Schwettit NANTING!!!

I kväll höll Sylvia ridlektioner för flera av oss inackorderingar! Med bara 4 grader när min lektion skulle börja kändes det väldigt KALLT! I o m att temperaturen legat ganska konstant på 8-10 grader dygnet runt denna höst var man ju inte van vid så här svala temperaturer och jag tänkte mer än en gång att jag kanske inte klätt mig tillräckligt varmt... Men å andra sidan har jag ALDRIG frusit under en lektion för Sylvia - och det behövde jag verkligen inte göra i kväll heller...!!!

När jag började uppvärmningen med att flytta undan för skänkeln i skritt längs långsidorna tipsade Sylvia om att jag skulle bromsa upp lite mer på högertygeln för att fånga upp högerbogen när jag flyttar undan för vänsterskänkeln. Och dra bak vänsterskänkeln lite för att bromsa upp och rama in bakdelen när jag flyttar för höger skänkel. 

Fortsatte sedan uppvärmningen i trav och då började Sylvia med att konstatera att Hamingja i alla fall inte kastade sig iväg i trav som hon gärna brukat göra utan faktiskt gjorde en ganska kontrollerad övergång - alltid något! Efter att jag travat på volter och längs spåret (och försökt komma ihåg att räta på mig, höja blicken och skjuta fram magen när jag rider lätt) fick jag uppmaningen att variera de böjda spåren mycket mer genom att rida "kringelikrokar" på ridbanan - och redan efter en stund bjöd Hamingja både på mer lösgjordhet OCH mer bärighet!

När jag sedan skulle rygga, som förberedelse för tölten kunde jag visserligen göra det i princip bara m h a säte och skänklar, men det var ändå ganska motvilligt från Hamingjas sida och Sylvia konstaterade att hon inte ville vinkla in bakbenen under sig utan ryggade med väldigt raka bakben... Så jag fick rygga ett par varv runt ridbanan innan Hamingja tillslut började vinkla in bakbenen under sig - och då blev det också en helt annan svikt i rörelsen. När hon fått skritta på framåt en liten stund som belöning ryggade vi mer och då fortsatte hon att vinkla in bakbenen, så Sylvias tips var att jag ska rygga lite längre sträckor framöver för att underhålla detta.

 Sedan var det dags för tölten och då började det VERKLIGA arbetet...! För att aktivera bakdelen ordentligt skulle jag rida öppna i tölt och det var SVÅRT!!! Vi började i höger varv och Hamingja tyckte detta var alldeles för jobbigt, så hon ville hela tiden dra i väg i tempo och räta upp sig... Jag fick verkligen kämpa med innerskänkel och yttertygel... medan svetten rann på både mig och Hamingja...! 

Efter en mycket efterlängtad skrittpaus var det dags för samma sak i vänster varv - och där behövde jag hålla innerskänkeln lite längre bak för att hålla bakdelen kvar längs spåret då Hamingja hellre ville gå i sluta... Sylvia konstaterade att vi i alla fall var duktiga på att rida öppna i skritt, så hon tipsade om att jag skulle rida många igångsättningar. Samt ha ÄNNU större fokus på tempot. 

Det där med tempot upplevde jag som VÄLDIGT avgörande, för tillslut var det någon liten polett som trillade ner när jag kunde sitta djupare i sadeln, hålla om bättre med skänklarna och göra förhållningar med överskänklarna och kroppen för att hålla nere tempot. Och då började Hamingja faktiskt jobba med bakdelen vilket också gjorde att takten blev bättre! "Du får rida mycket öppna när du rider ut framöver!", sa Sylvia. "Och då ska hon tvära MYCKET - hellre för mycket än för lite - så att du verkligen aktiverar bakdelen!!! 

Efter denna INTENSIVA timme var vi genomsvettiga både Hamingja och jag - så jag hade INTE behövt frysa denna gång heller!!! Och benen kändes alldeles skakiga - i alla fall för mig! Oj, så SVÅRT det är att lära sig rida... men så ROLIGT det är också!!!