The new Chicks in (Church-)town!!!

KyrkbyChicksen har förstärkt laget med Fazer II och Cloetta II

Jag blev så OERHÖRT glad när jag fick möjlighet att köpa dessa fina damer!!! Jag föll för denna ras redan under vår andra sommar med hyrhönor, då en av "våra" fem hönor var maran. Hon var en unghöna och hann aldrig börja värpa innan det var dags att lämna tillbaka dem på hösten - men hennes härliga personlighet fick mig ändå att falla pladask! Annars är ju rasen mest känd för sina vackert chokladbruna ägg. Och James Bond-fantaster känner förstås till att Bond ville bli serverad ett kokt maranägg (i en blå äggkopp) till frukost!

När det äntligen löste sig så att vi kunde ha alldeles egna höns - året runt - stod ett par maraner högst upp på min önskelista. Men att få tag i hönor är faktiskt mycket svårare än man kan tro...! Vill ha rashöns får man oftast antingen köpa avelsägg som man kläcker fram själv eller också köpa icke könsbestämda kycklingar. Vilket i båda fallen innebär att man få en hel del tuppar. Något som är extra knepigt när man bor som vi, där man inte får tillstånd att ha tupp... Och jag är dessutom alldeles för blödig för att själv slakta de kycklingar som visar sig vara tuppar... 

Men våren 2016 hade jag turen att få köpa sex könsbestämda unghönor, varav två maraner och fyra Silverudds Blå (vilken var ras nr 2 på önskelistan)! Det var Jeanette Ågren i Frostkåge, som vi hyrt höns av under en lång rad somrar och som kände till mitt "tuppdilemma" som gav mig denna möjlighet trots att hon normalt bara säljer icke könsbestämda kycklingar. 

När först Fazer (I) och sedan Cloetta (I) dog i vintras räknade jag därför med att det skulle dröja länge innan jag skulle få möjlighet att ersätta dem. Men även denna gång skulle Jeanette "förbarma sig" och denna gång handlade det t o m om hönor som redan börjat värpa! Glädjen var stor när jag och Eva kunde åka och hämta dem i söndags! Dock blev det sordin på stämningen när jag kom hem och upptäcker att Fazer II på något sätt skadat sitt ena ben under resan... Men hon gick ändå på benet, åt och drack och verkade pigg i övrigt så det var ju positivt i alla fall. 

Jag försökte sedan få hjälp av veterinär att undersöka henne och se om det var något som kunde åtgärdas, men det visade sig vara lättare sagt än gjort... De som behandlar andra typer av fåglar tar inte emot höns eftersom dessa räknas som lantbruksdjur. Och de som tar hand om landbruksdjur tar inte emot höns eftersom de inte tycker sig "kunna" fåglar... Hon har dock fortsatt att på foten, vilket jag tolkar som att inget är brutet i alla fall.

Full pott!!!

Och detta är VERKLIGEN ett gott tecken: sex maranägg på tre dagar betyder att båda maranerna värpt varje dag sedan de kom hit. Och något alla hönskunniga jag varit i kontakt med är överens om är att en höna som är skadad eller mår dåligt på annat sätt inte värper. Första dagens ägg kunde i o f s bero på att det redan fanns "i systemet" när hon gjorde sig illa. Men hade hon haft ont hade hon inte fortsatt värpa sedan. 

När man introducerar nya djur i hönsflocken blir det som med alla andra djur att de ska göra upp om rangordningen och det är ju helt normalt. Men när det verkade som att de andra Chicksen gick ovanligt hårt åt stackars Fazer II p g a hennes rörelsestörning bestämde jag mig för att hålla maranerna åtskilda från de andra t v. Som tur var är de ju två så de har sällskap av varandra!  Och förhoppningsvis kan Fazers ben bli bättre om hon får ta det lugnt och inte blir jagad runt av de andra. 

Resten av Chicksen har alltså fått flytta ut ur "vinterhönshuset" för att ge plats för maranerna. Något som inte var helt odramatiskt... men det får bli ett eget blogginlägg!