Ett gnistrande vårvinterväder!!!

...vilken trevlig överraskning i oktober!!!

Att det kommer snö i Norrbotten i oktober är inte helt ovanligt, men då brukar det handla om 1-2 cm som smälter bort efter några timmar eller något dygn. Inte de 17 cm som uppmätts på Luleå Airport efter söndagens snöfall i kombination med minusgrader som gjort att den fortfarande ligger kvar...!

I o m detta var det givet vad jag skulle börja med när jag kom till stallet idag: skruva i traktbroddar på Hamingjas skor! Sedan gav vi oss ut för att testa broddarna längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Bara traktbroddar ger ju inte samma fäste som de fyra brodd/sko vi har under vintern, så jag började lite försiktigt med trav för att testa underlaget. 

När Hamingja inte halkade till en enda gång i traven gjorde jag ganska snart halt och fattade höger galopp istället. Lilla fröken var direkt med på noterna och med spetsade öron ökade hon hela tiden tempot - det där med "handbromsen åtdragen" kändes hur avlägset som helst! Ändå behövde jag bara vissla till en gång för att hon skulle sakta av till skritt igen. (Väldigt praktiskt med en Sylvia-utbildad häst!!!) 

Vi hade lite svårare att enas om vänster galopp, men på tredje försöket satt även den där den skulle. Framme vid vändplanen var hon sedan väldigt ivrig att skritta in i skogen och inte ens områden med öppet vatten i de lägre partierna fick henne att tveka. Med ca 2 dm snö var det ju effektiv muskelträning att skritta runt i terrängen! 

Till att börja med följde vi en stig som vi brukar rida på och som man fortfarande kunde ana under snön. Men en bit in i skogen överraskade Hamingja rejält genom att lämna stigen för att följa ett alldeles färskt älgspår! Med tanke på hur paniskt rädd hon blir när vi träffar på älg var det ju minst sagt otippat... men kanske hade hon hört uttrycket "face your fears" som jag brukar hänvisa till när jag ska förklara hur det kan komma sig att jag vågat gifta mig med en läkare...?!

Tillbaka på vändplanen vände vi hemåt igen och nu kunde vi direkt enas om vänster galopp - även nu HELT utan "handbroms" trots att Hamingja redan var ganska svettig efter all snöpulsning i skogen. När vi saktat av igen hade jag först tänkt låta henne skritta hela resterande sträckan tillbaka till stallet. Men så erinrade jag mig den artikel jag läste nyligen på Islandshästnyheter om den forskning en Hippologstudent utfört för att se om de skrittpauser som lagts in i töltfinalerna (T1 och T3) för att ge hästarna en chans till återhämtning har önskad effekt. Men där det visade sig att mängden mjölksyra i hästarnas muskler inte alls minskade av detta. Något som det däremot gjorde om man red långsam trav, vilken även benämndes "jogg". Alltså lät jag nu Hamingja trava istället. Fast då är det ju bara den där lilla detaljen att alla Hamradis avkommor helt saknar den där "jogg-genen"...men gångarten var ju rätt i alla fall!!!