Gravt beroendeframkallande!

Mitt lyckopiller!!!

Jag var SÅ trött när jag åkte från jobbet i eftermiddag... men väl i sadeln på mitt härliga lyckopiller till häst var all trötthet som bortblåst! Hade fått tips av Elisabeth och Sylvia att det torkat upp tillräckligt för att man ska kunna rida genom skogen bort till Torrbergsvägen - och väl där öppnar sig ju ett antal olika möjligheter till ridvägar! Så idag var det verkligen inte svårt att bestämma var jag skulle rida!

Efter uppvärmningstölt längs skogsvägen bakom bommen svängde jag upp till vänster strax innan vändplanen. Hamingja gjorde en riktigt trevlig galoppfattning från stillastående och "trots" att vi red vänster galopp kunde jag bibehålla längden på halsen och bärigheten! All galoppträning på ridbanan har gett viss effekt!!!

Inne i skogen blev det sedan mest skritt, för det var ju fortfarande blött på de sanka partierna även om det inte var så blött att det var svårt att ta sig fram. Alltså var vi riktigt "taggade" när vi kom fram till Torrbergsvägen! Jag valde att följa vägen till vänster och red tölt i olika grader av samling. Passerade förbi backen upp över kalhygget där vi brukar galoppträna och fortsatte istället längre in efter Torrbergsvägen. 

En stund senare kom vi till en annan väg - skyltad som skoterled till Ale - och som började med en väldigt inbjudande "galoppbacke". Jag har nog bara ridit där vid ett tillfälle - tillsammans med  Sylvia  och Elisabeth en gång när jag hade fått låna Litlamin. Men jag mindes det som en torr och fin väg som passade utmärkt att galoppera på. Och Hamingja var direkt med på noterna när jag bad om en ny galopp! Första sträckan var en ganska brant backe men sedan planade vägen ut men vi fortsatte galoppera en bra bit innan jag tyckte det var dags för en skrittpaus. Då passade jag på att göra en markering i mobilens kartprogram för att senare förhoppningsvis kunna se vägen på en karta och få veta var den "tar vägen"!

När vägen delade sig i två och båda såg lite mer steniga ut vände vi hemåt igen - och Hamingja fick till sin glädje galoppera på fram till den avslutande backen ner till Torrbergsvägen. Efter att jag sadlat om och vi skrittat en liten stund övergick jag till samlad skritt och sedan övergångar till tölt. Jag samlade henne i en sluta med böjning i högersidan och försökte verkligen fokusera på att bibehålla högerhanden mjuk och rörlig. Jag har nämligen så oerhört lätt att bli stum i högerhanden vilket också innebär att jag blir stel i kroppen och faller framåt, samtidigt som jag ger Hamingja något att "hänga" i.. En ond cirkel jag verkligen behöver bryta!!!

I o m att jag visste att det skulle bli en lång skritt tillbaka genom skogen passade jag på att rida många töltsekvenser tillbaka längs Torrbergsvägen. Och det var så oerhört tydligt hur allt blev så mycket bättre de stunder som jag kunde ha en mjuk högerhand! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi varit ute en dryg timme - och ändå hade vi bara ridit en liten del av Torrbergsvägen. Vi har mycket kvar att se fram emot alltså!