Jag red ner på bilvägen mot Alviksträsk och inledde med öppna i skritt varvat med att rygga långa sträckor (jag vände så att vi ryggade mot Alviksträsk, för att vi ändå skulle komma någon vart!) Jag valde att rida längs bilvägen då det inte är lika mycket av det vassa gruset kvar, men när vi började värma upp i trav blev det tydligt att underlaget är ganska hårt...
Därför red jag in vid gamla soptippen och fortsatte uppvärmningen med att galoppera uppför branta backen två gånger för att sedan (försöka) rida öppna i tölt på den mjuka skogsvägen. När vi återvänt ner på bilvägen och varvade öppna i tölt med långa skrittpauser bort till "världens ände-korsningen". Hela tiden försökte jag rida riktigt saaaaaktaaaaa och när jag lyckades med det blev det lättare att få till något som liknade öppna också.
Under hemvägen fortsatte vi på samma sätt: öppna i tölt varvat med skrittpauser. Och nog satt "Sylviaeffekten" från igår i - för även om Haminjga visade att hon tyckte det var jobbigt att ta i så mycket med sida bakben så var det ändå inte alls lika mycket protester idag. Och dessutom visste jag ju lite bättre vilken känsla jag letade efter så att jag kunde belöna henne när det började gå åt rätt håll. För som Atli brukar säga: "Belöna, belöna, belöna! Den som är bäst på att belöna är den som blir bäst på att träna hästar!!!"
Som avslutning red vi över den nya, lilla bron över bäcken upp till Kyrkan där underlaget var mjukt och passade bra till att sträcka ut i trav! Nu blir det "höstlov" för Hamingja några dagar - det har hon förtjänat efter två så ansträngande träningsdagar!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar