Out in the fields!!!

En gammal Gary Moore-klassiker fick vara "theme-song" för dagens ridtur då vi ÄNTLIGEN - för första gången på många månader - kunde rida ute i skogen igen!!! Det är verkligen helt otroligt hur snabbt snösmältningen gått i år - trots snörekord! Men som tur var kom den första snön så tidigt att det inte hade hunnit bli någon tjäle, vilket heller inte bildas när det isolerande snötäcket är tjockt, så smältvattnet har kunnat absorberas och försvinna rakt ner i marken!

Bilvägen till Mariebäck har fortfarande nedsatt bärighet till 4 ton (nu talar vi alltså inte om isvägen över älven - den är stängd för säsongen - utan grusvägen!) Men den har börjat torka upp så pass att man inte längre riskerar att köra fast även med fyrhjulsdrift. Det grova, vassa gruset som riskerar punktering på både bilar och hästar (hovböld kallas det) täcker dock långa sträckor tyvärr och på dessa är det bara skritt som gäller... Vilket förståss inte gör glädjen över att kunna rida ut i skogen mindre!

På denna, min och Hamingjas första "utflykt" följde vi bilvägen mot Avan där vi efter den första lilla backen red in på sandvägen till vänster där Hamingjas travknapp visade sig fungera utmärkt! Att rida trav på jättepigg och taggad Hamingja med de nya "Atlilånga" stiglädren visade sig dock vara en ganska spännande kombination... Men med ett rejält tag i manen höll jag mig ändå kvar på hästryggen!

Ute på bilvägen igen varvade vi skritt med korta töltsekvenser där underlaget tillät innan det vid nya kalhygget var dags att ge sig ut i terrängen igen! Uppe på höjden där jägarna brukar sitta och fika red vi in på hygget och följde vi skogsvägen uppför sluttningen - främst i trav men lite galopp blev det också. När vi fortsatt rundan genom att skritta ner genom skogen blev det mer trav längs den krokiga stigen tillbaka ut på vägen. Och fast den sträckan ligger i betydligt lägre terräng var marken torr och fin! Och Hamingja upplevde sig ju vara på hemväg så hon hade skruvat upp "håll fast dig i manen-traven" en nivå till! 

Så här långt hade vi verkligen ridit VÄLDIGT mycket trav jämfört med vad vi brukat göra när vi rider ut. Men när vi nu slipat till "travknappen" så pass bra den här perioden som vi tränat på ridbanan kändes det ju viktigt att fortsätta underhålla den! Under hemvägen valde jag dock att använda de "ridbara" sträckorna av bilvägen till att rida tölt - för jag har ju faktiskt en islandshäst!!! 

Tillbaka i stallet gav jag mig på en riktig utmaning: att försöka skruva bort även traktbroddarna från Hamingjas skor. Jag satsade först på bakhovarnas traktbroddar och det började inte alls bra... Ingen av broddarna hade hunnit slipas rund så jag fick bra grepp om dem med hylsnyckeln. Men hur jag än tog i orkade jag ändå inte rubba någon av dem... Just dessa var jag dessutom extra mån om att bli av med, för Sylvia hade meddelat att stona börjat brunsta så de bråkar en hel del i stoflocken just nu. Och sparkar med bakhovarna ger ju i regel de värsta skadorna... 

När jag övergick till framhovarna gick det desto bättre och ganska snart var alla fyra broddarna lösa. En av de mest värdefulla lärdomar jag skaffat mig under alla år med hästar är att i princip alla hästrelaterade problem går att lösa bara man använder "FS-metoden" (Fråga Sylvia!!!) Därför skickade jag nu ett sms till henne och beskrev läget. Hon var borta och jobbade men snart kom ett svarsmeddelande där hon tipsade om att jag skulle ta hennes råhudsklubba och slå på hylsnyckelhållarens skaft några gånger för att få broddarna att lossna. Jag har hört många säga att man ska slå på själva brodden, så det hade jag testat utan framgång. Men nu gjorde jag på detta sätt istället och vips hade jag lyckats lossa alla de "bergfasta" broddarna från bakskorna! Om någon nu tror att jag låtit denna framgång stiga mig åt huvudet så vill jag dementera å det bestämdaste! .... men ni får ju gärna kalla mig Hulken i fortsättningen!!! :-D