Jag har nästan tagit ett stort steg framåt...!

Härlig häst, härlig kurs, härligt väder!!!

Jag hade morgonfodringen i Mariebäck i morse och fick då för första gången se Hamingja göra morgonyoga! Lára var ju känd för sin sin fantastiska smidighet i ridningen, en smidighet som hon också ofta demonstrerade i sin morgonstretching där hon sttetchade som en katt.

 Så här såg det ut när Lára stretchade - men tyvärr lyckades jag aldrig hinna filma henne...

Och i morse fick jag alltså även se Hamingja stretcha, men hon hade en liten annan variant. Först backade hon riktigt lång bak med bakbenen, sedan sträckte hon upp nacken för att avslutningsvis sträcka ut ena frambenet framåt! Inte heller nu hann jag få upp mobilkameran, men jag hoppades att detta var ett gott tecken inför dagens övningar!

När vi sedan "rev igång" kursdagen på riktigt blev det som vanligt mycket träning av tölten och de instruktioner jag fick av Atli kan sammanfattas så här: att när uppvärmningens "mystölt" uppnått sitt syfte gå vidare genom att aktivera hennes bakben mer samtidigt som jag försöker bibehålla längden på halsen. Att efter uppvärmningen låta henne "rulla på" i ett lite högre tölttempo en stund för att sedan rida kortare sekvenser med tempoväxlingar - allt för att få henne att "tänka framåt" ännu lite mer. Alltså att väcka/odla "längtan till att springa" som han så målande beskrev saken igår. Och avslutningsvis att ha en rörlig högerhand med blixtsnabba (ja, ja - ett önsketänkande!) eftergifter så att jag inte ger henne något att "hänga i". En enkel match alltså - eller...hm...?!

Precis som igår upplevde jag den allra största skillnaden i ridningen när jag lyckades låta bli att fastna i högertygeln. Men tänk att något som är så självklart i teorin kan vara så svårt i verkligheten...! När det gäller travövergångarna så fungerade de till min glädje mycket bra, både under uppvärmningen och nedvarvningen. Skönt när Hamingja och jag är så överens!

Efter lunch var det dags för vår avslutande lektion och Atli repeterade än en gång instruktionerna från morgonen och jag försökte än en gång rida utifrån dessa. Mot slutet av lektionen bad han mig göra halt och släppa stigbyglarna och sedan visade han hur jag ska "öppna upp" höftlederna för att komma till en bättre sits i sadeln. Och det räckte med det lilla för att jag skulle behöva länga stiglädren med ett hål! Sedan fick jag rida på i tölt igen och försöka bibehålla denna sits och då märktes det ÄNNU större skillnad! De sekvenser när jag lyckades lite bättre med sitsen kändes det plötsligt som att jag satt i sadeln - istället för ovanpå! Här har jag verkligen - ytterligare - något att träna på!!! 

En av de andra kursdeltagarna skickade mig ovanstående bild som jag tycker stämmer väldigt bra med hur det brukar kännas i ridningen - att det bara blir svårare och svårare ju mer man försöker lära sig...!!!