Lite tölt "bara i förbifarten"!

...visar sig vara ett vinnande koncept!

Oj, så fort det går med snösmältningen i år! I söndags (förrgår) var större delen av Mariebäcksvägen fortfarande täckt av is/snö med bara enstaka leriga partier. Idag var det tvärt om - det fanns enstaka partier med is medan resten var rena lervällingen... :-O Ett av alla tillfällen då jag är glad att jag har bil med fyrhjulsdrift! Hamingja har ju också fyrhjulsdrift skulle man kunna säga, men så länge hon fortfarande har broddar (vilket behövs i hagen där det fortfarande är is) undviker jag att rida i lera. Detta eftersom hon då brukar fastna med bakhovarna i underlaget när vi töltar vilket ju frestar på hennes känsliga muskler i bakdelen. 

Så istället för ridning längs bilvägen blev det ett helt improviserat upplägg som visade sig vara en riktig fullträff! Jag började med att rida upp till vänster bakom vägbommen där det fortfarande låg snö och underlaget visade sig fungera bra för både trav och galopp! Då fick jag uppleva en ovan känsla i galoppen och det tog en liten stund för mig att förstå vad det var jag kände: Hamingja galopperade ganska långsamt, men inte långsamt som när hon håller på att "tappa" galoppen bak utan lugnt och avslappnat! 

Efter en stunds voltarbete i skritt på vändplanen galopperade vi tillbaka hemåt igen och då gick det ju lite fortare men fortfarande ändå med en känsla att hon inte behövde springa ikapp sin balans. Tillbaka vid gården red jag bort till kyrkan två sekvenser av trav ner till bilvägen och galopp tillbaka upp. Och för andra gången på kort tid fick jag uppleva att jag faktiskt kunde göra halvhalter/förhållningar med sätet även i dessa gångarter - tänk om det t o m blir en vana?!!

Men jag skulle faktiskt få bli ÄNNU mer Hamingja-hög denna dag, tack vare det alldeles LYSANDE infallet att avsluta vårt ridpass med lite tölt på ridbanan! För när halvhalterna verkligen fungerade (tack vare alla halterna i söndags) kunde jag hålla ett lågt tempo i tölten samtidigt som jag vände för ytterhjälperna "på alla möjliga böjda spår". Och plötsligt kunde vi tölta med samling men avslappnat och lös högertygel!!! Vi så lätt överambitiösa när vi ska träna tölt, och blir då så spända i kroppen både Hamingja och jag... Men så här "bara lite i förbifarten" blev känslan i tölten MYCKET trevligare! 

Några RIKTIGA halvhalter!!!

Söndagsfin!

Idag hade både Hamingja och jag Back on Track under vårt ridpass - hon i form av sitt nya schabrak och jag i form av ridhandskar och boxershorts under ridbyxorna. När jag igår såg jag ett filmklipp om sitsträning där det nämndes att när man upplever att en person behöver räta på sig i sadeln så sitter problemet ofta i stela höftleder/strama höftböjare. Kan man öppna upp höftlederna mer så hamnar man också i en bättre position i sadeln. Och jag kände att det stämmer väldigt bra på mig i alla fall! För jag är väldigt stel där (också) och under många år stretchade jag mycket för att motverka detta. Till dess jag hade turen att hitta min smärtläkare som innan han gick i pension här om året hann hjälpa mig så fantastiskt mycket. Och det bl a genom att uppmana mig att göra tvärt emot vad många tidigare rått mig att göra. I o m att smärtorna enligt honom orsakats av att jag pressat kroppen för hårt är det INTE mer träning (och stretching) som behövs för att få smärtlindring (som jag fått höra i så många år) utan tvärt om mer vila. 

Jag behöver alltså vara mycket mer snäll med min kropp - så förutom att vila mer är jag numera väldigt försiktig med stretching samtidigt som jag t ex använder Back on Track ännu mer. Och förutom att smärtan blir lindrigare märker jag att jag faktiskt även blir MINDRE stel när jag (nästan) avstår stretchingen! (När det gäller höftböjarna t ex nöjer jag mig numera med den milda stretchingeffekt det blir av att sittandes i sadeln aktivt slappna av och "släppa ner" benen.) 

Något jag bl a ägnade mig åt idag medan vi skrittade tillbaka ner till bilvägen mellan våra uppvärmande galopper längs lilla vägen upp till kyrkan. Där jag faktiskt fick bakläxa för mina galoppfattningar - i BÅDA galopperna... :-O Först gjorde jag en slarvig vänsterfattning som resulterade i att Hamingja valde höger galopp istället. Men när jag vid andra försöket var betydligt mer noggrann med att rida några steg högeröppna innan halten och sedan inte föll framåt med överlivet utan bara sköt fram vänster höft tog hon vänster galopp direkt. 

När jag sedan skulle fatta höger galopp blev det fel flera gånger i rad... och ade det inte varit för att hon nyss faktiskt valt höger istället för vänster hade jag nog trott att hon var stel (och/eller kanske öm i musklerna) efter gårdagens intensiva tölttträning... men nu var det ju uppenbarligen mina signaler det var fel på... Efter några misslyckade försök hittade jag vad som verkade vara nyckeln. Hamingja vill ju själv gärna skicka bakdelen åt vänster så om jag dessutom ber om vänstersluta blir det nog FÖR mycket och stjälper istället för hjälper. I alla fall var det så idag att när jag bara "släppte ut" högerbogen i halten och sedan sköt fram höger höft så tog hon rätt galopp! När vi ridit tillbaka ner testade jag en gång till, det funkade lika bra och Hamingja galopperade än en gång ut till kyrkan så att snön sprutade runt hovarna! 

Efter detta hade jag bara tänkt lägga in ett kort töltpass med fokus på att jag med mer öppna höftleder skulle komma ner djupare i sadeln. Men när jag väl satt igång med detta blev jag så inspirerad att det slutade med ett MINST lika intensivt pass som igår! Förutom mina försök att komma djupare ner i sadeln kom jag på en annan bra idé: att avsluta varje töltsekvens med att göra halt (f f a med hjälp av överskänklarna samt vikten bakåt) innan jag antingen gjorde ny övergång till tölt eller gav Hamingja en skrittpaus. Förutom att undvika att Hamingja faller ner på bogarna när jag saktar av från tölten så innebar varje halt också en (välbehövlig) renovering av bromsen. 

Något som under hemvägen tillslut också resulterade i några RIKTIGA halvhalter i tölten, där hon verkligen vinklade in bakbenen och kom upp fram! Under senaste Atlikursen i höstas, när jag fick jobba mycket med halter på detta sätt fick jag tillslut uppleva vad som antagligen var de första riktiga halvhalterna i tölt som jag gjort under mitt liv som ryttare. Och genom att fortsätta på samma sätt fick jag  under en period efter kursen uppleva detta fler gånger innan. Men det här var definitivt första gången på den här sidan av årsskiftet - vilket jag främst tackar alla halterna för! "Håll i, håll ut, håll avståndet och håll kontakten!" Har ju varit något av ett mantra under den pågående pandemin. Och nu tänker jag också "Håll i med halterna!!!" för att förhoppningsvis få fler sådana här Hamingja-moments!!!

Storlördag!

Som Hamingja har tjatat om ett Back on Track-schabrak... och tillslut kunde jag inte stå emot längre...! ;-) Att det BÅDE har BoT-effekten OCH är väldigt fint är ju en trevlig kombo!!!

Jag har faktiskt bara ridit en dag tidigare i veckan för igår var inte min dagsform den bästa... så Hamingja fick något så ovanligt som en ledig fredag. Men därmed var vi ju desto mer taggade idag - både hon och jag! I onsdags upplevde jag det väldigt svårt att hålla högerbogen på plats i tölten och min strategi för att det skulle fungera bättre idag var dels att hålla pisken i högerhanden för att kunna lägga den lätt mot högerbogen vid behov samt att försöka ha en ÄNNU mer rörlig/fjädrande högerhand för att inte erbjuda något att "hänga" sig emot. 

Atli brukar säga att när man i efterhand analyserar ett ridpass där något inte fungerat som man önskat och kommer fram till vad som troligen var orsaken, som i detta fall att jag inte lyckades hålla högerbogen på plats, så ska man börja nästa ridpass med att direkt försöka åtgärda detta - alltså redan under uppvärmningen. Detta var också vad jag gjorde idag, redan under den inledande uppvärmningstölten fick tygeltagen som "tog med" bogarna åt vänster fick stöd av pisken lätt mot högerbogen samt hela tiden STORA eftergifter på högertygeln. 

Eftersom man inte ska ändra ett vinnande koncept tog vi sedan en paus i töltandet för att galoppera två vändor längs lilla vägen upp till kyrkan. När vi för andra gången var på väg tillbaka ner mot bilvägen skojade jag till det lite genom att låta henne trava den sista biten. När vi nästan var framme vid bron visslade jag för att hon skulle sakta av och detta råkade tydligen sammanfalla med att hon upptäckte något farligt i närheten av bäcken så det blev närmast en slidestop och sedan ville hon INTE ta ett enda steg framåt... Efter en stund gav jag upp, satt av och gick före henne över bron (där jag ändå brukar sitta av för att sadla om efter galoppen.)

Tillbaka på bilvägen fortsatte vi mot världens ände-korsningen i tölt där jag åter tog hjälp av pisken mot högerbogen och små förhållningar följt av snabba eftergifter på högertygeln. När det gäller evighetsprojektet med min sits så har jag ju fått så många olika saker att träna på att jag inte klarar att hålla dem alla i minnet samtidigt utan jag får försöka ha lite olika fokusområden olika dagar, med förhoppningen att några av dem tillslut ska komma mer naturligt och att jag då kan ha ännu mer fokus på resterande. Och dagens fokusområde var att öppna upp mer i höftlederna för att få en bättre position i sadeln. Det behöver jag VERKLIGEN jobba hur mycket som helst med och jag insåg igår att det hamnat lite i skymundan av andra delar den senaste tiden...

I korsningen vid sjön vände vi direkt hemåt igen och fortsatte på samma sätt med tölten. Och när jag vid några tillfällen lyckades rama in henne ordentligt även om pisken var upptagen med att hålla högerbogen på plats så att det var vänsterskänkeln ensam som behövde hindra bakdelen att glida iväg åt vänster fick jag uppleva några riktigt trevliga moment! (Efter att vi reparerat bromsen m h a flera halter så att halvhalterna fungerade igen.) Fast sedan började vi bli REJÄLT trötta både Hamingja och jag varför det blev allt svårare att undvika dragkampen om högertygeln... så jag lät henne börja sträcka ut i nedvarvningstölt när en lätt böjning runt högerskänkeln innebar fortsatt trevlig aktivitet i överlinjen. 

Som avslutning fick Hamingja skritta hem via kyrkan. Välförtjänt för min häst som var så svettig att hon skummade - men så hade hon ju också jobbat riktigt bra i värmen! Och BoT-schabraket följdes av ryggvärmaren på bakdelen medan Hamingja fick mumsa i krubban och matte fick ta igen sig i solen utanför stallet. 

Onsdag=lillördag

Och då vill man ju rida fina hästen!!! Det milda vädret håller i sig och när det inte ens är minusgrader under natten går det verkligen undan med snösmältningen! Jag gjorde ett försök att rida på ridbanan idag, den är fortfarande täckt av ett tunt lager is/snö men det blev en hel del genomslag... Efter att vi flyttat undan för innerskänkeln i skritt på volt och testade jag lite tölt längs spåret men bestämde mig snart för att det var bättre att rida ut längs bilvägen.

Och än en gång fascinerades jag av att Hamingja inte allt har någon brådska ut från ridbanan. Jag måste verkligen aktivt styra henne ut därifrån. För även om jag rider rakt mot den öppna riden så kommer hon annars att vika av och följa spåret förbi öppningen på samma sätt som om grinden vore stängd!

Längs bilvägen var underlaget bättre för ridning så snart vi passerat den första raksträckan förbi gamla sommarbetet. Så vi fortsatte med tölt då jag försökte rida långsamt men med mycket aktivitet i bakbenen. Där hjälper lätta "pet" med pisken till! Fortfarande är det ganska ofta som ett sådant "pet" innebär STORT trauma för den stackars hästen som förstår att det är nu hon ska dö...! :-O Men allt oftare kan hon hantera det och ibland får det t o m henne att SÄNKA tempot samtidigt som hon tar i bättre bakifrån! Plötsligt händer det!!!

Jag fick jobba en hel del med att hålla högerbogen på plats idag... så jag fick jobba en hel del med att "ta med" bogarna åt vänster m h a sidförande tygeltag med båda tyglarna. Senast upplevde jag att vi "fastnade" lite mer i högertygeln igen båda två... Atli brukar vid sådana tillfällen uppmana mig att snabbt ställa om höger-vänster ett par gånger för att hon ska slappna av men idag tyckte jag mest det resulterade att jag "tappade ut" högerbogen igen (i de fall jag lyckats få den "på plats")...så istället försökte vara snabbare i eftergifterna så jag i alla fall inte uppmuntrade henne att bli stum.

Efter nedvarvningstölt på längre tyglar avslutade vi med att skritta hem via den lilla vägen upp till kyrkan och Hamingja verkade faktiskt inte ens besviken över att inte få galoppera där som vi brukar - men så var det också VÄLDIGT varmt så hon var REJÄLT svettig och t o m lite skummig här och var. 

Avslutar veckan på bästa sätt!!!

 
Hur lycklig kan man bli av en häst?! "No upper limit!!!"

När jag kom till stallet för att morgonfodra blåste det ganska rejält (10 m/s enligt väderappen) så det var lite trixigt att se till att hästarnas hö inte blåste ut ur hagen... Men med strålande sol från en klarblå himmel och behagliga +2 grader var det ju ändå ganska skönt väder - i alla fall så länge man red i medvind...!

Jag red till höger nere på bilvägen och kunde direkt konstatera att Hamingja inte glömt gårdagens träning - för redan när jag inledde med "uppvärmningstölt" fungerade halvhalterna jättebra så det var inga som helst problem att bibehålla ett lågt tempo i tölten, trots att vi inte befann oss på ridbanan! Fortsatte uppvärmningen med två galopper längs vägen upp till kyrkan. 

När jag började min "ryttarkarriär" i slutet på 70-talet var det på gamla K4 i Umeå. Då hade visserligen Umeå Ryttarförening tagit över verksamheten på anläggningen, men det militäriska satt fortfarande DJUPT förankrat i väggarna och jag hörde under mina år där på ridskolan aldrig talas om sådant "finlir" som halvhalter t ex... Men vi blev GRYMMA på att lyda kommandon som "vänd snett igenom!""Vänd över ridbanan" och "Vänd rätt upp!" 

Något annat vi lärde oss och som jag drog mig till minnes idag var att när man saktat av till skritt skulle man direkt lägga till ny drivning - för att man inte skulle tappa energin bara för att man bytte gångart. I o m att jag med Hamingja under lång tid i första hand behövde fokusera på att hantera hennes flyktreflexer har jag istället för att försöka bibehålla energin framåt strävat efter att "montera en off-knapp". Och därmed varit jättenöjd när vi TILLSLUT kom till den punkt när hon direkt efter en avsaktning velat sträcka ut halsen framåt nedåt och jag kunde ge henne hellånga tyglar. 

Atli har många gånger förklarat att detta är ett helt nödvändigt första steg eftersom man inte kan lära en häst någonting så länge den är inställd på flykt. För att hjälpa hästen att hitta "off-knappen" får man helt enkelt acceptera att man (tillfälligt) lägger sig till med sådana olater som att hästen slänger sig ner på bogarna och tappar energi framåt när man saktar av till skritt. MEN när off-knappen finns där är det ju meningen att man ska ta tag i det där andra... vilket Hamingja och jag verkligen behöver göra! 

Men på tal om flyktreflexer: När vi nyligen skrittade från kyrkan ner till bilvägen för första gången på väldigt länge förvandlades Hamingja till en korsning mellan giraff och elvisp när hon skulle hålla koll på alla faror som kunde hota runt omkring... Vilken skillnad då idag när hon kunde skritta helt avslappnat på hellånga tyglar! Och då blåste det ju ändå VÄLDIGT mycket!!! Jag har dock många gånger konstaterat att till skillnad mot alla andra hästar jag ridit så blir Hamingja inte alls särskilt uppstressad när det blåser. (Sylvia brukar hävda att det är för att Hamingja ALLTID är så lättskrämd att jag inte märker någon skillnad - men Hamingja och jag hävdar BESTÄMT att det bara är lögn och förtal!!!) 

Tillbaka nere på bilvägen fortsatte vi bort till korsningen vid sjön medan vi tränade på arbetstempo tölt. Och det var verkligen tydligt vilken skillnad det blir när hästen lyssnar på halvhalterna!!! Nästa "pusselbit" att få på plats var bakdelen - som Hamingja gärna vill skicka ut åt vänster för att inte behöva bära upp så mycket vikt med höger bakben. Och efter några lätta "pet" med pisken på vänster bak räckte det sedan att dra bak vänsterskänkeln lite för att rama in. En stund i alla fall - sedan fick jag påminna igen med pisken...

Innan vi vände hemåt gjorde jag halt en stund i korsningen för att vi skulle få hämta andan inför hemvägen. Och det var välbehövligt - för när vi sedan red hemåt var motvinden så stark att det nästan var lite svårt att andas i de värsta vindbyarna... Men efter en stund bjöd Hamingja verkligen på en FANTASTISK känsla i tölten när mer drivning från mig inte fick henne att dra upp tempot utan bara komma upp mer och mer med bogarna! Så det var njutridning på högsta nivå - den hårda motvinden till trots! 

Som avslutning fick min duktiga häst skritta på långa tyglar efter lilla vägen upp till kyrkan där det i alla fall inte blåste riktigt lika hårt som längs bilvägen. Och då visade hon igen att den svårmonterade "off-knappen" fanns på plats! Hon fick sedan stå en extra lång stund med BoT på ryggen för musklernas återhämting innan den riktiga belöningen kom: att få gå tillbaka till flocken i hagen! Och i morgon får hon välförtjänt vilodag - fast matte egentligen vill rida mer NU!!!

Til hamingju på Internationella lyckodagen!

Til hamingju kan väl närmast översättas med "önskar (dig) lycka och välgång"!

Och vad passar väl bättre denna dag än att rida hästen som t o m HETER "Lycka"??!! (Det passar i o f s ALLA dagar om ni frågar mig!!!) Dagen till ära valde Lyckan och jag ett träningspass på ridbanan - vilket var alldeles för länge sedan sist. (Här om veckan när det visade sig att underlaget bara kändes säkert i skritt räknas ju inte...!) 

Mitt mål för dagen var att lyckas rida lika megasakta som vi fick göra på Atlikursen. Alltså riktigt, riktigt långsamt - "bara precis så att det kan kallas tölt", inte någon hög grad av samling, men avslappnat och med låååång hals. Något jag inte lyckats särskilt bra med när jag gjort ett antal försök ute längs vägen... men med möjlighet att rida på volt hoppades jag få hjälp att hålla nere tempot. 

Som väntat var det inte enkelt på volt heller, men efter "en miljon förhållningar" (medan jag för mitt inre öra hörde Atlis karaktäristiska "saktarrrr, saktarrrr...!!!" kunde vi tillslut enas om ett riktigt långsamt tempo där Hamingja sedan slappnade av, böjde sig runt innerskänkeln och längde halsen! Då och då bytte jag om volt och i början fick jag varje gång börja om från början igen eftersom Hamingja direkt såg detta som en anledning att dra upp tempot. Men med tiden blev vi ganska överens där också!

I o m att det inte var någon högre grad av samling var det ju lätt att förledas att tro att detta inte var särskilt ansträngande för Hamingja... men när jag gjorde halt för att göra "Atlitestet" (be henne sänka huvudet så att nosen tar i backen - för att kontrollera att ridningen inte gjort henne stressad och spänd) blev det tydligt att hon flåsade ordentligt! (Men hon klarade testet - sänkte lugnt huvudet och stod avslappnad kvar med mulen mot marken ända till dess jag bad henne gå fram igen.) 

Då red jag bara på en liten stund till innan jag testade att göra en övergång direkt från tölt till trav, vilket hon denna gång fixade med bravur! Och när hon en stund senare halkade till lite och slog upp till tölt igen gjorde hon ännu en klockren övergång till trav på min signal! Duktig tjej!!! Men vad som imponerade ÄNNU mer på matte var att lilla fröken "jag satsar mot Solvalla" lyssnade på mina halvhalter med sätet ÄVEN i traven! Så jag kunde hålla nere tempot i traven helt utan att försöka bromsa med tyglarna - och med den lätta tygelkontakten slappnade Hamingja verkligen av jättefint på volten!!! De som sett oss sladda runt på volter i racertrav kan nog förstå hur lycklig matte blev av detta!!! 

Note to self: jag behöver jobba vidare på förhållningarna med sätet - inser att kramningarna med överskänklarna blivit lite bortglömda när jag till största delen förlitat mig på vikthjälperna... Jag ska ju "tänka samlad skritt" - inte "bara nästan tänka samlad skritt"...!!! 

Reykur-blogg!!!

 

A walk down memory lane - underbara minnen med min Reykur frá Svanavatni!!! Efter alla år av längtan: ÄNTLIGEN en EGEN HÄST!!! Dessa bilder är från en av våra första dagar tillsammans, när Lena Furberg ("mamma" till Mulle) fotade oss. Tanken var att någon av bilderna skulle bli ett omslag till tidningen Min Häst. I slutänden föll det dock på att "det syns att tjejen är äldre än 13 år..." Men lika glad var jag ändå för jag fick ju BILDERNA!!!

En hel del av mina bloggläsare har väl redan sett dessa bilder på Facebook nyligen. Men eftersom det faktiskt finns folk som inte har Facebook (Hej Eva!!!) så kommer de förstås här också!!! Vill samtidigt passa på att dementera att min mångåriga medryttare Eva skulle vara långsint - det stämmer inte alls!!! Hon har visserligen inte förlåtit mig ännu för att jag sålde Reykur, men det har ju faktiskt bara hunnit gå 15 år ännu...!!!

"Herr Hårfager" hade inte så mycket till man på den tiden... sommaren innan (vilken var hans tredje i Sverige om jag minns rätt) hade han fått exem och då på ett kick hunnit klia av all man så det här var allt som hunnit växa ut sedan dess...

...men det växte ju ut med tiden - faktiskt så att jag vid flera tillfällen fick frågan om han var sent kastrerad i o m att han hade så mycket man och svans!!!

Den här har jag som förstoring också!

Lycka!!! Och jag hade t o m köpt en grimma med hans namn graverat på en mässingskylt! En sådan grimma har ingen av mina andra hästar fått - ännu i alla fall. 

Här en bild från något av de första åren i Luleå (2002 tror jag) och då gjorde han ju verkligen skäl för epitetet "Herr Hårfager"!!!

Less is more!!!

 

Mariebäcks solkatter!

Uttrycket "less is more" används i många olika sammanhang och idag har jag - än en gång - konstaterat att det definitivt gäller i ridningen!!! För många gånger gör man alldeles för mycket för att det ska kunna bli bra... När jag under lektioner för Atli eller Sylvia ibland fått uppleva ett ögonblick med en riktigt magisk känsla så har det alltid handlat om att jag lyckats förfina mina hjälper. Att jag "gjort mindre" men med större precision. Och efteråt undrar jag alltid hur det kommer sig att min egen reflex snarare är att göra mer, använda mer kraft, när jag inte får det resultat jag önskar...?! (F ö reagerar jag på samma sätt när jag sitter vid datorn - om den inte gör som jag vill trycker jag HÅRDARE på tangenterna... men när det inte ens fungerar på något så "fyrkantigt" som en dator, hur kan jag då inbilla mig att det ska fungera på en levande häst?!??

Stackars Hamingja får tyvärr stå ut med en matte som alldeles för ofta blir stel och stum - i sitsen och i handen... och då kan ju inte hästen förväntas bli annat än stel och stum hon också... Men i söndags, när vi efter uppvärmningen i "racergalopp" övergick till att träna tölt hände plötsligt något. För jag hade faktiskt tillräckligt tur när jag tänkte för att komma ihåg hur samspelet mellan små, små förhållningar med en mjuk, fjädrande hand och några lätta "pet" med pisken på vänster bak verkligen kan skapa något magiskt! Känslan när hästen bär upp sig med en fjädrande överlinje! Eller med Atlis beskrivning:  när hästens rygg och överlinje blir som en pilbåge som spänns från bakbenen och framåt! Ett magiskt ögonblick som jag förstås ville uppleva igen och igen och igen! Men VARFÖR fortsätter jag då att "fastna" i handen och bli stel och spänd i sitsen...?!?

Inför dagens ridpass hade jag bestämt mig: jag skulle ha tur när jag tänkte en gång till! Och för att inte ändra för mycket i ett vinnande koncept inledde vi med en vända i vardera galoppen upp till kyrkan innan jag sadlade om för att övergå till töltträning längs bilvägen bort mot Alviksträsk. Till att börja med försökte jag hålla fokus på den där fjädrande handen - och när jag inte gav Hamingja något att "hänga" i så gjorde hon ju inte det heller! 

När vi passerat nya hygget och vände hemåt igen var det dags att även försöka höja graden av samling. Den senaste tiden har inte alla lätta "pet" med pisken skapat stort trauma - allt oftare har jag faktiskt "bara" fått önskad effekt med mer energi från bakbenen. Och när jag under hemvägen tillslut lyckades hitta ett bra samspel mellan fjädrande hand och pisk o/e skänkel som aktiverade vänster bak och skapade fjädrande bakben - då var det flera sekvenser av WOW!!! Och jag bara undrade: VARFÖR gör jag inte ALLTID så här??!! (Vilket även Hamingja GARANTERAT undrade!!!) 

Så min målsättning inför framtiden är given: Att oftare försöka ha tur när jag tänker!!! 

Vilket drag under galoscherna!!!

Speedhästen tänker framåt!!!

Idag gick det undan minsann...!!! Men dagen började i makligare takt, med morgonfodring av hästarna. Sedan även jag fått frukost och gick tillbaka ner mot stallet såg jag Hamingja stå vid grinden och "städa" undan det sista på marken. "Perfekt, då går det snabbt att hämta in henne!" tänkte jag och gick in i stallet för att hämta grimman. Men när jag kom ut igen ser jag att hon är på väg bortåt... När jag ropar och visslar stannar hon visserligen till och vänder sig om för att titta på mig, men sedan fortsätter hon iväg med lika bestämda steg. (Och med Elsa i hasorna som så ofta den senaste tiden - har Litlamin fått konkurrens som Hamingjas BFF??!!) 

Trots att jag fortsatte att ropa och vissla fortsatte Hamingja med lika målmedvetna steg bortåt och vek in bakom den första ladan... men hon stannade inte där utan dök snabbt upp på ladans andra sida och efter ett kort stopp vid staketet fortsatte hon med lika målmedvetna steg runt i en vid båge för att sedan komma upp till mig! Hon har gjort på samma sätt någon gång tidigare också... var detta hennes dagliga morgonpromenad som hon ville "avverka" innan hon hade tid för mig?! :-D

Om Hamingja höll på sina vanor så gjorde jag tvärt om och hade planerat ett helt nytt upplägg för vårt ridpass idag, med en stor del av uppvärmningen i galopp! Så efter en kortare uppvärmningstölt till höger längs bilvägen vände jag tillbaka för att galoppera upp längs den lilla vägen från bäcken upp till kyrkan. (Som Sylvia gör under den första tiden av unghästarnas inridning - så att de lär sig att verkligen "tänka framåt" innan man börjar med sådana "detaljer" som att lära dem stanna och svänga t ex.) 

Vi inledde i vänster galopp och Hamingja drog verkligen igång turbomotorerna redan under den första vändan upp. När vi sedan skulle skritta samma väg tillbaka ner blev det VÄLDIGT tydligt att vi inte ridit åt det hållet på länge, för Hamingja - redan extra upplivad av galoppen - förvandlades till en korsning av giraff och propeller som skulle spana runt åt alla håll samtidigt...! Efter en turbovariant att höger galopp uppför backen hade hon MÖJLIGEN koll på att matte faktiskt satt på ryggen under vägen tillbaka ner och efter tredje galoppvändan hade hon i alla fall tid att lägga några % av sitt fokus på mig...! 

Efter tre galopper tyckte jag att det var dags för dagens töltträning, så jag fortsatte över bron och ner till bilvägen där Hamingja fick en smärre chock när hon upptäckte grannarnas hus på andra sidan vägen ur en för henne ny/ovan vinkel... Men sedan jag suttit av och sadlat om hade hon i alla fall hunnit komma över det värsta traumat...!

Jag red högersluta i samlad skritt och sedan övergång till tölt där jag fortsatte att "tänka sluta" för att bibehålla inramningen samtidigt som jag "tänkte samlad skritt" med sätet för att bibehålla samling och det långsamma tempot. Under senare tid tror jag mig ÄNTLIGEN ha börjat förstå vad Atli hela tiden menat med att jag måste "jobba med bromsen" och hela tiden stämma av att den fungerar. Och jag har börjat inse hur avgörande det är för alla momenten i töltträningen. Tack vare de senaste dagarnas bibehållet fokus på detta kunde jag nu också få uppleva en riktigt trevlig tölt i det krävande arbetstempot! 

När vi passerat infarten till gamla soptippen tog vi en skrittpaus för att sedan vända hemåt igen för mer njuttölt och det var en riktigt trevlig upplevelse när små förhållningar med sätet visade sig tillräckligt för att bibehålla tempot (och samlingen) även under hemvägen! För att vårda liksidigheten avrundade vi med en fjärde galopp upp till kyrkan där Hamingja visade att det minsann fanns obegränsat med kraft kvar i de där turbomotorerna...! Jag hann börja undra om jag verkligen skulle få stopp på henne innan det var dags att svänga 90 grader för att inte rida rakt in i kyrkan... Men när jag i god tid först testade en lätt vissling visade den sig tillräckligt för att Hamingja skulle göra en halvhalt och fortsätta i ett lugnare galopptempo för att sedan snällt sakta av till skritt vid nästa vissling strax före kurvan (alltså utan att jag ö h t rörde tyglarna). Har jag nämnt att MIN HÄST ÄR BÄST??!!

Det blev intensiv träning för Hamingja idag, vilket passade bra i o m att hon (som vanligt) får vila i morgon måndag. Hon fick också stå en lite längre stund med ryggvärmaren från BoT, både medan hon åt sitt vetekli med vitaminer/mineraler och sedan också medan jag preparerade man och svans med pälsglans. (Det är också något jag brukar göra dagen innan en vilodag, så minskar risken att tyglarna blir alldeles halkiga av pälsglanset nästa gång man rider.) 

Pigg, glad och nyskodd!

Finhästen som igår fick hovarna fixade och som kommit på hur man ser till att få TVÅ karameller av matte i hagen!  

Det behövs bara att man kommer när matte ropar även från långt håll - praktiskt med en människa som är så lätt att "linda kring framhoven"!!!  Idag var det ridning mot Alviksträsk som gällde om man inte skulle ha kall motvind på hemvägen. Så det blev en sväng bort till nya hygget - till Hamingjas glädje! Under vägen dit försökte jag rida riktigt långsam uppvärmningstölt och tillslut började hon slappna av lite trots att jag höll lätt om henne med skänklarna. 

Det har visserligen bara snöat lite lätt i veckan men vinden har gjort att våra spår uppe på hygget nästan drivit igen trots att det bara var nere närmast vägen som snön gick högre upp än till kotorna på Hamingja. Som vanligt red vi medsols och som vanligt också två galopper upp på vänsterkanten (med skritt ner i samma spår mellan) och sedan skritt tillbaka ner på andra sidan. Idag kom matte dessutom ihåg att faktiskt göra en högerfattning när jag ville ha höger galopp - plötsligt händer det!!! Men vid första försöket blev jag nog lite "övertydlig" så att jag istället tappade sitsen och Hamingja tog vänster galopp... men vid andra försöket var vi HELT överens!

Under hemvägen fortsatte jag att försöka rida riktigt långsamt i tölt och få Hamingja att slappna av trots att jag även nu höll lätt om henne med skänklarna. Jag fick göra ett antal halter innan hon började lyssna på mina halvhalter men tillslut hittade vi ett trevligt läge i ett långsamt och relativt avslappnat tempo då det även blev lättare för mig att ha en mer avslappnad sits. Jag har kommit på att jag hittar en bra känsla i sitsen när vi skrittar i utförsbacke, som nu nerför nya hygget. Så jag försökte sträva efter detsamma även i tölten. 

Hamingja fick sedan avrunda ridturen med en lång, härlig galopp längs vägen upp till kyrkan, denna gång höger galopp eftersom vi satsade på vänster här om dagen. Där är det verkligen superunderlag och samtidigt en uppförsbacke med ganska lagom lutning så att hästarna behöver ta i lite extra med bakbenen. Så det vore ingen dum idé att ibland skritta ner igen och köra favorit i repris som jag sommartid brukar göra i långa galoppbacken vid Torrbergsvägen. Då kan man ju dessutom får med båda galopperna under samma ridtur! Hamingja skulle då INTE klaga på ett sådant upplägg!

KALLT!!!

...men VACKERT ute idag!!!

I morse hade vi -23 grader i Kyrkbyn, men när jag kom in till stan var det bara -12 där! (En sträcka på en knapp mil...!) Innan isen lägger på hösten kan det vara stora skillnader åt det hållet (brukar säga att vi i Kyrkbyn bor i "inlandet"!) och på våren när isen gått upp är det tvärt om... men kan inte komma ihåg att jag upplevt SÅ stor skillnad medan isen ligger på havet...!!! Och med dagens vindar som verkligen "hetsade minusgraderna att anfalla" var strategin given: se till att INTE ha motvind på hemvägen!!!

Det innebar ridning bort till "världens ände-korsningen" i en känsla av att "bara den starkaste överlever..." men när det kändes som att ansiktet helt höll på att frysa ihop plockade jag fram mitt hemliga vapen och lät Hamingja trava - och vips var matte varm och flåsig!!!

Innan dess hade vi ägnat oss åt låååååångsam tölt medan jag försökte hålla skänklarna om henne - INTE en lätt kombination när lilla fröken direkt stressar upp sig och blir spänd... Men när jag lyckades hålla tempot riktigt lågt, hon började lugna ner sig lite samtidigt som jag kom ihåg att dra mig fram mot framvalvet för att hitta utgångspunkten till en bättre position i sadeln så kändes det som att vi hamnade i en mer positiv spiral!

Sedan vi vänt hemåt fick jag förstås börja om igen... men tillslut började det åter gå åt rätt håll. Och är jag nu bara konsekvent med detta under den närmaste tiden borde det ju successivt bli lite lättare både för häst och matte! Som avslutning fick Hamingja galoppera upp till kyrkan och det var förstås väldigt uppskattat! Hon inledde med en JÄTTEFIN galoppfattning (vänster) ur högersluta och halt. Övervägde sedan att skritta tillbaka ner för höger galopp (f f a matte behöver ju uppenbarligen träna på den galoppfattningen) men de isande vindarna fick mig att avstå - jag får se till att det blir minst en högergalopp vid nästa ridpass!

Idag fick vi förresten inviga det nya, längre fårskinnsskyddet som jag igår köpte till sadelgjorden. Jag var lite fundersam om den skulle göra det skulle bli svårt att dra åt sadelgjorden i o m längden, men det visade sig funka ändå. Och just för att den var så pass lång blev det ett skydd över sadelgjordsspännena, vilka jag misstänker är det som orsakat skavet i pälsen.

Matte får en billesnixt!

Ännu en dag med HÄRLIG vårvintersol!!!

Ursprungsplanen var att jag skulle sluta jobbet vid lunch idag för att åka och rida, men det körde alldeles ihop sig och jag behövde jobba betydligt längre. Men med det härliga vårvinterljuset var det fortfarande härligt solsken när jag tillslut kunde skritta iväg på min lyckohäst! När vi värmt upp i tölt och trav längs vägen mot "världens ände-korsningen" gav jag henne en paus på hellånga tyglar - och då visade Hamingja med all önskvärd tydlighet att hon ville att vi skulle rida på nya kalhygget. Först bytte hon till vänster sida av vägen i väldigt god tid och sedan var hon t o m på väg att försöka snedda över diket innan vi hade kommit fram till stället där snön var ihoppackad av skogsmaskinen...!

Jag kunde förstås inte göra henne besviken utan red upp på hygget för en medsols-runda. När vi ridit vänster galopp upp till toppen av hygget och sedan skrittat tillbaka ner samma väg fick jag plötsligt ett riktigt snilledrag: tänk om jag faktiskt skulle be Hamingja fatta HÖGER galopp när det faktiskt var vad jag ville att hon skulle göra?!! Och kan ni tänka er - då fattade hon mycket riktigt HÖGER galopp...! Kanske skulle jag testa att göra så oftare??!! ;-)

De tidigare dagarna med plusgrader har gjort att snön sjunkit ihop väldigt mycket så jag tänkte att skritten tillbaka ner till bilvägen nog inte innebar någon större ansträngning för Hamingja. Men när jag satt av nere vid vägen för att sadla om kunde jag konstatera att hon faktiskt ändå var lite flåsig - så träningseffekten hade uppenbarligen varit ganska bra ändå!

Under hemvägen fick jag sedan en ny "billesnixt" (som Johan brukar säga) nämligen att försöka rida i samma microtempo i tölt - alltså nästan "skrölt" - precis som jag fick göra under senaste Atlikursen. Jag hade nämligen insett att vi lätt hamnar i en ond cirkel när jag försöker hålla om med skänklarna i tölten... för när det gör att Hamingja blir spänd så får hon mig att "studsa" mer på hennes rygg och då blir hon ännu mer spänd och då "studsar" jag mer o s v...! 

Så jag försökte bibehålla den position jag hittat i sadeln under skritten, med skänklarna lätt om hennes sidor, och lät henne smyyyyyga över i tölt för att sedan vara snabb att göra förhållningar "med kroppen som joystick" innan hon hann dra upp tempot. För att lika snabbt återgå till en neutral sits, fast fortfarande med skänklarna lätt om henne. Och successivt tyckte jag att hon blev lite mindre spänd av mina skänklar! På Atlikursen fick jag faktiskt rida så långsamt redan under uppvärmningen - så det ska jag försöka komma ihåg till nästa ridpass! (Vilket förhoppningsvis blir i morgon om inte min kropp sätter sig på tvären.)

Inte kvavt i alla fall...!

När man ridit så det ryker!

Oj, så det blåst idag - här kan man verkligen snacka om "välvädrat"!!! Nyligen upptäckte jag att Hamingja hade en fläck bakom vardera frambenet där pälsen är bortnött. Fläckarna är väl dolda med lång päls omkring så jag vet faktiskt inte hur länge hon kan ha haft dem... Så här års växer ju ingen ny vinterpäls ut heller så det KAN ju vara gamla skav... Så jag har klurat kring vad jag kan göra för att undvika att det fortsätter skava framöver... Sedan hon fick skav från sin breda lädergjord förra sommaren har jag använt en smal sadelgjord med skyddande fårskinnsöverdrag, så vad göra om hon nu ändå fått skav?

Igår fick jag låna en längre sadelgjord (också med fårskinnsöverdrag) från Húni, utifrån tanken att gjordens spännen då skulle hamna högre upp på sidorna. Men den blev då lite för lång... Idag återgick jag därför till min vanliga gjord, men lånade fårskinnsöverdraget igen (eftersom det är längre än det jag har). På det sättet blev det bättre skydd vid sadelgjordens spännen, så slutsatsen är att jag ska köpa ett längre fårskinnsskydd!

Min plan för dagen var att rida ett pass på ridbanan, eftersom det är ett tag sedan sist. Jag inledde också där, även om jag funderade på om den hårda vinden skulle bli allt för jobbig i o m att ridbanan ligger ganska öppet... Vinden var dock ändå hanterbar, men den senaste tidens väder gjorde att banan snarare såg ut som en nyspolad hockeyrink än en ridbana... Så efter att ha jobbat en stund på volter och med sidförande över diagonalerna (där jag tyckte att Hamingja ändå kändes ganska liksidig) fick det räcka med ridbanan för denna dag. 

Jag vet ju med mig att jag blir spänd själv när jag tycker det är obehagligt med hörnpasseringarna i tölt på isig ridbana...så då kändes en sväng upp till vändplanen till vänster bakom vägbommen som ett betydligt bättre alternativ! Efter inledande trav blev jag helt "wild and crazy" och testade att fatta galopp från trav - något jag knappt gjort på Hamingja - och hon blev nog lite förvånad men med viss fördröjning  fattade hon sedan rätt galopp! Efter en skrittpaus fick hon sedan galoppera även på hemvägen, innan jag avslutade med att låta henne skritta på sidan av spåren med snö ungefär halvvägs upp till knäna, för lite extra muskelträning. 

Sedan Hamingja fått stå en stund för att återhämta sig med ryggvärmaren från BoT fick hon gå ut till sin flock igen, medan det var dags för mig att lunchfodra. En uppgift som i o m vädret innehåll en extra svårighet, då hästarnas hö först blåste ut ur hagen! :-O 

Lördagslycka!

...ser ut så här!!!

När jag kom ut i hagen idag trodde jag att det nu var slutfjäskat från Hamingjas sida... Hon stod nere vid en av ladorna och när jag ropade försvann hon snabbt in bakom ladan som om hon försökte gömma sig... men döm om min förvåning när hon snart dyker upp på andra sidan ladan och därifrån går hela vägen fram till mig! Och vilken TUR att jag hade morötter i fickan så att jag kunde "fjäska tillbaka"!!!

När vi sedan skrittade igång på volt utanför stallet - och matte lyckades hyfsat med att "sitta som folk" - kändes Hamingja direkt väldigt mjuk och smidig i kroppen! Det var nog gårdagens galopper som gjort susen! Idag red vi längs bilvägen bort mot Alviksträsk men istället för att rida fram till "världens ände-korsningen" testade jag att rida upp på nya kalhygget för att se om det åter var ridbart sedan snön som kom tidigare hade hunnit sjunka ihop lite. Och vi var nog båda lika nöjda när det visade sig gå jättebra!

Jag red medsols runt hygget och började i skritt, men sedan jag kunnat konstatera att underlaget höll bra för ridning fick Hamingja galoppera upp till toppen. Efter att vi skrittat tillbaka ner samma väg för att ta även den andra galoppen uppför backen fortsatte vi i skritt runt i våra gamla spår ner till bilvägen igen. Underlaget gjorde att Hamingja fick lyfta någon dm extra på "fötterna" - så det var ju perfekt muskelträning! Och hon tyckte ju som vanligt att det var jätteroligt att gå i snön!

Det hade varit en mulen morgon men precis när vi kom ut på bilvägen igen kom solen fram så vi fick en extra dos ljusterapi medan vi töltade hemåt! Jag kämpade vidare med sitsen samtidigt som jag jobbade på att kunna hålla skänklarna lätt om henne i tölten utan att hon skulle bli spänd, köra upp huvudet och rusa... Verkligen inte lätt... men tillslut fick vi till en hyfsad sekvens i alla fall innan det var dags att låta henne börja sträcka ut i nedvarvningstölt. 

Efter en stund mötte vi en av grannarna på fyrhjuling och jag vet inte om det var ljudet från snökedjorna som skrämde Hamingja för hela hon började darra och hon närmast piafferade på stället... men hon gjorde ändå inget försök att dra iväg utan stod kvar - så duktig tjej!!! "Hon har ovanligt mycket flykt i sig...!" brukar ju Atli konstatera. Och då är det ju VÄLDIGT bra gjort att ändå våga vara modig!!!

Fredags-AW

Jag brukar alltid vilja inleda helgen tillsammans med Hamingja - och så även idag! Fast efter en intensiv arbetsvecka kändes det som ett gränsfall om jag verkligen skulle orka... Men jag bestämde mig för att göra ett försök och när vi skrittade iväg i solskenet kändes det VÄLDIGT bra!!!

Jag red upp till vänster bakom vägbommen, fattade vänster galopp och lät Hamingja galoppera nästan hela vägen upp till vändplanen. Där satt jag av för att sadla om - och hade sedan inte helt enkelt att komma upp i sadeln igen... jag brukar ju försöka ställa Hamingja i en liten svacka eller ställa mig själv på en hårdfrusen plogkant, men denna gång hade jag svårt att hitta något riktigt bra ställe så det var först vid femte försöket jag tillslut landade i sadeln igen.

Hamingja fick skritta på långa tyglar i början av hemvägen, innan jag gjorde halt och fattade höger galopp. Då gjorde hon en JÄTTEFIN galoppfattning och fick förståss MASSOR av beröm av matte! Det var först efter en stund som jag insåg att vi faktist red i VÄNSTER galopp, inte höger... och sedan insåg jag varför: jag hade ju faktiskt bett henne göra just det...!!! :-O  Inte lätt när man har en matte som är trött och disträ...!!! :-O 

Bytte till höger galopp och lät Hamingja galoppera nästan hela vägen till vägbommen innan jag visslade för att hon skulle sakta av. Vände sedan och lät henne skritta tillbaka medan vi höll oss på vänstra sidan där det var en ganska upptrampad stig. När vi kom fram till där skogsarbetarbaracken tidigare stod tyckte jag att hon fått tillräckligt lång nedvarvning så jag vände hemåt igen men lät henne då gå på sidan av "stigen" där snön var någon dm djup, för lite extra muskelträning. 

Medan Hamingja skrittade ägnade jag mig åt att fokusera på sitsen inkl att dra bak axlarna för att känna det där "nypet" i musklerna mellan skulderbladen. Med förhoppningen att kroppen skulle lagra lite av känslan för att någon gång om 100 år kanske kunna uppnå densamma i tölt...! Och medan min häst frustade belåtet över att få gå i snö var jag nöjd med att dagens ridpass verkligen blev HELT annorlunda än när vi tränade tölt i onsdags. Jag har ju i vinter satt upp målsättningen att försöka variera ridpassen mer än jag brukat, för att det ska vara mer skonsamt för de känsliga musklerna i hennes bakdel. Men i morgon tror jag det blir mer tölt igen!

"Lillördag" med favorithästen!

Man får passa på att använda frostiga favoritbilder för snart kommer de att kännas helt inaktuella...! I år kanske tidigare än någonsin - jag hörde på P4 Norrbotten att Piteå har meteorologisk vår nu (har haft plusgrader dygnet runt i en hel vecka) och det måste ju vara oerhört mycket tidigare än vanligt!!! 

Även Luleå har haft plusgrader några dygn, men när jag åkte till stallet efter jobbet idag hade temperaturen börjat sjunka ner mot nollan igen. Fast när Hamingja och jag red iväg längs bilvägen var underlaget fortfarande lite poröst i ytan. En skräck jag har när det är halt är att vi ska möta en bil som får sladd i en kurva... så för säkerhets skull valde jag att rida mot Alviksträsk eftersom vägen är så rak åt det hållet. 

Hamingja kändes "på hugget" - redan i hagen visade hon detta genom att komma när jag ropade och det är ju SÅ enkelt att linda hennes matte runt lillfingret/framhoven...!!! Och sedan fick vi frossa i tölt - när vi red förbi världens ände-korsningen och en bit mot skoterklubben innan vi vände tillbaka hemåt igen. När vi passerade nya kalhygget konstaterade jag att den senaste tidens blidväder kanske har inneburit att det är mer ridbart där igen... det får vi kolla upp till helgen! 

Det blev ganska intensiv töltträning idag, men Hamingjas muskler får en vilodag igen i morgon. Tillbaka i stallet fick hon dessutom stå med ryggvärmaren från BoT medan hon mumsade vetekli med mineraler och vitaminer. Och dessutom några morötter - tack för dem Húni!!! När hon var färdig var krubban mycket omsorgsfullt renslickad - och jag hoppas att det inte bara är nyhetens behag utan att det ska gå att "lura i henne" mineraler och vitaminer på detta sätt även fortsättningsvis!