"Det vi samlar ihop är längtan efter att springa!"

Hamingja festar med kraftoder efter dagens första lektion för Atli!

Det UNDERBARA vårvintervädret fortsätter. strålande sol, många plusgrader och i princip helt vindstilla! Och DESSUTOM Atlikurs - det kunde ju bara inte bli bättre!!! Atlis budskap efter min första lektion igår var att jag behöver aktivera Hamingjas bakben ännu mer. Så när det var dags för dagens första lektion började jag redan under uppvärmningen att ibland förstärka skänkeln genom att peta lite lätt med pisken på inner bak. Första gångerna jag nuddar henne med pisken blir reaktionerna alltid väldigt kraftiga, men sedan inser även Hamingja att hon troligen kommer att överleva trots allt...!

Men i stället blir hon oerhört ambitiös i samlingen - en positiv effekt i sig men som dock även innebär att hon spänner sig och kortar upp nacken... Atli instruerade mig därför att ägna den samlade skritten stort tålamod så att hon inte bara återfår den långa halsen utan också får skritta i det läget en stund innan jag gör övergången till tölt.

I går kväll var underlaget på ridbanan inte så roligt... Snön och isen hade delvis smält, men en hel del smältvatten hade samlats längs den nedre långsidan. Den övre långsidan var nästan snöfri men temperaturen hade hunnit sjunka så att det börjat frysa på igen, vilket gjorde denna del knölig och ojämn. Och där emellan fanns områden med snö och is där det bitvis blev genomslag av hästarnas hovar... Något som gjorde Hamingja ganska spänd.

Nu när det åter var plusgrader hade ytterligare snö och smältvatten försvunnit och även om underlaget kändes ganska tungt så var fästen bra och resultatet blev en mycket mer avslappnad häst! Men så satt också traven "som en smäck" när jag som avslutning bad Hamingja om trav på volt! Och det var inte heller värsta racertraven utan ett ovanligt lämpligt nedvarvningstempo! Trevligt!

Under lunchpausen satt jag i denna härliga "solgrop" som Sylvia fixat alldeles vid ridbanan och avnjöt min mat. Jag hann dessutom ligga ner på renskinnen och "vila middag" en stund innan det dök upp fler som ville ha sittplats. HÄRLIGT!!!

När det var dags för dagens andra lektion skulle jag rida samtidigt som Elisabeth och Démantur. "Värm upp som vanligt först så ska jag rida båda hästarna lite sedan - det är alltid bra för mig att känna hur de känns också!" sa Atli. Det var så varmt i solen att det sista jag gjort sedan jag sadlat Hamingja var att ta av mig jackan och lämna den i sadelkammaren. Mobilen låg i jackfickan så jag skulle alltså inte ha någon möjlighet att fota eller filma när Atli red Hamingja...

När Atli red Hamingja under förra kursen hade jag i alla fall mobilen till hands - även om det bara blev motljusbilder...!

Men en fördel med att jag INTE kunde fota eller filma idag var att jag istället kunde fokusera 100 % på att verkligen titta noga när han red och försöka notera alla detaljer i ridningen! Han konstaterade snabbt att hon vill "fastna" lite i bettet på höger sida. "Du måste krama loss och sedan bli ÄNNU snabbare i eftergifterna så att hon inte kortar upp halsen för mycket när du samlar henne!" Hamingja fick också tölta i ett lite högre tempo till att börja med "för att få en ärlig framåtbjudning". 

När det sedan var min tur att åter ta plats i sadeln instruerade han mig att jag först skulle låta henne "rulla på" en stund i ett högre tempo i tölten, innan jag började samla. "Längtan efter att springa kan behöva återuppväckas om man en period tränat mycket på samling och ett lägre tempo. Det vi samlar är längtan efter att springa och utan den finns inget att samla ihop!"

Det är ju alltid en häftig upplevelse att sitta upp i sadeln på en häst som just haft en "nära Atli-upplevelse"!!! Och det kändes direkt att han under den korta stunden hade väckt hennes längtan efter att springa - men också att hon var betydligt lösare i högersidan. Så trots att jag fick börja i höger varv, där hon i högre utsträckning brukar hänga sig i handen och rusa, kunde jag nu höja tempot utan dessa reaktioner!

Atli har alltid ett kort "teoaripass"/en sammanfattning i slutet av varje lektion. Denna gång inledde han med att säga att en häst alltid formas efter den som rider den. Så genom att sitta upp och rida våra hästar kunde han känna hur kvaliteten varit på vår ridning under den senaste tiden. "Och det var en mycket positiv upplevelse, för båda hästarna kändes lösgjorda, harmoniska och med alla "knapparna" på plats! Hamingja ville visserligen fastna liiite i bettet på högersidan... men det var ingen stor sak och på det stora hela är det två välridna hästar!" Redan innan han sagt detta hade både Elisabeth och jag en väldigt positiv känsla efter ridningen - och nu blev den ju verkligen inte sämre!!! Gissa om vi är peppade inför morgondagen??!!