Någon med mig skämtar aprillo??!!

Så här kan det se ut ibland när en maran "fått slut på färgpatronen"...!

Jag har fått flera påpekanden om att Chicksen inte alls ägnats erforderlig uppmärksamhet här på bloggen den senaste tiden - så nu ska jag försöka bättra mig på den fronten! Men jag kommer självklart INTE att hänga ut någon här - har nämligen lovat att de som framförde synpunkterna ska få vara anonyma, så jag kommer varken att nämna några namn eller ens antyda vilken färg de har på fjädrarna...!

Idag tänkte jag därför berätta lite om en av mina absoluta favorithönsraser: Maranerna! Rasen har fått sitt  namn från den franska byn Maran där de ursprungligen avlades fram. De hör till de lite större hönsraserna och passar därför både som ägg- och köttras. Jag tycker om dem för att de är sociala och verkligen trevliga personligheter! Sedan gör det ju inget att de dessutom värper stora och vackra chokladbruna ägg! 

Våra två maraner, Fazer och Cloetta (de två närmast kameran) har visserligen inte haft tillräckligt mörka ägg för att man skulle avla på dem. Men det hade ju ändå inte varit aktuellt för mig eftersom vi inte får ha någon tupp här i Kyrkbyn. Deras ägg har ändå varit betydligt mörkare än från någon av våra andra hönor så de har varit lätta att skilja ut. Under den senaste vintern inträffade det ganska ofta att någon av  dem värpte ett ägg i en ljusare färg än vanligt, med mörkare prickar/fläckar på - något som i marankretsar ofta kallas att en fågel "behöver byta färgpatron". Som ägget på bilden den översta bilden alltså! 

Efter årsskiftet hade vi oturen att först Cloetta och sedan Fazer blev sjuka, och medan Cloetta hämtade sig och blev frisk igen så slutade det tyvärr med att Fazer dog... Eftersom det finns ett antal riktigt smittsamma sjukdomar som kan spridas genom fåglar (f f a olika varianter av fågelinfluensa) vill SVA gärna att man skickar döda höns till dem för obduktion och jag gjorde så med Fazer, inte i första hand för att jag misstänkte att det skulle vara något som kunde smitta till människor men kanske något som kunde smitta till andra höns...

Från SVA fick jag det lugnande beskedet att hon dött av en kraftig äggledarinflammation, något som är väldigt vanligt bland höns. Alltså inget som kunde smitta till någon av de andra, så att även Cloetta varit sjuk i samma veva var uppenbarligen bara en slump. Enligt veterinären fanns det heller inget jag hade kunnat göra annorlunda för att hon skulle överleva. Höns är ju bytesdjur och eftersom rovdjuren väljer ut det byte som ser svagast ut har de en stark instinkt att INTE visa sig svaga. Så när man väl ser på dem att de är sjuka är det i regel för sent att göra något...

Cloetta hämtade sig däremot, från vad som jag tror bara var någon form av förkylning - även höns kan drabbas av det! Men för ett par veckor sedan blev hon hängig igen... Hennes buk kändes spänd så jag misstänkte att det kunde vara ett ägg som fastnat på vägen ut och fick då rådet att med en liten dosspruta försiktigt spruta in lite matolja i kloaken. Men det hann jag aldrig göra - när jag lyft upp henne i min famn dog hon bara "knapp och fall"... Så verkar det vara med höns tyvärr  - man får räkna med att det dör några varje år. Men det kändes ju extra trist denna gång när det nu innebar att jag inte hade någon maran alls kvar... 

Så gissa om jag blev förvånad när jag några dagar senare kom ut i hönshuset och i ena värpredet hittade ett ägg som det på översta bilden??!! HUR var det möjligt när jag inte längre hade någon levande maran??!! Var jag möjligen med i "Dolda kameran"??!! Och inte blev jag mindre konfunderad några dagar senare när där låg ännu ett "färgpatronbytesägg" och väntade på mig...!!! Men efter mycket funderande tror jag mig nu tillslut ha hittat lösningen på gåtan! 

Efter att den lösa hunden dödade två av mina hönor i höstas (fredag den 13:e september var verkligen en otursdag den gången...) fick jag möjlighet att köpa tre hönor av en annan fransk ras. Faveroll. 

Värpande hönor säljs sällan så jag blev förståss jätteglad över detta tillskott till min flock - inte minst sedan Faveroller anses värpa lite mer under vintern än vad många andra raser gör. 

Sedan jag lagt ut några bilder av de nya damerna (som jag gav namnen Loranga, Mazarin och Dartanjang) fick jag veta från kunnigt håll att Mazarin inte kunde vara renrasig Faveroll eftersom hennes färg, som kallas spättad, inte finns i denna ras. Jag hade redan misstänkt att hon var någon korsning eftersom hon dessutom saknar rasens karaktäristiska skägg och bara har polisonger. Men hon var ju en trevlig höna ändå och eftersom jag inte har tupp och därmed aldrig ska avla vidare så spelade ju detta inte någon stor roll. 

Vilken ras hon var korsad med visste jag dock inte och trodde heller aldrig att jag skulle få veta. Förrän nu när jag insåg att hon måste vara en marankorsning! Det var faktiskt sedan Faverollerna flyttade in som de fläckiga äggen började dyka upp mer frekvent och det kan bara ara hon som värper dem! Detta kan också förklara hennes färg eftersom den är vanlig hos Marander - vår Cloetta var t ex också spättatd. Så nu är mysteriet löst och jag kan glädja mig åt att ändå ha en "halv-maran"! Damen i fråga får väl heta "Choklad-Mazarin" i fortsättningen...! 

Så här kan alltså en Choklad-Mazarin se ut!