Tåbroddar bort!

När Hamingja hör Sylvias röst ute på gården ska man vara snabb att plocka fram kameran!

Idag blev det ett riktigt tufft pass för matte - medan Hamingja kom VÄLDIGT lindrigt undan. (I alla fall om man bortser ifrån att hon faktiskt blev tvungen att vara inne i stallet ganska länge - trots att hon är så tydlig med att hon faktiskt är en lösdriftshäst...!!!) Efter tips från Sylvia att ta bort tåbroddarna för att de verkar "suga fast" så i underlaget hade jag bestämt mig för att ta tag i saken innan dagens planerade ridtur. 

Det verkade länge som att detta inte alls skulle bli någon stor sak, då brodd efter brodd lossnade överraskande lätt. MEN så "jinxade" jag genom att - med bara en hov kvar - tänka "Det här fixade jag ju lätt!!!" Och då satt förståss de två sista broddarna som berget... Ofta kan det ju vara problem att de slitaget gjort dem lite runda så att man inte får grepp om den, men så var inte fallet här. Men trots att hylsnyckeln fick bra grepp och jag verkligen tog i allt jag orkade gick de inte att rubba... 

"Six down and "just" two more to go...!"

Och eftersom broddarna hade suttit på plats sedan någon gång i oktober/november så de hade ju haft lite tid på sig att rosta fast och det var väl egentligen konstigare att så många av dem lossnade så förhållandevis lätt...! Endel säger att man ska knacka lite på dem från sidan med en hammare för att de ska lossna lättare och andra att man ska spraya 556. Jag testade båda varianterna i flera omgångar - varvat med återhämtningspauser för mina onda händer, armar och axlar när jag också hoppades att 556:en skulle hinna verka... En sju-åtta gånger bestämde jag mig för att ge upp - f f a på grund av smärtan i händerna. 

Men jag ville ju verkligen inte utsätta Hamingjas känsliga bakdel för mer påfrestning än nödvändigt så efter en stunds vila gjorde jag ändå ett till försök... och sedan ett till och ett till... Riktigt nesligt kändes det när jag tillslut ändå fick släppa ut Hamingja i hagen igen, men de två sista tåbroddarna kvar - SÄRSKILT som det var på en av bakhovarna där det ju kändes allra viktigast att få bort dem... Och det kändes också som att jag plågat min kropp "i onödan" när Hamingja ändå hade tåbroddar kvar...

MEN PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Sylvia, som varit fullt upptagen med en krånglande traktor, dök upp och erbjöd sig att hjälpa mig! En förvånad Hamingja fick komma tillbaka in i stallet och det tog sedan inte många minuter innan de "bergfasta" broddarna fått se sig besegrade!!! "Sylvia for horse-president!!!" 

Någon ridning blev det dock inte för mig i kväll - händer, armar och axlar kändes alldeles för plågade för att jag skulle vilja utsätta dem för mer påfrestning. Hemma igen har jag preparerat med mina "in case of emergency-värktabletter" och ett låååångt dopp i varma SPA-badet. Och i övrigt har jag försökt att använda händerna så lite som det bara är möjligt. (Bl a införde jag "bloggförbud" så detta inlägg är egentligen skrivet "i morgon".) Det här är definitivt den tuffaste utmaning jag utsatt kroppen för sedan jag började på smärtkliniken förra våren. Innan dess skulle detta ha resulterat i minst en vaknatt och några riktigt jobbiga dagar - men förhoppningsvis klarar jag det lite bättre nu...!