Back to basic!

Tredelat bett med parerstänger - en klassiker i sin genre!

ÄLGJAKT PÅGÅR-skylten stod uppställd vid infarten till Mariebäcksvägen när jag körde till stallet idag och en (troligen jägar-)bil stod dessutom parkerad vid vägbommen så det var inte läge att rida där heller... det fick därför bli ridbanan för oss även idag. 

Efter några ridpass då Hamingja kändes härligt lösgjord och lätt i handen upplevde jag henne mer "stum" i munnen igår... F f a på högersidan och det kan ju självklart bero på att jag har lätt att "fastna" i den handen och därmed ger henne något att "hänga" på... 

Men det slog mig att jag faktiskt ridit med olika träns och därmed också olika bett. De dagar hon känts mest lösgjord och avslappnad/rörlig i munnen hade jag haft det jag brukar kalla "nederbördstränset" i biothane där det sitter ett sådant bett som på bilden ovan: ett vanligt tredelat med parerstänger. Och när hon känts mer "stum" hade jag haft "fintränset" där det sitter ett DYRT golden wing-bett, konstruerat för att ligga bra i munnen och vara snällt mot mungiporna... kunde det vara så att skillnaden i alla fall delvis berodde på bettet?

Därför fick det bli "regntränset" idag igen - BÅDE för att det regnade och för att jag ville se om det blev någon skillnad hos Hamingja. Och skillnad blev det verkligen! Om det sedan berodde bara på bettet eller även på att jag var mer uppmärksam på att bibehålla en mjuk högerhand är för tidigt att säga, men jag ska definitivt rida med denna typ av bett (jag har förståss flera) ett tag framöver! 

Upplägget på ridpasset var detsamma som de senaste dagarna: uppmuntra henne att tugga på bettet innan jag satt upp och som uppvärmning först sidförande i skritt längs långsidorna med hästen ställd utåt, följt av uppvärmning i trav på volt och längs spåret. Och sedan arbete i tölt med förhållningar m h a överskänklarna och öppna i vänstervarvet resp sluta i högervarvet för att bibehålla samling och bärighet. Här och där kändes det riktigt trevligt!