Att rida med ett glas Cola Zero i varje hand...!

I helgen har vi än en gång lyxen att träna för Mäster Atli Gudmundsson på hemmaplan i Mariebäck! Jag har varit så TRÖTT hela veckan att jag faktiskt gruvat mig lite för den här kurshelgen... I vanliga fall använder jag en stor del av mina helger till att vila, för att orka kommande arbetsvecka. Men förra helgen bilade vi ner till Umeå på fredag eftermiddag där vi åt middag med mina föräldrar på fredag kväll, sov över hos broder Per och umgicks med dem under lördagsfrukosten innan vi först besökte syster Kristinas familj för lunch och sedan under eftermiddag/kväll firade svärfars 85-årsdag tillsammans med Johans bröder och deras respektive. 

Och efter söndagsfrukosten hos Per & Eva svängde vi först förbi mamma och pappa igen och sedan broder Erik med familj innan vi körde hemåt i snöstormen... Då var vi VÄLDIGT glada åt att vi fått helt nya vinterdäck monterade på bilen innan vi åkte hemifrån i fredags! Sammantaget en fantastiskt trevlig helg! Men inte så mycket vila... Därför har jag bara ridit en dag tidigare i veckan, på tisdag efter att jag skruvat i traktbroddar i Hamingjas "höstskor" och övriga kvällar har jag bara försökt vila mig i form inför helgen. Och idag har vädret verkligen hjälpt till: när snön gnistrar i solskenet och det droppar från taken får man ju en REJÄL dos ljusterapi!!!

För att spara på energin hade jag bara bokat en privatlektion idag och vi inledde med att prata om knepet Atli visade mig senast: att redan från marken uppmuntra Hamingja att slappna av i munnen genom att lirka lite med bettet. Jag har inte kommit ihåg att göra så inför varje ridtur, men vid ett flertal tillfällen i alla fall och Atli tyckte också att hon var mer "mjuk och rörlig" i munnen idag. 

Som vanligt fick jag börja på volt i skritt med att flytta undan för innerskänkeln och när Atli instruerade mig att samtidigt fånga upp ytterbogen genom att föra båda tyglarna inåt kändes Hamingja snart riktigt mjuk och avslappnad! Sedan påminde han också om att jag inte längre ska släppa så mycket på tyglarna så hon blir så djup i formen utan bibehålla en buren hand som "bara" mjuknar när hon gör rätt. "Lämna henne ifred där, med både skänkel och tygel, så lär hon sig att det är där hon ska vara!"

Uppvärmningen fortsatte i trav och jag var lite orolig för att det skulle vara isigt och halt i hörnen och på volten i o m att hon bara har traktbroddar, men det gick över förväntan - särskilt när vi undvek volten närmast grinden där det var lite isigt under snön. 

Jag fick sedan återgå till volten i skritt och börja förbereda tölten genom att flytta undan för innerskänkeln precis som i början, men nu rama in henne ännu mer mellan hand och skänkel så att hon började komma upp med bogarna. Och sedan en försiktig smackning för övergång till tölt (hm... lilla fröken drama-queen kan minsann lätta från marken bara matte TÄNKER att hon ska smacka...!) Sedan fick jag successivt öka volten genom att flytta undan för innerskänkeln samtidigt som jag fångade upp ytterbogen med tyglarna inåt till dess vi "hamnade" i en öppna ute på spåret. 

Atli konstaterade nöjt att takten faktiskt var ganska bra redan nu och påminde mig om att belöna för det genom att bli mjuk och följsam så att jag "lämnade henne i fred". För en stadigare men samtidigt mer följsam hand instruerade han mig att vrida om handlederna som om jag med varje hand höll om foten på ett vinglas. "Och nu måste du se till att du inte spiller något ur glasen!" De stunder jag lyckades med detta kändes Hamingja direkt mer avslappnad! 

Men jag lyckades ju inte hålla detta fokus hela tiden... så för att påminna mig ropade Atli då och då om vinglasen och när han tyckte att jag "spillde" alldeles för mycket försökte han med att nämna någon vinsort som jag antar är extra dyr/god. Så jag förklarade att det där inte fungerade på mig eftersom jag inte dricker vin. "Men tänk på något som du INTE vill spilla en enda droppe av!" sa han. Och DÅ förstod jag: "Det är alltså COLA ZERO du menar - varför sa du inte det på en gång??!!" 

Efter en skrittpaus var det dags att byta varv och då fick jag gå tillbaka in på volten i skritt, med en lite högre hand och flytta undan för innerskänkeln samtidigt som jag fångade upp ytterbogen genom att föra båda tyglarna inåt. När Hamingja slappnade av skulle jag INTE länga tyglarna (som jag så gärna vill göra...!) utan belöna genom att "lämna henne ifred med tyglar och skänklar". Och när hon började komma upp med bogarna "tänka" smackning för att tillföra energi och göra övergång till tölt - fortfarande på volten.

När hon sedan töltade lugnt och avslappnat på volten skulle jag successivt göra volten större och på det sättet "smyga" ut på spåret i en öppna. Kontrollera tempot genom att bromsa upp med sätet, inte spilla ur mina glas med Cola Zero och belöna genom att vara avslappnad och följsam i kroppen. Mycket att tänka på...! Men vi hittade sekvenser då Hamingja inte försökte springa ifrån samlingen utom liksom vilade i steget. Hon kändes elastisk men samtidigt "stabil" på något sätt... "Riktigt bra takt!!!" konstaterade Atli nöjt!

Efter detta kunde hon också sträcka ut på hellånga tyglar i tölten med bibehållen aktivitet i överlinjen - tänk om vi en dag klarar det redan tidigare under träningspasset...! När duktiga hästen var tillbaka i hagen åkte matte hem för att VILA och ladda batterierna inför resten av helgen. Och det verkar t o m som att vädret ska fortsätta på samma sätt - peppar, peppar...!!!