Fröken Ambitiös!

Jag vet inte vad Hamingja spanat in nere vid bäcken... men det var i alla fall VÄLDIGT mycket mer spännande än matte...!!!

När jag väl hämtat henne var hon i alla fall inställd på att jobba! Det visade sig väldigt tydligt när jag under uppvärmningen skulle fatta höger galopp men hon valde vänster så jag saktade av och vände tillbaka för en ny galoppfattning på samma ställe som förra gången. För trots att det innebar att vi skrittade hemåt gjorde Hamingja flera försök att vända igen - hon hade uppenbarligen ingen brådska tillbaka till stallet! Jag har ju många gånger konstaterat att hon definitivt har en arbetsvilja långt över medel - hon råkar bara bli jämförd med Lára som antagligen hade världsrekordet på det området...!

Min plan för dagen var en repris av gårdagen, d v s att rida Torrbergsvägenrundan. Men när vi ridit genom skogen och kom ut på Torrbergsvägen kunde jag skymta jägare längre bort längs vägen, både när jag tittade åt vänster och åt höger... så det kändes säkrast att vända direkt och rida tillbaka genom skogen igen. (Vilken TUR att jag kommit ihåg att ta reflexvästen i alla fall - så risken var mindre att vi blev misstagna för en älg...!) 

Jag hade först tänkt att jag när vi var tillbaka nere vid vägbommen kunde rida upp längs den vänstra skogsvägen en sväng istället. Men under vägen tillbaka genom skogen hörde jag flera skott som verkade komma från området bortanför den så det kändes säkrast att helt enkelt rida direkt hem. Men vi hade ju fått komma ut och röra på oss i alla fall - och precis som igår hade Hamingja fått mycket bra muskelträning när vi skrittade i snön genom skogen!

Bus eller (häst-)godis??!!

Det känns nästan lite absurt när jag ser bilderna från förra helgens ridkurs... tänk att vi hade 2 dm snö då - och nu är det nästan snöfritt igen...! :-O Det har ju varit plusgrader och regn flera dagar denna vecka, men idag sken solen igen! Dock var det minusgrader så marken var frusen, d v s inte ett optimalt underlag för ridning vare sig längs bilvägen eller på ridbanan... Därför bestämde jag mig för att ge Torrbergsrundan en chans - och det visade sig vara ett MYCKET bra val!

På skogsvägen bakom vägbommen låg snön fortfarande kvar längs kanterna och gav svikt åt underlaget och skydd mot ev vassa stenar så det passade perfekt för uppvärmning i trav! Jag trodde att detsamma skulle gälla på stigen genom skogen, men då hade jag lyckats förtränga hur mycket det regnat den här veckan... Det visade sig dock vara VÄLDIGT blött, så det fick bli "muskelbyggarskritt" istället, när vi höll oss på sidan av stigen där det låg kvar någon dm snö som gjorde att Hamingja måste lyfta ordentligt på "fötterna"! 

Och under tiden Hamingja ägnade sig åt styrketräning fick matte repetera på alla "sitskorrigeringarna" från Atli senast: grundpositionen med "nyp" mellan skulderbladen, vinglas i händerna, vinkla ut hälarna, böja knäna och vara rörlig i kroppen för att upptäcka och kunna avhjälpa spänningar i musklerna. 

Framme vid Torrbergsvägen kunde jag till min glädje konstatera att precis som jag hoppats låg det snö kvar som gav svikt åt underlaget - och skydd mot vassa stenar! Jag valde att följa vägen åt höger, för den klassiska "rundan" men fortsatte nästan ända fram till vägbommen ute vid "Höbäckenvägen" för att hinna med extra mycket töltträning innan jag vände tillbaka och red genom skogen tillbaka till Mariebäck. 

Även nu försökte jag förstås komma ihåg Atlis alla tips - vilket förstås var lättare sagt än gjort...och inte alltid så uppskattat av Hamingja...  En sak Atli påpekade var att Hamingja blir väldigt stressad när jag vinklar ut hälarna och böjer mina knän så att underskänklarna ligger emot hennes sidor när vi töltar. Ännu ett område där hon behöver bli lite "avtrubbad" alltså... och denna stress märktes ännu tydligare idag än på ridbanan. Eller också var det för att Atli gjort mig uppmärksam på problemet som jag märkte det tydligare nu. 

Innan vi vände tillbaka satt jag av och sadlade om som jag brukar och konstaterade då också att Hamingja var VÄLDIGT svettig - så uppenbarligen hade hon fått jobba endel! Men det passade bra, för längs stigen tillbaka genom skogen är underlaget sådant att det blir mycket skritt. Tillbaka på skogsvägen igen fick hon sedan sträcka ut i nedvarvningstölt på långa tyglar och frustade då väldigt belåtet! 

Hamingja och Curre kollar in varandra!

Hon var så svettig att det skvittrade när jag först drog av henne med svettskrapan och det var alldeles tydligt att det kliade skönt när jag sedan borstade igenom pälsen med plastborsten! Men ännu mer nöjd blev hon förstås när hon fick komma ut i hagen igen OCH matte dessutom serverade lunchhö! Så man kan lugnt säga att jag låg på plus där på slutet!!!

En bra onsdag!!!

 

Mattemys!!!

Jag mår BETYDLIGT bättre i kroppen idag - och när jag sedan fick både mysa med och rida min FINA häst efter jobbet blev det ju ÄNNU bättre!!! I o m att det var vårt första ridpass efter helgens kurs blev det förstås ett pass på ridbanan för att repetera! Efter mer än två dygns regnande och plusgrader var helgens fina snöunderlag förbytt till en blandning av is och barmark och eftersom Hamingja fortfarande har "höstskorna" utan broddar i tån fick jag anpassa ridvägarna efter underlaget och lägga volterna där det råkade vara barmark.

Mitt huvudfokus var förstås att försöka komma ihåg alla instruktioner Atli gav mig avseende sitsen: att hålla "grundpositionen" med ett "nyp" i musklerna mellan skulderbladen, "vinglas" i händerna (jag ska tänka att jag håller runt glasens fot), vinkla ut hälarna, driva genom att vrida på skänklarna, slappna av i sitsen och röra mycket på kroppen för att stämma av var jag har spänningar så att jag kan försöka lösa upp dessa. Mycket att hålla reda på...! Och när jag skriver detta inser jag att det där med att böja mer på knäna (förutom när jag driver) blev helt bortglömt... det måste jag se till att komma ihåg nästa gång!

Medan jag hade mitt fokus på ovanstående fick Hamingja ägna sig åt "blandade gångarter". Hon frustade en hel del i tölten vilket jag tolkade som att jag i alla fall bitvis var hyfsat följsam och då ganska behaglig att ha på ryggen! Nu ser jag fram emot att träna vidare på detta!

REJÄLT Hamingja-hög!!!

Min lyckohäst!!!

När det var dags för dagens första och kursens näst sista lektion sa jag till Atli att nu har du sagt att jag ska hålla glas i händerna, dra bak axlarna och ihop skulderbladen så det känns ett ”nyp” i musklerna mellan dem , vrida ut hälarna, böja mer på knäna men vrida hälarna inåt istället för att böja mer i knäna när jag ska skänkla... så nu är får du inte säga något mer för det klarar jag inte...!!!

Och som tur var blev det inget ytterligare nytt under denna lektion - jag hade ändå verkligen fullt upp med att försöka komma ihåg alla tips jag fått hittills denna helg! Att röra mycket på kroppen för att upptäcka och lösa upp spänningar inte att förglömma...!!! Jag fick också till stor del rida självständigt under denna lektion, vilket jag tog som ett tecken på att jag var på rätt väg då Atli uppenbarligen inte tyckte att han behövde ingripa så ofta. 

Jag red väldigt många övergångar mellan skritt och tölt och successivt kändes det som att allt fler detaljer började falla på plats. Atli sa också vid något tillfälle ”Du kommer att se på bilderna att det ser riktigt trevligt ut - hon kommer upp mer med bogar och knän nu! (Johan var nämligen på plats och fotade!) 

Lite senare konstaterade Atli att det är ett kritiskt moment för oss när jag ska lägga till lite extra drivning... för det finns inte en smackning som är tillräckligt försiktig... jag behöver i princip bara tänka att jag ska snacka för att Hamingja ska kasta sig... ja, ibland tänker jag inte ens att jag ska smacka utan bara drar in luft för att säga något så kastar hon sig för att hon tror att det är en smackning på gång...! :-O Jag har ju jobbat mycket för att göra henne mer avtrubbad men det känns fortfarande VÄLDIGT avlägset att "bara" få en normal reaktion... 

Däremot börjar det faktiskt fungera liiite bättre med pisken, det inte alltid hon kastar sig, ibland piskar hon bara ilsket med svansen om jag nuddar bakdelen med den. Så under nästa lektion kanske jag ska hålla mig till försiktiga pet med den och jobba med avtrubbning på egen hand...?!

När jag jobbade vidare med övergångar från skritt till tölt lycka(och Atli påminde om några ”vinkla ut hälarna och böj knäna” ) och när övergången blev tillräckligt låååångsam och jag kunde bibehålla ett lågt tempo var Hamingja riktigt avslappnad och frustade! ”Riktigt fint, nu har du både takt, bärighet och form!!!” Utropade Atli.

Oftast brukar den första lektionen på söndagen vara den som går bäst, för man har hunnit få endel detaljer "på plats" samtidigt som häst och ryttare fortfarande har energi kvar. Medan båda är betydligt mer matta när det är dags för den avslutande lektionen. Men idag hade inte bara Hamingja utan även hennes matte krafter kvar till ett "sista ryck" under eftermiddagen och det blev faktiskt vårt bästa träningspass på VÄLDIGT länge!!!

Även under denna lektion fick jag rida väldigt självständigt och jag försökte verkligen få ihop alla "bitarna": grundpositionen med "nyp" mellan skulderbladen, vinkla hälarna utåt och slappna av i/vinkla knäna, vinglas i händerna, röra mycket på kroppen - känna av olika kroppsdelar: att jag kan röra dem och slappna av i musklerna. Innan förhållning: vinkla hälarna utåt och böj knäna. 

Från samlad skritt: smyyyyg över i tölt, om smacka/pisk så tidigt i samlade skritten, i övergången ska jag bara släppa fram henne så att hon bibehåller lösgjordheten. Långsamt tempo! Förhållningar "med skulderbladen" och överskänklarna om det går för fort. Förhållningar med överskänklarna "i förebyggande" så att hon aldrig hinner dra upp tempot. 

Avrundade sedan denna fantastiskt givande helg på bästa sätt: mys med bästa hästen!!! Nu får Hamingja och matte vila från ridningen några dagar - det behöver definitivt min kropp i alla fall! 

"Nyp" mellan skulderbladen och hälarna ut!

Vårvintervädret fortsätter även idag - och DESSUTOM har vi ridkurs!!!

När vi började vår första lektion för dagen och skrittat igång på volten fick vi faktiskt fortsätta direkt med tölt - det kändes som ett bra tag sedan sist...! Atli instruerade mig att samtidigt röra på axlarna varvat med att vinkla armbågarna ut från kroppen för att bli med avslappnad i överkroppen. Sedan fick jag göra halt och i stillastående rulla på axlarna och dra dem bakåt så att jag kände att musklerna mellan skulderbladen var aktiverade men inte spända. 

På den tiden jag kunde träna Body Pump var detta grundpositionen när man lyft skivstången och instruktören brukade då beskriva det som att man skulle känna ett litet ”nyp” i musklerna mellan skulderbladen, men det var först nu jag insåg att det är detsamma man ska sträva efter även i ridningen...!   NU HÄNDER DET NÅGOT - du får en HELT annan hållning!!! utropade Atli. Jag började skritta framåt medan jag fortsätta röra skulderbladen för att hålla dessa muskler avslappnade och samtidigt bibehålla det där "nypet". 

Detta i kombination med att jag inte skulle spilla Cola Zero visade sig medföra att Hamingja gick i samlad skritt trots att jag satt helt avslappnat med skänklar och säte!!! Och när jag sedan fick "smyga" över i tölt var Hamingja helt avslappnad och började genast frusta! "NU TRIVS HON!!!" utropade Atli. Till att börja med var det ett riktigt lågt tempo och när hon efter en stund började öka tempot upptäckte jag att jag bara behövde "nypa till" med skulderbladen för att hon åter skulle ta ner tempot - och frusta mer! 

NU HAR VI HITTAT NÅGOT!!! Utropade Atli och sa att jag skulle fortsätta på på samma sätt när jag växlade mellan skritt och tölt. När jag tränat på detta i båda varven, både på volten och längs spåret och det var dags att varva ner fick jag styra in henne på volten igen. Först imponerade hon genom att tölta så avslappnat med låååång hals på en microvolt. Och sedan imponerade hon ännu  mer genom att gå över direkt från tölt till trav "Det har hon inte gjort förut!!!" utropade Atli nöjt. Dessutom fortsatte hon på microvolten i en riktigt avslappnad trav!

När det var dags för dagens andra lektion ville jag förståss hitta tillbaka till den position i sadeln som gav så trevliga effekter på förmiddagen! Jag började i skritt på volten och hittade där "nypet" mellan skulderbladen och "inte spilla Cola Zero-positionen" för händerna som gjorde att Hamingja snabbt slappnade av när hon korsade bak. Sedan övergick jag till tölt och då blev det ju genast svårare...! 

Dessutom kom Atli och ställde till det ytterligare genom att även börja "peta" i mina skänklar... :-O Först skulle jag vinkla ut hälarna för att kunna slappna av bättre i knäna och när jag från det läget höll underskänklarna mot Hamingjas sidor började hon stressa upp sig... Så jag fick göra halt och i stillastående med samma fotposition dra lätt med skänklarna fram och tillbaka längs hennes sidor. "Vi behöver avdramatisera detta på samma sätt som vi fått jobba med att hon inte ska vara rädd för pisken." sa Atli och förklarade också hur jag utifrån denna position skulle lägga till drivningen genom att vrida hälarna inåt, inte böja mer på mina knän.  

Efter en stunds "social träning" i stillastående fick jag åter förbereda tölt på volten och när vi sedan gick över i tölt medan Atli hela tiden påminde om att jag skulle vinkla hälarna utåt hittade jag efter en stund ett riktigt trevligt läge där Hamingja töltade riktigt avslappnat och fint på volten! Atli förklarade också att när jag gör en förhållning ska tårna aldrig hamna framför knäna, vilket jag lättare uppnår ifall jag inför förhållningen först tänker "hälarna ut". 

När vi sedan varvat ner i tölt på volt och avslutade lektionen snurrade det i huvudet av alla instruktioner jag fått...! Det har verkligen inte varit lätt att skriva ner allt så här efteråt - men att jag gjort detta ökar definitivt chansen att jag minns något av det när jag åter sitter i sadeln i morgon! Och det är ju fantastiskt inspirerande när Hamingja så tydligt visar att hon uppskattar när matte gör rätt!!! 

Att rida med ett glas Cola Zero i varje hand...!

I helgen har vi än en gång lyxen att träna för Mäster Atli Gudmundsson på hemmaplan i Mariebäck! Jag har varit så TRÖTT hela veckan att jag faktiskt gruvat mig lite för den här kurshelgen... I vanliga fall använder jag en stor del av mina helger till att vila, för att orka kommande arbetsvecka. Men förra helgen bilade vi ner till Umeå på fredag eftermiddag där vi åt middag med mina föräldrar på fredag kväll, sov över hos broder Per och umgicks med dem under lördagsfrukosten innan vi först besökte syster Kristinas familj för lunch och sedan under eftermiddag/kväll firade svärfars 85-årsdag tillsammans med Johans bröder och deras respektive. 

Och efter söndagsfrukosten hos Per & Eva svängde vi först förbi mamma och pappa igen och sedan broder Erik med familj innan vi körde hemåt i snöstormen... Då var vi VÄLDIGT glada åt att vi fått helt nya vinterdäck monterade på bilen innan vi åkte hemifrån i fredags! Sammantaget en fantastiskt trevlig helg! Men inte så mycket vila... Därför har jag bara ridit en dag tidigare i veckan, på tisdag efter att jag skruvat i traktbroddar i Hamingjas "höstskor" och övriga kvällar har jag bara försökt vila mig i form inför helgen. Och idag har vädret verkligen hjälpt till: när snön gnistrar i solskenet och det droppar från taken får man ju en REJÄL dos ljusterapi!!!

För att spara på energin hade jag bara bokat en privatlektion idag och vi inledde med att prata om knepet Atli visade mig senast: att redan från marken uppmuntra Hamingja att slappna av i munnen genom att lirka lite med bettet. Jag har inte kommit ihåg att göra så inför varje ridtur, men vid ett flertal tillfällen i alla fall och Atli tyckte också att hon var mer "mjuk och rörlig" i munnen idag. 

Som vanligt fick jag börja på volt i skritt med att flytta undan för innerskänkeln och när Atli instruerade mig att samtidigt fånga upp ytterbogen genom att föra båda tyglarna inåt kändes Hamingja snart riktigt mjuk och avslappnad! Sedan påminde han också om att jag inte längre ska släppa så mycket på tyglarna så hon blir så djup i formen utan bibehålla en buren hand som "bara" mjuknar när hon gör rätt. "Lämna henne ifred där, med både skänkel och tygel, så lär hon sig att det är där hon ska vara!"

Uppvärmningen fortsatte i trav och jag var lite orolig för att det skulle vara isigt och halt i hörnen och på volten i o m att hon bara har traktbroddar, men det gick över förväntan - särskilt när vi undvek volten närmast grinden där det var lite isigt under snön. 

Jag fick sedan återgå till volten i skritt och börja förbereda tölten genom att flytta undan för innerskänkeln precis som i början, men nu rama in henne ännu mer mellan hand och skänkel så att hon började komma upp med bogarna. Och sedan en försiktig smackning för övergång till tölt (hm... lilla fröken drama-queen kan minsann lätta från marken bara matte TÄNKER att hon ska smacka...!) Sedan fick jag successivt öka volten genom att flytta undan för innerskänkeln samtidigt som jag fångade upp ytterbogen med tyglarna inåt till dess vi "hamnade" i en öppna ute på spåret. 

Atli konstaterade nöjt att takten faktiskt var ganska bra redan nu och påminde mig om att belöna för det genom att bli mjuk och följsam så att jag "lämnade henne i fred". För en stadigare men samtidigt mer följsam hand instruerade han mig att vrida om handlederna som om jag med varje hand höll om foten på ett vinglas. "Och nu måste du se till att du inte spiller något ur glasen!" De stunder jag lyckades med detta kändes Hamingja direkt mer avslappnad! 

Men jag lyckades ju inte hålla detta fokus hela tiden... så för att påminna mig ropade Atli då och då om vinglasen och när han tyckte att jag "spillde" alldeles för mycket försökte han med att nämna någon vinsort som jag antar är extra dyr/god. Så jag förklarade att det där inte fungerade på mig eftersom jag inte dricker vin. "Men tänk på något som du INTE vill spilla en enda droppe av!" sa han. Och DÅ förstod jag: "Det är alltså COLA ZERO du menar - varför sa du inte det på en gång??!!" 

Efter en skrittpaus var det dags att byta varv och då fick jag gå tillbaka in på volten i skritt, med en lite högre hand och flytta undan för innerskänkeln samtidigt som jag fångade upp ytterbogen genom att föra båda tyglarna inåt. När Hamingja slappnade av skulle jag INTE länga tyglarna (som jag så gärna vill göra...!) utan belöna genom att "lämna henne ifred med tyglar och skänklar". Och när hon började komma upp med bogarna "tänka" smackning för att tillföra energi och göra övergång till tölt - fortfarande på volten.

När hon sedan töltade lugnt och avslappnat på volten skulle jag successivt göra volten större och på det sättet "smyga" ut på spåret i en öppna. Kontrollera tempot genom att bromsa upp med sätet, inte spilla ur mina glas med Cola Zero och belöna genom att vara avslappnad och följsam i kroppen. Mycket att tänka på...! Men vi hittade sekvenser då Hamingja inte försökte springa ifrån samlingen utom liksom vilade i steget. Hon kändes elastisk men samtidigt "stabil" på något sätt... "Riktigt bra takt!!!" konstaterade Atli nöjt!

Efter detta kunde hon också sträcka ut på hellånga tyglar i tölten med bibehållen aktivitet i överlinjen - tänk om vi en dag klarar det redan tidigare under träningspasset...! När duktiga hästen var tillbaka i hagen åkte matte hem för att VILA och ladda batterierna inför resten av helgen. Och det verkar t o m som att vädret ska fortsätta på samma sätt - peppar, peppar...!!!

Ett gnistrande vårvinterväder!!!

...vilken trevlig överraskning i oktober!!!

Att det kommer snö i Norrbotten i oktober är inte helt ovanligt, men då brukar det handla om 1-2 cm som smälter bort efter några timmar eller något dygn. Inte de 17 cm som uppmätts på Luleå Airport efter söndagens snöfall i kombination med minusgrader som gjort att den fortfarande ligger kvar...!

I o m detta var det givet vad jag skulle börja med när jag kom till stallet idag: skruva i traktbroddar på Hamingjas skor! Sedan gav vi oss ut för att testa broddarna längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Bara traktbroddar ger ju inte samma fäste som de fyra brodd/sko vi har under vintern, så jag började lite försiktigt med trav för att testa underlaget. 

När Hamingja inte halkade till en enda gång i traven gjorde jag ganska snart halt och fattade höger galopp istället. Lilla fröken var direkt med på noterna och med spetsade öron ökade hon hela tiden tempot - det där med "handbromsen åtdragen" kändes hur avlägset som helst! Ändå behövde jag bara vissla till en gång för att hon skulle sakta av till skritt igen. (Väldigt praktiskt med en Sylvia-utbildad häst!!!) 

Vi hade lite svårare att enas om vänster galopp, men på tredje försöket satt även den där den skulle. Framme vid vändplanen var hon sedan väldigt ivrig att skritta in i skogen och inte ens områden med öppet vatten i de lägre partierna fick henne att tveka. Med ca 2 dm snö var det ju effektiv muskelträning att skritta runt i terrängen! 

Till att börja med följde vi en stig som vi brukar rida på och som man fortfarande kunde ana under snön. Men en bit in i skogen överraskade Hamingja rejält genom att lämna stigen för att följa ett alldeles färskt älgspår! Med tanke på hur paniskt rädd hon blir när vi träffar på älg var det ju minst sagt otippat... men kanske hade hon hört uttrycket "face your fears" som jag brukar hänvisa till när jag ska förklara hur det kan komma sig att jag vågat gifta mig med en läkare...?!

Tillbaka på vändplanen vände vi hemåt igen och nu kunde vi direkt enas om vänster galopp - även nu HELT utan "handbroms" trots att Hamingja redan var ganska svettig efter all snöpulsning i skogen. När vi saktat av igen hade jag först tänkt låta henne skritta hela resterande sträckan tillbaka till stallet. Men så erinrade jag mig den artikel jag läste nyligen på Islandshästnyheter om den forskning en Hippologstudent utfört för att se om de skrittpauser som lagts in i töltfinalerna (T1 och T3) för att ge hästarna en chans till återhämtning har önskad effekt. Men där det visade sig att mängden mjölksyra i hästarnas muskler inte alls minskade av detta. Något som det däremot gjorde om man red långsam trav, vilken även benämndes "jogg". Alltså lät jag nu Hamingja trava istället. Fast då är det ju bara den där lilla detaljen att alla Hamradis avkommor helt saknar den där "jogg-genen"...men gångarten var ju rätt i alla fall!!!

När även bakdelen ska med!!!

Den här fina hästen fick jag rida idag!!! Men Hamingja tycker att Sylvia har VÄLDIGT dåligt inflytande på hennes matte - för plötsligt förväntas man jobba med bakbenen också...trots att det är JÄTTEJOBBIGT!!! :-O 

Jag red ner på bilvägen mot Alviksträsk och inledde med öppna i skritt varvat med att rygga långa sträckor (jag vände så att vi ryggade mot Alviksträsk, för att vi ändå skulle komma någon vart!) Jag valde att rida längs bilvägen då det inte är lika mycket av det vassa gruset kvar, men när vi började värma upp i trav blev det tydligt att underlaget är ganska hårt... 

Därför red jag in vid gamla soptippen och fortsatte uppvärmningen med att galoppera uppför branta backen två gånger för att sedan (försöka) rida öppna i tölt på den mjuka skogsvägen. När vi återvänt ner på bilvägen och varvade öppna i tölt med långa skrittpauser bort till "världens ände-korsningen". Hela tiden försökte jag rida riktigt saaaaaktaaaaa och när jag lyckades med det blev det lättare att få till något som liknade öppna också. 

Under hemvägen fortsatte vi på samma sätt: öppna i tölt varvat med skrittpauser. Och nog satt "Sylviaeffekten" från igår i - för även om Haminjga visade att hon tyckte det var jobbigt att ta i så mycket med sida bakben så var det ändå inte alls lika mycket protester idag. Och dessutom visste jag ju lite bättre vilken känsla jag letade efter så att jag kunde belöna henne när det började gå åt rätt håll. För som Atli brukar säga: "Belöna, belöna, belöna! Den som är bäst på att belöna är den som blir bäst på att träna hästar!!!" 

Som avslutning red vi över den nya, lilla bron över bäcken upp till Kyrkan där underlaget var mjukt och passade bra till att sträcka ut i trav! Nu blir det "höstlov" för Hamingja några dagar - det har hon förtjänat efter två så ansträngande träningsdagar!

Schwettit NANTING!!!

I kväll höll Sylvia ridlektioner för flera av oss inackorderingar! Med bara 4 grader när min lektion skulle börja kändes det väldigt KALLT! I o m att temperaturen legat ganska konstant på 8-10 grader dygnet runt denna höst var man ju inte van vid så här svala temperaturer och jag tänkte mer än en gång att jag kanske inte klätt mig tillräckligt varmt... Men å andra sidan har jag ALDRIG frusit under en lektion för Sylvia - och det behövde jag verkligen inte göra i kväll heller...!!!

När jag började uppvärmningen med att flytta undan för skänkeln i skritt längs långsidorna tipsade Sylvia om att jag skulle bromsa upp lite mer på högertygeln för att fånga upp högerbogen när jag flyttar undan för vänsterskänkeln. Och dra bak vänsterskänkeln lite för att bromsa upp och rama in bakdelen när jag flyttar för höger skänkel. 

Fortsatte sedan uppvärmningen i trav och då började Sylvia med att konstatera att Hamingja i alla fall inte kastade sig iväg i trav som hon gärna brukat göra utan faktiskt gjorde en ganska kontrollerad övergång - alltid något! Efter att jag travat på volter och längs spåret (och försökt komma ihåg att räta på mig, höja blicken och skjuta fram magen när jag rider lätt) fick jag uppmaningen att variera de böjda spåren mycket mer genom att rida "kringelikrokar" på ridbanan - och redan efter en stund bjöd Hamingja både på mer lösgjordhet OCH mer bärighet!

När jag sedan skulle rygga, som förberedelse för tölten kunde jag visserligen göra det i princip bara m h a säte och skänklar, men det var ändå ganska motvilligt från Hamingjas sida och Sylvia konstaterade att hon inte ville vinkla in bakbenen under sig utan ryggade med väldigt raka bakben... Så jag fick rygga ett par varv runt ridbanan innan Hamingja tillslut började vinkla in bakbenen under sig - och då blev det också en helt annan svikt i rörelsen. När hon fått skritta på framåt en liten stund som belöning ryggade vi mer och då fortsatte hon att vinkla in bakbenen, så Sylvias tips var att jag ska rygga lite längre sträckor framöver för att underhålla detta.

 Sedan var det dags för tölten och då började det VERKLIGA arbetet...! För att aktivera bakdelen ordentligt skulle jag rida öppna i tölt och det var SVÅRT!!! Vi började i höger varv och Hamingja tyckte detta var alldeles för jobbigt, så hon ville hela tiden dra i väg i tempo och räta upp sig... Jag fick verkligen kämpa med innerskänkel och yttertygel... medan svetten rann på både mig och Hamingja...! 

Efter en mycket efterlängtad skrittpaus var det dags för samma sak i vänster varv - och där behövde jag hålla innerskänkeln lite längre bak för att hålla bakdelen kvar längs spåret då Hamingja hellre ville gå i sluta... Sylvia konstaterade att vi i alla fall var duktiga på att rida öppna i skritt, så hon tipsade om att jag skulle rida många igångsättningar. Samt ha ÄNNU större fokus på tempot. 

Det där med tempot upplevde jag som VÄLDIGT avgörande, för tillslut var det någon liten polett som trillade ner när jag kunde sitta djupare i sadeln, hålla om bättre med skänklarna och göra förhållningar med överskänklarna och kroppen för att hålla nere tempot. Och då började Hamingja faktiskt jobba med bakdelen vilket också gjorde att takten blev bättre! "Du får rida mycket öppna när du rider ut framöver!", sa Sylvia. "Och då ska hon tvära MYCKET - hellre för mycket än för lite - så att du verkligen aktiverar bakdelen!!! 

Efter denna INTENSIVA timme var vi genomsvettiga både Hamingja och jag - så jag hade INTE behövt frysa denna gång heller!!! Och benen kändes alldeles skakiga - i alla fall för mig! Oj, så SVÅRT det är att lära sig rida... men så ROLIGT det är också!!!

Back to basic!

Tredelat bett med parerstänger - en klassiker i sin genre!

ÄLGJAKT PÅGÅR-skylten stod uppställd vid infarten till Mariebäcksvägen när jag körde till stallet idag och en (troligen jägar-)bil stod dessutom parkerad vid vägbommen så det var inte läge att rida där heller... det fick därför bli ridbanan för oss även idag. 

Efter några ridpass då Hamingja kändes härligt lösgjord och lätt i handen upplevde jag henne mer "stum" i munnen igår... F f a på högersidan och det kan ju självklart bero på att jag har lätt att "fastna" i den handen och därmed ger henne något att "hänga" på... 

Men det slog mig att jag faktiskt ridit med olika träns och därmed också olika bett. De dagar hon känts mest lösgjord och avslappnad/rörlig i munnen hade jag haft det jag brukar kalla "nederbördstränset" i biothane där det sitter ett sådant bett som på bilden ovan: ett vanligt tredelat med parerstänger. Och när hon känts mer "stum" hade jag haft "fintränset" där det sitter ett DYRT golden wing-bett, konstruerat för att ligga bra i munnen och vara snällt mot mungiporna... kunde det vara så att skillnaden i alla fall delvis berodde på bettet?

Därför fick det bli "regntränset" idag igen - BÅDE för att det regnade och för att jag ville se om det blev någon skillnad hos Hamingja. Och skillnad blev det verkligen! Om det sedan berodde bara på bettet eller även på att jag var mer uppmärksam på att bibehålla en mjuk högerhand är för tidigt att säga, men jag ska definitivt rida med denna typ av bett (jag har förståss flera) ett tag framöver! 

Upplägget på ridpasset var detsamma som de senaste dagarna: uppmuntra henne att tugga på bettet innan jag satt upp och som uppvärmning först sidförande i skritt längs långsidorna med hästen ställd utåt, följt av uppvärmning i trav på volt och längs spåret. Och sedan arbete i tölt med förhållningar m h a överskänklarna och öppna i vänstervarvet resp sluta i högervarvet för att bibehålla samling och bärighet. Här och där kändes det riktigt trevligt! 

Lördagsgodis!!!

Okej- nu kör vi!!!

Dagen inleddes på bästa sätt: i sadeln på lyckohästen! Jag red på banan och gjorde mitt bästa för att återupprepa gårdagens trevliga träningspass. Jag började i alla fall bra, genom att komma ihåg att redan innan jag satt upp i sadeln locka Hamingja att tugga på bettet. Och inledde sedan ridpasset med att även idag sidföra längs långsidorna med henne ställd utåt. 

När jag fortsatte med trav resp tölt tyckte jag inte riktigt att vi hittade känslan från igår... och när jag funderat efteråt kan jag konstatera att det i traven gick bättre i vänster varv medan det i tölten gick bättre i höger... Någon som har en idé om hur det kan hänga ihop?! Det blev ett ganska kort ridpass, både för att det var andra dagen i rad på ridbanan och för att jag hade mycket mer som skulle göras idag. 

I vanliga fall är mitt prio 1 på helgerna att rida och därutöver främst vila, för att orka jobba kommande arbetsvecka. Men den här helgen har det blivit ovanligt mycket utöver ridningen. För sedan jag åkte hem och ätit en snabb lunch var det dags att åka till en by i Piteå för att hämta två nya hönor!

Dessa vackra Maraner är "the new Chicks in town"!!!

Fazer och Coco Chanel får alltså två "rassystrar" och jag får (förhoppningsvis) fler chokladbruna ägg! Nykomlingarna har inte berättat vad de heter ännu, men det är ju inte alla som gör det på en gång...! 

Nu har jag i alla fall hunnit vila en stund i SOLEN (känns som en evighet sedan vi såg den senast) ute på altanen innan det är dags att åka in till stan för att äta Skaldjursbuffé på Bistron!!! Trevlig och gott räknar jag med! Men som tur är blir det VÄLDIGT mycket lugnare i morgon!

En MYCKET bättre fredag!!!

Det var ju fredag för två veckor sedan som jag upptäckte att Hamingja hade ont i sin högra bakhov, men den här fredagen var MYCKET bättre!!! För när jag nu åter red ett pass på ridbanan kändes hon fantastiskt avslappnad och lösgjord - så hon har uppenbarligen inte minsta besvär av hoven längre!

I tisdags kändes hon visserligen helt ren i traven men jag upplevde ändå att hon var lite stum i munnen och ville bita tag i bettet på högersidan. Efteråt kom jag på att jag borde ha nyttjat knepet Atli lärde mig senast: att redan från marken få henne att slappna av och tugga på bettet genom att lyfta det lite uppåt och vibrera. För att sedan snabbt släppa och berömma så snart hon började tugga och därmed slappna av i munnen. 

Dumt nog har jag bara kommit ihåg att göra detta ett par gånger sedan ridkursen, så det tog en stund innan Hamingja förstod vad jag ville. Men tillslut fick jag önskvärd reaktion och när det upprepats några gånger och jag satt upp i sadeln hade jag samma trevliga känsla som på kursen: en häst så avslappnad och lösgjord som om hon redan var färdiguppvärmd!

Jag nyttjade också ett annat knep från senaste kursen: att sidföra i skritt med henne ställd ut mot staketet istället för att skritta på volt. Tillsammans med "bettknepet" gav detta ett mycket bra resultat och när jag sedan övergick till att värma upp i trav var det med en helt annan lösgjordhet än i tisdags och började snabbt frusta belåtet!

När jag sedan övergick till att träna tölt kändes hon fortsatt väldigt lösgjord och fin i båda varven! Här och där lyckades jag dessutom både slappna av i sitsen och hålla koll på höger bog och vänster bak - och då kändes takten ganska bra också! M a o var det en väldigt nöjd matte som lät Hamingja sträcka ut på längre tyglar i tölten! Nu ser jag ännu mer fram emot morgondagen då jag förhoppningsvis ska rida igen!

Som dränkta katter...! :-O

Att ge mig ut och rida i eftermiddag UTAN regnkläder var inte direkt mitt smartaste beslut...! :-O

När jag kom till stallet efter jobbet blåste det KALLT (men var uppehållsväder) och jag var så frusen att jag satsade på en VARM jacka istället för regnkläder. BAD choice - skulle det sedan visa sig... Jag hade valt att rida bilvägen mot Avan där vi kunde nyttja den mjuka sandvägen på vänster sida till uppvärmning i trav. Innan dess hade vi också travat en sträcka ute på vägen medan jag noga analyserade hur Hamingja rörde sig utan att kunna märka minsta tecken på att hon skulle ha besvär av sin högra bakhov. SKÖNT!!!

Uppe på höjden där jägarna brukar sitta och fika red jag in och lät Hamingja galoppera upp till toppen på kalhygget. Bytte galopp halvvägs och Hamingja gjorde riktigt fina galoppfattningar båda gångerna! Istället för att rida ner till vänster och tillbaka ut på bilvägen som vi brukar fick jag en ingivelse att fortsätta rakt fram längs skogsvägen som fortsätter parallellt med bilvägen, förbi Mariebäck och ända bort till gamla soptippen. 

Det var några år sedan jag red där senast och jag mindes det som att man ganska snart skulle komma till några riktigt blöta partier, men blev positivt överraskad över den långa sträckan som underlaget faktiskt var riktigt bra! Även om det fortfarande var uppehållsväder hade jag redan här hunnit ångra att jag inte tagit regnkläder, för det var en hel del granar som växte med grenar ut över skogsvägen så jag fick den ena duschen efter den andra och snart var ridbyxorna genomblöta...

När vi ridit en halvtimma var vi precis framme vid diket som Feykir och jag brukade ha problem att ta oss över, då det både var brett och djupt. Fast nu låg det stockar i botten på diket - något de antagligen i samband med en avverkning i närheten - så det såg betydligt lättare att ta sig över nu! Men det bestämde jag mig för att spara till en annan gång, nu vände jag istället och red samma väg tillbaka hemåt. Vid det här laget hade det börjat om att regna...

Tillbaka på bilvägen ägnade jag hemvägen till att träna tölt, vilket var ett effektivt sätt att hålla mig varm - för nu var vi VERKLIGEN blöta både Hamingja och jag... I stallet fick Hamingja sedan stå med nättäcket från Back on Track för att torka lite, medan jag drack te och smorde tränset (det var inte bara när jag avstod från regnkläderna som jag hade otur när jag tänkte - jag hade dessutom tagit FINTRÄNSET från Eques istället för det i biothane som jag alltid brukar använda vid nederbörd...) 

Innan Hamingja fick gå ut i hagen igen bytte jag till regntäcket från BoT, för enligt prognosen ska det regna i princip ihållande ända fram till lördag morgon. Och regn när temperaturen närmar sig nollan är det väder då det är störst risk att hästarna börjar frysa...

YES!!!

Haminjga redo för ridtur!

Eftersom Hamingja inte visade några tecken på besvär från sin högra bakhov igår vågade jag mig idag ut längs bilvägen där vi red mot Alviksträsk. Jag försökte hela tiden hålla oss i något av hjulspåren för att undvika vasst grus och Hamingja kändes även idag opåverkad när vi värmde upp i trav. Red in mot gamla soptippen för ett några galoppintervaller. När vi avverkat den första och jag vände ner igen slingrade sig Hamingja som en mask - hon ville uppenbarligen inte alls tillbaka hemåt! 

Efter vår andra galoppintervall kunde jag därför glädja henne med att fortsätta efter bilvägen och rida tölt fram till korsningen vid sjön. I kanten på ängen tog vi ännu en galopp innan vi vände hemåt. Och eftersom hon inte visade några tecken på obehag från höger bak satsade jag på töltträning under hemvägen. 

Fortfarande höll vi oss till ena hjulspåret för att minimera risken att trampa på vassa stenar och jag försökte fokusera på att slappna av i mina knän så att jag kom ner djupt i sadeln och när jag dessutom kom ihåg att "lura" mig själv till att räta på mig genom att ha lite längre tyglar hittade vi sekvenser med riktigt trevlig tölt! Innan vi red iväg hade jag dessutom kommit ihåg Atlis senaste knep: att locka henne att tugga på bettet för större lösgjordhet från start. 

När Hamingja sedan fick börja sträcka ut på allt längre tyglar i "nedvarvningstölt" bibehöll hon aktiviteten i överlinjen så där trevligt som vi inte lyckas med under uppvärmningen... men en vacker dag kanske vi t o m fixar det?!! Avslutade med lite trav, för en extra avstämning av att höger bak fortsatt var opåverkad av ridningen. 

Tillbaka i stallet var Hamingja rejält svettig - men det var ju även idag ovanligt varmt för årstiden. För säkerhets skull fick hon också stå en längre stund med Back on Track medan jag fyllde vatten i de hagar där det inte finns vattenkoppar. Passade på att mysa lite med favorithunden Asta under tiden som vatten fylldes på hos en av träningshästarna, när jag fick se hur han bet tag i slangen och drog upp den ur vattentunnan! När jag sedan släppte ut Hamingja i stoflocken igen verkade hon dra en STOR suck av lättnad över att inte tvingas till ny "husarrest" inne i stallet!

Hästglädje!

 

...är höstglädje - idag blev det ridning och Hamingja verkar helt OK!!!

Jag ville ta det försiktigt så jag red bara en kort sväng: vänstra skogsvägen bakom vägbommen upp till vändplanen för där ligger det inte något vasst grus. Hamingja rivstartade med "studsa matte ur sadeln-trav" och visade inte minsta tecken på att ha något obehag från höger bakhov! Uppe på vändplanen blev det lite "korsa bak på volt" och inte heller då verkade hon besvärad av att behöva lägga vikt på höger bak. Under hemvägen fick vi även känna på tölten innan vi avslutade med trav som även nu kändes helt ren. SKÖNT med detta positiva "besked"!!!

Hamingja var faktiskt ganska svettig trots denna korta sväng - men det var faktiskt jag också - och det är ju väldigt milt väder så vi hade nog lite för mycket "vinterpäls" på oss båda två! I morgon får det bli en längre sväng om allt fortfarande känns bra - det tror jag även Hamingja ser fram emot!!!

ÄÄÄÄÄNTLIGEN!!!

När man blivit skodd med sula och ÄNTLIGEN fått komma tillbaka till stoflocken måste man först uppdatera sig om det senaste/lukta jättenoga på alla skithögar!

I kväll var det dags för hovslagar-Sandra att ta bort gipset från Hamingjas bakhov. Allt såg bra ut där under så Hamingja blev skodd med "shu-fill" (det rosa man skymtar på bilden, som gammalt tuggummi i konsistensen ungefär) och en skyddande lädersula. 

Slutresultatet! (Det vita är rester av gipset.)

 

En MYCKET nöjd Hamingja är tillbaka i stoflocken igen och luktar noga på alla skithögar. Och Hulda luktar noga på moster Hamingja! Redan i morgon får jag testa att rida igen och då ska hon förhoppningsvis vara besvärsfri - håll tummarna för det!!!

Myshästen!!!

 

Idag blev det mycket mys!!!

Hamingjas åsikt är solklar: Att vara i stallet kan vara OK en stund - så länge man får äta eller blir ompysslad...!!! Och idag blev det i alla fall en hel del pyssel! Både i den form som på bilden ovan och dessutom i form av en andra klippning av pälsen på halsen och bogen. Förhoppningsvis är vi snart redo för ridning igen och då blir det ju skönt för henne att ha fått "lätta på klädseln" lite där hon svettas som mest! Men viktigast för Hamingja idag var ju att det inte blev någon längre "husarrest" idag utan hon fick gå ut igen så snart det var färdigpysslat - för även en sjukruta är en hage!!!