Och än en gång fascinerades jag av att Hamingja inte allt har någon brådska ut från ridbanan. Jag måste verkligen aktivt styra henne ut därifrån. För även om jag rider rakt mot den öppna riden så kommer hon annars att vika av och följa spåret förbi öppningen på samma sätt som om grinden vore stängd!
Längs bilvägen var underlaget bättre för ridning så snart vi passerat den första raksträckan förbi gamla sommarbetet. Så vi fortsatte med tölt då jag försökte rida långsamt men med mycket aktivitet i bakbenen. Där hjälper lätta "pet" med pisken till! Fortfarande är det ganska ofta som ett sådant "pet" innebär STORT trauma för den stackars hästen som förstår att det är nu hon ska dö...! :-O Men allt oftare kan hon hantera det och ibland får det t o m henne att SÄNKA tempot samtidigt som hon tar i bättre bakifrån! Plötsligt händer det!!!
Jag fick jobba en hel del med att hålla högerbogen på plats idag... så jag fick jobba en hel del med att "ta med" bogarna åt vänster m h a sidförande tygeltag med båda tyglarna. Senast upplevde jag att vi "fastnade" lite mer i högertygeln igen båda två... Atli brukar vid sådana tillfällen uppmana mig att snabbt ställa om höger-vänster ett par gånger för att hon ska slappna av men idag tyckte jag mest det resulterade att jag "tappade ut" högerbogen igen (i de fall jag lyckats få den "på plats")...så istället försökte vara snabbare i eftergifterna så jag i alla fall inte uppmuntrade henne att bli stum.
Efter nedvarvningstölt på längre tyglar avslutade vi med att skritta hem via den lilla vägen upp till kyrkan och Hamingja verkade faktiskt inte ens besviken över att inte få galoppera där som vi brukar - men så var det också VÄLDIGT varmt så hon var REJÄLT svettig och t o m lite skummig här och var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar