan bara komma upp mer och mer med bogarna! Så det var njutridning på högsta nivå - den hårda motvinden till trots! 

Som avslutning fick min duktiga häst skritta på långa tyglar efter lilla vägen upp till kyrkan där det i alla fall inte blåste riktigt lika hårt som längs bilvägen. Och då visade hon igen att den svårmonterade "off-knappen" fanns på plats! Hon fick sedan stå en extra lång stund med BoT på ryggen för musklernas återhämting innan den riktiga belöningen kom: att få gå tillbaka till flocken i hagen! Och i morgon får hon välförtjänt vilodag - fast matte egentligen vill rida mer NU!!!